Om att börja om att börja om.

Jag vet inte om det var någon högre makt, vad man än vill kalla den, som hörde min bön; min önskan, men tystnaden bröts och du kom tillbaka till mig, om än i en annan skepnad. Jag är tacksam över hur situationen blev till slut, även om den har varit plågsam.

Det känns som att jag, det senaste året, har fått börja om med mycket, eller börja överhuvudtaget med saker.

Att stå på egna ben, utan medicin.
Att börja på mitt första betalda jobb.
Att flytta ihop med någon.
Att flytta isär.
Att börja jobba på mig och mitt.
Att våga ta för mig.
Att hitta min plats och mitt jag.

Så många ruta ett-händelser.

Men, det känns äntligen bra. Det är inte alltid optimalt, men det behöver inte vara det heller. Jag är tillfreds med mig själv och mitt liv gällande mer än jag är missnöjd med, och så har jag nog inte känt sedan jag var barn och hade den fina ovissheten kvar.

En sak som däremot känns skrämmande är att tiden verkar gå fortare plötsligt, att jag inte riktigt hinner med det jag vill. Jag är fruktansvärt stresskänslig och behöver ganska lång återhämtningstid efteratt jag gjort något, och förra veckan var min lediga dag mellan DBT och jobb plötsligt borta, jag hade inte alls hunnit ikapp mig själv och kände mig inte kry nog att ta itu med onsdagen när den väl dök upp. Så jag ställde in. Återhämtade mig och tog nya krafttag. Men det skrämmer mig att jag orkar så lite, jag är rädd att det lilla jag faktiskt gör ändå är för mycket, för jag varken kan eller vill ge upp något av det. Hoppas att den här veckan inte blir likadan, jag är så beroende av mitt rådrum; min tid att tänka efter. Kravlöst bara få vara.

Punkt ett av tre är avklarad nu i alla fall, har ungefär en halvtimme på mig att bara sitta innan det är dags igen. Och jag önskar så innerligt att jag hade fått sova ordentligt natten till idag, istället för två timmar.

Tankar om sömntabletter dyker upp mer och mer. Men jag vill helst inte. Att dock ha nervryckningar i ena ögat i flera dagar och en begynnande vagel tyder väl på att det börjar ta ut sin rätt. Får samtala med min terapeut och läkare och se vad de säger.

Ska avsluta nu i alla fall och försöka distrahera mig från ångesten som kryper pga för lite sömn och för mycket koffein.

Jag är åtminstone vaken.

Peace.