Likgiltigheten på botten av mig själv

Ett plötsligt fall ner i avgrunden, helt oväntat, men där tycks jag vara fast... I alla fall för idag.
Jag är väldigt off, väldigt nere.
Deppig.

Det har inte hänt något direkt... jag är bara inte glad.

Känner för en stor påse smågodis (som jag vet bara leder till ångest och dumma tankar om självsvältning efteråt) och för att krypa ner under täcket och ligga ensam i mörkret med en datorskärm fylld av eskapism.

Bara få vara patetisk och låg alldeles själv. Inte för att sällskapet jag skulle kunna ha på något sätt är fel, men jag orkar inte med att dra ner någon annan i mitt träsk av antiallt och depp. Dåligt samvete är det sista jag vill addera till känslolistan just nu.

Frågan är ju bara om man ska ge efter för de begär man har...
Dwell in the darkness for a while...

Förmodligen inte, och LCHF och godis är ingen bra kombination.

Jag är bara så orkeslös gällande precis allt.
Orkar inte vara pepp gällande skolan, eller fritiden... Eller mitt välmående.

Jag bara... existerar i vardagen just nu.
Utan planer.

Jag är i en dyster likgiltighet gällande livet, och det tär på mig.

Sen snurrar jobbiga funderingar i huvudet, en av dem kan man lätt få svar på, men då måste man hitta viljan till det... Och ha pengar. Vilket CSN tycker om att skjuta på. Ofta.

Åka till närmaste affär med hjälp av svindyr smsbiljett, lägga pengar jag egentligen inte har på godis, äta alldeles för mycket av det och må skit ett tag till sen?
Now that's a plan!

Ähh, jag vet inte.
Är inte kapabel till att fatta beslut idag.

So long...