Idag dök det upp en panikångestattack. Jag har inte varit med om någon så pass intensiv på nästan två år. Vet inte ens om det var så illa då... Jag kunde inte sluta hyperventilera och kroppen krampade. Kände hur hela jag sakta domnade bort och det rann både tårar och snor och saliv. Jag var helt förstörd. Är fortfarande helt slut i kroppen, känner mig öm och stel och fryser trots flera lager. Ska försöka peta i mig något matliknande och sen kolla på serier i väntan på att Johnny ska komma tillbaka från stan.
Vi är på västkusten och är kattvakter åt hans farmor, vi skulle åkt in till Göteborg idag, men jag kaosade totalt, så han åkte in själv och jag har inte gjort mycket alls... Minns inte riktigt hur jag fördrivit tiden mer än att jag suttit vid datorn sedan han drog. Väldigt jobbig dag. Känner mig som en besvikelse som förstör planer också. Det är inte första gången mitt mående förstör hela dagar... Är innerligt trött på det.
Jag har gått ner 3,5 kg ungefär, har inte gjort något särskilt... Var rejält sjuk en vecka, det gjorde väl sitt, och det i sin tur krympte min magsäck så jag äter inte lika mycket. Plus att jag endast äter "dåliga" saker en gång i veckan. Men det hjälpte inte när jag mötte spegelbilden idag ändå.
Känns som att jag förlorar hur jag än gör. Är bara trött. Väldigt trött.
No comments:
Post a Comment