it's not meant to be like this, it's not what I planned at all..
alltså....
allt blir så fel. man blir avundsjuk. ledsen. gör nåt fel, o får fel sorts uppmärksamhet. vilket lndrar osäkerheten för en stund. som en drog. man blir hög, men faller sen dubbelt så långt när man väl faller. o så börjar de om...fast värre. me ärr....blåmärken..minnen....saker som inte kan tas tillbaka...saker som sagts som man ångrar....saker som borde sagts, men som aldrig sas pga avundsjukan....de där äckliga ledsna so bar förstör. som äter upp allt fint, o bara SUGER! >.< va gör man? när man e beroende av nån så mkt, men de e samma människa som kan få en att göra fel...att må skit...utan att en ens vet om att de e nåt fel. fast egentligen e de inget fel. de e bara tankar...som slår sönder allt. mosar de som betyder nåt. man bara.......ger bort sig sj. försvinner i sitt egna som inte existerar.... de finns inte, de e ingenting, de e värdelöst. de e skit. o man blir till de. man blir INGENTING!??? så otroligt desperat situation....den lilla kicken...o sen den stora tomheten. de lilla leendet....följt av hundratals tårar..? e de värt de? näe....men ändå hamnar man där, gång på gång....ett beroende. Addicted to the feeling. vrf gör man saker man egentligen inte vill göra? de finns den där, som man vill va me, som man vill krama, som man bara vill gå bredvid lix....men, sen söker man på andra håll....för att den där inte finns i närheten...elr...pga annat....annan skit. som skapar tankarna....som förstör. avundsjuka som leder till osäkerhet som leder till fel sorts uppmärksamhet. vardagen för hur många som helst. ska de nånsin få ett slut? ska livet nånsin bli lättare? ska glädjen nånsin komma utan nån hake? ska man nån gång få VA me den där...?
I don't ever wanna feel like I did that day, take me to the place I love, take me all the way...
så himla mkt som kan gå fel. de e så himla mkt lättare än att tänka. o göra rätt. ja vill inte egentligen....de ja vill....åh.
ja inser att ingen kmr fatta nåt av de här, men de e väl inte meningen, ja skriver som ja tänker....o utelämnar saker som gör mina tankar glasklara, för ja vågar inte visa allt...
sen ska man försöka laga allt man förstört i sin desperation som INGENTING o vet du? de går inte. de blir bara rörigt. de blir fel..o har man riktig otur hamnar man på exakt samma ställe som när allt började.....o så går de runt....
......men sen, kan de gå åt andra hållet. så man får en ny chans. o kan glömma allt. då får man hoppas att man ite gör likadant igen, eller så lär man sig nåt av sina misstag o skärper sig....
om man har tur.
Här kommer mina tre frågor:
ReplyDelete1. Kan du tänka dig att använda din inre viljestyrka för att peppa dig själv och försöka skärpa till dig även när du mår som allra sämst och är som mest deprimerad?
2. Kan du tänka dig att avstå från det bekväma alternativet för ditt eller någon annans bästa?
3. Kan du ta och ringa mig någon gång!!! Är ju faktist du som inte klarar att vara ensam här halååååå!!!!!!?
Du öppnar själv upp dörrarna och släpper in det som kan förändra ditt liv.
Du är jättefin och jättesnäll. Vi körde pandoras ask på simons 18årsfest, fick en fråga om vem som var den viktigaste personen. Tänkte på familjen men kunde inte välja någon av dem, så jag sa dig.
Sa det så att du är medveten om att du är viktig.
Peace out! Vill helst ha korta svar på frågorna! :D
orkar inte skriva just nu egentligen, men jag är fast här vid datorn så vad gör man.
ReplyDeletedu och vic bundisar huh. jag är trött.
vilken onödig kommentar.
jag är onödig
och kissnödig