Försöker hitta ord, men det går inte. Var av den anledningen jag inte ville prata mer. Men den önskan ville inte respekteras.
Om någon skulle säga till mig att något jag sagt, skrivit eller gjort hade sårat dem skulle jag åtminstone säga förlåt.
Så hur kommer det sig, när jag är den som sårats, att det alltid är mitt fel? Jag som tolkar fel. Jag som överreagerar. Jag som har pms. Jag som blir ifrågasatt gällande intaget av medicin.
Har aldrig förstått det.
Och jag är less på det.
Och jag ger mig inte, jag vill behandlas såsom jag behandlar andra. Och jag lär säkert såra människor på vägen dit, men jag vet att jag förtjänar nåt annat än det som varit i hela mitt liv.
Så, får jag ursäkten och respekt för mina känslor kan jag be om ursäkt för sättet jag fått det på.
But I have to. For me.
No comments:
Post a Comment