Allt eftersom hösten och mörkret närmar sig blir suget efter melankoli i musikform allt större. Höstdepp har blivit norm, men jag tror faktiskt inte att jag kommer dippa som jag gjort tidigare. Det är liksom på ett positivt sätt, en slags sorgeperiod och bearbetning av den kommande istiden. Jag brukar ofta säga att jag inte överlever ännu en vinter, tidigare år har jag nästintill haft panikångest inför att det ska bli snöigt och minusgrader liksom. Att de enda färgerna som existerar i månader framöver är vitt, grått, svart och mörkgrön. Det bubblade upp ett slags hat till alla barrträd. Det här blir min första vinter på länge som jag är medicinfri. Visserligen slutade jag med dem i vintras, men "efterskalven" gjorde att jag inte var helt klar i huvudet. Ska faktiskt bli intressant att se om jag kan finna något fint i vintern också, nu när jag inte har en himmel full av mörka moln över mig jämt...
För att fortsätta på spåret om mående och sådant kan jag berätta att jag börjar med DBT på måndag. Det känns ganska häftigt, att jag kommer få möjlighet och hjälp att jobba på mig själv. Jag har ju haft samtalsstöd tidigare, men nu kommer jag även ha uppgifter och verktyg att arbeta in som norm i mig själv också. Det är gruppsessioner på måndagar och utöver det har man enskilda terapisessioner. Min första är nästa fredag.
Och för att fortsätta på spåret om fredagar så ska vi samma fredag åka till Linköping med lilla kattungen Vutti, hon ska flytta hem till sin nya familj. Är superglad över att hon hamnar hos Amanda och Joel, det kommer bli perfekt. Var de andra två kissarna hamnar vet ingen, men jag hoppas vi hittar hem till dem också.
Jag var på gymmet idag, första gången på typ tre veckor, men det gick förvånansvärt bra faktiskt! Blev positivt överraskad. Jag orkade lika mycket som jag brukar, lite mer på vissa områden till och med, hur det nu har gått till... Och jag har dessutom tappat lite i vikt, om det är muskler som förlorats till följd av att jag varit lat med träningen eller om det är tack vare min glutenfria kost vet jag inte, men det känns bra i alla fall. Har fortfarande problem att se min kropp för vad den är, min hjärna tolkar inte spegelbilder korrekt och jag tror mig vara mycket större än jag faktiskt är nu. Det är handikappande ibland, dock var det rätt länge sedan jag flippade på grund av skev kroppsbild. Det hände rätt ofta förr att jag ställde in planer och låg i sängen och hade ångest istället liksom... hade en släng ångest när vi var i Västervik för några veckor sedan, vi skulle typ handla lite och det var en del folk i stan vilket gjorde mig riktigt obekväm, och sedan var det en incident i Borås med ungar på typ 10 år som undrade om jag var en man och som tyckte att jag var tjock vilket förstörde en stor del av just den dagen... men utöver det är jag ganska ångestfri. Eller ja, det ligger åtminstone på en hanterlig nivå. Sedan har jag saker jag behöver jobba på, för jag tycker fortfarande att det är jobbigt att exempelvis gå i bara armar då de har bristningar och jag inte längre rakar mig (vilket jag är bekväm med personligen, men jag bryr mig fortfarande för mycket som samhällets normer... irriterande nog) eller använder deo. Haha, skitgrejer egentligen, men det ger mig ångest ibland. Och sedan har jag problem med andra kroppsliga saker... mjäll, buktande mage, sådant onödigt. Men jag jobbar på det! Jag tycker också att det är väldigt jobbigt att be om tjänster av olika slag, exempelvis gå in på en affär/restaurang/whatever och be om toaletten om jag är ute på stan, speciellt om jag inte ska spendera pengar i sagda butik. Eller att ringa och beställa mat... mest om det är något i originalrätten jag vill ändra. Har haft svårt med telefoner, eller snarare samtal, under lång tid och blir riktigt obekväm om jag måste ringa någon jag inte känner. Det låter som att jag överdriver massor, det tycker jag själv när jag ser det i skrift såhär, men mina känsloreaktioner är så pass kraftiga att jag oftast blir handlingsförlamad. Men. DBT. Det kommer bli bra till slut.
En sak dock, är att jag i princip går osminkad jämt nu, vilket jag aldrig kunde förr. Haha. Johnny föredrar mig osminkad, och jag har inte direkt gjort så mycket i sommar som varit värt att piffa till sig för. Sminkar mig fortfarande om jag ska på något firande av något slag, men det är sällan. Kan ha med sommaren att göra också, orkar nästan aldrig kladda med smink när jag svettas bort det innan jag ens är klar, som mest har det blivit lite mascara och ögonskugga på dagar då jag känt för det liksom. Vet dock av erfarenhet att vintern brukar göra mig svart och svår, fjorton år, så vi får väl se! Men, huvudsaken är att jag trivs med mitt osminkade utseende, det har jag inte gjort tidigare. Positiv ändring!
Wall of text ftw.
Imorgon (idag) ska jag och Johnny till Västervik för diverse möten och sedan ska jag diska och laga mat och sedan är det helg och sedan drar livet igång igen som sagt! Jobbet kommer nog inte igång förrän i slutet på nästa månad, men det gör inte mig något, då hinner jag vänja mig vid att ha saker inbokade (DBT) och få lite struktur på vardagen. Kanske hamnar i någon aktivitet via försörjningsstöd också, ska ta det imorgon med min handläggare. Utöver det händer det nog inte jättemycket i mitt liv... Bor i Gamleby igen, ska flytta hit mina grejer (mest kläder) och... well. Ja. Det blir besök från England nästa månad också, i form av mammas vänner Mary och John, riktiga hippies. Älskar dem. De är här när mamma fyller år också, så jag ska laga födelsedagsmiddag och grejer. Ser fram emot hösten.
Där har vi en uppdatering om mig och mitt i alla fall.
På återseende!
No comments:
Post a Comment