För er som undrar...

...så har jag bestämt mig för att mer eller mindre isolera mig från omvärlden ett par dagar.
(I'll be back FRIDAY)

anledningen...eller, anledningarna rättare sagt är många, varierande och jag har ingen aning om dom egentligen...

Känner bara att jag bär på för mycket, vilket har varit mitt egna val, så det har inget med någon av er att göra <3

Men jag behöver lite "mig-tid" ...

Jag vill så gärna kunna finnas där för er alla och verkligen lyssna. förstå. hjälpa...

men jag är så trasig själv, att jag måste ge mig själv ett tag att läka.

jag känner mig själv dock (ibland iaf) och vet att jag kmr komma tbx till er för tidigt och på så sätt fördärva mig själv igen...

men jag ska verkligen försöka att inte ta på mig för mycket...

jag vet att vissa av er kanske inte har någon annan direkt att prata med...

och ni får absolut inte låta bli att berätta saker eller prata med mig mig nu bara för det!!!

jag bara säger, att jag finns här... men kanske inte kommer kunna hjälpa till som jag vill egentligen, för jag sitter också i skiten om man säger så ^^

men, tro inte att ni förlorat mig nu. det händer aldrig.

tar bara en liten paus från allt som har med "livet" att göra mer eller mindre...

igår kväll brast det och jag hamnade i en rejäl svacka, skadade mig själv och ville en liten stund avsäga mig allt vettigt och bra jag har här i livet för att förstöra mig själv totalt och leva i fullständig misär.

som tur var fick Jocke mig på andra tankar... och jag känner mig nu dum för att jag ville göra så.

det är den delen av mig som är mörk om man säger så som tänker dom tankarna.

bexy, som ni vill ha hos er (hoppas jag) trycks undan i såna stunder...har alltid varit underlägsen den mörka delen... men, jag JAG vill att det ska ändras.

hörde mig själv viska att jag inte ville ha nån himla psykologs hjälp, att jag inte alls ville sluta skära mig... att jag skulle lura alla att det var bra o fortsätta gå under, i min ensamhet.

låter det som jag?

hursomhelst...

Har mobilen på, och kommer inte avsäga mig all kontakt med omvärlden, men jag orkar inte med småprat och "hur mår du?" "vad har hänt" osv... jag menar inte att vara en bitch eller nåt, men jag behöver ta hand om mig ett tag nu. vara med mig. och förhoppningsvis lära mig att leva med mig...

jag har inget emot att ni hör av er, och ändras något så skrivs det på bloggen här...

Tack för er kärlek, älskar er massor.

tro inte nåt annat, snälla.