Fattar de inte.
Fattar inte va de e som händer me folk i min ålder längre...
Jag är så trött på att idiotiska saker tar liv.
Linus vet ja inte ens vem de är... men, känner med alla som kände honom. :(
Jocke... jocke har ja festat med en gång :S har sett honom, och har hört människor prata med honom (Emma, om du behöver mig vet du vart ja finns :S :( <333) du verkade va full av liv.. visste dock att du var i såna kretsar.. men de e så sjukt. att en överdos har tagit ditt liv...
Rest In Peace, hoppas och tror att alla världens besvär har lämnat er nu. :'( (F)
Det chockade mig.
Hur det bara tar slut så tvärt...
Nån dag sen pratade jag med Victor om Alexandra, hon gick en klass över oss och gick bort för 5,5 år sen ungefär...
Sen berättar Sara att en kompis till henne gått bort...
Och nu, får man reda på att Jocke dog igår...
Som sagt, kände inte dom här killarna...men jag minns känslan. av att förlora en vän.
och till er som kände dom:
Beklagar sorgen, orden hjälper inte och det kommer ta tid. Det gör det alltid. Men ni ska veta att jag tänker på er. <3
...orkar inte ens tänka på hur deras familjer tar det här...
jag känner så starkt med dom. blir så ledsen, även för att jag inte kan göra något åt det...
allt glatt, alla gulliga hej kom o köp mig reklamer på tv... allt som är ytligt... ja hatar de nu, så sjukt mkt. de finns äkthet i livet.
triviala saker spelar inte roll alls, inte när människor som du och jag dör. hela tiden. runt oss...
vad har hänt? HUR blev det såhär?
rewind and stop. this is too much.
"There are so many lies, so many ways to be deceived. Everything dies, I just don't know what to believe..."
RIP, the memories never die.
<3 :(
Det är verkligen hemskt... Nu kände inte jag heller honom, men det var chockerande att höra. Dock visste jag inte VAD han hade dött av. Genast börjar man ju fundera... Tänk om nån av mina vänner skulle försvinna från mig? Eller om jag skulle dö? Man går och flamsar hela dagarna och tänker inte på hur dyrbart livet är - förrän det är för sent. Det är chockerande så fort det händer någon som stod en nära, eller när det händer någon i ens egen ålder. Men på nåt sätt tänker man liksom "det händer inte mig" och fortsätter vara så naiv... Tills man blir påkörd av en lastbil eller nåt sånt. Det är skrämmande.
ReplyDeleteHoppas du inte blir allt för nedstämd! Trots allt går livet vidare, the show must go on! Världen kan tyvärr inte stanna upp, även om de som står en närmast dör. Man måste kämpa vidare, hur omöjligt det än verkar.
KRAM på dig <3
Höjden av slöseri är att ta oseriöst på livet och sin tid; man kan aldrig veta hur långt man själv eller de runt om kring en har att leva.
ReplyDeleteHar vart ledsen på sistone över döda och sjuka personer. Över dom vars vardag består av lidande o sånt.
Men jag antar att det bästa man kan göra är att försöka få ut det mesta av sitt eget liv. Men det känns så svårt att bara leva på i sitt överflöd ibland. Det känns som man är så oförtjänt av det. Och vad är glädjen i att leva ett bra liv medan så många runt en har det skit?
Jag kan inte hitta ett förhållningssätt till det just nu. Jag måste typ tänka.
Live on my friend, kramis kramis