Jag känner mig som ett enda stort frågetecken.
Så länge jag håller mig i nuet känns allt bra, men det dyker upp tankar, minnen och funderingar titt som tätt... jag tappar greppet om verkligheten och glömmer bort lyckan.
Det borde vara så självklart, ändå tvivlar jag.
Jag vet ju vad jag vill, men det är mycket som beror på andra. Andra jag inte riktigt lärt mig att läsa ännu.
"Det ordnar sig"
No comments:
Post a Comment