Dag 2 på min fina diet, eller whatever.
Äter inga kolhydrater.
Eller.
Alltså.
Äter inte bröd, pasta, ris, potatis.
Inga snax (förutom nötter ibland)
Ingen läsk
Inget godis
Inget socker i kaffet
Äter frukt, grönsaker, protein i olika former (men inte som basföda, utan ibland)
Dricker mest vatten
Ett glas juice på morgonen
Sen blir det te
Frukosten består av lättfil med smultronsmak, allbran och pumpakärnor, och en banan.
Och så har jag köpt Naturdiet pulver grej, med chokladsmak.
Har inte provat än, men det blir en om jag är hungrig ikväll.
Sen när jag är frisk (varit hemma idag med halsont och allmän seghet i huvudet) ska jag försöka ge mig ut på promenader med hunden varje dag också.
Hoppas verkligen det ger resultat, för jag har gått upp ca 10 kilo sen i april/maj typ.
Och dom vill jag ha bort + några extra.
Huvudsaken är väl att jag kommer i mina jeans igen och inte vill slå sönder badrumsspegeln på morgonen ^^
Dessutom är det skönt att ha hittat självdisciplinen igen, ta tillbaks kontrollen liksom.
Och bli av med sötsuget. För det vet jag att man blir rätt fort bara man inte ger sig.
Det enda riktigt onyttiga som är kvar nu är energidryck, för att jag inte ska somna så fort jag kommer hem från jobbet...
Men eftersom jag inte ska sitta/ligga och slöa när jag kommer hem utan gå promenad kan den snart tas bort också :)
Sen är jag jättesugen på att dra upp en tv+dvd här på rummet, skaffa ett par hantlar som inte väger sådär jättemycket, och sen köpa Zumba-dvd! Dansa loss och träna musklerna :)
För konditionen är i princip obefintlig, det är tragiskt och jag känner mig patetisk.
Jag går bara runt i enorma kläder och mår kasst bara.
När det gäller min kropp då.
Inte annars.
Jag är glad, har inga dumma tankar i huvudet och min sömnmedicin är helt underbar!
Måste prova att sova utan den snart dock, lite nervös, men jag ska nog testa ikväll.
Vill inte bli beroende av den.
Yeah.
Nu vet ni :P
Nu ska den här tjockisen göra annat än blogga!
Bye ^^
Wednesday, 7 September 2011
Tuesday, 6 September 2011
Did I let you know?
<3 RHCP 11/10/11 <3
Jag kan dö lycklig sen.
And I get to share it all with you :')
Jag kan dö lycklig sen.
And I get to share it all with you :')
Sunday, 4 September 2011
Zzzzzopiklon :D
höhöhö, ska ta min lilla tablett snart o somna efter ett avsnitt av Wilfred ^^
Har för övrigt haft låten "nothing compares to you" i huvet i typ 3 dagar nu xD
myes...
ÅH.
jag är dampig o allt är rörigt i huvet D:
o så är jag jättejättemätt :( känns inte bra.
usch.
öhm.
tror jag ska köra en frukt+grönsaker detox :O
inte äta nåt annat än det.
kan bli coolt ^^
hehe
min blogg suger :(
imorn är det måndag igen.
I'm stating the obvious here ^^
pusspusspusspusspuss på den 11e nästa månad och 5 underbara personer som kommer vara i mitt liv den dagen!
till er andra...
HEJDÅÅÅÅÅÅÅÅ
Har för övrigt haft låten "nothing compares to you" i huvet i typ 3 dagar nu xD
myes...
ÅH.
jag är dampig o allt är rörigt i huvet D:
o så är jag jättejättemätt :( känns inte bra.
usch.
öhm.
tror jag ska köra en frukt+grönsaker detox :O
inte äta nåt annat än det.
kan bli coolt ^^
hehe
min blogg suger :(
imorn är det måndag igen.
I'm stating the obvious here ^^
pusspusspusspusspuss på den 11e nästa månad och 5 underbara personer som kommer vara i mitt liv den dagen!
till er andra...
HEJDÅÅÅÅÅÅÅÅ
I'm AWAKE!
Natten gick bra...
Jag drömde något som jag trodde var på riktigt, men jag insåg i drömmen att det inte var så när jag låg på en kudde och en spindel satt där och jag fick inte panik när den kröp mot mig. Tänkte för mig själv att jag drömmer och jag kommer inte ha en spindel som kryper på mig, och så fortsatte drömmen och inga fler spindlar syntes till xD
Var dock osäker på om jag hade drömt att jag pratat i telefon med någon mitt i natten, så jag kollade min mobil, men inga samtal hade gjorts eller tagits emot, tur det!
Jag var vaken lite för länge på medicinen igår och minns att jag tyckte allt var lite lustigt.
Svårt att ha full kontroll över kroppen och ögonen hängde inte riktigt med.
Smsade med en då också, men jag skrev inget konstigt så det är nog lugnt :P
Aja.
Söndag, och jag är ensam hemma.
Ska strax gå ner och fixa frukost, ta ut hunden en liten sväng och sen ska jag nörda Cirque du Soleil :D
Helt sjukt awesome!
... Skulle vara helt underbart att se en av deras föreställningar på riktigt någon gång *___*
Lär säkert skriva mer sen ^^
Har kommit in i bloggandet nu känns det som...
Haha.
Och jag vet att det varit en massa stoooora frågetecken på senaste tiden om vad som pågår, men så fort allt är på plats, om man säger så, så kommer jag berätta om det :)
Baiiii ^^
Jag drömde något som jag trodde var på riktigt, men jag insåg i drömmen att det inte var så när jag låg på en kudde och en spindel satt där och jag fick inte panik när den kröp mot mig. Tänkte för mig själv att jag drömmer och jag kommer inte ha en spindel som kryper på mig, och så fortsatte drömmen och inga fler spindlar syntes till xD
Var dock osäker på om jag hade drömt att jag pratat i telefon med någon mitt i natten, så jag kollade min mobil, men inga samtal hade gjorts eller tagits emot, tur det!
Jag var vaken lite för länge på medicinen igår och minns att jag tyckte allt var lite lustigt.
Svårt att ha full kontroll över kroppen och ögonen hängde inte riktigt med.
Smsade med en då också, men jag skrev inget konstigt så det är nog lugnt :P
Aja.
Söndag, och jag är ensam hemma.
Ska strax gå ner och fixa frukost, ta ut hunden en liten sväng och sen ska jag nörda Cirque du Soleil :D
Helt sjukt awesome!
... Skulle vara helt underbart att se en av deras föreställningar på riktigt någon gång *___*
Lär säkert skriva mer sen ^^
Har kommit in i bloggandet nu känns det som...
Haha.
Och jag vet att det varit en massa stoooora frågetecken på senaste tiden om vad som pågår, men så fort allt är på plats, om man säger så, så kommer jag berätta om det :)
Baiiii ^^
Oh sleep, come to me!
Klockan är 01:18
Jag har precis tagit min Zopiklon
Har redan den äckliga smaken i munnen av skiten
Meeeen
Den får mig att sova, så jag ska inte klaga...
Söndagen blir en väldigt ensam dag för min del
Mamma och pappa åker till Motala
Vet inte vad jag ska hitta på
Aja, får dra igång avsnittet av Wilfred som laddar innan jag blir för trött
Och så får jag hoppas att jag inte skickar iväg lustiga sms eller skriver något nånstans...
Skulle vara så typiskt.
Yes yes.
Hoppas på ännu fler glada nyheter imorgon(idag) ^^
Zzz..ee ya x)
Jag har precis tagit min Zopiklon
Har redan den äckliga smaken i munnen av skiten
Meeeen
Den får mig att sova, så jag ska inte klaga...
Söndagen blir en väldigt ensam dag för min del
Mamma och pappa åker till Motala
Vet inte vad jag ska hitta på
Aja, får dra igång avsnittet av Wilfred som laddar innan jag blir för trött
Och så får jag hoppas att jag inte skickar iväg lustiga sms eller skriver något nånstans...
Skulle vara så typiskt.
Yes yes.
Hoppas på ännu fler glada nyheter imorgon(idag) ^^
Zzz..ee ya x)
Saturday, 3 September 2011
11/10/11
<3
I can't even find the words.
I already know it'll be one of the best days of my life.
NWLM <3
I can't even find the words.
I already know it'll be one of the best days of my life.
NWLM <3
Thursday, 1 September 2011
Under the bridge downtown...
Jag är ett virrvarr av känslor just nu.
Helt överlycklig, otroligt arg och samtidigt nedstämd...
Orsakerna behöver vi inte ta nu.
Nervös också för den delen!
Blah.
Får ingen ordning på mig själv...
Dock känns kaoset inte så jobbigt ändå.
För det är inte i mitt huvud, utan utanför mig själv på ett sätt.
Så jag mår bra.
Jag känner utan att bli destruktiv.
Fina grejer! ^^
Går på Zopiklon nu också, för sömnen då.
Funkar fint, vilket är skönt :)
Ingen långtidsgrej, bara så jag får ordning på sömnen igen.
Har även färgat håret rött och rödare ska det bli ^^
Myes.
Har inte så mycket att skriva egentligen.
Ville bara skriva av mig lite xD
Ber om ursäkt för tråkig blogg :D
Helt överlycklig, otroligt arg och samtidigt nedstämd...
Orsakerna behöver vi inte ta nu.
Nervös också för den delen!
Blah.
Får ingen ordning på mig själv...
Dock känns kaoset inte så jobbigt ändå.
För det är inte i mitt huvud, utan utanför mig själv på ett sätt.
Så jag mår bra.
Jag känner utan att bli destruktiv.
Fina grejer! ^^
Går på Zopiklon nu också, för sömnen då.
Funkar fint, vilket är skönt :)
Ingen långtidsgrej, bara så jag får ordning på sömnen igen.
Har även färgat håret rött och rödare ska det bli ^^
Myes.
Har inte så mycket att skriva egentligen.
Ville bara skriva av mig lite xD
Ber om ursäkt för tråkig blogg :D
Monday, 29 August 2011
Denna beslutsångest....
In one corner we have GO! and in the other we have STAY! ... let's get ready to rumble!
Åker jag har jag världens chans.
Ett riktigt jobb som betalar bra, en chans att skapa ett nätverk av kontakter till framtiden.
Att äntligen kunna säga att jag ville något, gjorde det och lyckades.
Men samtidigt slits mitt hjärta itu.
Stället jag är på nu, och älskar, får säga hejdå på riktigt den här gången.
Jag har inte längre tryggheten av "hemma"
Åker jag inte missar jag chansen till något jag velat och vill.
Finns inget som säger att det inte går att göra det senare... Men den här chansen skulle betyda så mycket.
Jag får leva med känslan av att jag ännu en gång fegat ur och låtit bli.
Däremot behöver inte mitt hjärta värka.
Jag skulle kunna vara kvar på stället jag är på nu, där jag verkligen trivs, och en dag kanske det leder till jobb.
Jag har min trygghet.
Jag vet inte vad jag vill längre.
Om jag fick ta med mig... vissa personer. Eller. EN viss person t.o.m...
Det är det som väger mest i stanna-alternativet.
Jag klarar inte av att förlora det igen.
Och det skulle vara tortyr att vara så långt bort.
Det är tortyr redan nu.
Jag kan inte bestämma mig.
För jag vill. Men samtidigt inte.
Det finns så mycket positivt med det, enligt hjärnan.
Men eftersom jag är som jag är... så har hjärtat mer att säga till om.
Dock kanske jag borde se det såhär:
Är det menat, så kommer det funka.
Men jag hatar klichéer.
Det är inte för alltid... 6-8 månader kanske?
Det är ändå lång tid.
Speciellt om all den tiden går och det inte blir annat än elektronisk kontakt.
Är det min tur att begära att någon väntar?
Har jag väntat tillräckligt?
Är det nu jag ska göra något för mig själv, och enbart mig?
... Är det så resten av ens liv faller på plats?
Jag vill chansa, ta klivet ut och breda ut mina vingar.
Jag är bara rädd att boet jag lämnar bakom mig kommer vittra sönder.
Trots löften om att det aldrig blir så igen... Jag har så svårt för att lita på sånt.
Men innerst inne vet jag nog ändå att om jag inte väljer lyckan i mig själv, så kommer jag aldrig kunna ha lyckan delad med någon annan.
Jag vet vad som måste göras.
Men det gör ont.
Och jag är rädd.
Åker jag har jag världens chans.
Ett riktigt jobb som betalar bra, en chans att skapa ett nätverk av kontakter till framtiden.
Att äntligen kunna säga att jag ville något, gjorde det och lyckades.
Men samtidigt slits mitt hjärta itu.
Stället jag är på nu, och älskar, får säga hejdå på riktigt den här gången.
Jag har inte längre tryggheten av "hemma"
Åker jag inte missar jag chansen till något jag velat och vill.
Finns inget som säger att det inte går att göra det senare... Men den här chansen skulle betyda så mycket.
Jag får leva med känslan av att jag ännu en gång fegat ur och låtit bli.
Däremot behöver inte mitt hjärta värka.
Jag skulle kunna vara kvar på stället jag är på nu, där jag verkligen trivs, och en dag kanske det leder till jobb.
Jag har min trygghet.
Jag vet inte vad jag vill längre.
Om jag fick ta med mig... vissa personer. Eller. EN viss person t.o.m...
Det är det som väger mest i stanna-alternativet.
Jag klarar inte av att förlora det igen.
Och det skulle vara tortyr att vara så långt bort.
Det är tortyr redan nu.
Jag kan inte bestämma mig.
För jag vill. Men samtidigt inte.
Det finns så mycket positivt med det, enligt hjärnan.
Men eftersom jag är som jag är... så har hjärtat mer att säga till om.
Dock kanske jag borde se det såhär:
Är det menat, så kommer det funka.
Men jag hatar klichéer.
Det är inte för alltid... 6-8 månader kanske?
Det är ändå lång tid.
Speciellt om all den tiden går och det inte blir annat än elektronisk kontakt.
Är det min tur att begära att någon väntar?
Har jag väntat tillräckligt?
Är det nu jag ska göra något för mig själv, och enbart mig?
... Är det så resten av ens liv faller på plats?
Jag vill chansa, ta klivet ut och breda ut mina vingar.
Jag är bara rädd att boet jag lämnar bakom mig kommer vittra sönder.
Trots löften om att det aldrig blir så igen... Jag har så svårt för att lita på sånt.
Men innerst inne vet jag nog ändå att om jag inte väljer lyckan i mig själv, så kommer jag aldrig kunna ha lyckan delad med någon annan.
Jag vet vad som måste göras.
Men det gör ont.
Och jag är rädd.
the torture of time passing slowly
Jag vet inte riktigt vad som pågår i mitt huvud just nu.
Jag har världens chans att göra något jag velat göra länge, en möjlighet att ta bort vissa stämplar från mig själv.
Men ändå tvivlar jag? Och frågar någon varför vill jag inte ens svara på det... inte ens när det är jag som undrar.
Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det hela handlar om något jag är livrädd att förlora, igen.
Och det avståndet den här möjligheten skapar blir skrämmande då.
Och att jag inte ens kan berätta om det eller diskutera det förrän imorn gör allt mycket jobbigare.
Jag vill inte sova, känner ingen trötthet.
Jag vill bara att det ska bli imorgon eftermiddag.
Men får smått panik pga att det kommer bli det också.
Tänk om allt sabbas nu?
Om det som börjat byggas upp rivs ner igen?
Jag har fått hindra mig själv flera gånger från att inte vänta.
Varför ska saker som gör mig glad och som är bra för mig dyka upp samtidigt, krocka, och kanske göra varandra omöjliga?
Klockan är snart 1 på natten... Jag borde sova, för jag ska upp vid 7.
Till skolan. Prata. Be om rekommendationsbrev.
Kastas tillbaks in i det strukturerade livet.
Allt gör mig nervös just nu, önskar att jag hade haft någon lugnande... whatever.
En Atarax t.o.m.
Min sömn är fortfarande inte som den ska vara, och jag ringde Irina för länge sen, fick aldrig något svar tillbaks.
Vill bara kunna känna mig utvilad, tror att det hjälper mycket också. En extra boost liksom, förutom medicinen jag tar.
Fint.
Ska tassa ner i köket, se om det finns något som kan lägga på ännu fler gram på de löjliga kilona jag redan bär på.
Självdisciplin, vad är det?
Jag orkar inte.
När strömbrytaren till hjärnan upptäcks, let me know?
Skulle gärna stänga ner ett tag... Inte hela, för då slutar man väl fungera.
Men liksom. Den oroliga tankeverksamheten iaf.
Oh well... Hejdå bloggen.
And btw...
Nobody Weird Like Me <3
Jag har världens chans att göra något jag velat göra länge, en möjlighet att ta bort vissa stämplar från mig själv.
Men ändå tvivlar jag? Och frågar någon varför vill jag inte ens svara på det... inte ens när det är jag som undrar.
Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det hela handlar om något jag är livrädd att förlora, igen.
Och det avståndet den här möjligheten skapar blir skrämmande då.
Och att jag inte ens kan berätta om det eller diskutera det förrän imorn gör allt mycket jobbigare.
Jag vill inte sova, känner ingen trötthet.
Jag vill bara att det ska bli imorgon eftermiddag.
Men får smått panik pga att det kommer bli det också.
Tänk om allt sabbas nu?
Om det som börjat byggas upp rivs ner igen?
Jag har fått hindra mig själv flera gånger från att inte vänta.
Varför ska saker som gör mig glad och som är bra för mig dyka upp samtidigt, krocka, och kanske göra varandra omöjliga?
Klockan är snart 1 på natten... Jag borde sova, för jag ska upp vid 7.
Till skolan. Prata. Be om rekommendationsbrev.
Kastas tillbaks in i det strukturerade livet.
Allt gör mig nervös just nu, önskar att jag hade haft någon lugnande... whatever.
En Atarax t.o.m.
Min sömn är fortfarande inte som den ska vara, och jag ringde Irina för länge sen, fick aldrig något svar tillbaks.
Vill bara kunna känna mig utvilad, tror att det hjälper mycket också. En extra boost liksom, förutom medicinen jag tar.
Fint.
Ska tassa ner i köket, se om det finns något som kan lägga på ännu fler gram på de löjliga kilona jag redan bär på.
Självdisciplin, vad är det?
Jag orkar inte.
När strömbrytaren till hjärnan upptäcks, let me know?
Skulle gärna stänga ner ett tag... Inte hela, för då slutar man väl fungera.
Men liksom. Den oroliga tankeverksamheten iaf.
Oh well... Hejdå bloggen.
And btw...
Nobody Weird Like Me <3
Sunday, 28 August 2011
Tell 'em a hookah smoking caterpillar has given you the call...
And I'm back home.
Känns lite weird, dock väldigt skönt att få sova i sin egen säng... men, ja. Jag hade vant mig vid lägenheten och kände mig rätt hemma där. Haha, jag har lätt för att flytta in som sagt ^^
Idag skulle jag och Ronny firat ett år ihop, istället har vi inte pratat (jag har försökt dock så ah) med varandra sen förra torsdagen... that's weird too.
Sylvia kom förbi med tältet och sådär förut... berättade att han förmodligen ska flytta ner dit. Där ser man, typ?
Anyhow, not really any of my business. Känns bara lustigt att inte veta nåt längre.
Inte för att jag är kvar särskilt länge till (förmodligen) men ändå.
Går inte in på det just nu, för jag vill inte skriva massa om det om det inte blir av.
Säger som så att en hel del kommer ändras ganska snart om det här blir av.
Vilket ställer till det på andra håll... Men jag hoppas att det inte förstör något.
Ska träffa min psykolog på tisdag, samma dag som RHCPs nya album släpps... och de sänder en livespelning via satellit till biografer runt om i världen. Självklart ingen i min närhet, which sucks. Får hoppa på en buss till Stockholm om jag ska kunna se det :(
Jag har mail att skicka, tankar att reda ut och det vardagliga kaoset i huvudet att stå ut med...
Min spindel lever fortfarande så jag får försöka hitta något litet kryp att mata den med.
Men nu ska jag ta min medicin och kolla på något skojigt för att lugna nerverna.
Insåg nu att jag är väldigt nervös, det pirrar i magen och jag är smått illamående.
Kul.
Well, mer än så har jag inte att säga just nu...
Skriver nog mer sen.
So long!
Känns lite weird, dock väldigt skönt att få sova i sin egen säng... men, ja. Jag hade vant mig vid lägenheten och kände mig rätt hemma där. Haha, jag har lätt för att flytta in som sagt ^^
Idag skulle jag och Ronny firat ett år ihop, istället har vi inte pratat (jag har försökt dock så ah) med varandra sen förra torsdagen... that's weird too.
Sylvia kom förbi med tältet och sådär förut... berättade att han förmodligen ska flytta ner dit. Där ser man, typ?
Anyhow, not really any of my business. Känns bara lustigt att inte veta nåt längre.
Inte för att jag är kvar särskilt länge till (förmodligen) men ändå.
Går inte in på det just nu, för jag vill inte skriva massa om det om det inte blir av.
Säger som så att en hel del kommer ändras ganska snart om det här blir av.
Vilket ställer till det på andra håll... Men jag hoppas att det inte förstör något.
Ska träffa min psykolog på tisdag, samma dag som RHCPs nya album släpps... och de sänder en livespelning via satellit till biografer runt om i världen. Självklart ingen i min närhet, which sucks. Får hoppa på en buss till Stockholm om jag ska kunna se det :(
Jag har mail att skicka, tankar att reda ut och det vardagliga kaoset i huvudet att stå ut med...
Min spindel lever fortfarande så jag får försöka hitta något litet kryp att mata den med.
Men nu ska jag ta min medicin och kolla på något skojigt för att lugna nerverna.
Insåg nu att jag är väldigt nervös, det pirrar i magen och jag är smått illamående.
Kul.
Well, mer än så har jag inte att säga just nu...
Skriver nog mer sen.
So long!
Thursday, 25 August 2011
Things will never be the same
Jag blev inte bortglömd igår, vi drog ut. Till... Moriska Paviljongen, tror jag det hette.
Var högljutt, dålig musik och ingen verkade särskilt pepp.
Så det blev en tidig hemgång, med mat från Stippes.
Sen satt jag och brorsan uppe till 3 och pratade om allt möjligt.
Vet inte när jag somnade.
Idag är jag seg i huvudet och känner mig nere, vet inte varför. Kanske är väderomslaget eller något.
Har inte slarvat med medicinen iaf, så det är inte nåt sånt.
Har bokat biljett hem på lördag, är framme i Vvik 21:57, så man lär vara rätt slut på söndag.
Sen ska jag in till skolan på måndagen, prata med Anders, skriva papper och sen blir det väl AF på tisdag på drop-in för att cleara allt med Ulf.
Funderar på att ta en dusch så jag piggnar till lite... Men jag vet inte om jag orkar.
Ska iaf göra mig iordning för ikväll ska vi visst förstöra världen, eller vad de nu sa igår :P
Det blir utgång igen iaf, haha.
Jag känner mig mesig, här är jag i sällskapet av 30åringar, och ändå är det jag som skulle vilja mysa i soffan med varm choklad, en påse smågodis och en bra bok :P
Meeeeen.... Jag får göra sånt när jag är gammal!
Tror jag behöver få i mig lite vätska, och något mer att äta också så jag piggnar till.
Men ja. Vet inte om jag hinner blogga mer från Malmö, men jag skriver igen när jag är hemma isf.
C yaaaa :)
Var högljutt, dålig musik och ingen verkade särskilt pepp.
Så det blev en tidig hemgång, med mat från Stippes.
Sen satt jag och brorsan uppe till 3 och pratade om allt möjligt.
Vet inte när jag somnade.
Idag är jag seg i huvudet och känner mig nere, vet inte varför. Kanske är väderomslaget eller något.
Har inte slarvat med medicinen iaf, så det är inte nåt sånt.
Har bokat biljett hem på lördag, är framme i Vvik 21:57, så man lär vara rätt slut på söndag.
Sen ska jag in till skolan på måndagen, prata med Anders, skriva papper och sen blir det väl AF på tisdag på drop-in för att cleara allt med Ulf.
Funderar på att ta en dusch så jag piggnar till lite... Men jag vet inte om jag orkar.
Ska iaf göra mig iordning för ikväll ska vi visst förstöra världen, eller vad de nu sa igår :P
Det blir utgång igen iaf, haha.
Jag känner mig mesig, här är jag i sällskapet av 30åringar, och ändå är det jag som skulle vilja mysa i soffan med varm choklad, en påse smågodis och en bra bok :P
Meeeeen.... Jag får göra sånt när jag är gammal!
Tror jag behöver få i mig lite vätska, och något mer att äta också så jag piggnar till.
Men ja. Vet inte om jag hinner blogga mer från Malmö, men jag skriver igen när jag är hemma isf.
C yaaaa :)
Wednesday, 24 August 2011
The music in my ears create a typhoon in my head.
sitter i robert, tobbe o lindas lägenhet... själv.
robert o tobbe drog ut med danne på en förfest o skulle komma o hämta mig senare, återstår att se om det händer...
linda vet jag inte vart hon är :P
iaf.
skriver här i brist på annat... och lyssnar helt öppet på MIN musik för första gången sen jag kom hit xD
förutom en lyssning på en inspelning från nån radio av monarchy of roses som är en ny chili peppers låt.
vill dock inte lyssna för mycket innan nya albumet släpps... mindre än en vecka kvar nu :3 äntligen !!!
man hör jobbiga fotbollsfantaster från sir tobys som ligger i princip bredvid där vi bor :P
haha, "vi" ... jag har lätt för att flytta in xD
men ja, jag hoppas dom kommer tillbaks och hämtar upp mig D: annars får jag sitta här, iordningfixad o tråka.
har iaf internet, så jag lär glo på film eller nån serie i värsta fall ^^
sist vi drog ut fick jag hitta hem själv, vilket var lite läskigt.. men jag brukar se så otrevlig ut när jag är avslappnad eller liksom.. inte riktigt med om man säger så xD ... har tankarna på andra håll helt enkelt! att människor oftast inte ens vågar titta på mig :D fett kul.
onsdag idag... åker hem på lördag. sen... drar livet igång efter sommaren igen. ska bli kul. och skönt!
har en eventuell familj i london som vill ha mig som nanny dock, så ah. vi har mailkontakt för tillfället.
hoppas det blir nåt :)
det var bra betalt, relativt nära till mina släktingar o det var en 5årig pojke, kan ju inte vara så svårt?
kan man baka, bygga kojor o berätta sagor o pyssla så klarar man nog vilken unge som helst :D
hoppas jag iaf....
stället vi ska till öppnade för 3 min sen... jag börjar nojja.... fy på mig.
men som sagt, i vääärsta fall får jag dra på nåt kul, mysa i slappkläder o äta nåt onyttigt ^^
vad finns det mer att säga?
jag är fortfarande rätt förvirrad angående saker, inget jag vill skriva om här. har ingen koll på vilka som läser längre, så ja.
men, det ordnar sig väl också.
har bara så svårt för att lita på löften nu mer.
och det har sina orsaker.
både gamla men även nyare.
lita på människor överhuvudtaget känns svårt.
inser mer o mer att jag står ensam, o endast kan lita på mig själv.
så länge jag tar min medicin alltså, utan den är jag inte bra för mig själv heller.
kul.
alldeles nyss var det bara jag, mina tankar och beslut som gällde...
men det dyker visst alltid upp saker som ska få en att tänka om.
och även om jag lovat mig själv att lägga fokus på MIG nu så är jag fortfarande en sån som kastar bort allt om någon betydelsefull bara ber mig om det. crap.
skulle träffat min psykolog den 22a... men jag är ju i malmö, så det blir uppskjutet.
har inte träffat människan sen innan sommaren började ordentligt... o visserligen har jag klarat mig undan större kriser, men det finns ändå saker jag behöver bearbeta, påminnas om o lära mig.
oändligt arbete typ.
10 över 10 nu..... vet inte ens när dom drog.
hm.
känner inte att min blogg är vettig nånstans längre.
bara massa babbel som ingen fattar nåt av ändå.
jag öppnar inte upp lika mycket som förr.
jag är förvirrad och det är allt jag tänker säga nu, and that's that.
dessutom får människor sluta dö hela tiden, jag hatar att se dom jag känner plågas.
men vad kan man göra?
beklaga o finnas där.
it's never enough though.
....och jag är sugen på kebabrulle från No1 Falafel som ligger några meter bort.... fy.
Well. jag lever ju tydligen iaf, så jag ska sluta ordbajsa nu.
Baiiii
robert o tobbe drog ut med danne på en förfest o skulle komma o hämta mig senare, återstår att se om det händer...
linda vet jag inte vart hon är :P
iaf.
skriver här i brist på annat... och lyssnar helt öppet på MIN musik för första gången sen jag kom hit xD
förutom en lyssning på en inspelning från nån radio av monarchy of roses som är en ny chili peppers låt.
vill dock inte lyssna för mycket innan nya albumet släpps... mindre än en vecka kvar nu :3 äntligen !!!
man hör jobbiga fotbollsfantaster från sir tobys som ligger i princip bredvid där vi bor :P
haha, "vi" ... jag har lätt för att flytta in xD
men ja, jag hoppas dom kommer tillbaks och hämtar upp mig D: annars får jag sitta här, iordningfixad o tråka.
har iaf internet, så jag lär glo på film eller nån serie i värsta fall ^^
sist vi drog ut fick jag hitta hem själv, vilket var lite läskigt.. men jag brukar se så otrevlig ut när jag är avslappnad eller liksom.. inte riktigt med om man säger så xD ... har tankarna på andra håll helt enkelt! att människor oftast inte ens vågar titta på mig :D fett kul.
onsdag idag... åker hem på lördag. sen... drar livet igång efter sommaren igen. ska bli kul. och skönt!
har en eventuell familj i london som vill ha mig som nanny dock, så ah. vi har mailkontakt för tillfället.
hoppas det blir nåt :)
det var bra betalt, relativt nära till mina släktingar o det var en 5årig pojke, kan ju inte vara så svårt?
kan man baka, bygga kojor o berätta sagor o pyssla så klarar man nog vilken unge som helst :D
hoppas jag iaf....
stället vi ska till öppnade för 3 min sen... jag börjar nojja.... fy på mig.
men som sagt, i vääärsta fall får jag dra på nåt kul, mysa i slappkläder o äta nåt onyttigt ^^
vad finns det mer att säga?
jag är fortfarande rätt förvirrad angående saker, inget jag vill skriva om här. har ingen koll på vilka som läser längre, så ja.
men, det ordnar sig väl också.
har bara så svårt för att lita på löften nu mer.
och det har sina orsaker.
både gamla men även nyare.
lita på människor överhuvudtaget känns svårt.
inser mer o mer att jag står ensam, o endast kan lita på mig själv.
så länge jag tar min medicin alltså, utan den är jag inte bra för mig själv heller.
kul.
alldeles nyss var det bara jag, mina tankar och beslut som gällde...
men det dyker visst alltid upp saker som ska få en att tänka om.
och även om jag lovat mig själv att lägga fokus på MIG nu så är jag fortfarande en sån som kastar bort allt om någon betydelsefull bara ber mig om det. crap.
skulle träffat min psykolog den 22a... men jag är ju i malmö, så det blir uppskjutet.
har inte träffat människan sen innan sommaren började ordentligt... o visserligen har jag klarat mig undan större kriser, men det finns ändå saker jag behöver bearbeta, påminnas om o lära mig.
oändligt arbete typ.
10 över 10 nu..... vet inte ens när dom drog.
hm.
känner inte att min blogg är vettig nånstans längre.
bara massa babbel som ingen fattar nåt av ändå.
jag öppnar inte upp lika mycket som förr.
jag är förvirrad och det är allt jag tänker säga nu, and that's that.
dessutom får människor sluta dö hela tiden, jag hatar att se dom jag känner plågas.
men vad kan man göra?
beklaga o finnas där.
it's never enough though.
....och jag är sugen på kebabrulle från No1 Falafel som ligger några meter bort.... fy.
Well. jag lever ju tydligen iaf, så jag ska sluta ordbajsa nu.
Baiiii
Sunday, 21 August 2011
Wait, what?
Precis fått reda på att en fd klasskompis pojkvän har gått bort...
Det är helt sjukt. Jag träffade dem båda inne på AF i torsdags liksom.
Det är så äckligt när sånt här händer, och man får en sån chock liksom.
Man kan förlora de som står en närmast bara sådär.
Jag kände honom inte så, hade sett varann ute o hälsat liksom, men jag tänker på alla som stod honom nära. Hans familj, vänner... hans flickvän. Kan inte ens försöka tänka mig vad de går igenom just nu.
Jag hoppas bara de vågar hitta styrkan hos varandra att ta sig igenom det här.
Jag har knappt ord att säga, det är så overkligt.
Man vet att människor dör varje dag, att döden är en naturlig del av livet, och visst... Är ens tid kommen pga sjukdom eller ålder är det inte en lika stor chock. Men det här...?
Det var samma med Alex, en ung, frisk, glad person... Och sen fanns hon inte mer.
Och nu finns inte han mer.
Det gör bara så ont i mig att veta att många av mina vänner mår riktigt dåligt nu, att de har en lång sorgperiod framför sig.
Vad kan man göra liksom?
Beklaga sorgen och ge en klapp på axeln?
Det känns så värdelöst när man vill kunna spola tillbaks tiden så det aldrig sker.
Men det går inte.
Och ingenting man kan säga kommer hjälpa, det finns egentligen inte ett skit man kan göra.
Och det är nog det jag hatar mest.
Min kärlek och mina tankar går till de som kände Robin, det finns så många ögonblick i ens liv som man aldrig ens märker... och så finns det de som borrar sig så djupt att man aldrig kan glömma dem.
Men sorgen som hör till en del kommer sakta tyna bort, för att minnas kommer betyda så mycket mer om det man minns är glädjen och alla lyckliga tillfällen man fick tillsammans.
Ta hand om varandra och er själva ordentligt, ta vara på varje ögonblick.
Och Robin, vila i frid.
All my love.
xx
Det är helt sjukt. Jag träffade dem båda inne på AF i torsdags liksom.
Det är så äckligt när sånt här händer, och man får en sån chock liksom.
Man kan förlora de som står en närmast bara sådär.
Jag kände honom inte så, hade sett varann ute o hälsat liksom, men jag tänker på alla som stod honom nära. Hans familj, vänner... hans flickvän. Kan inte ens försöka tänka mig vad de går igenom just nu.
Jag hoppas bara de vågar hitta styrkan hos varandra att ta sig igenom det här.
Jag har knappt ord att säga, det är så overkligt.
Man vet att människor dör varje dag, att döden är en naturlig del av livet, och visst... Är ens tid kommen pga sjukdom eller ålder är det inte en lika stor chock. Men det här...?
Det var samma med Alex, en ung, frisk, glad person... Och sen fanns hon inte mer.
Och nu finns inte han mer.
Det gör bara så ont i mig att veta att många av mina vänner mår riktigt dåligt nu, att de har en lång sorgperiod framför sig.
Vad kan man göra liksom?
Beklaga sorgen och ge en klapp på axeln?
Det känns så värdelöst när man vill kunna spola tillbaks tiden så det aldrig sker.
Men det går inte.
Och ingenting man kan säga kommer hjälpa, det finns egentligen inte ett skit man kan göra.
Och det är nog det jag hatar mest.
Min kärlek och mina tankar går till de som kände Robin, det finns så många ögonblick i ens liv som man aldrig ens märker... och så finns det de som borrar sig så djupt att man aldrig kan glömma dem.
Men sorgen som hör till en del kommer sakta tyna bort, för att minnas kommer betyda så mycket mer om det man minns är glädjen och alla lyckliga tillfällen man fick tillsammans.
Ta hand om varandra och er själva ordentligt, ta vara på varje ögonblick.
Och Robin, vila i frid.
All my love.
xx
Tuesday, 16 August 2011
There's too much confusion...
Tror inte jag kommer förstå varför människor som egentligen raderat sig själva ur mitt liv helt plötsligt dyker upp igen, rör om i grytan och förvandlar mitt någorlunda städade och iordningplockade hjärnkontor till ett bombnedslag... ett kaosigt helvete rent ut sagt.
Det drar i de få trådar som finns kvar från mitt forna jag, försöker pressa ner mig i den mallen igen.
Och jag stretar emot som en galning för att inte bli den jag var igen.
Och när det gäller en av grejerna som dykt upp på senaste vet jag att det bara är dumt.
Det andra är egentligen ännu dummare, men är ändå något som fattats.
Trots att jag trodde jag var over and done with it.
Lustigt hur saker kan dyka upp och få det att verka som att all tid som gått inte existerat.
Jag vet inte riktigt vad som händer just nu, jag vet inte vad jag känner inför något.
Jag vet inte ens om jag vill känna något inför något.
Att jag dessutom inte tagit medicinen idag hjälper ju inte.
Nej, det är inte det att jag slarvar, jag känner bara inte behovet av den när jag bara är hemma.
Plus att när jag bara är hemma, inte gör något, så glömmer jag bort den.
Jag ska till Malmö på fredag iaf, stannar där en vecka. Hos min älskade bror. Ska bli underbart!
Ny stad, nya människor, förhoppningsvis distraherande nog så jag slipper kaoset i huvudet.
Don't get me wrong.
Jag vill inte klaga och hata allt som har med det att göra, det här plötsliga blast from the past eller vad man ska kalla det...
Jag vet bara inte hur det ska fit in among the rest.
Klaga inte på min svengelska, jag har inte ett komplett ordförråd på något av språken just nu.
DOCK.
Det finns ingenting jag kan göra åt saken riktigt, så jag får väl avvakta. Vänta.
Och vänta är jag ju bra på.
... finns människor jag kan vänta på för alltid om det är så. Speciellt en viss person, but he doesn't wanna hear it.
Så, det är nerskrivet och kanske kan hålla sig borta från hjärnan en stund nu?
Trocadero och någon chill serie så blir det bra!
C ya
Det drar i de få trådar som finns kvar från mitt forna jag, försöker pressa ner mig i den mallen igen.
Och jag stretar emot som en galning för att inte bli den jag var igen.
Och när det gäller en av grejerna som dykt upp på senaste vet jag att det bara är dumt.
Det andra är egentligen ännu dummare, men är ändå något som fattats.
Trots att jag trodde jag var over and done with it.
Lustigt hur saker kan dyka upp och få det att verka som att all tid som gått inte existerat.
Jag vet inte riktigt vad som händer just nu, jag vet inte vad jag känner inför något.
Jag vet inte ens om jag vill känna något inför något.
Att jag dessutom inte tagit medicinen idag hjälper ju inte.
Nej, det är inte det att jag slarvar, jag känner bara inte behovet av den när jag bara är hemma.
Plus att när jag bara är hemma, inte gör något, så glömmer jag bort den.
Jag ska till Malmö på fredag iaf, stannar där en vecka. Hos min älskade bror. Ska bli underbart!
Ny stad, nya människor, förhoppningsvis distraherande nog så jag slipper kaoset i huvudet.
Don't get me wrong.
Jag vill inte klaga och hata allt som har med det att göra, det här plötsliga blast from the past eller vad man ska kalla det...
Jag vet bara inte hur det ska fit in among the rest.
Klaga inte på min svengelska, jag har inte ett komplett ordförråd på något av språken just nu.
DOCK.
Det finns ingenting jag kan göra åt saken riktigt, så jag får väl avvakta. Vänta.
Och vänta är jag ju bra på.
... finns människor jag kan vänta på för alltid om det är så. Speciellt en viss person, but he doesn't wanna hear it.
Så, det är nerskrivet och kanske kan hålla sig borta från hjärnan en stund nu?
Trocadero och någon chill serie så blir det bra!
C ya
Wednesday, 27 July 2011
You don't form in the wet sand... I do.
Sitter och äter frukost och låter mina öron fyllas upp av den ljuva musiken RHCP har skapat genom tiderna.
Om lite mindre än en timme bär det av mot Emmaboda, ska göras ett stopp innan bara för tältupphämtning :)
Hoppas resten kommer ner så fort dom kan, för jag vill inte sitta själv på festivalen i all evighet D:
Hoppas även att jag inte glömt något när det gäller packningen... tandborsten ska med också ja! Men inte förrän den använts ^^
Tveksamt om jag kommer hinna skriva något innan jag åker till England (på måndag) men vi får se ^^
Hoppas iaf på en ett par veckor av awesomeness nu, och håller folk på och bitchar kommer inte ens försöka göra något åt det, man märker vilka vänner som är äkta. Tyvärr.
Well, ska återgå till mackan och äppeljuicen, är osäker på om jag ens har läsare kvar, men men!
Spelar ingen större roll, till den som råkar läsa det här...
Ha det gött, för det ska jag ^^
Bai <3
Om lite mindre än en timme bär det av mot Emmaboda, ska göras ett stopp innan bara för tältupphämtning :)
Hoppas resten kommer ner så fort dom kan, för jag vill inte sitta själv på festivalen i all evighet D:
Hoppas även att jag inte glömt något när det gäller packningen... tandborsten ska med också ja! Men inte förrän den använts ^^
Tveksamt om jag kommer hinna skriva något innan jag åker till England (på måndag) men vi får se ^^
Hoppas iaf på en ett par veckor av awesomeness nu, och håller folk på och bitchar kommer inte ens försöka göra något åt det, man märker vilka vänner som är äkta. Tyvärr.
Well, ska återgå till mackan och äppeljuicen, är osäker på om jag ens har läsare kvar, men men!
Spelar ingen större roll, till den som råkar läsa det här...
Ha det gött, för det ska jag ^^
Bai <3
Tuesday, 26 July 2011
Let you down
Har jag inte sagt det förut säger jag det nu.
Jag är SÅ. OTROLIGT. TRÖTT. på att bli sviken.
Av vänner.
Eller borde jag säga "vänner" kanske..?
Jag vet att jag ibland verkar glömma av människor i mitt liv, och att jag inte räcker till.
Men såna här svek förstår jag mig inte på.
Jag förstår inte vad jag har gjort för fel för att bli behandlad på det viset...
Jag ser mig omkring och undrar vad som finns kvar i Sverige för min del.
Det har jag gjort många gånger, men då har det alltid funnits något, eller någon som hållit mig kvar.
Nu ser jag ingen anledning längre.
Jag har en familj i London som är intresserade av att ha mig som au pair.
Och då kommer tvivlet istället.
Tankar på om jag duger, om jag kan, om jag är rätt människa att välja när det gäller ansvar för någon annans barn..?
Det skrämmer mig, och jag vet inte om jag kan.
Jag vill inte lova människor något, för att sen klart och tydligt bryta ihop pga pressen.
Det är en grej när det är inom familjen, vakta sin systers barn t.ex.
Men att komma in i någon annans familj och vara den som får upp barnen på morgonen, ser till att allt är i sin ordning, på något sätt (dvs buss då jag inte kör) få dom till skolan, hämta dom, laga mat och leka, se till att dom mår bra och har kul... ta över mycket av jobbet en förälder har...
diska, tvätta... städa... ha koll över huvud taget...
och PASSA TIDER.
jag är otroligt dålig på att passa tider.
storstäder skrämmer skiten ur mig, jag lyckas t.o.m gå vilse i västervik liksom.
Jag vet inte om jag är redo.
Kanske är den familjen inte rätt för mig bara.
Jag vet inte, men jag känner så mycket besvikelse och tvivel och ensamhet just nu att det känns som det gnager sönder mig.
Jag vill känna att jag kan.
Att jag är omgiven av människor jag kan lita på till 100%
Jag vill känna att det alltid finns någon där.
Jag kan inte sova, för jag har vänt på dygnet... jag spelar gitarr och sjunger, men låtarna känns uttjatade.
Jag behöver packa till emmaboda och förbereda inför england.
men det är riktigt mörkt i mitt huvud för tillfället, och jag har svårt för att ta mig ur det.
Jag är SÅ. OTROLIGT. TRÖTT. på att bli sviken.
Av vänner.
Eller borde jag säga "vänner" kanske..?
Jag vet att jag ibland verkar glömma av människor i mitt liv, och att jag inte räcker till.
Men såna här svek förstår jag mig inte på.
Jag förstår inte vad jag har gjort för fel för att bli behandlad på det viset...
Jag ser mig omkring och undrar vad som finns kvar i Sverige för min del.
Det har jag gjort många gånger, men då har det alltid funnits något, eller någon som hållit mig kvar.
Nu ser jag ingen anledning längre.
Jag har en familj i London som är intresserade av att ha mig som au pair.
Och då kommer tvivlet istället.
Tankar på om jag duger, om jag kan, om jag är rätt människa att välja när det gäller ansvar för någon annans barn..?
Det skrämmer mig, och jag vet inte om jag kan.
Jag vill inte lova människor något, för att sen klart och tydligt bryta ihop pga pressen.
Det är en grej när det är inom familjen, vakta sin systers barn t.ex.
Men att komma in i någon annans familj och vara den som får upp barnen på morgonen, ser till att allt är i sin ordning, på något sätt (dvs buss då jag inte kör) få dom till skolan, hämta dom, laga mat och leka, se till att dom mår bra och har kul... ta över mycket av jobbet en förälder har...
diska, tvätta... städa... ha koll över huvud taget...
och PASSA TIDER.
jag är otroligt dålig på att passa tider.
storstäder skrämmer skiten ur mig, jag lyckas t.o.m gå vilse i västervik liksom.
Jag vet inte om jag är redo.
Kanske är den familjen inte rätt för mig bara.
Jag vet inte, men jag känner så mycket besvikelse och tvivel och ensamhet just nu att det känns som det gnager sönder mig.
Jag vill känna att jag kan.
Att jag är omgiven av människor jag kan lita på till 100%
Jag vill känna att det alltid finns någon där.
Jag kan inte sova, för jag har vänt på dygnet... jag spelar gitarr och sjunger, men låtarna känns uttjatade.
Jag behöver packa till emmaboda och förbereda inför england.
men det är riktigt mörkt i mitt huvud för tillfället, och jag har svårt för att ta mig ur det.
Monday, 25 July 2011
All alone not by myself... or am I?
Jag vet inte vad som har hänt med mig.
Eller snarare vad som håller på att hända...
För ett år sen hade jag en egen lägenhet, ett eget liv och drömmar som jag ville kämpa för.
Mitt psykiska mående stod i vägen då men jag tog hjälp och det innebar till slut medicin.
Idag bor jag hemma, är själv för ofta men är för feg och rädd att göra något åt det, har drömmar som känns meningslösa då mitt psykiska mående tydligen inte har hjälpts tillräckligt av medicinen jag fortfarande går på.
Igår hamnade jag i högkostnadsskyddet.
Jag har alltså tagit ut tillräckligt mycket medicin av olika slag för att knappt behöva betala nåt för det längre.
"YAY, spara pengar!" ... så är det dock inte, det är inte så jag ser på det.
Jag undrar bara vad som hände, hur jag hamnade här, blev den här varelsen som bryter ihop i tårar varje gång hon lämnas ensam.
Jag trodde jag var starkare än såhär.
Bättre än såhär.
Jag förlorade personen jag älskar mest i hela världen bara sådär, och därmed min trygghet.
Jag fick ett oönskat avslut på stället där jag kände att jag faktiskt betydde något, och därmed känslan av ännu ett misslyckande, ännu en plats där jag inte var bra nog för att behövas mer.
Jag letar efter Au Pair-familjer, och hittar flera underbara. Grejen är att 70 andra har insett det också och skickat sina introduktionsbrev, så jag låter bli. För jag har inget de andra inte har.
Inte enligt mig.
Jag känner mig bara lugn och någorlunda glad när jag förlorar mig själv i en serie.
För det är just det, att jag förlorar mig själv, slipper vara med mig själv... som gör tillvaron helt ok.
Jag har gått upp i vikt igen, och jag vet att det är kopplat till att jag är ensam.
Det var likadant när jag var helt själv i lägenheten.
Jag äter, hela tiden.
Vad som helst nästan.
Och jag vet inte hur många chipspåsar eller hekton godis som har ätits under den här sommaren.
Eller hur många liter läsk jag sköljt ner allt med.
Jag har knappt jeans som passar längre, och då ska det tilläggas att jag behövde skärp till nästan alla.
Det enda man duger till är att vara tjejen som blir tafsad på av en idiotsnubbe på Palladium.
Vänner hör inte av sig, and I don't blame them. Det skulle jag inte heller göra om vännen i fråga var jag.
Jag har försummat så många, det har gått så pass långt att människor känner sig sårade och bortglömda, eller helt enkelt skiter i att svara på sms osv.
Jag vill bara lyckas. Med något.
Men det enda som snurrar i mitt huvud nu är "kommer någon ens märka när jag är borta?"
Det mesta jag umgåtts med min mamma det här året bortsett från som lärarhjälp var i förrgår när vi sydde om kläder tillsammans ett par timmar.
Och sist jag och pappa gjorde något tillsammans åkte vi runt Björnsholm en sväng på hans MC.
Jag känner mig så ensam och oviktig.
Oduglig och vilse.
Jag vill ha tillbaks det jag förlorat.
För jag är trasig utan dom jag älskar.
Och jag är trött på att vara trasig nu.
Eller snarare vad som håller på att hända...
För ett år sen hade jag en egen lägenhet, ett eget liv och drömmar som jag ville kämpa för.
Mitt psykiska mående stod i vägen då men jag tog hjälp och det innebar till slut medicin.
Idag bor jag hemma, är själv för ofta men är för feg och rädd att göra något åt det, har drömmar som känns meningslösa då mitt psykiska mående tydligen inte har hjälpts tillräckligt av medicinen jag fortfarande går på.
Igår hamnade jag i högkostnadsskyddet.
Jag har alltså tagit ut tillräckligt mycket medicin av olika slag för att knappt behöva betala nåt för det längre.
"YAY, spara pengar!" ... så är det dock inte, det är inte så jag ser på det.
Jag undrar bara vad som hände, hur jag hamnade här, blev den här varelsen som bryter ihop i tårar varje gång hon lämnas ensam.
Jag trodde jag var starkare än såhär.
Bättre än såhär.
Jag förlorade personen jag älskar mest i hela världen bara sådär, och därmed min trygghet.
Jag fick ett oönskat avslut på stället där jag kände att jag faktiskt betydde något, och därmed känslan av ännu ett misslyckande, ännu en plats där jag inte var bra nog för att behövas mer.
Jag letar efter Au Pair-familjer, och hittar flera underbara. Grejen är att 70 andra har insett det också och skickat sina introduktionsbrev, så jag låter bli. För jag har inget de andra inte har.
Inte enligt mig.
Jag känner mig bara lugn och någorlunda glad när jag förlorar mig själv i en serie.
För det är just det, att jag förlorar mig själv, slipper vara med mig själv... som gör tillvaron helt ok.
Jag har gått upp i vikt igen, och jag vet att det är kopplat till att jag är ensam.
Det var likadant när jag var helt själv i lägenheten.
Jag äter, hela tiden.
Vad som helst nästan.
Och jag vet inte hur många chipspåsar eller hekton godis som har ätits under den här sommaren.
Eller hur många liter läsk jag sköljt ner allt med.
Jag har knappt jeans som passar längre, och då ska det tilläggas att jag behövde skärp till nästan alla.
Det enda man duger till är att vara tjejen som blir tafsad på av en idiotsnubbe på Palladium.
Vänner hör inte av sig, and I don't blame them. Det skulle jag inte heller göra om vännen i fråga var jag.
Jag har försummat så många, det har gått så pass långt att människor känner sig sårade och bortglömda, eller helt enkelt skiter i att svara på sms osv.
Jag vill bara lyckas. Med något.
Men det enda som snurrar i mitt huvud nu är "kommer någon ens märka när jag är borta?"
Det mesta jag umgåtts med min mamma det här året bortsett från som lärarhjälp var i förrgår när vi sydde om kläder tillsammans ett par timmar.
Och sist jag och pappa gjorde något tillsammans åkte vi runt Björnsholm en sväng på hans MC.
Jag känner mig så ensam och oviktig.
Oduglig och vilse.
Jag vill ha tillbaks det jag förlorat.
För jag är trasig utan dom jag älskar.
Och jag är trött på att vara trasig nu.
Friday, 1 July 2011
Time passes us by...
Vad har hänt sen sist?
Jag har blivit singel, och det var inte mitt val, which sucks. Väldigt mycket.
Vet egentligen inte varför jag skriver här... i brist på annat I guess men ändå.
Det händer inget speciellt i mitt liv, jag sitter mest hemma då mamma och pappa jobbar mycket.
Finns liksom ingenstans att ta vägen längre.
Har fått Atarax utskrivet också, himla universalmedicin... Men visst, jag sover bra på den och det är vad den är till för i mitt fall så jag ska väl inte klaga.
Mina älskade Chili Peppers släpper nytt album i augusti :') I'm With You heter det, can't wait!
Släpps en singel nu i juli... "The Adventures of Rain Dance Maggie" ska bli spännande att höra deras nya sound.
Och så kommer dom till Sverige på turné o oktober...
Jag vet dock inte vart jag tar vägen till hösten så jag vågar inte boka något än...
Det känns fruktansvärt att bli raderad ur någons liv på det där sättet förresten.
Helt utan förvarning. Får en klump i magen av tanken på det.
Jag vet inte vad som händer idag, eller imorgon... Eller kommande vecka.
Folk planerar inte, och jag orkar inte försöka mer.
Dessutom vet folket vart jag finns om det skulle vara något där mitt deltagande skulle önskas.
Jag hade planerat upp så mycket, now it's all gone, och jag känner mig mer vilse än någonsin.
Jag har blivit singel, och det var inte mitt val, which sucks. Väldigt mycket.
Vet egentligen inte varför jag skriver här... i brist på annat I guess men ändå.
Det händer inget speciellt i mitt liv, jag sitter mest hemma då mamma och pappa jobbar mycket.
Finns liksom ingenstans att ta vägen längre.
Har fått Atarax utskrivet också, himla universalmedicin... Men visst, jag sover bra på den och det är vad den är till för i mitt fall så jag ska väl inte klaga.
Mina älskade Chili Peppers släpper nytt album i augusti :') I'm With You heter det, can't wait!
Släpps en singel nu i juli... "The Adventures of Rain Dance Maggie" ska bli spännande att höra deras nya sound.
Och så kommer dom till Sverige på turné o oktober...
Jag vet dock inte vart jag tar vägen till hösten så jag vågar inte boka något än...
Det känns fruktansvärt att bli raderad ur någons liv på det där sättet förresten.
Helt utan förvarning. Får en klump i magen av tanken på det.
Jag vet inte vad som händer idag, eller imorgon... Eller kommande vecka.
Folk planerar inte, och jag orkar inte försöka mer.
Dessutom vet folket vart jag finns om det skulle vara något där mitt deltagande skulle önskas.
Jag hade planerat upp så mycket, now it's all gone, och jag känner mig mer vilse än någonsin.
Sunday, 22 May 2011
Stop and freeze, crash and burn.
Tycker min läkare ska sätta in antingen en till medicin mot oro och panikattacker, eller en starkare antidepp/ångestdämpande.
Orkar inte vara på topp för att en sekund senare sitta och hyperventilera mellan gråtattacker, försöker verkligen komma någonstans i livet nu, jag har haft praktik i snart ett halvår, och vet att jag är uppskattad där, både av barnen och lärarna. Och jag älskar att vara där.
Samtidigt gör andra människor val som påverkar mig känslomässigt på ett negativt sätt.
Och jag vet att många skulle klippa banden till det negativa och gå vidare med sig och sitt, det funkar inte så i det här fallet. Så därför skulle jag inte ha något emot något mer som tillförs så jag kan fungera som en "vanlig" person.
Säger inte att jag inte bör reagera, men det är väl ändå skillnad på att reagera och att bryta ihop så pass att man knappt kan ta sig upp ur en soffa?
Ikväll har jag tänkt färga om håret i alla fall, för att byta samtalsämne. Eller ja, vadå samtal? Det är mina ord och mina ögon som läser orden som då bearbetas allt eftersom de skrivs som jag kallar för samtal nu.
Funderar starkt på att lägga ut en sådär 300kr på hår också, för fler dreads. Har ju hela bunten med lila och svarta jag redan gjort, men jag har blivit kär i neonfärger och vill ha lite skojsiga färger nu när sommaren är här...
Neongul, neonorange, neongrön, en fin turkos, en röd/rosa och så mina lila och svarta dreads ^^
Minns mycket väl hur jobbigt det var att göra dem, men jag kom även på att jag knöt håret fel innan jag tuperade, så det lär vara lättare nu... Ska kolla om jag har pengar på konton, isf slänger jag iväg en beställning och hoppas håret kommer inom en vecka, som det står att det ska, och inte 3 månader senare som sist...
Helgen flög förbi, typ. Kanske för att jag faktiskt gjorde annat än satt i nåns lägenhet och glodde för en gångs skull?
Jag och mamma åkte till Norrköping igår, för jag var shoppingsugen ^^ Lyckades pricka in en rea på min favoritaffär (New Yorker) och kom hem med 2 nya tshirts, 1 linne och ett par skor :3 ...och ett nagellack och en ny mascara + ett linne från H&M :P
Sen solade jag en stund, åt, och drog till stan för att umgås med Bazze. Det var nice!
Bara ta det lugnt och umgås utan att det ska festas osv, längesen man gjorde sånt.
Vi kollade störda saker på Youtube som vanligt och spelade tvspel faktiskt! JAG, som aldrig spelar annars..! Haha, det var kul dock, även om jag failade en hel del :)
Det blev även Bookworm Adventures ett tag och sen Drawn Together och Adventure Time.
Fick sms från mamma nu som inte orkar färga mitt hår.. haha, typiskt. För nu kommer dilemmat... Om jag ska färga det imorn kan mitt hår inte vara nytvättat, men jag behöver verkligen tvätta det nu... Aja, får duscha iaf och hoppas att jag lyckas skita ner håret tillräckligt imorn :)
Känns som det är mycket nu framöver, på torsdag är det tänkt att vi ska (eller ja, 7-9an på skolan) ha ett musikcafé, och jag är med där också... Vi lyckades spela igenom låtarna på rad för första gången i fredags, och då var det mycket osäkert ändå med sång och avslut... Så jag vet inte hur det ska gå riktigt... Det borde skjutas fram ett tag faktiskt.
Och förutom mina långa dagar i skolan firar jag och Ronny 9 månader på lördag, och då åker även mamma och pappa iväg till Örebro för dom ska åka MC och njuta av ålderskrisens spännande händelser... Vilket betyder att jag måste vara hemma och vara hundvakt.
Skolavslutningen närmar sig, jag måste ta reda på om det finns något för mig till hösten på skolan, om inte måste jag kasta mig in i någon form av praktik via AF, det måste beställas festivalbiljett och så finns det säkert tusen saker till jag inte kommer på just nu...
Ska iaf hoppa in i duschen snart och sen gå och lägga mig så jag är pigg imorn :)
Barn har energi i kopiösa mängder, så man får inte gå runt och halvsova där inte!
Yeah, har nog inte mycket mer att säga, såå.... Cya!
Orkar inte vara på topp för att en sekund senare sitta och hyperventilera mellan gråtattacker, försöker verkligen komma någonstans i livet nu, jag har haft praktik i snart ett halvår, och vet att jag är uppskattad där, både av barnen och lärarna. Och jag älskar att vara där.
Samtidigt gör andra människor val som påverkar mig känslomässigt på ett negativt sätt.
Och jag vet att många skulle klippa banden till det negativa och gå vidare med sig och sitt, det funkar inte så i det här fallet. Så därför skulle jag inte ha något emot något mer som tillförs så jag kan fungera som en "vanlig" person.
Säger inte att jag inte bör reagera, men det är väl ändå skillnad på att reagera och att bryta ihop så pass att man knappt kan ta sig upp ur en soffa?
Ikväll har jag tänkt färga om håret i alla fall, för att byta samtalsämne. Eller ja, vadå samtal? Det är mina ord och mina ögon som läser orden som då bearbetas allt eftersom de skrivs som jag kallar för samtal nu.
Funderar starkt på att lägga ut en sådär 300kr på hår också, för fler dreads. Har ju hela bunten med lila och svarta jag redan gjort, men jag har blivit kär i neonfärger och vill ha lite skojsiga färger nu när sommaren är här...
Neongul, neonorange, neongrön, en fin turkos, en röd/rosa och så mina lila och svarta dreads ^^
Minns mycket väl hur jobbigt det var att göra dem, men jag kom även på att jag knöt håret fel innan jag tuperade, så det lär vara lättare nu... Ska kolla om jag har pengar på konton, isf slänger jag iväg en beställning och hoppas håret kommer inom en vecka, som det står att det ska, och inte 3 månader senare som sist...
Helgen flög förbi, typ. Kanske för att jag faktiskt gjorde annat än satt i nåns lägenhet och glodde för en gångs skull?
Jag och mamma åkte till Norrköping igår, för jag var shoppingsugen ^^ Lyckades pricka in en rea på min favoritaffär (New Yorker) och kom hem med 2 nya tshirts, 1 linne och ett par skor :3 ...och ett nagellack och en ny mascara + ett linne från H&M :P
Sen solade jag en stund, åt, och drog till stan för att umgås med Bazze. Det var nice!
Bara ta det lugnt och umgås utan att det ska festas osv, längesen man gjorde sånt.
Vi kollade störda saker på Youtube som vanligt och spelade tvspel faktiskt! JAG, som aldrig spelar annars..! Haha, det var kul dock, även om jag failade en hel del :)
Det blev även Bookworm Adventures ett tag och sen Drawn Together och Adventure Time.
Fick sms från mamma nu som inte orkar färga mitt hår.. haha, typiskt. För nu kommer dilemmat... Om jag ska färga det imorn kan mitt hår inte vara nytvättat, men jag behöver verkligen tvätta det nu... Aja, får duscha iaf och hoppas att jag lyckas skita ner håret tillräckligt imorn :)
Känns som det är mycket nu framöver, på torsdag är det tänkt att vi ska (eller ja, 7-9an på skolan) ha ett musikcafé, och jag är med där också... Vi lyckades spela igenom låtarna på rad för första gången i fredags, och då var det mycket osäkert ändå med sång och avslut... Så jag vet inte hur det ska gå riktigt... Det borde skjutas fram ett tag faktiskt.
Och förutom mina långa dagar i skolan firar jag och Ronny 9 månader på lördag, och då åker även mamma och pappa iväg till Örebro för dom ska åka MC och njuta av ålderskrisens spännande händelser... Vilket betyder att jag måste vara hemma och vara hundvakt.
Skolavslutningen närmar sig, jag måste ta reda på om det finns något för mig till hösten på skolan, om inte måste jag kasta mig in i någon form av praktik via AF, det måste beställas festivalbiljett och så finns det säkert tusen saker till jag inte kommer på just nu...
Ska iaf hoppa in i duschen snart och sen gå och lägga mig så jag är pigg imorn :)
Barn har energi i kopiösa mängder, så man får inte gå runt och halvsova där inte!
Yeah, har nog inte mycket mer att säga, såå.... Cya!
Sunday, 15 May 2011
Alone I Break
All this shit I seem to take, all alone I seem to break.
Vet inte hur det lyckas bli såhär jämt, att jag nästan alltid åker hem med tårar rinnande.
Jag har höjt min dos till 3 tabletter om dagen nu, 150mg Sertralin alltså. Funderar på om det är bättre att få en starkare utskriven... Eller om jag kanske behöver byta medicin helt.
Får se hur det känns om någon vecka.
Som det är nu verkar ingenting fungera, självskadebeteendet återvänder och jag har inte kraften, men framför allt inte viljan att stå emot.
Det om något tyder väl på att saker måste ändras?
Jag vill inte må såhär, för jag orkar inte låtsas mer.
Det finns inte mycket mer att säga, för det avgörande beslutet ligger inte längre hos mig.
Chans på chans, och många tycker säkerligen att det redan har gått för långt.
Den som lever får se, eller något sånt.
Jag återgår till min ensamhet i sovrummet nu, här kan inget skada mig utom mitt sällskap.
Vet inte hur det lyckas bli såhär jämt, att jag nästan alltid åker hem med tårar rinnande.
Jag har höjt min dos till 3 tabletter om dagen nu, 150mg Sertralin alltså. Funderar på om det är bättre att få en starkare utskriven... Eller om jag kanske behöver byta medicin helt.
Får se hur det känns om någon vecka.
Som det är nu verkar ingenting fungera, självskadebeteendet återvänder och jag har inte kraften, men framför allt inte viljan att stå emot.
Det om något tyder väl på att saker måste ändras?
Jag vill inte må såhär, för jag orkar inte låtsas mer.
Det finns inte mycket mer att säga, för det avgörande beslutet ligger inte längre hos mig.
Chans på chans, och många tycker säkerligen att det redan har gått för långt.
Den som lever får se, eller något sånt.
Jag återgår till min ensamhet i sovrummet nu, här kan inget skada mig utom mitt sällskap.
Saturday, 30 April 2011
Valborg.
Det är lördag, jag fryser (vet inte varför men jag tror inte mina fönster är som dom ska...) och borde egentligen hoppat in i duschen för länge sen... Grejen är bara att jag inte vet när saker händer ikväll.
Och bussar härifrån finns det knappast gott om.
15:05 eller 19:35
... Varför inte ha en vid 17 ? .__.
Det var marknad igår, var trevligt. Fint väder och fina människor :)
Köpte faktiskt inget onödigt den här gången xD
Strumpor, solglasögon och så marknadsmunk + godis. <-- det är inte onödigt. promise :3
Hoppas bara att jag slipper mina hjärnspöken som tycker om att få mig själv att hata mig själv.
Klädval ger mig nästan ångest nu, för jag orkar inte med såna utbrott eller sånt självhat.
Det ska grillas ikväll, kan bli coolt.
Aja, får bli ett kort inlägg för jag måste försöka ta reda på info angående ikväll, och ta mig ur sängen.
Sista tabletten kåvepenin idag iaf!
Yah, trevlig valborg/helg ^^
Och bussar härifrån finns det knappast gott om.
15:05 eller 19:35
... Varför inte ha en vid 17 ? .__.
Det var marknad igår, var trevligt. Fint väder och fina människor :)
Köpte faktiskt inget onödigt den här gången xD
Strumpor, solglasögon och så marknadsmunk + godis. <-- det är inte onödigt. promise :3
Hoppas bara att jag slipper mina hjärnspöken som tycker om att få mig själv att hata mig själv.
Klädval ger mig nästan ångest nu, för jag orkar inte med såna utbrott eller sånt självhat.
Det ska grillas ikväll, kan bli coolt.
Aja, får bli ett kort inlägg för jag måste försöka ta reda på info angående ikväll, och ta mig ur sängen.
Sista tabletten kåvepenin idag iaf!
Yah, trevlig valborg/helg ^^
Thursday, 21 April 2011
impulsiva människor < slackers
Det är för ansträngande, omständigt eller ochill att planera saker tydligen.
Att kolla upp tider, höra av sig till människor och se till att alla får det så bra som möjligt existerar inte ens längre.
Man ska vara impulsiv och egoistisk, för annars måste man använda hjärnan.
Jag fasar för hur en del människor ska klara sig i framtiden om det är såhär nu.
För när det handlar om viktigare saker än festande och man plötsligt inser att t.ex öppettider och bussar inte anpassar sig efter ens egna dygnsrytm ligger man risigt till.
Jag har alltid älskat att planera, och ta hand om.
Jag har hatat när någon känt sig utanför eller inte kunnat vara med.
Jag brukade ordna klassfester titt som tätt i högstadiet, hemma hos mig.
Jag såg till att alla visste om det, såg till att veta vilka som kunde komma, såg till att det fanns nåt att äta, nåt att göra och nåt att se på. VARJE GÅNG.
Hjälpte till att organisera skjuts så att så många som möjligt kunde ta sig till mig då jag inte bor så lägligt.
Minns en klassfest, uppe på loftet. Det var awesome. Vi hade skitkul, lekte lekar utomhus, kollade på film och åt snacks... Sen gick vi på tipspromenad i Björnsholm som jag och en kompis hade satt upp dagen innan.
En ganska rejäl runda.
Jag fick t.o.m min mor att klä ut sig och stå gömd vid de gamla övergivna husen för att hoppa fram och skrämma oss då det var mörkt ute när vi gick tipsrundan och skrämde upp varandra med spökhistorier.
Dekorationer och fixande, jag älskade det!
Gör fortfarande, men får aldrig utlopp för det längre, för ingen är på.
Ingen orkar göra något annat än ta det som det kommer.
Och det tycker jag är tråkigt.
Förra sommaren ville jag t.ex ha picknick i stadsparken. Med filtar och korgar fulla av fika liksom. Sitta i solen med vänner och chilla.
Blev det av? Nej.
Varför?
För att ingen hakade på.
Grejen med att vara planerare är att man på något sätt alltid blir den som står för det mesta inom kostnader också.
Klassfesterna brukade vi samla ihop till. Typ 20kr var så det räckte till allt vi ville ha osv.
Jag saknar den tiden ibland.
Nu för tiden ska man bara ha ett ställe att däcka på och pengar på kortet och leg.
Det är så hjärndött och tragiskt att jag inte vet vad jag ska göra längre.
Jag har så många sprudlande idéer, saker som skulle vara hur kul som helst.
Men ingen orkar. Och jag kan inte göra allt själv. Inte när det kommer till kostnader iaf.
Hjälptes man åt med kostnaderna och det fanns någonstans att vara skulle jag lätt kunna planera och fixa resten själv.
Men jag känner min generation, och det skulle inte ens komma ett tack efter allt det där.
So what's the point?
Som nu. Påskhelgen.
Folk kommer till stan, och vi har visserligen kommit fram till att vi ska grilla.
That's it.
Ingen har gjort nåt för att det ska bli verklighet, sovplatser har inte kollats upp.
Och jag som har legat sjuk hela veckan känner att en bestämd sovplats är viktig för mig nu.
Då ställer man tydligen krav.
Man skulle haft en bättre relation till sin farfar...
Då kunde man haft en nyckel till bakdörren och sovit i källarsovrummet.
Vet inte hur jag ska göra, vara ensam hela påsken som jag sett fram emot så länge eller stå ut med the slacker mode och vara sjuk ännu längre?
Pest eller kolera i princip.
Är alla likasinnade på en annan planet eller vad är det frågan om?
Jag kanske är för väluppfostrad för att passa in.
I dunno.
Att kolla upp tider, höra av sig till människor och se till att alla får det så bra som möjligt existerar inte ens längre.
Man ska vara impulsiv och egoistisk, för annars måste man använda hjärnan.
Jag fasar för hur en del människor ska klara sig i framtiden om det är såhär nu.
För när det handlar om viktigare saker än festande och man plötsligt inser att t.ex öppettider och bussar inte anpassar sig efter ens egna dygnsrytm ligger man risigt till.
Jag har alltid älskat att planera, och ta hand om.
Jag har hatat när någon känt sig utanför eller inte kunnat vara med.
Jag brukade ordna klassfester titt som tätt i högstadiet, hemma hos mig.
Jag såg till att alla visste om det, såg till att veta vilka som kunde komma, såg till att det fanns nåt att äta, nåt att göra och nåt att se på. VARJE GÅNG.
Hjälpte till att organisera skjuts så att så många som möjligt kunde ta sig till mig då jag inte bor så lägligt.
Minns en klassfest, uppe på loftet. Det var awesome. Vi hade skitkul, lekte lekar utomhus, kollade på film och åt snacks... Sen gick vi på tipspromenad i Björnsholm som jag och en kompis hade satt upp dagen innan.
En ganska rejäl runda.
Jag fick t.o.m min mor att klä ut sig och stå gömd vid de gamla övergivna husen för att hoppa fram och skrämma oss då det var mörkt ute när vi gick tipsrundan och skrämde upp varandra med spökhistorier.
Dekorationer och fixande, jag älskade det!
Gör fortfarande, men får aldrig utlopp för det längre, för ingen är på.
Ingen orkar göra något annat än ta det som det kommer.
Och det tycker jag är tråkigt.
Förra sommaren ville jag t.ex ha picknick i stadsparken. Med filtar och korgar fulla av fika liksom. Sitta i solen med vänner och chilla.
Blev det av? Nej.
Varför?
För att ingen hakade på.
Grejen med att vara planerare är att man på något sätt alltid blir den som står för det mesta inom kostnader också.
Klassfesterna brukade vi samla ihop till. Typ 20kr var så det räckte till allt vi ville ha osv.
Jag saknar den tiden ibland.
Nu för tiden ska man bara ha ett ställe att däcka på och pengar på kortet och leg.
Det är så hjärndött och tragiskt att jag inte vet vad jag ska göra längre.
Jag har så många sprudlande idéer, saker som skulle vara hur kul som helst.
Men ingen orkar. Och jag kan inte göra allt själv. Inte när det kommer till kostnader iaf.
Hjälptes man åt med kostnaderna och det fanns någonstans att vara skulle jag lätt kunna planera och fixa resten själv.
Men jag känner min generation, och det skulle inte ens komma ett tack efter allt det där.
So what's the point?
Som nu. Påskhelgen.
Folk kommer till stan, och vi har visserligen kommit fram till att vi ska grilla.
That's it.
Ingen har gjort nåt för att det ska bli verklighet, sovplatser har inte kollats upp.
Och jag som har legat sjuk hela veckan känner att en bestämd sovplats är viktig för mig nu.
Då ställer man tydligen krav.
Man skulle haft en bättre relation till sin farfar...
Då kunde man haft en nyckel till bakdörren och sovit i källarsovrummet.
Vet inte hur jag ska göra, vara ensam hela påsken som jag sett fram emot så länge eller stå ut med the slacker mode och vara sjuk ännu längre?
Pest eller kolera i princip.
Är alla likasinnade på en annan planet eller vad är det frågan om?
Jag kanske är för väluppfostrad för att passa in.
I dunno.
Wednesday, 20 April 2011
just kill me instead?
varför kan inte kroppen bara försätta sig i koma tills sjukdomen är över?
skulle vara så skönt.
jag drömmer bara mardrömmar när jag sover, vaknar upp genomsvettig och har ont överallt.
jag kan inte dricka, äta eller ens svälja saliv utan att vilja brista ut i gråt.
det är på gränsen till att jag får ångest när jag vet att jag måste.
och det spelar ingen roll om det är små eller stora klunkar, allt gör lika ont.
jag är otroligt hungrig, törstig hela tiden, och vaknar titt som tätt av smärtan när jag råkar svälja mitt saliv medan jag sover.
läkaren vet inte om jag har halsfluss eller körtelfeber då min kropp inte kommer överens med sig själv.
sänkan var på mer än 160, dvs deras instrument kunde inte ens mäta det, vilket tyder på att det är något som händer. men hals-testet var negativt när det gällde halsfluss...
(var negativt i somras också, men fick kåvepenin iaf)
hon skickade iväg blodprov för att se om det är körtelfeber, men det får jag inte veta förrän imorn, om jag har tur. annars får jag vänta till efter påsk.
och ska jag må så här mer vet jag inte vad jag gör.
jag är deprimerad, gråter för allt och kan inte sluta läsa om körtelfeber... vilket gör mig ännu mer rädd och ledsen.
ordet dygnsrytm är obefintlig för mig just nu, och jag känner mig ensam. otroligt ensam.
det finns inget någon kan göra.
och jag vill bara vara frisk igen.
skulle vara så skönt.
jag drömmer bara mardrömmar när jag sover, vaknar upp genomsvettig och har ont överallt.
jag kan inte dricka, äta eller ens svälja saliv utan att vilja brista ut i gråt.
det är på gränsen till att jag får ångest när jag vet att jag måste.
och det spelar ingen roll om det är små eller stora klunkar, allt gör lika ont.
jag är otroligt hungrig, törstig hela tiden, och vaknar titt som tätt av smärtan när jag råkar svälja mitt saliv medan jag sover.
läkaren vet inte om jag har halsfluss eller körtelfeber då min kropp inte kommer överens med sig själv.
sänkan var på mer än 160, dvs deras instrument kunde inte ens mäta det, vilket tyder på att det är något som händer. men hals-testet var negativt när det gällde halsfluss...
(var negativt i somras också, men fick kåvepenin iaf)
hon skickade iväg blodprov för att se om det är körtelfeber, men det får jag inte veta förrän imorn, om jag har tur. annars får jag vänta till efter påsk.
och ska jag må så här mer vet jag inte vad jag gör.
jag är deprimerad, gråter för allt och kan inte sluta läsa om körtelfeber... vilket gör mig ännu mer rädd och ledsen.
ordet dygnsrytm är obefintlig för mig just nu, och jag känner mig ensam. otroligt ensam.
det finns inget någon kan göra.
och jag vill bara vara frisk igen.
Monday, 4 April 2011
Dålig uppdatering...
Men jag vet inte vad jag ska skriva om riktigt...
Jag går snart upp i 100% på praktiken och våren är här.
Vet inte vad som väntar sen men jag hoppas att jag får stanna, känns så dumt om jag ska behöva vänja mig vid ett nytt ställe... det är ju det som är grejen med mig.
Det tar tid för mig att vänja mig, och bli bekväm, vilket leder till för mycket inre stress som "blir" sjukdom och därmed frånvaro, mer eller mindre...
Så nu när jag äntligen är igång på riktigt i skolan och trivs, och har kommit nära barnen... Ska jag då behöva säga hejdå? That would suck.
Mitt rum ser ut som skit, för att byta samtalsämne... Myr-invasionen är ett faktum i huset och jag som är dålig på att plocka disk och skräp har min beskärda del av dem... usch.
Heter det ens beskärda? Pfft. Tur att man är i 3-4:an, är för dum för äldre klasser tror jag.
Jaja, imorn ska det fotas i skogen med älsk :) Ska bli mysigt! Hoppas på fint väder bara :o
Har paket att hämta ut från posten också, kommer ett om typ en vecka också... från Ellos, och sen kommer det ännu ett, nån vecka efter det ^^ hehe
Har haft en finfin helg iaf, och var ledig idag för det var studiedag i skolan...
Börjar tidigt imorn, så jag får nog lägga mig snart, den är ju redan 23 :S shit.
Men ja... haha, ska försöka uppdatera oftare och låtsas vara intressant emellanåt :)
Cya
Jag går snart upp i 100% på praktiken och våren är här.
Vet inte vad som väntar sen men jag hoppas att jag får stanna, känns så dumt om jag ska behöva vänja mig vid ett nytt ställe... det är ju det som är grejen med mig.
Det tar tid för mig att vänja mig, och bli bekväm, vilket leder till för mycket inre stress som "blir" sjukdom och därmed frånvaro, mer eller mindre...
Så nu när jag äntligen är igång på riktigt i skolan och trivs, och har kommit nära barnen... Ska jag då behöva säga hejdå? That would suck.
Mitt rum ser ut som skit, för att byta samtalsämne... Myr-invasionen är ett faktum i huset och jag som är dålig på att plocka disk och skräp har min beskärda del av dem... usch.
Heter det ens beskärda? Pfft. Tur att man är i 3-4:an, är för dum för äldre klasser tror jag.
Jaja, imorn ska det fotas i skogen med älsk :) Ska bli mysigt! Hoppas på fint väder bara :o
Har paket att hämta ut från posten också, kommer ett om typ en vecka också... från Ellos, och sen kommer det ännu ett, nån vecka efter det ^^ hehe
Har haft en finfin helg iaf, och var ledig idag för det var studiedag i skolan...
Börjar tidigt imorn, så jag får nog lägga mig snart, den är ju redan 23 :S shit.
Men ja... haha, ska försöka uppdatera oftare och låtsas vara intressant emellanåt :)
Cya
Thursday, 10 March 2011
Shelter your needs...
Jag nyser ihjäl mig och hatar det mesta idag.
Alla tankar handlar om att dra härifrån, till solen och värmen.
Till nåt så okänt men som ändå känns som hemma.
Nya människor, och ett nytt liv.
Har hamnat i en period där jag inte tycker jag passar in längre, vet inte vad det beror på.
Kanske är det vintern som fått alla roliga idéer att gå i ide?
Kanske är det så att vissa fastnar i utvecklingsstadiet medan andra växer ifrån allt gammalt?
Jag har inte lust med något längre, vill bara packa mina väskor och dra.
Känner så ofta.
Och jag vet att det går över tillfälligt och att man står ut med vardagen en stund till.
Men längtan, även om den inte härjar inuti, försvinner aldrig.
Jag kan inte sjunga för jag är förkyld, kan inte göra något praktiskt för jag nyser oavbrutet och snorar som en galning, kan ligga i min säng och dö av tristess eller sova.
Livet är inte kul just nu.
Och min aptit har kommit tillbaks, och med den sötsuget.
Så nu lär väl kilona komma tillbaks med vänner och släktingar så man kan ha något annat att deppa över.
Oh the joy.
Jag hatar Sverige och jag hatar min tillvaro just nu.
Död åt allt, för jag orkar inte låtsas vara på bra humör.
Ha världens sämsta dag, annars är det inte rättvist.
Men det är det iofs aldrig så skitsamma.
Alla tankar handlar om att dra härifrån, till solen och värmen.
Till nåt så okänt men som ändå känns som hemma.
Nya människor, och ett nytt liv.
Har hamnat i en period där jag inte tycker jag passar in längre, vet inte vad det beror på.
Kanske är det vintern som fått alla roliga idéer att gå i ide?
Kanske är det så att vissa fastnar i utvecklingsstadiet medan andra växer ifrån allt gammalt?
Jag har inte lust med något längre, vill bara packa mina väskor och dra.
Känner så ofta.
Och jag vet att det går över tillfälligt och att man står ut med vardagen en stund till.
Men längtan, även om den inte härjar inuti, försvinner aldrig.
Jag kan inte sjunga för jag är förkyld, kan inte göra något praktiskt för jag nyser oavbrutet och snorar som en galning, kan ligga i min säng och dö av tristess eller sova.
Livet är inte kul just nu.
Och min aptit har kommit tillbaks, och med den sötsuget.
Så nu lär väl kilona komma tillbaks med vänner och släktingar så man kan ha något annat att deppa över.
Oh the joy.
Jag hatar Sverige och jag hatar min tillvaro just nu.
Död åt allt, för jag orkar inte låtsas vara på bra humör.
Ha världens sämsta dag, annars är det inte rättvist.
Men det är det iofs aldrig så skitsamma.
Saturday, 5 March 2011
Klart man blir smittad...
Sådan far, sådan dotter.
Nu har jag också det där äckliga hals-dampet.
Inte okej alls.
Är inte jättehemskt (än) men halsen är obehaglig och jag kan inte svälja drycker utan att det kommer med en massa luft och det kliar och är bara sjukt irriterande.
Dock ska jag göra allt i min makt för att ignorera det, ta en värktablett (för jag känner mig lite mysko i huvudet också) och färga håret ^^
Sen efter en varm dusch, smink och hårfix.... och kläder !! Är man nog ändå redo för en utekväll i Viken.
Hoppas jag.
Skitskoj om jag lyckas smitta alla :D fett taskigt.
Får vara anti-kramar och pussar idag, för deras bästa :)
Trocadero är inte alls lika gott när halsen är dum :(
Och godiset smakar inte som det ska heller.
Köpte kanske ett par hekton igår, har typ hälfen kvar... och chipspåsen öppnade jag inte ens.
Är inte alls sugen på sånt nu mer... är väl bra I guess, känns bara konstigt för jag har alltid älskat sånt innan.
Jaja, ska försöka hitta kläder man kan färga håret i nu och sen ropa (kraxa) på pappa så han kommer upp och hjälper mig ^^
Ha en finfin lördag + söndag :)
Nu har jag också det där äckliga hals-dampet.
Inte okej alls.
Är inte jättehemskt (än) men halsen är obehaglig och jag kan inte svälja drycker utan att det kommer med en massa luft och det kliar och är bara sjukt irriterande.
Dock ska jag göra allt i min makt för att ignorera det, ta en värktablett (för jag känner mig lite mysko i huvudet också) och färga håret ^^
Sen efter en varm dusch, smink och hårfix.... och kläder !! Är man nog ändå redo för en utekväll i Viken.
Hoppas jag.
Skitskoj om jag lyckas smitta alla :D fett taskigt.
Får vara anti-kramar och pussar idag, för deras bästa :)
Trocadero är inte alls lika gott när halsen är dum :(
Och godiset smakar inte som det ska heller.
Köpte kanske ett par hekton igår, har typ hälfen kvar... och chipspåsen öppnade jag inte ens.
Är inte alls sugen på sånt nu mer... är väl bra I guess, känns bara konstigt för jag har alltid älskat sånt innan.
Jaja, ska försöka hitta kläder man kan färga håret i nu och sen ropa (kraxa) på pappa så han kommer upp och hjälper mig ^^
Ha en finfin lördag + söndag :)
Wednesday, 2 March 2011
får...inte...somna...
att gå upp i 75% var jobbigare än jag förväntat mig...
sjukt att 2 enstaka timmar kan göra så mycket skillnad...
sen har jag aldrig varit en sån som har tålamod att lyssna på små barns babbel om allt och inget.
så det ska bli skönt att komma in till västervik ikväll och släppa allt ett tag hos amanda.
bara sitta och prata, om saker som jag faktiskt kan ta del av utan att resa tillbaks i tiden en sådär 10-12 år...
imorn är det studiedag så jag anser det vara ledigt för mig då ingen är i skolan ändå, och ska leka med min pojk och bazze. för det var länge sen.
jag är otroligt trött trots att jag stjälpt i mig en energidryck precis... hm.
hoppas bara jag inte håller på att bli sjuk...
mamma var jätteförkyld och låg hemma några dagar, och nu är pappa likadan.
min tur sen? hoppas inte det.
mamma har det säkert alldeles för varmt för att det ska vara rättvist i spanien och får umgås med mina älskade systrar och prinsessorna som växer upp för fort. usch, är så avundsjuk. saknar dem nåt otroligt :(
i helgen ska pappa till örebro och leka knutte igen så jag bosätter mig på hjorten ett par dagar.
lär bli fest då.
sen kommer söndagen och då är det en del som ska förberedas... inför måndagens... ja. inför måndagen helt enkelt.
längre än så vågar jag inte planera just nu, man får se hur allt är.
det får nog bli ett avsnitt av nip/tuck, sen ska jag packa ner det nödvändigaste och åka buss.
hoppas jag slipper åksjukan bara. bleh.
jaja.
bye.
sjukt att 2 enstaka timmar kan göra så mycket skillnad...
sen har jag aldrig varit en sån som har tålamod att lyssna på små barns babbel om allt och inget.
så det ska bli skönt att komma in till västervik ikväll och släppa allt ett tag hos amanda.
bara sitta och prata, om saker som jag faktiskt kan ta del av utan att resa tillbaks i tiden en sådär 10-12 år...
imorn är det studiedag så jag anser det vara ledigt för mig då ingen är i skolan ändå, och ska leka med min pojk och bazze. för det var länge sen.
jag är otroligt trött trots att jag stjälpt i mig en energidryck precis... hm.
hoppas bara jag inte håller på att bli sjuk...
mamma var jätteförkyld och låg hemma några dagar, och nu är pappa likadan.
min tur sen? hoppas inte det.
mamma har det säkert alldeles för varmt för att det ska vara rättvist i spanien och får umgås med mina älskade systrar och prinsessorna som växer upp för fort. usch, är så avundsjuk. saknar dem nåt otroligt :(
i helgen ska pappa till örebro och leka knutte igen så jag bosätter mig på hjorten ett par dagar.
lär bli fest då.
sen kommer söndagen och då är det en del som ska förberedas... inför måndagens... ja. inför måndagen helt enkelt.
längre än så vågar jag inte planera just nu, man får se hur allt är.
det får nog bli ett avsnitt av nip/tuck, sen ska jag packa ner det nödvändigaste och åka buss.
hoppas jag slipper åksjukan bara. bleh.
jaja.
bye.
Friday, 25 February 2011
In my absence...
Shit happens.
Jag är långt ifrån mig själv och när jag inte håller skenet uppe på praktiken ligger jag i min säng och slutar existera så gott det går.
Jag har varken ork eller lust till något längre, och jag vet att det inneburit svek mot vänner.
Vilket jag är ledsen för, men jag har inte kunnat hjälpa det, och har själv valt tystnaden före kommunikation och förklaringar.
Anledningen är nog mest för att allt jag säger blir fel, och för att jag inte ens själv förstår varför.
Jag känner ensamheten fylla mig till bristningsgränsen, och all oförståelse gör blåmärken på min själ.
Jag reagerar endast med ilska utåt, självdestruktivitet inåt, och tårar i ensamheten.
Det snurrar så många tankar, så många frågor.
Jag ställer krav för en gångs skull, men de ignoreras för världsliga saker prioriteras.
Nämner man det får man bara anklagelser tillbaka, men det är väl så.
Alla blundar för sina egna problem.
Jag gjorde likadant förr.
Nu är jag medveten om dem, men har ingen lust att kämpa emot.
För jag har ingen garanti.
Det finns ingenting jag kan se till som garanterar att det valet är bättre än mina gamla vanor.
I teorin, visst är det så.
Men jag har inga bevis.
För jag har aldrig varit fri.
Medicinen vill inte som jag vill längre, och har inte lyckats vara min väktare mot mig själv nu.
Allt ligger hos mig, och det är bara jag som kan ändra något.
Men det känns ändå som att något utifrån som är en så stor del av mig måste bevisa att det finns en anledning till att ens försöka stå emot och ändra.
Jag hittar mitt lugn och kan få timmarna att gå.
Jag kunde stänga av redan vid 9 års ålder.
10 år senare och scenariot är i princip detsamma.
Andra karaktärer har huvudrollerna, men mina mönster och sätt att agera är desamma.
Vi firar 6 månader på måndag, och just nu känns det inte ens värt att skriva "fira" i samband med det.
Do you pull me up just to push me down again?
Jag är långt ifrån mig själv och när jag inte håller skenet uppe på praktiken ligger jag i min säng och slutar existera så gott det går.
Jag har varken ork eller lust till något längre, och jag vet att det inneburit svek mot vänner.
Vilket jag är ledsen för, men jag har inte kunnat hjälpa det, och har själv valt tystnaden före kommunikation och förklaringar.
Anledningen är nog mest för att allt jag säger blir fel, och för att jag inte ens själv förstår varför.
Jag känner ensamheten fylla mig till bristningsgränsen, och all oförståelse gör blåmärken på min själ.
Jag reagerar endast med ilska utåt, självdestruktivitet inåt, och tårar i ensamheten.
Det snurrar så många tankar, så många frågor.
Jag ställer krav för en gångs skull, men de ignoreras för världsliga saker prioriteras.
Nämner man det får man bara anklagelser tillbaka, men det är väl så.
Alla blundar för sina egna problem.
Jag gjorde likadant förr.
Nu är jag medveten om dem, men har ingen lust att kämpa emot.
För jag har ingen garanti.
Det finns ingenting jag kan se till som garanterar att det valet är bättre än mina gamla vanor.
I teorin, visst är det så.
Men jag har inga bevis.
För jag har aldrig varit fri.
Medicinen vill inte som jag vill längre, och har inte lyckats vara min väktare mot mig själv nu.
Allt ligger hos mig, och det är bara jag som kan ändra något.
Men det känns ändå som att något utifrån som är en så stor del av mig måste bevisa att det finns en anledning till att ens försöka stå emot och ändra.
Jag hittar mitt lugn och kan få timmarna att gå.
Jag kunde stänga av redan vid 9 års ålder.
10 år senare och scenariot är i princip detsamma.
Andra karaktärer har huvudrollerna, men mina mönster och sätt att agera är desamma.
Vi firar 6 månader på måndag, och just nu känns det inte ens värt att skriva "fira" i samband med det.
Do you pull me up just to push me down again?
Tuesday, 8 February 2011
Piss it all away...
Puddle of Mudd är kärlek för tillfället.
Idag ska jag till Västervik. Varit hemma från praktiken, men det är läkarbesök som gäller nu.
Går inte in mer på det då jag inte vet exakt vilka som läser min blogg, men hur som helst är det inget jag ser fram emot.
Illamåendet finns där hela tiden, så idag ska jag köpa ginger ale och polkagrisar.
2 tips jag fått på saker som är bra mot illamående.
Har precis duschat, och det gick sådär.
Vågade inte riskera att böja mig ner för att raka benen, så man känner sig ju sååå fräsch. Not. :(
Dock orkar jag inte riktigt bry mig, har annat i tankarna ändå.
Dessutom är det ingen som lär se mina ben så...
Mamma kommer vid 15, då ska vi svänga förbi Ronny och sen in till stan.
Har fått i mig frukost idag iaf, dock ångrar jag det enormt mycket just nu.
Fast jag vet att jag antingen får må illa med mat i magen eller må illa utan.
Och ska man spy så är det inte lika hemskt om man har ätit...
Dör ju lite smått när det bara kommer upp magsyra .__.
Too much info, I know.
Synd.
Jaja, psykologsamtal vid 16:15.
Imorn måste jag till praktiken iaf, har inte spytt sen igår morse så det är nog lugnt. Eller nåt.
Kanske kan köpa tabletter mot illamående om det är så... Hmm.
Hoppas pengarna kommer in på kontot snart bara.
Inte för att jag gjort mig förtjänt av ett sketna korvöre, men jag försöker ju.
Idag ska jag till Västervik. Varit hemma från praktiken, men det är läkarbesök som gäller nu.
Går inte in mer på det då jag inte vet exakt vilka som läser min blogg, men hur som helst är det inget jag ser fram emot.
Illamåendet finns där hela tiden, så idag ska jag köpa ginger ale och polkagrisar.
2 tips jag fått på saker som är bra mot illamående.
Har precis duschat, och det gick sådär.
Vågade inte riskera att böja mig ner för att raka benen, så man känner sig ju sååå fräsch. Not. :(
Dock orkar jag inte riktigt bry mig, har annat i tankarna ändå.
Dessutom är det ingen som lär se mina ben så...
Mamma kommer vid 15, då ska vi svänga förbi Ronny och sen in till stan.
Har fått i mig frukost idag iaf, dock ångrar jag det enormt mycket just nu.
Fast jag vet att jag antingen får må illa med mat i magen eller må illa utan.
Och ska man spy så är det inte lika hemskt om man har ätit...
Dör ju lite smått när det bara kommer upp magsyra .__.
Too much info, I know.
Synd.
Jaja, psykologsamtal vid 16:15.
Imorn måste jag till praktiken iaf, har inte spytt sen igår morse så det är nog lugnt. Eller nåt.
Kanske kan köpa tabletter mot illamående om det är så... Hmm.
Hoppas pengarna kommer in på kontot snart bara.
Inte för att jag gjort mig förtjänt av ett sketna korvöre, men jag försöker ju.
Friday, 4 February 2011
I like pleasure spiked with pain, and music is my aeroplane
Idag får RHCPs album One Hot Minute lite strålkastarljus, har inte lyssnat på varken det albumet eller RHCP på riktigt....på lääänge. Fy på mig.
Dock återuppväcks kärleken till dom lätt.
Kan inte tänka mig mig själv utan allt dom har varit för mig... och är.
Folk får säga vad dom vill, i mina öron (höhö) finns det ingen bättre musik :)
Dave Navarro som är gitarrist på OHM took them to another place kan man ju säga ^^
Texterna påminner om deras tidigare verk, helt enkelt berättande. Om weird shit som hänt.
Sången är otroligt annorlunda jämfört med nåt annat, det är mer rock i dom.
Galen rock.
Fortfarande det rappiga sjungandet och det är många flummiga inslag, både i sången o musiken.
Man ser att Dave ändrade deras look också om man ser videon till Warped.
Den är ... Underbar, för det första.
Den känns inte som RHCP, men det kan bero på att jag tycker original RHCP är videor i stil med de från Californicationtiden :P haha.
Anyhow, alla videor från OHM-tiden är väldigt artistiska på olika sätt. Warped tycker jag personligen är rätt het ^^
Videon till My My friends är bara vacker rakt igenom, och den alternativa videon är konst.
Det här albumet skulle jag kalla det mest drogade, trots att det var under en period då Anthony försökte bli kvitt sina beroenden. Men många låtar handlar om hur de sökte efter något, vilket man hör tydligt i Flea's prat/sång-del i Deep Kick.
Det är en rätt flummig skiva, men jag älskar den otroligt mycket!
Jag har aldrig direkt stört mig på hur deras skivor skiljer sig mycket i sound beroende på vilken gitarrist de har, Hillel var före sin tid, och det är allmänt galna album från hans tid.
John förde med sig det bästa, enligt mig. Ingen slår honom, faktiskt.
Dave gjorde Chili Peppers till ett annat band egentligen, men det är inget dåligt i det här fallet, för det finns så otroliga låtar med honom :)
John kom tillbaks, och gav oss Californication och By the Way, som är mina favoritalbum.
Även Stadium Arcadium, men där känns det och hörs att han fastnar för mycket i att fippla med gitarrerna, det blir för.... komplicerat för att kännas som äkta RHCP. Det känns lite mycket pop och man märker att Johns gnista förloras lite, att han inte riktigt befinner sig i RHCP utan gör sin grej i deras musik.
Don't get me wrong, jag älskar hans grejer också.
Men i RHCP blir det inte samma grej riktigt.
Det finns asskicking awesome låtar på Stadium Arcadium också, tro inget annat.
Säger bara att det inte blev samma grej... Dock, om gitarristerna drar åt ett håll har man alltid Flea och Chads samarbete, och det failar aldrig. Hör man det inte i sången eller gitarren, så kan man inte ta miste på att det är RHCP tack vare dem ;)
Nu återstår det att se vad Josh kan tillföra bandet.
Jag hoppas på mer musik i stil med Californication och By the Way, men med inslag av det annorlunda som One Hot Minute har.
Längtar som en tok efter nya låtar att lära mig med mitt alltime favoritband.
Mina älskade Red Hot Chili Peppers <3
Dock återuppväcks kärleken till dom lätt.
Kan inte tänka mig mig själv utan allt dom har varit för mig... och är.
Folk får säga vad dom vill, i mina öron (höhö) finns det ingen bättre musik :)
Dave Navarro som är gitarrist på OHM took them to another place kan man ju säga ^^
Texterna påminner om deras tidigare verk, helt enkelt berättande. Om weird shit som hänt.
Sången är otroligt annorlunda jämfört med nåt annat, det är mer rock i dom.
Galen rock.
Fortfarande det rappiga sjungandet och det är många flummiga inslag, både i sången o musiken.
Man ser att Dave ändrade deras look också om man ser videon till Warped.
Den är ... Underbar, för det första.
Den känns inte som RHCP, men det kan bero på att jag tycker original RHCP är videor i stil med de från Californicationtiden :P haha.
Anyhow, alla videor från OHM-tiden är väldigt artistiska på olika sätt. Warped tycker jag personligen är rätt het ^^
Videon till My My friends är bara vacker rakt igenom, och den alternativa videon är konst.
Det här albumet skulle jag kalla det mest drogade, trots att det var under en period då Anthony försökte bli kvitt sina beroenden. Men många låtar handlar om hur de sökte efter något, vilket man hör tydligt i Flea's prat/sång-del i Deep Kick.
Det är en rätt flummig skiva, men jag älskar den otroligt mycket!
Jag har aldrig direkt stört mig på hur deras skivor skiljer sig mycket i sound beroende på vilken gitarrist de har, Hillel var före sin tid, och det är allmänt galna album från hans tid.
John förde med sig det bästa, enligt mig. Ingen slår honom, faktiskt.
Dave gjorde Chili Peppers till ett annat band egentligen, men det är inget dåligt i det här fallet, för det finns så otroliga låtar med honom :)
John kom tillbaks, och gav oss Californication och By the Way, som är mina favoritalbum.
Även Stadium Arcadium, men där känns det och hörs att han fastnar för mycket i att fippla med gitarrerna, det blir för.... komplicerat för att kännas som äkta RHCP. Det känns lite mycket pop och man märker att Johns gnista förloras lite, att han inte riktigt befinner sig i RHCP utan gör sin grej i deras musik.
Don't get me wrong, jag älskar hans grejer också.
Men i RHCP blir det inte samma grej riktigt.
Det finns asskicking awesome låtar på Stadium Arcadium också, tro inget annat.
Säger bara att det inte blev samma grej... Dock, om gitarristerna drar åt ett håll har man alltid Flea och Chads samarbete, och det failar aldrig. Hör man det inte i sången eller gitarren, så kan man inte ta miste på att det är RHCP tack vare dem ;)
Nu återstår det att se vad Josh kan tillföra bandet.
Jag hoppas på mer musik i stil med Californication och By the Way, men med inslag av det annorlunda som One Hot Minute har.
Längtar som en tok efter nya låtar att lära mig med mitt alltime favoritband.
Mina älskade Red Hot Chili Peppers <3
Thursday, 3 February 2011
Say what, say what?
Längtar som en galning efter sommaren, peppar inför festival!
Måste till Metaltown, vill se mitt älskade Korn igen ju!
Haha, jag skulle dö av epicness om Cheech Marin kom in på scen o dom körde Earache My Eye, så skön låt :D
Ni som inte tycker det har väl inte sett Cheech & Chong - Up In Smoke, vilket är ajabaja! Den filmen är awesome.
Dessutom kommer ju faktiskt Cradle of Filth dit också :D Vilket är freakin' awesome! Lyssnar inte mycket på dom längre, men hallå... Det är ju Dani :3 nom! HAHA :D
PLUS System of a Down, som man bara måste se, dom är grymma liksom :D
Sen är det även Emmaboda som lockar :D Alla häromkring har ju Skrillex-hype nu, jag har inte lyssnat sååå mycket, MEN Infected Mushroom kommer dit damnit! DET. ÄR. FÖR. COOLT. FÖR. ATT. MISSA.
Såå, det är sommarplanerna hittills iaf :)
Verkar som att randoms dras till mig extra mycket nu för tiden :S
Har fått förfrågningar om både det enda och det andra på bdb och fb de senaste dagarna...
Stört.
Dock ganska roande :P
I helgen kommer Carl Munroe till Club9 igen :D måste ju dit! Skrika med i RHCPlåtar och i princip allt annat han kör, som sist :D
Jag har sluppit spy mer, men mår illa typ hela tiden fortfarande. Blir praktik imorn, längtar lite smått. Har knappt varit utanför rummet/sängen på hela veckan :S
Helgen spenderas i Västervik/Hjorten, har inte träffat min plutt sen i söndags :( fett ochill!
Idag tog jag en låååång dusch.
Eller ja, jag var därinne en evighet, var tvungen att reda ut håret.
Det känns tunt och kort nu...
Men jag vet att jag tyckt det varje gång jag haft dreads, så förhoppningsvis är det inte så mycket värre den här gången. Mamma klippte av lite hår här och var när hon flätade i dom ändå, så det bidrar ju... Skulle gissa på att jag och Ronny har ungefär jämnlångt nu... haha.
Det ska färgas om svart igen, men det får vänta lite... Känns som jag torterat det tillräckligt nu...
Funderade igår på om jag skulle slänga i rött också... men det innebär blekning först isf, och jag vet inte om jag vågar riskera det.
Älskade det visserligen när jag hade det så.
Då var det långt och fluffigt, hade inte gjort något drastiskt med det alls då. Inga dreads, ingen sidecut.
Bara färg.
Lägger upp en bild på hur jag menar...
Det kan dock vänta till framtiden, antar jag.
Vet bara att jag har en tendens att tycka jag ser tråkig ut när mitt hår bara är svart och hänger där :P
Det har varit helsvart eller mestadels svart sen dec 06, så ah...
Dock vet jag att det är vad jag passar bäst i :P
Har kommit på att när det gäller dreads har inga sett bättre ut än när jag hade svarta i. Bara svarta.
Så, Bex ska vara blekfis och svarthårig helt enkelt.
Får nog låta bli att platta skiten på ett tag också, det ser inte lika tunt ut när det är lockigt T__T
Me no rikey, men men.
Jag har iaf volym i så det blir säkert bra.
Annars får jag plocka fram min lila peruk :P haha.
Önskar dock jag hade en mössa nu ...
Ronny har min röda, och den lär jag få tjata om i all evighet xD
Usch, jag saknar verkligen min svarta.
Visserligen såg jag en i Ellos som såg rätt ok ut, får bli en sån!
Om den finns kvar D:
Om inte så har jag min rosa/mörkgrå som man kan vända ut o in så den bara är grå.
Duger det med, men jag saknar den svarta som as.
:(
Tror jag ska plocka upp gitarren en stund och sjunga bort lite frustration.
Ah.
Sen får jag ta och skriva lite på novellen :)
Tror inte någon läser den här bloggen längre, men men.
Då kan jag skriva hur sjuka saker som helst :D
MWAHAHAH.
Bai.
Måste till Metaltown, vill se mitt älskade Korn igen ju!
Haha, jag skulle dö av epicness om Cheech Marin kom in på scen o dom körde Earache My Eye, så skön låt :D
Ni som inte tycker det har väl inte sett Cheech & Chong - Up In Smoke, vilket är ajabaja! Den filmen är awesome.
Dessutom kommer ju faktiskt Cradle of Filth dit också :D Vilket är freakin' awesome! Lyssnar inte mycket på dom längre, men hallå... Det är ju Dani :3 nom! HAHA :D
PLUS System of a Down, som man bara måste se, dom är grymma liksom :D
Sen är det även Emmaboda som lockar :D Alla häromkring har ju Skrillex-hype nu, jag har inte lyssnat sååå mycket, MEN Infected Mushroom kommer dit damnit! DET. ÄR. FÖR. COOLT. FÖR. ATT. MISSA.
Såå, det är sommarplanerna hittills iaf :)
Verkar som att randoms dras till mig extra mycket nu för tiden :S
Har fått förfrågningar om både det enda och det andra på bdb och fb de senaste dagarna...
Stört.
Dock ganska roande :P
I helgen kommer Carl Munroe till Club9 igen :D måste ju dit! Skrika med i RHCPlåtar och i princip allt annat han kör, som sist :D
Jag har sluppit spy mer, men mår illa typ hela tiden fortfarande. Blir praktik imorn, längtar lite smått. Har knappt varit utanför rummet/sängen på hela veckan :S
Helgen spenderas i Västervik/Hjorten, har inte träffat min plutt sen i söndags :( fett ochill!
Idag tog jag en låååång dusch.
Eller ja, jag var därinne en evighet, var tvungen att reda ut håret.
Det känns tunt och kort nu...
Men jag vet att jag tyckt det varje gång jag haft dreads, så förhoppningsvis är det inte så mycket värre den här gången. Mamma klippte av lite hår här och var när hon flätade i dom ändå, så det bidrar ju... Skulle gissa på att jag och Ronny har ungefär jämnlångt nu... haha.
Det ska färgas om svart igen, men det får vänta lite... Känns som jag torterat det tillräckligt nu...
Funderade igår på om jag skulle slänga i rött också... men det innebär blekning först isf, och jag vet inte om jag vågar riskera det.
Älskade det visserligen när jag hade det så.
Då var det långt och fluffigt, hade inte gjort något drastiskt med det alls då. Inga dreads, ingen sidecut.
Bara färg.
Lägger upp en bild på hur jag menar...
Det kan dock vänta till framtiden, antar jag.
Vet bara att jag har en tendens att tycka jag ser tråkig ut när mitt hår bara är svart och hänger där :P
Det har varit helsvart eller mestadels svart sen dec 06, så ah...
Dock vet jag att det är vad jag passar bäst i :P
Har kommit på att när det gäller dreads har inga sett bättre ut än när jag hade svarta i. Bara svarta.
Så, Bex ska vara blekfis och svarthårig helt enkelt.
Får nog låta bli att platta skiten på ett tag också, det ser inte lika tunt ut när det är lockigt T__T
Me no rikey, men men.
Jag har iaf volym i så det blir säkert bra.
Annars får jag plocka fram min lila peruk :P haha.
Önskar dock jag hade en mössa nu ...
Ronny har min röda, och den lär jag få tjata om i all evighet xD
Usch, jag saknar verkligen min svarta.
Visserligen såg jag en i Ellos som såg rätt ok ut, får bli en sån!
Om den finns kvar D:
Om inte så har jag min rosa/mörkgrå som man kan vända ut o in så den bara är grå.
Duger det med, men jag saknar den svarta som as.
:(
Tror jag ska plocka upp gitarren en stund och sjunga bort lite frustration.
Ah.
Sen får jag ta och skriva lite på novellen :)
Tror inte någon läser den här bloggen längre, men men.
Då kan jag skriva hur sjuka saker som helst :D
MWAHAHAH.
Bai.
Tuesday, 1 February 2011
Just... Bleh!
3 äpplen
en skål med flingor
en burk cola
ett glas iste
lättsaltade chips
det var vad jag fick i mig idag.
och när jag räknar upp det i huvudet tycker jag att det låter som mycket.
jag trodde jag sluppit illamåendet nu.
det märktes inte av så mycket när jag ätit iaf.
men nu finns spykänslorna där igen.
hoppas nästan jag spyr, så jag kan känna att jag har en anledning att vara hemma.
men jag ska till praktiken imorn.
började förra veckan och har redan varit borta 3 dagar.
bra där.
det är samma sak varje gång.
vet inte vem jag försöker lura när jag planerar att börja plugga igen...
jag lär försöka, inse att det inte går, vara borta för mycket, och tillslut få lägga till det på listan över saker jag misslyckats med.
jag vill inte höra något om att ha en positiv inställning, för jag får tänka.
och det är såhär mina tankar är för tillfället.
det känns som att jag är helt sönder inuti och endast hålls ihop av min på-klistrade "jag mår finfint" utsida.
inte ens att vara halvtidssjukskriven är bra nog, tydligen.
jag tvivlar hela tiden på att jag kommer orka.
kommer jag någonsin orka?
imorn väntar hemkunskap med 7-9orna, och på nåt sätt känns det inte som att åldersskillnaden är tillräckligt stor för att jag ska vara bekväm med det.
sen ska matsalen städas, och sen blir det väl fritids.
jag har inga problem med de små barnen, men att vara med elever som jag bl.a spelat i band med eller umgåtts med lite halvt känns inte bra.
jag mår så himla illa just nu.
det vattnas i munnen på mig som det gör innan man spyr.
men inget kommer.
hela jag är kaos.
och jag orkar inte.
vad krävs för en heltidssjukskrivning egentligen?
jag vill kunna ta hand om mig och mitt liv.
träna på gym.
ta tillbaks lite av den tiden då man inte behövde vara en förebild för yngre, eller ha ansvar för andra.
är det för sent?
för jag tror snart att jag skiter i soc och gör så ändå.
men jag har levt på mina föräldrar för mycket redan.
screw this.
jag ger upp.
en skål med flingor
en burk cola
ett glas iste
lättsaltade chips
det var vad jag fick i mig idag.
och när jag räknar upp det i huvudet tycker jag att det låter som mycket.
jag trodde jag sluppit illamåendet nu.
det märktes inte av så mycket när jag ätit iaf.
men nu finns spykänslorna där igen.
hoppas nästan jag spyr, så jag kan känna att jag har en anledning att vara hemma.
men jag ska till praktiken imorn.
började förra veckan och har redan varit borta 3 dagar.
bra där.
det är samma sak varje gång.
vet inte vem jag försöker lura när jag planerar att börja plugga igen...
jag lär försöka, inse att det inte går, vara borta för mycket, och tillslut få lägga till det på listan över saker jag misslyckats med.
jag vill inte höra något om att ha en positiv inställning, för jag får tänka.
och det är såhär mina tankar är för tillfället.
det känns som att jag är helt sönder inuti och endast hålls ihop av min på-klistrade "jag mår finfint" utsida.
inte ens att vara halvtidssjukskriven är bra nog, tydligen.
jag tvivlar hela tiden på att jag kommer orka.
kommer jag någonsin orka?
imorn väntar hemkunskap med 7-9orna, och på nåt sätt känns det inte som att åldersskillnaden är tillräckligt stor för att jag ska vara bekväm med det.
sen ska matsalen städas, och sen blir det väl fritids.
jag har inga problem med de små barnen, men att vara med elever som jag bl.a spelat i band med eller umgåtts med lite halvt känns inte bra.
jag mår så himla illa just nu.
det vattnas i munnen på mig som det gör innan man spyr.
men inget kommer.
hela jag är kaos.
och jag orkar inte.
vad krävs för en heltidssjukskrivning egentligen?
jag vill kunna ta hand om mig och mitt liv.
träna på gym.
ta tillbaks lite av den tiden då man inte behövde vara en förebild för yngre, eller ha ansvar för andra.
är det för sent?
för jag tror snart att jag skiter i soc och gör så ändå.
men jag har levt på mina föräldrar för mycket redan.
screw this.
jag ger upp.
Monday, 31 January 2011
Nauseated Bex reporting live from The Bedroom!
BREAKING NEWS!!
Eller inte.
Jag har iaf mått illa i flera dagar, värst var det i fredags.
Har i princip konstanta spykänslor.
Vet att det är mycket magsjuka som cirkulerar nu, men då tycker jag den kan visa sig ordentligt!
Jag spyr hellre än går och mår illa hela tiden...
Delvis för att jag hatar att må illa, och spyr man så brukar det iaf försvinna ett tag.
Och sen även för att "illamående" i sig inte känns som en tillräckligt vettig anledning att stanna hemma.
Men det gör jag imorgon ändå, mammas råd faktiskt.
Kan ju vara så att jag är så pass ovan vid skolmiljöer att jag är mer mottaglig för smittande sjukdomar just nu.
Men så har jag mina tankar... Fortfarande.
Och det blir så lustigt när det skämtas om det... Man vet inte riktigt hur man ska reagera, för så vitt jag vet finns bara de här tankarna i mitt huvud.
Well, ja. Mitt och den jag delat tankarna med såklart.
Det ordnar sig oavsett, men jag orkar inte gå och må dåligt.
Funderar på om man ska be om Cola imorn, och leva på det ett tag.
Dock ska den helst vara avslagen, det är bra för magen.
Ingen mat.
Men mycket vätska. Vatten & Cola.
Det är lätt att spy upp om det skulle bli så.
Fast ... Äh, jag får se hur det känns imorn.
Jag har iaf spenderat helgen hos Ronny :)
Vi hade det riktigt mysigt!
I fredags var vi på Gusto och åt sushi för att fira våra 5 månader.
Sen blev det godis och film i hans säng med hans nya bärbara dator ^^ Awesomeness!
Och ja, så har det väl sett ut :P
Film och mys hela helgen.
Haha, och vi är roliga när vi sover :D
Pratar i sömnen... Jag gnisslar tänker o snarkar... Och väcker mig själv ibland av att jag säger "hmm!" ...följs då av "men neeej, inte igeeen! hahaha"
Imorn får jag väl ta och plocka upp på rummet, det ser ut som skit.
Har verkligen inte haft lust med det, men ah...
Pappa får nästan en hjärtattack varje gång han öppnar dörren så... det kanske är dags ändå.
Vi får se vad veckan för med sig... Förhoppningsvis ska jag slippa må illa i alla fall.
För jag dampar snart !
USCH.
Anyhow, hoppas ni har det bra.
Ska nog sova strax... Yeah.
Back to the studio...
Eller inte.
Jag har iaf mått illa i flera dagar, värst var det i fredags.
Har i princip konstanta spykänslor.
Vet att det är mycket magsjuka som cirkulerar nu, men då tycker jag den kan visa sig ordentligt!
Jag spyr hellre än går och mår illa hela tiden...
Delvis för att jag hatar att må illa, och spyr man så brukar det iaf försvinna ett tag.
Och sen även för att "illamående" i sig inte känns som en tillräckligt vettig anledning att stanna hemma.
Men det gör jag imorgon ändå, mammas råd faktiskt.
Kan ju vara så att jag är så pass ovan vid skolmiljöer att jag är mer mottaglig för smittande sjukdomar just nu.
Men så har jag mina tankar... Fortfarande.
Och det blir så lustigt när det skämtas om det... Man vet inte riktigt hur man ska reagera, för så vitt jag vet finns bara de här tankarna i mitt huvud.
Well, ja. Mitt och den jag delat tankarna med såklart.
Det ordnar sig oavsett, men jag orkar inte gå och må dåligt.
Funderar på om man ska be om Cola imorn, och leva på det ett tag.
Dock ska den helst vara avslagen, det är bra för magen.
Ingen mat.
Men mycket vätska. Vatten & Cola.
Det är lätt att spy upp om det skulle bli så.
Fast ... Äh, jag får se hur det känns imorn.
Jag har iaf spenderat helgen hos Ronny :)
Vi hade det riktigt mysigt!
I fredags var vi på Gusto och åt sushi för att fira våra 5 månader.
Sen blev det godis och film i hans säng med hans nya bärbara dator ^^ Awesomeness!
Och ja, så har det väl sett ut :P
Film och mys hela helgen.
Haha, och vi är roliga när vi sover :D
Pratar i sömnen... Jag gnisslar tänker o snarkar... Och väcker mig själv ibland av att jag säger "hmm!" ...följs då av "men neeej, inte igeeen! hahaha"
Imorn får jag väl ta och plocka upp på rummet, det ser ut som skit.
Har verkligen inte haft lust med det, men ah...
Pappa får nästan en hjärtattack varje gång han öppnar dörren så... det kanske är dags ändå.
Vi får se vad veckan för med sig... Förhoppningsvis ska jag slippa må illa i alla fall.
För jag dampar snart !
USCH.
Anyhow, hoppas ni har det bra.
Ska nog sova strax... Yeah.
Back to the studio...
Tuesday, 25 January 2011
sommartid, i socialstyrelsens folder är allt svart...
Lyssnar på Kent och känner mig melankolisk, vemodig o lite sorgsen fast ändå med lycka och en längtan i hjärtat.
Praktiken har kommit igång nu och jag är helt slut efter mina timmar på skolan.
Inte nog med det, idag hade jag även psykologsamtal. Det var dock inget jobbigt, men ändå.
Till slut fick jag iaf några timmar hos min pojk <3
Det behövdes. Har saknat hans kramar.
Veckan lär rulla på som en fyrkantig sten nerför en platt backe...
Men när helgen äntligen kommer ska den firas.
Eller snarare, fredagen.
Vi har då varit tillsammans i 5 månader, och jag längtar efter att kunna sätta siffror framför den femman.
Ska snart sova, behöver så mycket sömn som möjligt nu.
Så jag orkar.
Och så min kropp håller sig frisk.
Blir dock att slötitta på Bill Bailey. ^^ Klockren människa alltså!
För övrigt borde ni söka på "Mr. Beans Holiday (badging scene)"
Det får mig att asgarva varje gång :'D
Iaf, åter till fredagen!
Blir typ äta gott (förmodligen Pizzeria Victoria) och sen Stadt för RockKlubb :)
Livespelningar är alltid nice!
Är stel som sjutton i axlarna o nacken... inte okej!
Längtar efter att få komma igång på gymmet igen också.
mmmmm
Åh, "stanna hos mig" <3
En av de finaste låtarna Kent har gjort.
Anyhow, orkar inte skriva mer, och har ett par bloggar att läsa, så det får räcka såhär för idag.
:*
Praktiken har kommit igång nu och jag är helt slut efter mina timmar på skolan.
Inte nog med det, idag hade jag även psykologsamtal. Det var dock inget jobbigt, men ändå.
Till slut fick jag iaf några timmar hos min pojk <3
Det behövdes. Har saknat hans kramar.
Veckan lär rulla på som en fyrkantig sten nerför en platt backe...
Men när helgen äntligen kommer ska den firas.
Eller snarare, fredagen.
Vi har då varit tillsammans i 5 månader, och jag längtar efter att kunna sätta siffror framför den femman.
Ska snart sova, behöver så mycket sömn som möjligt nu.
Så jag orkar.
Och så min kropp håller sig frisk.
Blir dock att slötitta på Bill Bailey. ^^ Klockren människa alltså!
För övrigt borde ni söka på "Mr. Beans Holiday (badging scene)"
Det får mig att asgarva varje gång :'D
Iaf, åter till fredagen!
Blir typ äta gott (förmodligen Pizzeria Victoria) och sen Stadt för RockKlubb :)
Livespelningar är alltid nice!
Är stel som sjutton i axlarna o nacken... inte okej!
Längtar efter att få komma igång på gymmet igen också.
mmmmm
Åh, "stanna hos mig" <3
En av de finaste låtarna Kent har gjort.
Anyhow, orkar inte skriva mer, och har ett par bloggar att läsa, så det får räcka såhär för idag.
:*
Friday, 21 January 2011
Sometimes I wanna blow my brain up
Oron slipper jag nog...
Och kärleken sitter på bussen hit.
Jag vill inte påstå att jag överreagerade, för i den stunden var det så kasst som jag skrev att det var.
Däremot kan jag erkänna (med lättnad) att det mesta är löst och att det ibland vänder när det känns skit.
Hoppas ni får en awesome helg!
Det ska iaf jag ha :)
<3
Och kärleken sitter på bussen hit.
Jag vill inte påstå att jag överreagerade, för i den stunden var det så kasst som jag skrev att det var.
Däremot kan jag erkänna (med lättnad) att det mesta är löst och att det ibland vänder när det känns skit.
Hoppas ni får en awesome helg!
Det ska iaf jag ha :)
<3
something's not right...
det finns för många tankar som sabbar just nu.
för många kansken... för många möjligheter att förstöra precis allt.
och det känns så ensamt.
det känns så skrämmande.
jag vill inte och jag kan inte prata om det heller.
antingen överreagerar man
eller så ska man ta enorma elefantkliv framåt på för kort tid
jag är i ett läge då jag vill låsa dörren till mitt rum och inte komma ut på ett tag
inte äta
inte prata med någon
vara isolerad tills jag lyckats förtränga verkligheten.
jag vet inte vad det är för fel på mig
men ingenting känns rätt längre
min praktik börjar på måndag.
och mina sista lediga dagar ligger och skräpar i ett dike
för det är bara jag som ser dem ur mitt perspektiv.
för många kansken... för många möjligheter att förstöra precis allt.
och det känns så ensamt.
det känns så skrämmande.
jag vill inte och jag kan inte prata om det heller.
antingen överreagerar man
eller så ska man ta enorma elefantkliv framåt på för kort tid
jag är i ett läge då jag vill låsa dörren till mitt rum och inte komma ut på ett tag
inte äta
inte prata med någon
vara isolerad tills jag lyckats förtränga verkligheten.
jag vet inte vad det är för fel på mig
men ingenting känns rätt längre
min praktik börjar på måndag.
och mina sista lediga dagar ligger och skräpar i ett dike
för det är bara jag som ser dem ur mitt perspektiv.
Tuesday, 18 January 2011
the art of trolling ^^
Har varit hos Ronny (han var här också) o innan dess var jag där, efter att han varit här ^^
Och så håller det på.
Men nu ska praktiken sättas igång and shit. Kommer bli weird att inte kunna ses när man vill o så.
Med Slussen var det ju annorlunda för då var han ändå där när jag kom hem... usch.
Jag trivs inte, direkt.
Är på uruselt humör hemma och längtar efter nästa gång jag ska sova hos Ronny.
Det känns inte hållbart direkt.
Men det är som det brukade vara... Inget av det bra som flytten förde med sig höll i sig när jag blev boende här igen.
ORKA.
Kan inte våren o sommaren komma nu då? Så att höstterminen inte är så långt bort?
Är dåligt med kommentarer, men det betyder förmodligen att det är dåligt med intressanta inlägg, ska bättra mig. Nån gång.
Nu ska jag dock återgå till mitt liv i lögn och the art of trolling.
Adjö.
Och så håller det på.
Men nu ska praktiken sättas igång and shit. Kommer bli weird att inte kunna ses när man vill o så.
Med Slussen var det ju annorlunda för då var han ändå där när jag kom hem... usch.
Jag trivs inte, direkt.
Är på uruselt humör hemma och längtar efter nästa gång jag ska sova hos Ronny.
Det känns inte hållbart direkt.
Men det är som det brukade vara... Inget av det bra som flytten förde med sig höll i sig när jag blev boende här igen.
ORKA.
Kan inte våren o sommaren komma nu då? Så att höstterminen inte är så långt bort?
Är dåligt med kommentarer, men det betyder förmodligen att det är dåligt med intressanta inlägg, ska bättra mig. Nån gång.
Nu ska jag dock återgå till mitt liv i lögn och the art of trolling.
Adjö.
Monday, 10 January 2011
allmänt babbel...
Gick upp vid 11:10 idag, skeva drömmar fortfarande... fattar inte, hoppas dom slutar snart dock! Känns så lustigt när man vaknat... :S
Iaf!
Tog bussen till älsk vid 13 o spenderade dagen där :)
Var mysigt! Vi är dåliga på att vara ifrån varann...
Vi kollade saker på Youtube o typ... pratade, umgicks bara, som vanligt ^^
Sen kom mamma vid 21:30 o så åkte vi till lägenheten då jag glömt mina tabletter där. fyfy!
Åkte förbi Ronny igen för att lämna en nyckel o lite stuff från Von Bunkenstein.
Sen åkte vi hemåt.
Fick sms av Ronny efter en liten stund o det visade sig att min hårnål fastnat i hans hår när vi kramat varann hejdå xD episkt...!
Har suttit vid datorn sen jag kom hem typ... nästan en timme.
Ska lägga mig snart för jag är trött som en gnu, ska bara ner i köket o dricka nåt kallt o blött ;)
Imorn ska jag kanske prata med Anders på skolan om en eventuell praktikplats, får se vad som händer där.
Sen blir det iaf Vvik igen för häng med Ronny o Kim, förmodligen Jonas också :)
O sen ska jag sova hos Ronny 2 nätter då vi båda har möten/ärenden i stan, så det blir smidigast så.
+ att vi hatar att sova utan varann :P
Yeah.
Det fanns Pink Lady äpplen på Coop idag igen :3 HAPPYFACE! nom!
Imorn tänkte jag hinna med att äta både frukost o lunch innan jag åker nånstans...
Är så sugen på det som finns i skafferiet o kylen nu xD haha!
MEEEEEEEN....
Nu får det vara nog.
Natti! :*
(ska fortsätta med random bilder, för det är... kul eller nåt.)
Iaf!
Tog bussen till älsk vid 13 o spenderade dagen där :)
Var mysigt! Vi är dåliga på att vara ifrån varann...
Vi kollade saker på Youtube o typ... pratade, umgicks bara, som vanligt ^^
Sen kom mamma vid 21:30 o så åkte vi till lägenheten då jag glömt mina tabletter där. fyfy!
Åkte förbi Ronny igen för att lämna en nyckel o lite stuff från Von Bunkenstein.
Sen åkte vi hemåt.
Fick sms av Ronny efter en liten stund o det visade sig att min hårnål fastnat i hans hår när vi kramat varann hejdå xD episkt...!
Har suttit vid datorn sen jag kom hem typ... nästan en timme.
Ska lägga mig snart för jag är trött som en gnu, ska bara ner i köket o dricka nåt kallt o blött ;)
Imorn ska jag kanske prata med Anders på skolan om en eventuell praktikplats, får se vad som händer där.
Sen blir det iaf Vvik igen för häng med Ronny o Kim, förmodligen Jonas också :)
O sen ska jag sova hos Ronny 2 nätter då vi båda har möten/ärenden i stan, så det blir smidigast så.
+ att vi hatar att sova utan varann :P
Yeah.
Det fanns Pink Lady äpplen på Coop idag igen :3 HAPPYFACE! nom!
Imorn tänkte jag hinna med att äta både frukost o lunch innan jag åker nånstans...
Är så sugen på det som finns i skafferiet o kylen nu xD haha!
MEEEEEEEN....
Nu får det vara nog.
Natti! :*
Sunday, 9 January 2011
Bex is back in Björnsholm!
And screw the 30days of blablabla-list!
Jo, då var man hemflyttad igen då.
Utan sin bättre hälft...
Och utan friheten man fick ha i 8 månader.......
T___T
Jag saknar mitt Von Bunkenstein. Mycket.
Nej, det kanske inte var den finaste lägenheten, och den kanske var liiite liten för 2, men det var mitt första egna hem. Och inget annat hem kan ta dess plats.
Sen suger det häströv att inte ha Ronny vid min sida 24/7...
Så det blir Hjorten för min del imorn :) MYS!
Och jag tänker inte uppdatera, för mitt liv finns dokumenterat på FB eller BDB ändå :)
Tänkte bara skriva lite här så bloggvärlden får veta att jag lever.
På tal om det måste jag komma igång med VTbloggen igen... damnit.
Ska snart börja på praktik, så det blir väl säkert nåt att skriva om.
Mja...
Ska bädda min säng nu och lyssna på musik... kanske smsbomba kärleken också...
Efter helgens händelser är jag wätt trött alltså...!
PLUS att jag har en vagel i ögat.
INTE OKEJ.
Godnatt och sånt, mina kära halvspermier :) pöss!
lägger upp nån random asgammal bild också, bara för att det inte har nåt med nåt att göra :D enjoy!
Jo, då var man hemflyttad igen då.
Utan sin bättre hälft...
Och utan friheten man fick ha i 8 månader.......
T___T
Jag saknar mitt Von Bunkenstein. Mycket.
Nej, det kanske inte var den finaste lägenheten, och den kanske var liiite liten för 2, men det var mitt första egna hem. Och inget annat hem kan ta dess plats.
Sen suger det häströv att inte ha Ronny vid min sida 24/7...
Så det blir Hjorten för min del imorn :) MYS!
Och jag tänker inte uppdatera, för mitt liv finns dokumenterat på FB eller BDB ändå :)
Tänkte bara skriva lite här så bloggvärlden får veta att jag lever.
På tal om det måste jag komma igång med VTbloggen igen... damnit.
Ska snart börja på praktik, så det blir väl säkert nåt att skriva om.
Mja...
Ska bädda min säng nu och lyssna på musik... kanske smsbomba kärleken också...
Efter helgens händelser är jag wätt trött alltså...!
PLUS att jag har en vagel i ögat.
INTE OKEJ.
Godnatt och sånt, mina kära halvspermier :) pöss!
Thursday, 16 December 2010
Dag 05 - Vad är kärlek?
Wow.
Det där ordet som kan betyda såååå otroligt mycket...
Kärlek, för mig, är när något man håller av (person/er, sak, musik) betyder så mycket för en att det tar upp mest plats i hjärnan, men framför allt i hjärtat.
Sen finns det olika sorters kärlek, självklart.
En del av kärleken är trygghet.
Jag känner trygghet i mina föräldrar, och älskar dom. - Det är kärlek.
Jag känner mig som tryggast i min pojkväns famn. - Det är kärlek.
Jag känner lugn och trygghet i min favoritmusik. - Det är kärlek.
Jag känner trygghet i vänner som accepterar den jag är.
Allt det är kärlek.
Tänker på en sak vi fick lära oss i grundskolan...
Minns inte exakt, men jag vet att Eros är det grekiska ordet för kärleken mellan människor i ett förhållande ^^ (vi fick lära oss att det var mellan man och kvinna, men homosexualitet är lika mycket kärlek som heterosexualitet, därav min formulering)
Pathos (har jag för mig) är kärleken till sina medmänniskor.... tror jag.
Nej usch, nu blev jag osäker, ska googla xD VÄNTA LITE.... *blondinbex* ;)
Så!
Jo, pathos är medkänsla, empati osv. Dvs kärleken till sina medmänniskor.
En sak jag följt och håller fast vid som jag faktiskt har läst i Bibeln är att kärleken är störst.
Och utefter det lever jag mitt liv.
All kärlek är lika mycket värd i mina ögon, och kärlek kan vara så otroligt mycket.
Men så länge kärleken inte skadar någon av parterna som är inblandade ser jag inget som är fel.
Sen kan man tycka saker är lustiga eller weird, men det är för att vi tycker olika helt enkelt.
Kärlek och acceptans är två oerhört viktiga ord, och vi behöver allihop mer av båda delarna!
Osammanhängande kärleksbabbel, men ja.
Det var vad som dök upp i huvudet den här gången :)
KÄRLEK! ;)
Det där ordet som kan betyda såååå otroligt mycket...
Kärlek, för mig, är när något man håller av (person/er, sak, musik) betyder så mycket för en att det tar upp mest plats i hjärnan, men framför allt i hjärtat.
Sen finns det olika sorters kärlek, självklart.
En del av kärleken är trygghet.
Jag känner trygghet i mina föräldrar, och älskar dom. - Det är kärlek.
Jag känner mig som tryggast i min pojkväns famn. - Det är kärlek.
Jag känner lugn och trygghet i min favoritmusik. - Det är kärlek.
Jag känner trygghet i vänner som accepterar den jag är.
Allt det är kärlek.
Tänker på en sak vi fick lära oss i grundskolan...
Minns inte exakt, men jag vet att Eros är det grekiska ordet för kärleken mellan människor i ett förhållande ^^ (vi fick lära oss att det var mellan man och kvinna, men homosexualitet är lika mycket kärlek som heterosexualitet, därav min formulering)
Pathos (har jag för mig) är kärleken till sina medmänniskor.... tror jag.
Nej usch, nu blev jag osäker, ska googla xD VÄNTA LITE.... *blondinbex* ;)
Så!
Jo, pathos är medkänsla, empati osv. Dvs kärleken till sina medmänniskor.
En sak jag följt och håller fast vid som jag faktiskt har läst i Bibeln är att kärleken är störst.
Och utefter det lever jag mitt liv.
All kärlek är lika mycket värd i mina ögon, och kärlek kan vara så otroligt mycket.
Men så länge kärleken inte skadar någon av parterna som är inblandade ser jag inget som är fel.
Sen kan man tycka saker är lustiga eller weird, men det är för att vi tycker olika helt enkelt.
Kärlek och acceptans är två oerhört viktiga ord, och vi behöver allihop mer av båda delarna!
Osammanhängande kärleksbabbel, men ja.
Det var vad som dök upp i huvudet den här gången :)
KÄRLEK! ;)
Wednesday, 15 December 2010
Dag 04 - Det är åt jag idag
Men oj vilket roligt inlägg då...
Uppdaterar om läget i det här inlägget också.
Bara för att få lite att skriva :P
Jag har nämligen bara ätit 2 rostade mackor idag, drack o'boy till.
Blir visserligen omelett, bacon o pasta sen men ah.
Nuuu vet ni xD
So, anyway.
Vad som händer just nu äääääär följande:
Jag ska flytta hem till mamma o pappa igen. Tillfälligt.
För kontraktet på lägenheten går ut och vi har inte råd att köpa den, så... ah.
Hem till Björnsholm alltså, utan Ronny (fast vi lär ses jämt ändå men ah) vilket känns... weird.
Vi har bott tillsammans officiellt i snart ett halvår... Men ah, vi går väl tillbaks till det vi hade innan fast i ett förhållande :P dvs vi lär sova hos varann typ jämt o ses varenda dag.
Eller nåt.
För praktiken kommer också... Som jag ska ha i Gamleby nu då, istället...
Gah.
Aja, det löser sig... fast det känns som ett stort steg tillbaks... På vissa sätt.
Öhhh..
Har iaf tänkt börja med sånglektioner igen, skaffa gymkort och så får man väl köpa ett busskort så man kan åka till stan ändå :P
Kommer verkligen sakna att bo här...
Liksom, möjligheten att bara dra på sig skorna o dra nånstans... bestämma på några minuter att man ska ses... dra o handla i en affär 2 min bort när man är sugen på nåt... allt det försvinner.
Och in kommer planerandet... busstider... 1,5 timme fram o tillbaks till vvik... ORKAAA.
Åh, det kommer vara segt.
Får hoppas jag inte dör ;)
Nejdå, det känns helt ok att bo med mamma o pappa igen, det är inte det som stör mig.
Avståndet bara, till stan. Jag var verkligen over and done with pendlandet :P
Myeees.
Julklappar är köpta, några grejer kvar att fixa bara men annars är det fixat! I think :O
Diskade i princip allt vi äger (kändes det som) förut, så mina händer är äckligt omysiga...
Jag som alltid har babyhud... ahhhh. TORR! :(
På fredag blir det Vimmerby för att fira Annie som fyller 19 hos Betty :D xD
Lär bli awesome!
Ska bli såååå kul att få tramsa med emogänget ^^
Undrar just nu när sjutton Ronny kommer hem igen... Men han hör väl av sig :P
Nu skriver syrran på MSN soo... c ya later! :*
Uppdaterar om läget i det här inlägget också.
Bara för att få lite att skriva :P
Jag har nämligen bara ätit 2 rostade mackor idag, drack o'boy till.
Blir visserligen omelett, bacon o pasta sen men ah.
Nuuu vet ni xD
So, anyway.
Vad som händer just nu äääääär följande:
Jag ska flytta hem till mamma o pappa igen. Tillfälligt.
För kontraktet på lägenheten går ut och vi har inte råd att köpa den, så... ah.
Hem till Björnsholm alltså, utan Ronny (fast vi lär ses jämt ändå men ah) vilket känns... weird.
Vi har bott tillsammans officiellt i snart ett halvår... Men ah, vi går väl tillbaks till det vi hade innan fast i ett förhållande :P dvs vi lär sova hos varann typ jämt o ses varenda dag.
Eller nåt.
För praktiken kommer också... Som jag ska ha i Gamleby nu då, istället...
Gah.
Aja, det löser sig... fast det känns som ett stort steg tillbaks... På vissa sätt.
Öhhh..
Har iaf tänkt börja med sånglektioner igen, skaffa gymkort och så får man väl köpa ett busskort så man kan åka till stan ändå :P
Kommer verkligen sakna att bo här...
Liksom, möjligheten att bara dra på sig skorna o dra nånstans... bestämma på några minuter att man ska ses... dra o handla i en affär 2 min bort när man är sugen på nåt... allt det försvinner.
Och in kommer planerandet... busstider... 1,5 timme fram o tillbaks till vvik... ORKAAA.
Åh, det kommer vara segt.
Får hoppas jag inte dör ;)
Nejdå, det känns helt ok att bo med mamma o pappa igen, det är inte det som stör mig.
Avståndet bara, till stan. Jag var verkligen over and done with pendlandet :P
Myeees.
Julklappar är köpta, några grejer kvar att fixa bara men annars är det fixat! I think :O
Diskade i princip allt vi äger (kändes det som) förut, så mina händer är äckligt omysiga...
Jag som alltid har babyhud... ahhhh. TORR! :(
På fredag blir det Vimmerby för att fira Annie som fyller 19 hos Betty :D xD
Lär bli awesome!
Ska bli såååå kul att få tramsa med emogänget ^^
Undrar just nu när sjutton Ronny kommer hem igen... Men han hör väl av sig :P
Nu skriver syrran på MSN soo... c ya later! :*
Monday, 13 December 2010
Farewell Von Bunkenstein...
orkar inte ens skriva något.
jag är ledsen.
och har rätt att vara det en stund.
trevligt med det här PLUS julstressen som redan är.
orka.
ORKA.
jag är ledsen.
och har rätt att vara det en stund.
trevligt med det här PLUS julstressen som redan är.
orka.
ORKA.
Saturday, 11 December 2010
Dag 03 - Mina föräldrar
Oj.
Hur ska man beskriva dom?
Min mamma heter Joanne Vivianne Beverly Lejonquist, född Binks.
Hon har 2 döttrar sen ett tidigare äktenskap och är konstnär.
Och te-drickare ;)
Min pappa heter Benny John Evert Lejonquist och har även han 2 barn sen tidigare. En son och en dotter.
Han ska bli MC-knutte ^^ ...han lär bli sjukt badass ;)
Dom har varit gifta i 21 år nästa år, och det trots en maaaaassa skit som hänt.
So they're pretty awesome! ^^
Vet inte riktigt vad man ska säga om dom mer än så :O
Aja.
Det får räcka då :P
Hur ska man beskriva dom?
Min mamma heter Joanne Vivianne Beverly Lejonquist, född Binks.
Hon har 2 döttrar sen ett tidigare äktenskap och är konstnär.
Och te-drickare ;)
Min pappa heter Benny John Evert Lejonquist och har även han 2 barn sen tidigare. En son och en dotter.
Han ska bli MC-knutte ^^ ...han lär bli sjukt badass ;)
Dom har varit gifta i 21 år nästa år, och det trots en maaaaassa skit som hänt.
So they're pretty awesome! ^^
Vet inte riktigt vad man ska säga om dom mer än så :O
Aja.
Det får räcka då :P
Friday, 10 December 2010
Dag 02 - Min första kärlek
Alltså.
Nu kommer dilemmat...
För jag vet inte hur jag ska tolka det här nu.
Ska jag skriva om den jag först blev "kär" i så går det tillbaks till dagis, vilket inte känns så seriöst...
Och ska det vara om min första "pojkvän" (inom citattecken då det ett par gånger har känts som ett stort frågetecken...) vet jag inte vem jag ska räkna som första...
Första gången jag verkligen trodde jag var kär?
Eller gången då jag var övetygad om att det var kärlek men snarare (vilket jag kom på senare) var något i stil med besatthet?
Eller ska jag berätta om första gången jag såg honom på bussen?
Första dagen efter jullovet och bussen kändes som ett helvete på hjul...
Men så kom hans hållplats och vi satt helt plötsligt snett mittemot varandra.
Ögon som stirrade... Blickar som vändes om det uppstod ögonkontakt...
Ska jag berätta om hur vi sen fann varann på bdb samtidigt?
Att vi skrev till varann samtidigt och insåg att vi var vänner som små?
...Jag kanske ska berätta om hur den där bussresan ledde till en vänskap.
En väldigt stark vänskap och tillslut en kärlek som jag inte kan tvivla på.
Min första kärlek är Ronny Forslind, för inget har varit så här vackert och äkta innan.
Det har alltid funnits ett moln över tidigare vad-man-nu-ska-kalla-dem...
Och det var alltid en tidsfråga innan de få fungerande byggstenarna regnade bort.
Jag må ha sagt att jag har varit kär innan, och jag kanske fortfarande säger det i brist på ett bättre ord.
Men min första kärlek, den enda som verkligen har varit en trygghet genom allt...
Det är ingen annan än min nuvarande pojkvän, och jag älskar honom. <3
Nu kommer dilemmat...
För jag vet inte hur jag ska tolka det här nu.
Ska jag skriva om den jag först blev "kär" i så går det tillbaks till dagis, vilket inte känns så seriöst...
Och ska det vara om min första "pojkvän" (inom citattecken då det ett par gånger har känts som ett stort frågetecken...) vet jag inte vem jag ska räkna som första...
Första gången jag verkligen trodde jag var kär?
Eller gången då jag var övetygad om att det var kärlek men snarare (vilket jag kom på senare) var något i stil med besatthet?
Eller ska jag berätta om första gången jag såg honom på bussen?
Första dagen efter jullovet och bussen kändes som ett helvete på hjul...
Men så kom hans hållplats och vi satt helt plötsligt snett mittemot varandra.
Ögon som stirrade... Blickar som vändes om det uppstod ögonkontakt...
Ska jag berätta om hur vi sen fann varann på bdb samtidigt?
Att vi skrev till varann samtidigt och insåg att vi var vänner som små?
...Jag kanske ska berätta om hur den där bussresan ledde till en vänskap.
En väldigt stark vänskap och tillslut en kärlek som jag inte kan tvivla på.
Min första kärlek är Ronny Forslind, för inget har varit så här vackert och äkta innan.
Det har alltid funnits ett moln över tidigare vad-man-nu-ska-kalla-dem...
Och det var alltid en tidsfråga innan de få fungerande byggstenarna regnade bort.
Jag må ha sagt att jag har varit kär innan, och jag kanske fortfarande säger det i brist på ett bättre ord.
Men min första kärlek, den enda som verkligen har varit en trygghet genom allt...
Det är ingen annan än min nuvarande pojkvän, och jag älskar honom. <3
Thursday, 9 December 2010
Dag 01 - Om mig
Hm...
Jag heter Bexy, och det har varit mitt namn lagligt i 1 år ungefär... dock har jag kallats det av vänner sen 5an, och av mamma sen jag var en liten skit :)
Jag älskar musik, och mest av allt inom musiken: Red Hot Chili Peppers (vilket man inte kan ha missat om man vet vem jag är !!)
Jag är 19 år, född 91 och firar tillsammans med min pappa och min bror 100 år nästa år :D
Pretty cool.
Jag är halvengelsk men född i Spanien...
hmm... Spelar trummor, gitarr och sjunger...
Mitt liv har gått både upp och ner men just nu bor jag i Västervik med min älskade Ronny i vårt älskade Von Bunkenstein, och det börjar ljusna rejält på många punkter...
Så... ja!
Bexy i ett nötskal. I guess.
Stay tuned for info abouuuut.... Min första kärlek.
lol.
Det får bli imorn xD
Myes.... det här kan bli intressant :P
Meeen, sova nu!
Skriver en ordentlig uppdatering some other day ^^
Baj.s.
Jag heter Bexy, och det har varit mitt namn lagligt i 1 år ungefär... dock har jag kallats det av vänner sen 5an, och av mamma sen jag var en liten skit :)
Jag älskar musik, och mest av allt inom musiken: Red Hot Chili Peppers (vilket man inte kan ha missat om man vet vem jag är !!)
Jag är 19 år, född 91 och firar tillsammans med min pappa och min bror 100 år nästa år :D
Pretty cool.
Jag är halvengelsk men född i Spanien...
hmm... Spelar trummor, gitarr och sjunger...
Mitt liv har gått både upp och ner men just nu bor jag i Västervik med min älskade Ronny i vårt älskade Von Bunkenstein, och det börjar ljusna rejält på många punkter...
Så... ja!
Bexy i ett nötskal. I guess.
Stay tuned for info abouuuut.... Min första kärlek.
lol.
Det får bli imorn xD
Myes.... det här kan bli intressant :P
Meeen, sova nu!
Skriver en ordentlig uppdatering some other day ^^
Baj.s.
Nu får ni lära känna mig vare sig ni vill eller inte!
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Wednesday, 1 December 2010
Every finger in the room is pointing at me...
Tori Amos får stå för mina känslor idag.
Jag orkar inte känna dom inombords, så jag stänger av och lyssnar på dom genom musik istället.
"You're just an empty cage girl, if you kill the bird"
Idag var jag på mötet med Lena. Och Sandra från försörjningsstöd.
Jag ska inte gå in på det för mycket, men de sa i princip att de har tänjt på gränserna nästan för mycket som det är gällande mig, och de har gett mig fler chanser än vad de flesta får. Och chanser överhuvudtaget som andra inte får.
Och nu har jag 2 val.
Antingen skriver jag mig som arbetssökande. Utan förhinder, vilket jag står skriven som att jag har nu.
Det innebär då att jag kommer ut i en praktikplats, och förväntas då klara av det med allt vad tider heter och är.
Jag kan då alltså inte må dåligt mer, jag kan inte inte orka vissa dagar.
De krav som ställs på mig är samma som för alla andra.
(Jag är inte som alla andra)
Val nummer 2 är att sjukskriva mig.
Min psykolog vägrar göra det. Hon tror jag skulle må sämre av det.
Vilket betyder att det är upp till min läkarkontakt om det är vägen jag ska gå.
Hon som försökte ringa mig 2 ggr på en dag, jag missade båda samtalen.
Jag har inget nummer till henne men lämnade ett meddelande till henne på Nygatan idag.
Och jag ringde 21an, men de sa att hon var på Öppenvården idag, så hör hon inte av sig får jag ringa 21an imorn igen.
Jag kan alltså utsätta mig för vad jag vet är för mycket press, och jag vet att man inte ska ta ut saker i förväg, men det fyller mig bara med ångest och det enda jag känner är att det i så fall bara är en tidsfråga innan jag kollapsar och det skiter sig. Igen.
När jag kom ut från mötet började tårarna rinna på en gång.
Allt det här är för mycket.
Sjukskriver jag mig kan jag lika gärna säga upp kontakten med allt och alla, för mitt liv kommer vändas upp och ner helt. Men av alternativen jag har väljer jag hellre det.
Jag orkar inte fler misslyckanden.
Jag tvivlar på mig själv så oerhört mycket.
"Jag bryr mig om våra arbetsgivare... Jag kan inte rekommendera dig, för du är inte mogen nog hälsomässigt för en praktikplats"
När den som eventuellt ska tilldela mig en plats inte ens tror att jag kommer fixa det, varför ska jag då tro att jag kan fixa det?
Kommunen vill sjukskriva mig, för jag är inte kapabel nog.
Psykiatrin vill inte sjukskriva mig, för jag kommer må sämre då.
Oavsett vad jag gör finns det bara oändliga frågetecken.
Jag satt t.o.m på bussen och önskade att det skulle välta så jag skulle skadas ordentligt, för att få en lösning på allt.
Jag är så trött på att vara i mitten av allt.
Att vara ett gränsfall.
Jag är inte sjuk nog.
Jag är inte frisk nog.
Och Ronny kan inte bo här utan att han skrivs som min sambo.
Och det betyder att vi är försörjningsskyldiga gentemot varann.
Dvs, sköter sig inte en av oss så får ingen av oss pengar.
Jag undrar om jag inte har försökt tillräckligt mycket?
Finns det mer jag kunnat göra?
Går livet ut på att jaga efter alla som har mandat att skriva papper, intyg osv?
Hur jag än gör kommer jag gå under, jag ska nu bara välja vilket sätt jag helst gör det på.
Förutom allt det här så oroar jag mig över pengar, hela tiden.
Lägenheten är ett stort frågetecken som jag inte ens vill tänka på.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag vet inte vad jag ska eller kan göra.
Jag känner mig så otroligt ensam, och tårarna vill inte sluta rinna.
Det är snart jul och jag vill vara på bra humör, jag vill le och ha kul.
Men jag ser inget ljus i något längre.
Hjälp?
Jag orkar inte känna dom inombords, så jag stänger av och lyssnar på dom genom musik istället.
"You're just an empty cage girl, if you kill the bird"
Idag var jag på mötet med Lena. Och Sandra från försörjningsstöd.
Jag ska inte gå in på det för mycket, men de sa i princip att de har tänjt på gränserna nästan för mycket som det är gällande mig, och de har gett mig fler chanser än vad de flesta får. Och chanser överhuvudtaget som andra inte får.
Och nu har jag 2 val.
Antingen skriver jag mig som arbetssökande. Utan förhinder, vilket jag står skriven som att jag har nu.
Det innebär då att jag kommer ut i en praktikplats, och förväntas då klara av det med allt vad tider heter och är.
Jag kan då alltså inte må dåligt mer, jag kan inte inte orka vissa dagar.
De krav som ställs på mig är samma som för alla andra.
(Jag är inte som alla andra)
Val nummer 2 är att sjukskriva mig.
Min psykolog vägrar göra det. Hon tror jag skulle må sämre av det.
Vilket betyder att det är upp till min läkarkontakt om det är vägen jag ska gå.
Hon som försökte ringa mig 2 ggr på en dag, jag missade båda samtalen.
Jag har inget nummer till henne men lämnade ett meddelande till henne på Nygatan idag.
Och jag ringde 21an, men de sa att hon var på Öppenvården idag, så hör hon inte av sig får jag ringa 21an imorn igen.
Jag kan alltså utsätta mig för vad jag vet är för mycket press, och jag vet att man inte ska ta ut saker i förväg, men det fyller mig bara med ångest och det enda jag känner är att det i så fall bara är en tidsfråga innan jag kollapsar och det skiter sig. Igen.
När jag kom ut från mötet började tårarna rinna på en gång.
Allt det här är för mycket.
Sjukskriver jag mig kan jag lika gärna säga upp kontakten med allt och alla, för mitt liv kommer vändas upp och ner helt. Men av alternativen jag har väljer jag hellre det.
Jag orkar inte fler misslyckanden.
Jag tvivlar på mig själv så oerhört mycket.
"Jag bryr mig om våra arbetsgivare... Jag kan inte rekommendera dig, för du är inte mogen nog hälsomässigt för en praktikplats"
När den som eventuellt ska tilldela mig en plats inte ens tror att jag kommer fixa det, varför ska jag då tro att jag kan fixa det?
Kommunen vill sjukskriva mig, för jag är inte kapabel nog.
Psykiatrin vill inte sjukskriva mig, för jag kommer må sämre då.
Oavsett vad jag gör finns det bara oändliga frågetecken.
Jag satt t.o.m på bussen och önskade att det skulle välta så jag skulle skadas ordentligt, för att få en lösning på allt.
Jag är så trött på att vara i mitten av allt.
Att vara ett gränsfall.
Jag är inte sjuk nog.
Jag är inte frisk nog.
Och Ronny kan inte bo här utan att han skrivs som min sambo.
Och det betyder att vi är försörjningsskyldiga gentemot varann.
Dvs, sköter sig inte en av oss så får ingen av oss pengar.
Jag undrar om jag inte har försökt tillräckligt mycket?
Finns det mer jag kunnat göra?
Går livet ut på att jaga efter alla som har mandat att skriva papper, intyg osv?
Hur jag än gör kommer jag gå under, jag ska nu bara välja vilket sätt jag helst gör det på.
Förutom allt det här så oroar jag mig över pengar, hela tiden.
Lägenheten är ett stort frågetecken som jag inte ens vill tänka på.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag vet inte vad jag ska eller kan göra.
Jag känner mig så otroligt ensam, och tårarna vill inte sluta rinna.
Det är snart jul och jag vill vara på bra humör, jag vill le och ha kul.
Men jag ser inget ljus i något längre.
Hjälp?
Tuesday, 30 November 2010
Update och brist på julstämning!
Myees...
Jag o Ronny firade våra 3 månader med chickenwraps, bubbliz (nåt jordgubbscideraktigt) och film ^^
Igår lyckades jag sova till typ 16 så mötet med Lena är imorn istället. Vid 11.
Ska därför gå och lägga mig alldeles strax.
Det var ju första advent o sådär i söndags, men jag har aldrig riktigt brytt mig o det märks inte på lägenheten att det är "juletider"
... får se om jag bakar nåt intressant, annars lär det inte vara mer än så :P
kanske tänder en ljusslinga...
julen är rätt överskattad tycker jag, iaf när det gäller pynt o sådär...
jaja.
jag är lite arg på posten :)
o så har jag tvättat idag... o gjort lasagne.
JAG HAR VÄRLDENS TRÅKIGASTE BLOGG.
sluta läsa :)
Jag o Ronny firade våra 3 månader med chickenwraps, bubbliz (nåt jordgubbscideraktigt) och film ^^
Igår lyckades jag sova till typ 16 så mötet med Lena är imorn istället. Vid 11.
Ska därför gå och lägga mig alldeles strax.
Det var ju första advent o sådär i söndags, men jag har aldrig riktigt brytt mig o det märks inte på lägenheten att det är "juletider"
... får se om jag bakar nåt intressant, annars lär det inte vara mer än så :P
kanske tänder en ljusslinga...
julen är rätt överskattad tycker jag, iaf när det gäller pynt o sådär...
jaja.
jag är lite arg på posten :)
o så har jag tvättat idag... o gjort lasagne.
JAG HAR VÄRLDENS TRÅKIGASTE BLOGG.
sluta läsa :)
Sunday, 28 November 2010
3 månader...
Igår var en kass dag, men det är löst nu.
Att somna var nästan en omöjlighet, vi har inte sovit utan varann en enda natt sen ett halvår tillbaks ungefär och jag försökte ha hunden som substitut men hon kunde inte krama tillbaks.
Det var kallt och jag somnade nog inte förrän framåt 5 halv 6...
Vaknar upp till ett om möjligt ännu vitare landskap utanför fönstret och önskar att du var här nu, för jag är så van vid att kunna ge dig en morgonpuss.
Min buss går vid 13, ska kolla KLTs hemsida för att vara säker på att inget har ställts in, jag tror nämligen vi är insnöade här...
En varm dusch och frukost är vad som väntar härnäst, ville bara uppmärksamma att jag och världens finaste pojkvän firar 3 månader tillsammans idag.
Och jag vet att jag har skrivit det i princip överallt nu :)
Men jag kan inte hjälpa att jag älskar honom!
<3
Att somna var nästan en omöjlighet, vi har inte sovit utan varann en enda natt sen ett halvår tillbaks ungefär och jag försökte ha hunden som substitut men hon kunde inte krama tillbaks.
Det var kallt och jag somnade nog inte förrän framåt 5 halv 6...
Vaknar upp till ett om möjligt ännu vitare landskap utanför fönstret och önskar att du var här nu, för jag är så van vid att kunna ge dig en morgonpuss.
Min buss går vid 13, ska kolla KLTs hemsida för att vara säker på att inget har ställts in, jag tror nämligen vi är insnöade här...
En varm dusch och frukost är vad som väntar härnäst, ville bara uppmärksamma att jag och världens finaste pojkvän firar 3 månader tillsammans idag.
Och jag vet att jag har skrivit det i princip överallt nu :)
Men jag kan inte hjälpa att jag älskar honom!
<3
Jag tar ingen mer skit, uppfattat?!
Idag är sista gången jag lämnar MITT hem för att andra ska vara där när jag har sagt att jag inte orkar eller vill.
Ska ni sitta och dricka öl och spela irriterande tvspel så får ni hitta någon annanstans att vara, för det är MIN lägenhet.
Och jag tänker inte tillåta att jag känner mig borttvingad därifrån.
Dessutom är det inte MITT ansvar att komma på en lösning på vart ni ska vara när jag inte vill ha er i lägenheten.
"Vi är dom enda i våran umgängeskrets med egen lägenhet"
So?!
Ska vi tvinga Jonas att skjutsa runt på oss när vi vill då bara för att han är den enda med körkort och bil?
Nä, precis.
Jag packade ner lite skit i en väska och satte mig på bussen till Björnsholm idag, för jag är trött på att ha folk där när jag inte orkar med det, oavsett om det ska drickas öl eller bara chillas då det betyder att jag får sitta vid datorn tills dom drar hem.
Vi bor i en 1a, och med möbleringen som den är betyder det att både sängen och tvn är upptagna. Jag har då valet att antingen sätta mig i soffan med den bärbara + lurar och glo på en film eller en serie... eller sitta vid den stationära och surfa ihjäl mig.
Det är inte kul.
Och visst, någon gång ibland är det lugnt, men jag är en sån som måste planera upp såna besök gärna ett par dagar innan. För våldgästning och impuls-umgänge klarar jag inte av än.
Då sluter jag mig i min lilla bubbla och är vad ni kallar "osocial"
Det är mitt hem.
Det är min lägenhet.
Alltså är det mitt beslut som gäller.
Den här helgen sket sig totalt, och mina planer gick upp i rök.
Ska sova själv i mitt gamla rum här i mammas o pappas hus, och det känns inte kul, alls.
Hoppas det var värt det.
Ska ni sitta och dricka öl och spela irriterande tvspel så får ni hitta någon annanstans att vara, för det är MIN lägenhet.
Och jag tänker inte tillåta att jag känner mig borttvingad därifrån.
Dessutom är det inte MITT ansvar att komma på en lösning på vart ni ska vara när jag inte vill ha er i lägenheten.
"Vi är dom enda i våran umgängeskrets med egen lägenhet"
So?!
Ska vi tvinga Jonas att skjutsa runt på oss när vi vill då bara för att han är den enda med körkort och bil?
Nä, precis.
Jag packade ner lite skit i en väska och satte mig på bussen till Björnsholm idag, för jag är trött på att ha folk där när jag inte orkar med det, oavsett om det ska drickas öl eller bara chillas då det betyder att jag får sitta vid datorn tills dom drar hem.
Vi bor i en 1a, och med möbleringen som den är betyder det att både sängen och tvn är upptagna. Jag har då valet att antingen sätta mig i soffan med den bärbara + lurar och glo på en film eller en serie... eller sitta vid den stationära och surfa ihjäl mig.
Det är inte kul.
Och visst, någon gång ibland är det lugnt, men jag är en sån som måste planera upp såna besök gärna ett par dagar innan. För våldgästning och impuls-umgänge klarar jag inte av än.
Då sluter jag mig i min lilla bubbla och är vad ni kallar "osocial"
Det är mitt hem.
Det är min lägenhet.
Alltså är det mitt beslut som gäller.
Den här helgen sket sig totalt, och mina planer gick upp i rök.
Ska sova själv i mitt gamla rum här i mammas o pappas hus, och det känns inte kul, alls.
Hoppas det var värt det.
Wednesday, 24 November 2010
Beslutsångest from hell + miljarder av andra tankar...
Hej, jag heter Bexy och är rent ut sagt fucked up just nu (förlåt mamma)
Min hjärna går på högvarv och jag har tydligen tappat bort instruktionsboken till den...
Har för mig att det är en extremt klurig och lång hemlig kod man ska knappa in för att pausa, men den är som bortblåst...
Igår ringde pappa och la upp ett förslag... Som jag skulle hoppat ombord på en gång, men nu vet jag inte längre.
Det känns omöjligt att få klarhet i något och jag antar att jag oroar mig för att jag inte gör något om dagarna just nu...
När Lena ringer och bokar ett möte med mig ska jag fråga om det finns en plats på Altona för mig. Bara så jag har något.
Det känns som att jag svävar iväg mer och mer i tankarna och jag vet verkligen inte vad jag vill längre...
En punkt är dock helt glasklar.
Jag tänker inte vara ifrån Ronny.
Inte på det sättet förslaget i så fall skulle bli.
För jag fattar... Att man inte bara kan packa, dra och inte se tillbaks när man har allt här.
Jag har ju familj där med... bekanta... you name it.
Jag vill fortfarande resa, men jag tror ändå på något sätt att jag vill bo här.
Helst i den här lägenheten om det går.
Om inte, så får Soc hjälpa oss båda med lägenhet.
Och så får vi bli sambos på riktigt, på papper, på brevlådan....
Jag tror... jag tror att Katrineholm får bli nästa "stora" grej.
Men efter det så vill jag hoppa på en husbuss och åka runt tills jag har sett så mycket nytt att jag behöver en ny hjärna...
Damn, tror alla bokstavskombinationer här var nyckeln till pausknappen... Det känns inte lika jobbigt.
Återstår mycket prat och funderingar såklart... För jag vill fortfarande bort... Men kanske inte så länge som det pratades om igår.
Den som lever får se.
Nu ska vi bege oss ut i skitsnön och försöka hitta till Coop, för vi förtjänar en riktig myskväll och some qualitytime!
"NI BOR JU MED VARANN!?"
... Haha, vi är (inte riktigt...tror/hoppas jag?) som ett gammalt gift par ;) hur ofta myser såna då?
(nej, jag vill inte ha svar på det)
Tack för bristande intresse, adjö!
Min hjärna går på högvarv och jag har tydligen tappat bort instruktionsboken till den...
Har för mig att det är en extremt klurig och lång hemlig kod man ska knappa in för att pausa, men den är som bortblåst...
Igår ringde pappa och la upp ett förslag... Som jag skulle hoppat ombord på en gång, men nu vet jag inte längre.
Det känns omöjligt att få klarhet i något och jag antar att jag oroar mig för att jag inte gör något om dagarna just nu...
När Lena ringer och bokar ett möte med mig ska jag fråga om det finns en plats på Altona för mig. Bara så jag har något.
Det känns som att jag svävar iväg mer och mer i tankarna och jag vet verkligen inte vad jag vill längre...
En punkt är dock helt glasklar.
Jag tänker inte vara ifrån Ronny.
Inte på det sättet förslaget i så fall skulle bli.
För jag fattar... Att man inte bara kan packa, dra och inte se tillbaks när man har allt här.
Jag har ju familj där med... bekanta... you name it.
Jag vill fortfarande resa, men jag tror ändå på något sätt att jag vill bo här.
Helst i den här lägenheten om det går.
Om inte, så får Soc hjälpa oss båda med lägenhet.
Och så får vi bli sambos på riktigt, på papper, på brevlådan....
Jag tror... jag tror att Katrineholm får bli nästa "stora" grej.
Men efter det så vill jag hoppa på en husbuss och åka runt tills jag har sett så mycket nytt att jag behöver en ny hjärna...
Damn, tror alla bokstavskombinationer här var nyckeln till pausknappen... Det känns inte lika jobbigt.
Återstår mycket prat och funderingar såklart... För jag vill fortfarande bort... Men kanske inte så länge som det pratades om igår.
Den som lever får se.
Nu ska vi bege oss ut i skitsnön och försöka hitta till Coop, för vi förtjänar en riktig myskväll och some qualitytime!
"NI BOR JU MED VARANN!?"
... Haha, vi är (inte riktigt...tror/hoppas jag?) som ett gammalt gift par ;) hur ofta myser såna då?
(nej, jag vill inte ha svar på det)
Tack för bristande intresse, adjö!
Tuesday, 23 November 2010
Veridis Quo
Jag vill bort.
Bort från Sverige, kylan och alla stämplar.
Packa en väska, sätta sig på ett flyg och lämna landet.
En enkelbiljett bort härifrån.
Den perfekta julklappen.
Jag försöker må bra här.
Jag försöker hålla huvudet kallt och inte låta mig själv slukas av alla tankar.
Men jag misslyckas varje gång.
Jag går ner mig i oro och grubbel.
"Lita på din medicin" är svaret jag får om jag delar mina såna här tankar hos psykologen, så därför skriver jag av mig här istället. För till henne ska jag imorn, och jag vill inte dra upp det här då.
Där håller jag skenet uppe.
Försöker nog mest övertyga mig själv om att det kommer gå att ha ett liv i Västervik.
Att jag säkert kommer hitta en praktikplats och slippa oroa mig över pengar.
Men jag har alltid velat lämna landet.
Jag hör inte hemma här.
Kollar flygbiljetter, är redo att boka så fort det finns siffror över 0 på kontot igen.
Om det ens kommer finnas pengar där nu.
Det är för mycket oro och för mycket mörker här för att jag ska kunna leva.
Nej, i Sverige existerar jag för det mesta.
Men det är när jag tar mitt första kliv i ett annat land som jag faktiskt lever.
Varför ska man stanna i ett land som sakta dödar en?
Missförstå mig inte, jag älskar tillvaron här ibland också.
Vänner, familj.
Men känslan jag har inom mig just nu försvinner inte förrän jag gör det.
Härifrån.
Bort från Sverige, kylan och alla stämplar.
Packa en väska, sätta sig på ett flyg och lämna landet.
En enkelbiljett bort härifrån.
Den perfekta julklappen.
Jag försöker må bra här.
Jag försöker hålla huvudet kallt och inte låta mig själv slukas av alla tankar.
Men jag misslyckas varje gång.
Jag går ner mig i oro och grubbel.
"Lita på din medicin" är svaret jag får om jag delar mina såna här tankar hos psykologen, så därför skriver jag av mig här istället. För till henne ska jag imorn, och jag vill inte dra upp det här då.
Där håller jag skenet uppe.
Försöker nog mest övertyga mig själv om att det kommer gå att ha ett liv i Västervik.
Att jag säkert kommer hitta en praktikplats och slippa oroa mig över pengar.
Men jag har alltid velat lämna landet.
Jag hör inte hemma här.
Kollar flygbiljetter, är redo att boka så fort det finns siffror över 0 på kontot igen.
Om det ens kommer finnas pengar där nu.
Det är för mycket oro och för mycket mörker här för att jag ska kunna leva.
Nej, i Sverige existerar jag för det mesta.
Men det är när jag tar mitt första kliv i ett annat land som jag faktiskt lever.
Varför ska man stanna i ett land som sakta dödar en?
Missförstå mig inte, jag älskar tillvaron här ibland också.
Vänner, familj.
Men känslan jag har inom mig just nu försvinner inte förrän jag gör det.
Härifrån.
Monday, 22 November 2010
Peace will come to me
Depeche Mode dök upp i lurarna precis. Underbart.
Hade fint besök idag. Mycket kärlek till flickan i fråga <3
Tänkte köra en liten update då jag inte skrivit på ett tag och sist var det inte direkt utförligt...
Jag har hunnit sitta i ett väntrum på akutpsyk i 2 timmar och fått Sertralin utskrivet som är antidepp och som även dämpar ångest... vilket påminner mig om att jag skulle tagit den för en kvart sen. brb x)
Såja.
Iaf, fick biverkningar av den och nojjade över saker i Borås när vi var där men det gick över fort så... no worries :)
Borås var awesome!
Alltid lika underbart att träffa My :) och Stefan är go han med :D
Vi gjorde inte så mycket, umgicks mest liksom. Men det var precis vad jag behövde.... komma ifrån Viken o liksom, börja om på ny kula.
Jag har inte haft skadetankar sen jag började med medicinen, förutom en liten flyktig tanke som förde med sig tårar någon helg sen. Hade glömt ta medicinen 2 dagar i rad då... så ah.
Annars funkar det fint!
Jobbar på hos psykologen o mår faktiskt riktigt bra.
Visst, nu återstår den ständiga oron över pengar, men det är inte mitt strå att dra till stacken för jag gör vad jag kan för vår ekonomi just nu.
Julen kommer snart... märks inte.
Förutom eBayklapparna som Postis ringer på o levererar då dom inte går ner i brevlådan oftast :P
Myeees.... jag beställde lite grejer därifrån... så nu har jag iaf några klappar.
Men lever man 2 st på 1 socbidrag är det svårt att vara så generös som man vill vara egentligen.
Skulle dock lätt offra vettig mat o så i nån vecka... tindrande ögon o leenden med snö ute o värmeljus på alla lediga ytor.... glädjen o tacksamheten... it would so be worth it.
Jag vill till England också.
Sjukt mycket.
Längtar nästan sönder mig ibland...
Resa.
Bara komma bort.
Jag vet inte om jag försöker fly undan saker här...
eller om jag faktiskt bara genuint vill resa.
Har svårt för att skilja på längtan o flykt när det gäller det här... hm.
Bort vill jag iaf.
Men samtidigt känner jag mig så hemma här.
Iaf i lägenheten.
Jag älskar den. Faktiskt.
Borde visa det oftare genom städning dock XD hahahah!
...och innan året är slut ska jag vara den som tvättar kläderna jag smutsar ner! lovar det, mamma ;)
Idag spillde jag cola i sängen... så vårat täcke ligger o möglar i ett skåp nu... nämen, det får bli stora filten om nätterna tills det kan tvättas o sådär :) höhö
Idag fyllde finaste Sylvia år också :) <3
.... jag gör inget nu för tiden.
Slussentiden är förbi....
och jag väntar mest.
ogillar väntan.
Vet att det är skadligt för mig att bara vara hemma.
Jag sover bort livet o vänder på dygnet o äter inte som jag ska osv...
Men samtidigt älskar jag det livet.
Jag tror jag ser destruktivitet som någon fint ibland. eller... något bra.
....hm... tryggt. det är ordet jag letar efter.
Det är farligt.
Bex är 19 år.
Det känns inte som att det stämmer alls.
Andra 19åringar jag sett hela livet har varit mycket vuxnare än vad jag är.
Mitt sista år som tonåring.
Sen kan man inte skylla på det längre.
Fy sjutton...
Sen är jag äckligt trött på att en massa par gör slut! :(
Det gör mig så ledsen... att se folk jag bryr mig mycket om sårade.
Usch.
Och det är inte kul att se folk ge upp hoppet för kärleken när man är levande bevis på att det ordnar sig så länge man håller ut.... men jag kan inte rädda alla.
Jag kan inte rädda någon annan än mig själv, och så egoistiska är alla.
Dock hatar jag den sanningen. För jag vill rädda världen ibland.
Eller ah...
Äh, jag spårar ur nu.
God jul :P
Hade fint besök idag. Mycket kärlek till flickan i fråga <3
Tänkte köra en liten update då jag inte skrivit på ett tag och sist var det inte direkt utförligt...
Jag har hunnit sitta i ett väntrum på akutpsyk i 2 timmar och fått Sertralin utskrivet som är antidepp och som även dämpar ångest... vilket påminner mig om att jag skulle tagit den för en kvart sen. brb x)
Såja.
Iaf, fick biverkningar av den och nojjade över saker i Borås när vi var där men det gick över fort så... no worries :)
Borås var awesome!
Alltid lika underbart att träffa My :) och Stefan är go han med :D
Vi gjorde inte så mycket, umgicks mest liksom. Men det var precis vad jag behövde.... komma ifrån Viken o liksom, börja om på ny kula.
Jag har inte haft skadetankar sen jag började med medicinen, förutom en liten flyktig tanke som förde med sig tårar någon helg sen. Hade glömt ta medicinen 2 dagar i rad då... så ah.
Annars funkar det fint!
Jobbar på hos psykologen o mår faktiskt riktigt bra.
Visst, nu återstår den ständiga oron över pengar, men det är inte mitt strå att dra till stacken för jag gör vad jag kan för vår ekonomi just nu.
Julen kommer snart... märks inte.
Förutom eBayklapparna som Postis ringer på o levererar då dom inte går ner i brevlådan oftast :P
Myeees.... jag beställde lite grejer därifrån... så nu har jag iaf några klappar.
Men lever man 2 st på 1 socbidrag är det svårt att vara så generös som man vill vara egentligen.
Skulle dock lätt offra vettig mat o så i nån vecka... tindrande ögon o leenden med snö ute o värmeljus på alla lediga ytor.... glädjen o tacksamheten... it would so be worth it.
Jag vill till England också.
Sjukt mycket.
Längtar nästan sönder mig ibland...
Resa.
Bara komma bort.
Jag vet inte om jag försöker fly undan saker här...
eller om jag faktiskt bara genuint vill resa.
Har svårt för att skilja på längtan o flykt när det gäller det här... hm.
Bort vill jag iaf.
Men samtidigt känner jag mig så hemma här.
Iaf i lägenheten.
Jag älskar den. Faktiskt.
Borde visa det oftare genom städning dock XD hahahah!
...och innan året är slut ska jag vara den som tvättar kläderna jag smutsar ner! lovar det, mamma ;)
Idag spillde jag cola i sängen... så vårat täcke ligger o möglar i ett skåp nu... nämen, det får bli stora filten om nätterna tills det kan tvättas o sådär :) höhö
Idag fyllde finaste Sylvia år också :) <3
.... jag gör inget nu för tiden.
Slussentiden är förbi....
och jag väntar mest.
ogillar väntan.
Vet att det är skadligt för mig att bara vara hemma.
Jag sover bort livet o vänder på dygnet o äter inte som jag ska osv...
Men samtidigt älskar jag det livet.
Jag tror jag ser destruktivitet som någon fint ibland. eller... något bra.
....hm... tryggt. det är ordet jag letar efter.
Det är farligt.
Bex är 19 år.
Det känns inte som att det stämmer alls.
Andra 19åringar jag sett hela livet har varit mycket vuxnare än vad jag är.
Mitt sista år som tonåring.
Sen kan man inte skylla på det längre.
Fy sjutton...
Sen är jag äckligt trött på att en massa par gör slut! :(
Det gör mig så ledsen... att se folk jag bryr mig mycket om sårade.
Usch.
Och det är inte kul att se folk ge upp hoppet för kärleken när man är levande bevis på att det ordnar sig så länge man håller ut.... men jag kan inte rädda alla.
Jag kan inte rädda någon annan än mig själv, och så egoistiska är alla.
Dock hatar jag den sanningen. För jag vill rädda världen ibland.
Eller ah...
Äh, jag spårar ur nu.
God jul :P
Tuesday, 9 November 2010
Chapter 19
Jajaja... Bex är 19... wo...frikkin'...ho....
Borås = AWEsome!
Öhh... antideppen funkar fint (Y)
Jag är dock asförkyld o sån skit...
Missat 2 samtal från läkaren idag... duktigt.
Var hos psykologen... och på sjukan för att ta blodprover...
Öhhh...
På söndag typ ska vi fira pappa o mig i Björnsholm med släkt o sådär.
Nu är jag sjukt törstig och Tobbe står bakom mig... eller gjorde det nyss, och masserade mitt huvud och sjöng en låt jag känner igen men som jag inte kan sätta namn på. Sjukt irriterande när sånt händer alltså...!
Slussen imorn, min sista vecka...
Ska träffa Lena på måndag...
Måste alltså få någon form av sjukintyg nu.
Damn it.
Kollar flyg till Spanien och letar större lägenhet...
Chill. Eller?
Borås = AWEsome!
Öhh... antideppen funkar fint (Y)
Jag är dock asförkyld o sån skit...
Missat 2 samtal från läkaren idag... duktigt.
Var hos psykologen... och på sjukan för att ta blodprover...
Öhhh...
På söndag typ ska vi fira pappa o mig i Björnsholm med släkt o sådär.
Nu är jag sjukt törstig och Tobbe står bakom mig... eller gjorde det nyss, och masserade mitt huvud och sjöng en låt jag känner igen men som jag inte kan sätta namn på. Sjukt irriterande när sånt händer alltså...!
Slussen imorn, min sista vecka...
Ska träffa Lena på måndag...
Måste alltså få någon form av sjukintyg nu.
Damn it.
Kollar flyg till Spanien och letar större lägenhet...
Chill. Eller?
Sunday, 31 October 2010
Sleepless in Von Bunkenstein...
Kvällen sög. Riktigt mycket.
Orkar inte ens gå in på det, men jag kan säga att jag borde stannat hemma från början.
Och att höra "och så tycker jag du ska sluta hålla på" när man mår kasst är som att få en kniv stucken i hjärtat i princip.
Jag kom hem runt 23:30 iaf.
Drog hem själv...
Vad jag gjorde i min ensamhet går vi inte in på.
Somnade runt 01:30 och hade smsat Ronny 2 ggr för att säga godnatt men fick inga svar.
Vaknar av att han stökar runt i lägenheten vid 4... eller 3 eftersom man ställer tillbaks klockan nu...
Och eftersom jag sovit några timmar är jag rätt pigg.
Han går fram och tillbaka mellan toaletten och sängen, sen ut i köket o sen ska han lägga sig...
Jag orkar inte ligga vaken så jag klättrar över sänggaveln och går på toa, och dricker överbliven fanta citron som stod i ett glas i kylen.
Och nu sitter jag här.
Han snarkar och jag kommer inte kunna sova mer.
Funderar på att klä på mig och dra bort till akut psyk redan nu för att fixa tabletterna...
Kan ju inte göra nåt här ändå.
Jag är inte på bättre humör nu och har inte mycket att säga till nån alls.
Det skulle inte förvåna mig ifall jag snart blir lämnad heller.
Jag står knappt ut med mig själv liksom.
Varför skulle han då göra det?
Club 9 stängde 2... om dom inte ändrade tiderna helt plötsligt...
Undrar vad sjutton dom gjorde sen...
Finns inga bra tankar i mitt huvud längre.
Fattar inte hur nåt ska funka.
Den här helgen kan gå och dö, för den har varit skit.
Orkar inte ens gå in på det, men jag kan säga att jag borde stannat hemma från början.
Och att höra "och så tycker jag du ska sluta hålla på" när man mår kasst är som att få en kniv stucken i hjärtat i princip.
Jag kom hem runt 23:30 iaf.
Drog hem själv...
Vad jag gjorde i min ensamhet går vi inte in på.
Somnade runt 01:30 och hade smsat Ronny 2 ggr för att säga godnatt men fick inga svar.
Vaknar av att han stökar runt i lägenheten vid 4... eller 3 eftersom man ställer tillbaks klockan nu...
Och eftersom jag sovit några timmar är jag rätt pigg.
Han går fram och tillbaka mellan toaletten och sängen, sen ut i köket o sen ska han lägga sig...
Jag orkar inte ligga vaken så jag klättrar över sänggaveln och går på toa, och dricker överbliven fanta citron som stod i ett glas i kylen.
Och nu sitter jag här.
Han snarkar och jag kommer inte kunna sova mer.
Funderar på att klä på mig och dra bort till akut psyk redan nu för att fixa tabletterna...
Kan ju inte göra nåt här ändå.
Jag är inte på bättre humör nu och har inte mycket att säga till nån alls.
Det skulle inte förvåna mig ifall jag snart blir lämnad heller.
Jag står knappt ut med mig själv liksom.
Varför skulle han då göra det?
Club 9 stängde 2... om dom inte ändrade tiderna helt plötsligt...
Undrar vad sjutton dom gjorde sen...
Finns inga bra tankar i mitt huvud längre.
Fattar inte hur nåt ska funka.
Den här helgen kan gå och dö, för den har varit skit.
Saturday, 30 October 2010
Friday, 29 October 2010
.
Jag orkar inte mer.
Jag orkar inte behöva flänga fram och tillbaks för att få tag i hjälpen.
Jag orkar inte tro att allt ska ordna sig för att nästa dag bryta ihop igen.
...
Jag orkar inte.
Jag kan inte.
...Jag vill inte.
Och jag orkar inte med att kanske behöva må kasst i en månad pga medicin.
Jag orkar inte höra mer skit.
Från nån.
Framför allt orkar jag inte känna som jag gör.
Jag kan inte sluta gråta och har ingen vettig utväg.
Ska ringa 21an imorn, för jag ska ha mina tabletter.
Tror jag.
Jag vet inte längre. Jag vet verkligen ingenting.
Kan någon pausa? snälla..
Jag hinner inte med mig själv längre.
Jag orkar inte behöva flänga fram och tillbaks för att få tag i hjälpen.
Jag orkar inte tro att allt ska ordna sig för att nästa dag bryta ihop igen.
...
Jag orkar inte.
Jag kan inte.
...Jag vill inte.
Och jag orkar inte med att kanske behöva må kasst i en månad pga medicin.
Jag orkar inte höra mer skit.
Från nån.
Framför allt orkar jag inte känna som jag gör.
Jag kan inte sluta gråta och har ingen vettig utväg.
Ska ringa 21an imorn, för jag ska ha mina tabletter.
Tror jag.
Jag vet inte längre. Jag vet verkligen ingenting.
Kan någon pausa? snälla..
Jag hinner inte med mig själv längre.
Subscribe to:
Posts (Atom)