för det första:
förlåt, älskade emos. om jag hade kontroll över vad som händer med mig vet ni att jag skulle varit där, right? :'( <333
nästan varje dag kommer den där känslan... som slukar mig fullständigt för en stund. som paralyserar mig och gör min insida till is... som... som...
som tömmer mig på ork. energi. kraft.
mina panikångestattacker.
eller, är det panikångest? det var det första jag tänkte när jag skulle beskriva vad det var första gången...
nåt som får mig att känna död för några sekunder.
en fallande, sjunkande, tung känsla av hopplöshet?
vad är panikångest?
upplever jag mina attacker som andra upplever panikångest?
det är ju ännu en självdiagnos. jag lider av panikångestattacker. tror jag..?
andra som beskriver sina attacker verkar uppleva nåt annat än mig...
men när jag pratar om det hos psykologen...
jag vet inte.
det jag vet är att det förstör mig. det förstör mina planer, och jag vet att jag kommer bli tillsagd att inte dra mig undan pga dem.
men idag. bröt ihop. kunde inte.
kan inte förklara det bättre än så :S
och...ska kolla Harry Potter nu, och äta nudlar. för ...
jag har inget liv... and now you know why. (or atleast why I'm fading away)
Bexy....
ReplyDeleteÄlskar dig Bexy, det vet du. <3
ReplyDelete"There is holding on too hard to life.
ReplyDeleteThere is not being able to hold hard enough.
There is having nothing to hold on to.
I'm breaking down as I think of you."
Några rader som jag med min vanliga tröghet pressade ur min gamla förstoppade tub med kreativitet som det står "Texter" på... Vet inte hur den passar in i sammanhanget, men blev rätt nöjd iaf. Det är svårt att skriva texter, det kan du väl känna igen dig i; fast vi har lite olika slags problem. Frågan är om det är bättre att pressa ur sig några hyfsade rader en gång om året än att skriva flera texter om samma sak ^^
Jag kan inte svara på din fråga riktigt. Kan inte bli klok på vad som händer med dig eller varför. Jag kan inte ens hitta nån känsla att känna.
Jag kan bara va din vän, jag kan sitta och se på Stranger than Fiction med dig en söndagkväll innan jul, jag kan sitta tyst brevid när vi inte har nåt o prata om, jag kan ge dig tillgång till så många kramar vi hinner med tills nån av oss dör :P
Tänker inte avsluta detta hjärteskärande inlägg med en klyscha, kram på dig människa
Det var synd att du inte var där, vi kände att någon saknades! Men, det blir ju så ibland, man kan inte ha ballans hela tiden. Men, revanch på nyårsafton? KRAM <3<3<3
ReplyDeleteNågonstans, djupt inom dig, ligger det kanske rotat. Eller så är det uppenbart för dig, men du väljer att ignorera det. Omedvetet. Du måste ta tjuren vid hornen och brotta ner problemet. Elliminera det. Jag vet inte hur, jag vet ju inte ens vad det är. Kan bara gissa mig fram, och det tänker jag inte göra här. Men du ska veta att jag finns här som stöd, när du än behöver det. Oavsett om du bara vill sjunga lite Tori eller om du skulle vilja få ur dig saker. Jag KAN vara mig själv, jag KAN trycka undan clownen, bara jag ger mig fan på det. :) Try me!
ReplyDeleteKRAMAR!! (F)