Ångest kryper. Ruttnar och jäser inuti. Förpestar mitt lugn, min harmoni.
Allt på grund av svek. Gång på gång. Sen jag var barn. I olika relationer. Sånt man förtränger snabbare än kvickt för att orka gå vidare, men som alltid dyker upp när man minst anar det.
Och det är inte första gången såna här situationer får mig att känna detta illamående.
Eugh. Är det verkligen nödvändigt?
Måste människors ex ringa/smsa efter midnatt? Varför?
I freaking hate it. Seriously.
No comments:
Post a Comment