grattis Johanna, Maya och Besa på 16års dagen! <3
hjärnan fortsätter att gå på högvarv...
depp...
en lärare kmr in, me ett stort leende på läpparna o frågar "hur mår ni!?? :D" tror dom ärligt att nån vågar säga "de e skit.. :/" då?? nä. alla ler lite smått o säger, "...e väl bra... >.>" de flesta gångerna har ja velat ställa mig upp, gråta o skrika "NEJ DE E INTE BRA!" ....o sen berätta exakt varför. men de funkar inte så. vi svenskar ska hålla masken. se helt likgiltiga ut. plågas i våran egna tystnad. i cellgruppen har vi rundan. utan den skulle nog ingen vetat om min kamp. ingen skulle förstå. ingen skulle veta va dom skulle säga/fråga ifall ja ser ledsen ut. nu vet dom. men resten då, som inte e me? nä, ärlit orkaar ja inte sitta o förklara exakt va som gör mig sånhär för A L L A ... om de e nån som bryr sig, på riktigt, o som inte bara frågar för att se ifall man e emo osv, då kan ja kanske berätta. men samtidigt hjälper de ju inte att halva världen känner till exakt va som e fel.... egentligen vet nog för många de redan nu. men.....en orsak...den har ja inte ens kunnat säga till den personen som ja pratar om allt me..... de suger. en del av mig vill, men samtidigt vill ja bara sjunka genom marken så fort ja påminns om de..... i d i o t ...
ledsen idag igen....
ibland tror ja att ja väljer o va depp för att de e nåt ja vet. alltså, ja vill va glad men ja vet inte hur ja skulle klara av de... låter väl idiotiskt men så e de. that's how I feel and if you think I'm an idiot, please stop reading.
...varför ledsen idag då?
ojojoj...finns så mkt att säga, emn de som satte igång allt idag va frasen "hej alla glada" som dök upp i huvet. alexandra....ja ryser av att tänka på henne. ja får tårar i ögonen... o känner så stor saknad. sorg. ilska. orättvisa e sjukt. varför just hon? ja skiter i att d snart e 5 år sen, tiden läker oerhört långsamt... o ibland rivs sår upp igen. emma o ja, vi kan sitta o ha hur kul som helst. sen påminns vi om henne. o gråter. ja vet att hon inte skulle vilja de. hon skulle hellre se att vi satt o delade minnen...alex va ändå grymt rolig :') men ibland går de inte att hindra tårarna....
i tear my heart open...
pappa vill tydligen prata me mig o skit.... han fråga om de va ok, ville egentligen skrika nej men ja kan inte springa från de här längre......vi ska sitta i nåt idiotiskt sterilt rum me torbjörn o "prata".....jaa vet precis hur de kmr bli. pappa kommer snacka om maassa jobbig skit, ja kmr vilja springa därifrån men ist kmr ja sitta där o kolla ner på mina händer..o kanske mm:a.......... hata.
snälla...lämna mig inte i det här själv. jag behöver dig mer än någonsin just nu... va där.
ja orkar inte. bilden e på mig...i den här mörka tillvaron
fredag... glädje?
<3 don't you ever leave
ps, om de e dubbla a:n så e de för att min dator cpar.
Hmm, tycker du ska försöka kämpa dig igenom samtalet med din farsa. Jag har alltid tänkt att det är nåt du måste göra på nå sätt. MM:a är bra, men försök säg nåt om hur du känner, om du får ur dig det till han kanske det lättar lite. På nåt sätt kanske han kan visa dig vilken skam han känner över det han har gjort.
ReplyDeleteBara en tanke, go with His flow