Min hjärna söker uppehållstillstånd hos den som orkar vara fördomsfri en stund...

Jobbig dag.
Jobbiga tankar.
Jobbigt "helt enkelt".

Önskar det fanns glasklara svar på allt som pågår inuti, men som alltid är allt bara kaos och svaren ligger gömda någonstans i tid och rum.

Lyssnar på väldigt beskrivande musik, låter den stå för det jag egentligen känner.
Skönt att slippa känna inuti, projicera all skit utanför mig själv istället.

Så många frågetecken, så få att ta hjälp av för att reda ut dem.
Vill för det första inte blanda in andra i det här, det är något som måste lösas i sig självt. Frågan är bara om det kommer göra det.

En av de värre dagarna på ett rätt bra tag nu.
En sån dag med ångest och ont i hjärtat.

När det känns bättre kommer allt säkert kännas självklart, men tiden det kommer ta innan det känns bra känns som en evighet, om det ens kommer infinna sig en dag då det inte känns som det gör nu.

Gjorde en spellista på Spotify förut... Den heter "Melancholy Mind in a Mess" speglar hur jag känner just nu, och den innehåller endast Kent och Nina Rochelle. Musik som fungerar oerhört bra då jag inte kan koppla den musiken till någon person i min närhet som gör att det känns jobbigt.

Föröker reda ut alla frågetecken som slåss i huvudet. Alla paradoxala känslor som infinner sig i tid och otid.

Imorgon har jag sovmorgon, det kommer jag behöva utnyttja... Anledningarna håller jag för mig själv.
Ensamheten just nu är himmelsk, men den blir inte långvarig...
Jag ska strax klistra på masken som säger "allt är bra" igen och återgå till att vara en robot i vardagslivet.

Behövde bara ventilera här... Och jag bryr mig inte om era frågor. Det här inlägget var till för mig och mitt.
Ni får undra.