Åtta månader senare...

Jajjemen! Ännu ett LCHF-inlägg.

Igår var det (tydligen) åtta månader sedan jag påbörjade dieten, ooooch det har väl inte riktigt gått som jag ville, samtidigt som det har gått bra.

Jag började på... 115? Tror jag. Väger nu 98. 17 kilos skillnad. Vägde som mest 125, så där är det 27 kilos skillnad. Förra sommaren vägde jag 122 tror jag. Anyhow, jag hade väl önskat att det skulle gå lika bra den här gången som det gjorde förra gången. Då gick jag ner 18 kg på 5 månader. Men samtidigt var den gången långt ifrån hållbar. Nu går allt per automatik, och samtidigt äter jag det jag vill äta. Alltså blir det pizza ibland. Eller chips. Eller båda. Dock inte mycket socker alls. Kan tyvärr inte säga "inget socker" då monstret i mig varit jobbigt den senaste tiden. Det har funnits för många jobbiga frestelser. Jag har dock bara köpt glass två gånger, men ätit annat i huset vid flera tillfällen. Det är en drog. Sättet jag trycker i mig grejerna är inte på ett trevligt sätt alls, eller i sällskap med andra. Nej, det är på några sekunder, i min ensamhet, och känslan är ett väldigt kortvarigt rus med känslor av "varför i helv... gjorde jag det här?" efteråt. Anyhow, på grund av detta samt väldigt få gymbesök över sommaren har jag avstannat. Jag är ca 3 kilo ifrån min övre målvikt, vilket är nice, men jag är ändå inte nöjd. Och det skrämmer mig också. För jag vet att jag trodde det skulle vara omöjligt för mig att väga under 100 kg ett tag. Och nu tänker hjärnan "du kan lika gärna gå ner 10 kg till!"... Jag är medveten om att det är mycket av min skeva självbild som talar där, så jag är försiktig, försöker hitta en balans där jag mår bra både fysiskt och psykiskt. Och jag tror att det är 90 +/- något kilo som är rätt för mig.

Jag har klarat av att bada i bikini för första gången sedan jag var 9. Det är ett framsteg. Accepterar min kropp mycket mer nu än jag har gjort sedan jag blev medveten om den i princip. Är fortfarande alldeles för hård mot mig själv, vilket jag jobbar på, men det är svårt.

Avslutningsvis inser jag att jag kommer att behöva hjälp när det kommer till drog-effekten viss mat har på mig. Som i KBT. Och jag ser fram emot att jobba fram en regelbundenhet i gymmandet och en ny normalnivå med kosten igen. Så att min kropp slipper bli chockad hit och dit av olika matvanor.

Men ja, jag är nöjd med mina framsteg, även om det inte verkar så med tanke på vad jag skriver. Har svårt för att ge mig själv cred, och har en tendens att förminska vad jag faktiskt har åstadkommit trots allt.

That's all. :)