Igår var jag och gav blod, första gången, och det gick mycket bra! Johnny var mer nervös än jag och satt på britsen bredvid och klämde på en stressboll i form av en bloddroppe. Det var rätt sött faktiskt. De tog sju rör blod för tester och sedan 4,5 dl blod som hamnade i en påse. Det var rätt häftigt att se en så pass stor mängd av sitt blod utanför kroppen... Hehe!
Jag ansökte om att bli blodgivare i samband med att jag tog blodprover för att se om jag hade PCOS (vet inte om jag bloggat något om det, men testerna visade att jag inte ha det, och jag orkar inte bry mig längre, typ) och ringde upp blodgivarcentralen efter att jag hade fått ett sms om att de sökt mig. Förmodligen hade jag vägrat svara då jag inte svarar om det är okända nummer som ringer, men det visade sig i alla fall att de hade brist på min blodgrupp så de bokade in mig dagen därpå för att ge blod. Jag ingår i 6% av Sveriges befolkning gällande blodgrupp, och är lycklig lottad nog att vara universell donator när det kommer till röda blodkroppar. Rätt häftigt!
Blodplasman kommer det forskas på, främst för att skapa mediciner till människor med blödarsjuka. De röda blodkropparna är de som kan hjälpa till att rädda andra.
Efter processen, som tog max 40 min, fick jag saft och chokladboll samt välja en gåva som blodgivare får som uppmuntran för att de donerar sitt blod. Jag valde en buff i svart med vitt spräckligt mönster och "geblod.nu" på. Brukar använda min buff med Vallas logga på när jag tränar, för att inte bli piskad av dreads i ansiktet, så nu har jag en till helt enkelt! :) Det fanns t-shirtar och strumpor och termosar och kylväskor bl.a... Mycket fina saker helt enkelt!
Jag kände mig lite halvt väck i huvudet resten av dagen och blev andfådd väldigt lätt, jag blev gnällig och fick sjukdomskänslor senare på kvällen, men efter många timmars sömn känner jag mig nu relativt okej. Fortfarande lite svag och så, men det kan även bero på att jag inte har ätit något än.
I och med att nålen var tjockare än andra nålar de använder vid exempelvis provtagning har jag ett ganska synligt stickmärke kvar i armvecket, men det försvinner så småningom.
Jag fick järntabletter som jag ska ta mellan gångerna jag donerar, vilket jag får göra var 16:e vecka. Nästa gång blir i slutet av september.
På det stora hela var det en rätt kul upplevelse. Smärtfri om man bortser från det lilla sticket av nålen, vilket inte var värre än ett vanligt blodprov. Min arm kändes smått bortdomnad mot slutet, men inget värre än så. Ser fram emot nästa gång, och är lite smått stolt över att ha en relativt sällsynt blodgrupp.
Rekommenderar alla att bli blodgivare, eller i alla fall ansöka om det, det är ju inte alla som kan eller får. Men det är värt att testa! :)
Läs mer om det här!
Trevlig helg :)
No comments:
Post a Comment