with reality comes pain.
de va länge sen de strömmade tårar nerför mina kinder. o nu vill dom inte ta slut.
e de ja som e så sjukt naiv? elr e de ..... folk.... som inte tror på de tillräckligt mkt?
livet har knappt börjat... ändå kmr ja inte klara av mer av livet om de e såhär.
smärta.
skolan började idag... äntligen. <3
de gör så ont.. hjärtat går sönder. så fort de börjar läka händer de igen... en porslins mugg, som nån tappar i golvet... man sopar upp skärvorna, när nån kmr o välter ut dom igen.. man börjar plocka upp dom.. men får en smäll, så dom faller igen. man tar sig samman o sträcker sig mot dem igen.. nån kmr o kliver rakt på skärvorna. krossas. pulveriseras..
ett pulveriserat hjärta, blandat med tårar... gör de tjockt i halsen. de torkar, blir till sten. hårt som sten. ogenomträngligt... förstört.
kan de aldrig få ta slut?
ja stänger mig mer o mer för varje gång.
kanske är svag. kanske överreagerar. kanske inte känner på rätt sätt? men, det gör ju ont. så ont att tårar väller fram, då måste väl nåt vara fel?
är det ett brott att vilja vara älskad tillbaks, bara en gång?
om det är så... så har ja inget emot att bli satt bakom galler. bort från alla möjligheter att rista in fler sår i stenhjärtat... ensam.
vad är det för fel på mig? svara inte, jag vill inte veta. jag vill inte ha några "inget bexy blablabla"
jag verkar väl glad? jag verkar väl må bra nu?? på bättringsvägen kanske? är du säker på att det är så? har du sett mig förstörd någon gång...?
..det kommer en tid då allas fasad spricker... du vill inte se vad som finns bakom min.
Vet inte om jag kan skriva dig något som gör allt bättre men... om vi ses i skolan imorgon ska jag ge dig en bamsekram!
ReplyDelete