Ofattbart

Sitter i min säng och lyssnar på musik... Eller, det är nog snarare så att jag hör den. Sedan igår har både jag och min pappa + hans sida av släkten varit i chock. Pappas bror Tony dog igår. Helt oväntat. Utan förvarning. Utan anledning. Det är så absurt... och smärtsamt. Sorgen kommer i vågor, och mellan vågorna är det bara tomt. Bedövat.

Att se familjemedlemmars smärta och sorg... att veta att mina kusiner har förlorat sin far, att deras mor förlorat sin make... att pappa och hans systrar förlorat ännu en bror och att farfar förlorat ännu en son (pappas äldsta bror Eddie gick bort 1980)... Vi andra har förlorat en farbror/morbror, flera har förlorat sin kusin, sin vän...
Det är påtaglig sorg och den har dragit ett mörkt moln över allt annat som händer.

Jag och Johnny är mitt i en flytt, och har månadsdag, men jag kommer inte ur den här bubblan och är därför inte särskilt närvarande alls.

Det är väldigt tungt nu, jag vet inte riktigt vad man kan säga mer än så. Det är fucked up att det här har hänt. Jag går från ilska till sorg till någon slags bortdomnad om vartannat. Livet vänds upp och ned på ett ögonblick.

Helvete.