Sunday, 11 May 2008
oj :S
ett mail märkt "förlåt." från en människa ja inte trodde brydde sig ett skit längre...ja hade fel, o nu har ja min vän igen.tack. <3
glädje. förtvivlan. depression. inget.
i m s o n u m b , b e c a u s e i f i s t a r t f e e l i n g . . . i t w i l l o n l y h u r t .
slit loss min fasad, se min ruttnande kaotiska insida.
slit loss mitt påklistrade leende, se hur jag skriker efter hjälp.
slit loss muren framför mina ögon, se tårarna som saknar liv.
slit loss mig från mig, se hur vilse jag egentligen är.
ja satt i solen idag. konstigt nog blev ja röd o.<
(inget konstigt alls, ja e sån)
ja va på möte idag. ja hade huvudvärk.
ja va på hammar me cellgruppen. ja va så tom.
ja vet inte va ja känner, ja vet inte OM ja känner.
möta verkligheten. någon som vet hur hemskt det är?
ja har skapat mina låtsas världar o levt i dom så länge, för att slippa hantera de riktiga. så fort nåt riktigt läckt in har ja mått skit. VA E DE FÖR LIV!? ibland va ja tvungen att va nån annanstans än i de verkliga. hur mkt kan en människa ta? jag vid den tiden kunde inte ta mkt alls.
"ok, så, nu vet du att du inte lever i verkligheten, så gör de bara då??"
om du tänker så ber ja dig att vända bort härifrån, o aldrig någonsin prata med mig igen.
"ähh, så svårt kan de inte va, upp me humöret! :D:D:D:D:D:D:D:D"
vill du byta elr....?
nej, tänkte väl det.
alla skulle gå hem, men ja ville va kvar där, vid stranden....hade planerat att de skulle bli bara jag. men.....alexandra stannade kvar. inget så alltså, men....ja ska ta mig tid att sitta helt ensam där. vill du joina mig? :) paradoxalt. i know. de ja menar med själv e inte nödvändigtvis ensam...men, ja beöver bara...hitta en trygg känsla, o bearbeta tankar....ja vill inte göra sånt hemma, för hemmet vill ja ska va en må-bra plats. inte som i björnsholm....herregud. de stället kmr bli min död. love-hate. <\3
men iaf. om någon som läser de här känner att ja menar just dom. lix, bara sitta. i tystnad (de krävs nåt mellan 2 pers om de ska va bekvämt när de e tyst) o tänka. rinner mina tårar vill ja inte sitta o föklara varför. då behöver ja bara veta att du finns där. en axel att gråta ut på. en kram ?
ja har inga problem me att va riktigt själv o gråta ut hos mig sj. ja e van vid att ha mig sj.... :/
torsdag fredag lördag söndag måndag tisdag ONSDAG. dans. kmr ja orka? :S
ja vet verkligen inte längre. ja vet inte va ja ska göra. JA VET INTE VA JA SKA TA MIG TILL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
"hej, jo...jag skulle vilja beställa nån som lever mitt liv åt mig ett tag, tills allting är ordnat. sen kan jag ta över igen...ehh, har ni nån sån?"
ibland. är. saker. så. svåra. så. man. vill....
ja orkar seriöst inte mer. all press från dansen kmr få mig att bryta ihop. ja vet de. ja kmr gråta så himla mkt. ja kmr inte kunna andas normalt. ja kmr inte orka. ja kmr inte.................
VARFÖR?
i min förtvivlan ser jag tillbaks till den bedövning jag en gång litade på. i min förtvivlan sjunker jag ner i det välbekanta mörkret för att kunna andas sjuk luft igen. i min förtvivlan glömmer jag bort allt jag vet och är. i min förtvivlan stryps jag sakta av gamla vanor. som taggar på svarta rosor som viskar om misslyckanden. som spjut av glödande smärta. som bedövningen kopplade bort mig. som mörkret, när du släcker den sista lampan. andas. andas. ett djupt andetag av sjuk luft. ruta ett hälsar mig välkommen tillbaks.
dock, en glädje... kaos någon?
ett avstånd som håller hårt i mitt hjärta.
jag förväntar mig inte att någon ska förstå sig på det hät fullt ut. inte ens jag gör det. o det är ändå min hjärna som har öppnats. mitt hjärta oxå för den delen...
men.... jag behövde få ur mig det här...
btw....om nån ser mig när ja ser helt förstörd ut, ta de lugnt. NEJ ja vill inte bli lämnad ensam o klara av skiten helt själv. men, ja har anledningar. o...de e min sjukdom. min skolgång. mitt förflutna. o min oro, över vissa... de e dom faktorerna som bidrar till att ja kanske inte e på topp jämt. men ja har ändrat mitt sätt att tänka o ser de positiva först. elr, ja ser de iaf. så...ah..ja försöker va stark o balansera mitt liv. men, ibland orkar ja inte :) so what?
solen lyser... så länge den finns, finns jag. that's a promise!
kärlek. <3
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jag tror jag förstår, även om jag vet att jag knappt snuddat vid att förstå djupet av det du menar och skriver.
ReplyDeleteDet är inte bara en tom kliché, utan jag vill verkligen förstå och hjälpa. Även om vi kanske inte är bundisar, och vi inte har växt upp ihop eller känt varandra så mycket överhuvudtaget, så sträcker jag ändå ut en hand för att hjälpa. Om du inte tar den, så är det lungt: ingenting förändras mellan oss ändå. Men om du vill, så ska jag ge mig katten på att försöka få dig ifrån det här jobbiga känsloträsket. Jag har varit i något liknande, dock kanske inte lika allvarligt och länge.
Med förhoppningar om att du vill sitta tyst med mig: Kramar från Emzer
Kom hit så ska du få en bamsekram :)
ReplyDelete