När jag är ensam, d.v.s. när jag inte har någon annan att "ta hand om" så struntar jag i att lägga ner tid på vettig mat. Det blir bara skit rent ut sagt. Och: jag äter konstant. Spelar ingen roll om jag är mätt, jag fortsätter äta ändå. Tills jag somnar, sen börjar det om. Helgerna är värst. Då är jag ensam dygnet runt, förutom när det vankas social tillställning i några timmar... men det är inte mycket bättre grejer som hamnar i omlopp då.
Tröstäta. Äta sina känslor. Trycka undan ångest med en överfull magsäck.
Om det bara är jag och mitt så vet jag inte hur jag ska hantera det. Jag tycker knappt om mig själv på en bra dag. Att då vara fast i en ond cirkel som gör att jag hatar mig själv för att jag går upp i vikt, äter för att jag hatar mig själv och går upp i vikt för att jag äter hela tiden... det är långt ifrån hållbart.
Det är riktigt sjukt egentligen.
Jag är mammig och lagar ordentlig mat så länge det är för någon annans skull. Vet att jag har skrivit om det här flera gånger tidigare... jag är inte viktig nog för mig själv för att jag ska ta hand om mig som jag tar hand om andra.
Can you say "pathetic"?
Spenderade pengar jag egentligen inte kan spendera på kläder igår. Jag har mer än nog, men inget duger ju längre, så det blev ett sånt där ryck när jag bestämde mig för att materiell lycka var det enda som fanns till hands. Var inne på apoteket också, är glad att jag inte behövde hämta ut sertralin också... rätt sjukt att p-piller är så dyra. Medicin i allmänhet egentligen.
Anyhow. Jag får det säkert att gå ihop den här månaden också. Trots att jag behöver köpa kurslitteratur. Tjoho.
Ekonomisk ångest över resan med klassen och globalklassen smyger sig sakta men säkert på.
Jag ska fortsätta se film nu och förbanna mig själv för mitt illamående och min onda mage.
Kära Tomten, i år önskar jag mig bara två saker: fettsugning och självdisciplin.
Tack på förhand...
No comments:
Post a Comment