Pandemic blog 1

The world is in quarantine. Or at least we're supposed to be. Different countries handle it differently and Sweden is very laid back still, but I can't risk anything. I live with my mother who's in a double risk group and I don't want to infect her with anything.

Life feels like it's standing still.
I don't mind isolation, I often choose it myself anyway, people exhaust me. But this isn't as much of a choice, and the loss of control is getting to me. Majorly.
I miss going to the gym most of all. I need the endorphins. I need that time to myself where everything else is blocked out and I just use my body for an hour.
Yes, I _can_ exercise at home, but it's not the same thing. It's the whole ritual of getting on the bus, listening to music for 45 mins and looking out the window, walking to the gym, swiping my card, being in the locker room, doing my workout and just being not here. Where I am all the time now. In my bed. In my room. Constantly online because I need to feel connected.
The best thing I have right now is the night. The night sky, the night air. I walk around the neighbourhood for an hour or so, I've found the perfect spot for looking at the stars, and I go to the playground and sit on the swings for a bit. Just to clear my head. To have that time to myself that's outside of the walls of the house.

Studying has become difficult. It's weird, because nothing has really changed. My courses have always been online, but now everyone has to study from home, and the lack of living outside of home makes everything a blur. Makes things feel unimportant and I can't make myself do anything anymore. I hate it.

Today I've been anxious.
I worry about what this will all mean. About what's going to change.
I'm scared that things I really need to happen won't ever get the chance to happen. And I don't know how to deal with that.

Outside of my head everything is pretty much okay still.
It's just hell on the inside.

I'm going to write here daily, I need to get my thoughts out. I need to have this to look back at. Whatever future awaits.

Over and out

"And then suddenly you felt powerless, as though your bones had suddenly become soft, and you were miserable and hopeless"

Ding.

27.

The haunting number.

Nostalgi och dess obarmhärtiga grepp

Skriver väldigt sällan nu. Menar inte bara i bloggen, det är ju ganska tydligt att det nästan aldrig sker längre... men jag menar i allmänhet. Förr skrev jag jämt. För min egen del, för kreativitetens skull, för att distrahera mig från ångest, för att få utlopp för diverse sidor av mig själv som inte fick plats i vardagen...

Jag har alltid sagt att det dog ut i samband med antideppen. Att den dödade elden som fick mig att skriva. Men kanske tog orden bara slut... kanske behövde jag inte längre skrivandet som ett utlopp för smärta, och kanske var det allt skrivandet var för mig.

När jag säger att jag sällan skriver är det egentligen en lögn. Jag studerar, och har ett flertal skrivuppgifter jag gör. Jag skriver mejl till människor på andra sidan jorden som inte har så mycket kontakt med den yttre världen. Jag skriver med vänner och familj dagligen via Messenger. Men jag skriver inte för mig. Jag skriver inga noveller, jag skriver inte av mig tankar och känslor, jag är inte längre den uttrycksfulla människan som var beroende av tangenttryckningar och skrivkramp av blyertspennor och bläckpennor... och jag undrar ibland vad som hände med henne.

Varför finns hon inte kvar för att smärtan dämpades? Jag sa ofta att jag bara kunde skriva när jag mådde dåligt. Ur min självskadande hjärna flödade orden som blev till djupa samtal med vänner på MSN, låttexter till bandet... och... den här bloggen. Jag har nästan 11,5 år av mitt liv samlat här, delar av det. Glimtar.

Glimtar som tillåter nostalgin att skölja över mig, hålla mig kvar i dåtidens känslor, hur långt bort de än må vara idag.

Det är bitterljuvt, och beroendeframkallande.
Men vad finns kvar om inte en torterad själ när allt blir en längtan efter det som inte längre finns, som är otillgängligt?

God natt.

Kanske håller du på att dö trots allt

Eller också är det helt okej att det går månader mellan gångerna jag skriver.
Det är ändå min blogg. Har ingen jag skriver för egentligen.

Jag blev färdig med Komvux, skaffade en ny tatuering i USA, hade ett förhållande i 5 månader som tog slut av diverse anledningar, men det var mitt val.

Vad jag gör nu?
Tränar, hänger med vänner, spelar, längtar efter hösten, ska börja jobba om någon vecka förhoppningsvis och har återigen överlevt depression.

Jag har planer, viljor och drömmar, vad som blir verklighet återstår att se.

Men jag är här, och gör saker för min skull nu.
Det är ovant, men skönt.

Tror inte jag har mycket mer att säga, men det kändes trist att jag inte hade skrivit något här sedan maj... vet att jag om några år kommer fundera på vad som hände den här sommaren, och varför jag inte skrev saker... men å andra sidan lär jag minnas den ändå, för att jag skriver det här nu.

Next level remembering.

Indeed.
På återseende.

Okay then

Vägde mig idag... 92 kg. Har inte vägt såhär lite på 5 år. Känns skumt, för jag har pendlat mellan 95 och 97 i ett år.

Där ser man typ. XD

Wat.

10 år och 3 dagar.

Mitt första inlägg var om RHCP. Tätt följt av något om Tokio Hotel... ^^

Känns sjukt att kunna läsa saker från då med bara några klick. Och som den nostalgibaserade livsform jag är är det pretty damn amazing mestadels.

Sedan går det att diskutera hur pass hälsosamt det är att kunna färdas x antal år bakåt i tiden och återuppleva all skit ^^ för jag skrev som mest när jag behövde ventilera.

Whatever. Tyckte det var lite häftigt att bloggen passerat 10 år helt enkelt.

You know time flies, and the rebels... one day they'll go quiet

Vips så var det nästan april och jag har inte bloggat sedan början av januari. Bra där.

Så...
Livet blev inte som jag trodde senast jag skrev, var en ganska jobbig insikt, men jag överlevde (som vanligt) och lyckades t.o.m få in alla skolarbeten jag behövde få in vilket resulterade i ett A i svenska 3 och en B i historia 1b. Inte helt fel.

Sedan blev det termin 2 på Komvux och jag läser nu samhällskunskap 1b och engelska 7. Samhällskunskapen går bättre än förväntat, engelskan känns bara jobbig och stressande dock, så jag vet inte vad som händer med den riktigt...
Ska skriva högskoleprov på lördag... ugh. Ska försöka öva lite i veckan.

Ska till USA om typ 2,5 vecka. Till systern och barnen. Borde kanske börja packa... eller åtminstone planera packningen.

Gymmar som vanligt, och dansar Zumba. Vikten pendlar mellan typ 95 och 97 kg, vilket är irriterande, men det har den gjort länge nu så jag vet inte om det blir mycket bättre än såhär. :P

Nytt förhållande sedan en månad tillbaka ungefär. Det är enkelt. Och det i sig är välkommet som sjutton.

Jag vet inte om jag har så mycket att säga egentligen, är väl därför bloggen mer eller mindre har dött... men det kanske bli mer aktivitet här när det börjar hända saker i livet. Det består mest av serietittande/häng/mys med Magnus och... inte så mycket mer. Haha!

Imorgon/idag ska jag nog göra falafelsmet och frysa in.
Och plugga.
Och göra skolarbeten.
Och tvätta.

Realisten i mig är nöjd om en av de grejerna händer.

Anyhow. Jag lever.
C ya.

2017

Nytt år.
Tydligen något som händer varje år... ^^
Men det finns alltid någon slags förväntan som ligger och petar på en, som att ändringen av siffrorna på något magiskt sätt kommer att innebära storslagen förändring av en själv... utan att en behöver anstränga sig.
Visst, ny början i all ära, men det känns som ett enormt jippo att ha det kopplat till ett nytt års början liksom.
Fick frågan om jag hade några löften... tror aldrig jag har haft det. Har inte förstått grejen. Så många som exempelvis har som löfte att börja gymma eller så, det håller i tre veckor och sedan är the glory days over.
Onödigt.
Jag tänker inte göra half assed grejer bara för att det är ett nytt år och det på något sätt ingår i hur en "ska" göra. Sker det förändringar är det för att jag vill och kämpar för det.
Tror mer på hållbarheten då.

Det lär hända en hel del det här året, utvecklingsmässigt för min del. Hur jag tror mig veta det...? Well, jag påbörjade processen i slutet av 2016 och har inga planer på att inte fortsätta.

Nya människor lär ingå i mitt liv, nya människor ingår redan, och det trivs jag med.
Andra människor kanske fasas ut, eller är relationer som bara rinner ut i sanden, so be it.

Försöker lära mig finna trygghet i det föränderliga, då det är det enda som är konstant. Lära mig släppa taget en aning, frigöra mig från alla krampaktiga grepp i onödan liksom.
Lättare sagt än gjort många gånger, som med mycket annat, men... en dag i taget.

Har drygt två veckor kvar på höstterminen och sedan återstår en termin av samhällskunskap och engelska innan jag äntligen är fri från gymnasieångesten. Good riddance. Vad som väntar efter det vet jag inte riktigt... men jag kommer att behöva göra val någon gång, och de kommer att ske oavsett, så jag ser ingen egentlig anledning till att oroa mig över dem nu. Fokuserar på det som är nu och som kommer med morgondagen, mer eller mindre. Jag kan omöjligt säga idag vad jag kommer att vilja om ett halvår ändå.

Allt är som sagt föränderligt.

Nu ska jag försöka låta skrivflödet övergå till en uppgift jag har... får se hur det går. Hade inte ens tänkt skriva något här, men tydligen fanns det ord i mig som ville ut ändå.

Ser fram emot matlagningen som sker senare, jag är hungrig och har fastnat lite i mitt eget huvud. Sådant som händer, I guess.

På återseende, i maj fyller du 10 år, lilla blogg. :)

1 år på LCHF aka progress take four!

Woop woop!

Idag är det alltså ett år sedan jag började med LCHF, känns som att det har gått ganska fort ändå...
Tänker inte skriva något långt inlägg, utan slänger in den "gamla vanliga" jämförelsebilden som visar mig som tyngst i början av 2015 och uppdateringarna därefter fram tills för två dagar sedan. Som bekant har jag i princip stått still viktmässigt sedan i somras, men jag tycker nog ändå att det är lite skillnad sedan förra uppdateringsbilden. Kanske är det lite mer muskelmassa? (Jag hoppas det.)

Hur som helst, jag är nöjd och mår bra och har inga planer på att sluta med LCHF, däremot är jag absolut inte lika strikt med den som jag skulle kunna vara, men jag känner inte behov av att vara det heller.

På återseende! ^^

Hela oktober gick visst också...

Haha, kan ju inte säga att jag förutspådde korrekt när jag sa att hösten brukar innebära mer aktivt bloggande... Men men!

Jag lever fortfarande, vilket de som läser bloggen förmodligen vet ändå (hej mamma!), men ja. En uppdatering kanske vore på sin plats? Let's do it!

Skola:
Jaaaag går fortfarande på Komvux, jag förstår inte hur människor klarar av att läsa heltid där. Jag är glad om jag lyckas med mitt halvtidsschema. Det går i alla fall ganska bra. Lyckades få ett inofficiellt B på historiaprovet som jag inte ens trodde jag skulle få godkänt i. Inofficiellt då min lärare sa att jag låg mellan ett C och ett A... vilket jag tog mig friheten att tolka som ett B. Haha! Svenskan är inte lika rolig som när jag gick på Valla, och jag känner mig som en katt som fått Whiskas och sedan tvingas äta Euroshoppers s.k. mat. Ingen slår Henrik när det kommer till att lära ut svenska, så jag är lite "putt" över det, men gör det bästa jag kan i alla fall. Har inte fått många anmärkningar, så jag kör på och jobbar på att känna mig nöjd med det. För tillfället har jag en uppgift i svensk språkhistoria som ska vara på 3-10 A4, får se hur stort jag orkar göra det. Har fått veta att jag skriver "pratigt" eller "Ojoj, det här var många sidor!"... såååå jag försöker göra koncentrat av mina arbeten, utan att förlora något viktigt. Lättare sagt än gjort for sure!

Träning/kost/vikt:
Zumban har blivit lidande det senaste, men jag tycker att det är riktigt kul och tänker fortsätta med det var jag än bor! Gymmet har gått från två gånger i veckan till en gång i veckan, mest för att jag inte går och lägger mig i tid på onsdagskvällarna och därför inte orkar åka till gymmet innan skolan. Men jag ska försöka skärpa mig där så jag får in två pass i veckan ändå!
Kosten funkar, tänker knappt på det längre, känns som att jag äter det jag vill och det fungerar för mig! Vikten är på väg ifrån platån jag stått på hela sommaren och ett par månader till. Vägde mig för ett par timmar sedan och väger nu 94,6 kg. Har alltså gått ner över 30 kilo sedan jag vägde som mest och det känns väldigt skönt. Trodde att jag skulle känna mer... eufori(?) av att ha nått mitt första delmål som var 95 kg, eller ja, det är/var min övre gräns. Men det var ingen jättestor grej, och jag kände inte att det behövde vara det heller. Och det tar jag som ett gott tecken på att jag inte är lika beroende av vad vågen säger längre, för jag är nöjd med mig själv ändå. Fortsätter med det jag har gjort i lite mer än 11 månader och jobbar på att bli ännu bättre på att ta hand om mig själv. För jag slarvar fortfarande med mat ganska ofta. Regelbundenheten och näringsinnehållet är inte på topp.

Övrigt:
Jag har haft en ganska jobbig dipp den senaste tiden, vilket det känns som att jag skriver i varje blogginlägg nu för tiden, men det har varit mycket. Känns fortfarande som att jag inte riktigt känner mig själv. Jag vet liksom inte vem jag är eller vad jag vill, och frågor som ställs till mig angående mig själv möts oftast av svaret "jag vet inte" och det är känslomässigt dränerande. Men. Jag har bestämt mig för att använda meningslösheten som driv och bara göra skit ändå. För det är ingen idé att inte göra något. Bra lärdomar av en vis människa jag tycker om mycket. Så nu kör vi, och jag vet att det kommer att hjälpa snart. :)

That's all!
På återseende om en månad då, haha!

Hela september gick visst...

Skola. Inte min grej alls. Men det måste göras nu.
I morgon har jag prov i historia... forntiden och antiken. Kan inte alls det jag ska kunna, känns i princip omöjligt att engagera mig i ämnen jag finner ointressanta. Lär vara ett under om jag lyckas få godkänt. Ugh.

Tränar och sådant som vanligt. Gått på två zumbapass hittills. Men går jag ner i vikt? Nej. Inte alls. Är less på att fortfarande bry mig om och lägga värde i den typen av prestation, men det gör jag.

Får vara blodgivare igen i alla fall, alltid något.

Har inte haft DBT på typ en månad nu. Fyller i pappren ett par dagar i månaden kanske. Helt oengagerad i det också.

Fick en lägenhet i Linköping, men jag ångrade mig angående området, så jag tackade nej och nu finns det inga lediga lägenheter att söka alls typ. Känns ju mindre bra.

Spela in musik går sådär. Tappat intresset en aning.

Fick en diagnos satt muntligt för några dagar sedan. Kändes både asbra och hemskt. Har insett mer och mer det senaste hur pass påverkad jag faktiskt är av saker som har hänt. Det började pratas om mediciner, men jag tackade nej. Bestämt. Finns inte en chans att jag tar några tabletter igen. Så instabil är jag inte, och får jag bara tid på mig så kan jag komma till en lagom nivå av stress så småningom.
Måste ringa FK i morgon och se om det behöver bråkas med dem.

Saker är sega och jag är less på mycket, men jag mår ändå bra. Så det är en okej levnad för tillfället.

Ska duscha och sedan hoppas att jag på något sätt absorberar all info jag stirrat mig blind på under natten, så att jag åtminstone kan klara provet, sedan skiter jag fullständigt i den neolitiska revolutionen eller antikens Grekland och Rom. Och förväntas jag kunna annat än instuderingsfrågorna är det kört. Får läsa igenom några kapitel på bussen in till skolan i morgon I guess.

Hatar det här. Jag är verkligen inte gjord för att plugga. Känns inte som att jag är gjord för mycket alls för tillfället, men allra minst plugg.

Får uppdatera mer en annan gång, ska upp om 6 timmar, så jag borde sova.
C ya.

Stadium Arcadium som FLAC, klättring i Hearthstone och annat trevligt!

Jag börjar skolan om tre dagar. TRE(!!!) dagar. Vet inte riktigt hur jag känner inför det... min psykiska hälsa har passat på att ta ett dopp i avgrunden igen, men det beror nog på brist på rutiner över sommaren, ingen terapi och sådant dumt. Blir bättre när allt kommer igång, men självklart kommer allt igång på en gång, vilket stressar mig, vilket gör saker svårare. :)

I morgon har jag enskild DBT igen. På torsdag börjar jag på Komvux som sagt och har sedan lektioner på måndagar och torsdagar, den 5:e börjar gruppterapin igen, den 6:e ska jag till tandläkaren, den 8:e blir det blodgivning och den 10:e ska jag till Stockholm för konsert! :) Mycket på en gång, men det blir bra. Så småningom.

Har hunnit med att övningsköra en hel del, har kört till och från Gamleby, Överum, Västervik, Loftahammar och till Linköping. Det är kul och körkort känns inte alls så omöjligt som det har gjort en gång i tiden.

I dag har jag klättrat i Hearthstone, ute i sista sekund som vanligt... men jag hade flyt i dag, två människor lämnade matcherna och någon gav upp mot slutet typ, så jag ligger på rang 20 och får därför månadens card back. :D Påbörjade nya äventyret också, verkar roligt, så det blir en mysig höst. Lyssnade samtidigt (och lyssnar fortfarande) på Stadium Arcadium i FLAC-version, och även om jag har ganska kass hörsel förstår jag människor som är petiga med format. Det är stor skillnad.

Det är typ ett par månader kvar tills jag fyller 25, min 24:e födelsedag var inte kul alls, jag mådde skit och hade ingen livslust alls... så jag vill hitta på något kul den här gången. Men jag vet inte riktigt vad. Har vilja, men ingen fantasi typ.

LCHF tog sig en törn då jag föll tillbaka i sockerfällan en aning. Eller ja, kolhydrater i allmänhet. Det gick så långt att saker nu har behövt vara inlåsta/gömda då jag inte har kunnat kontrollera mig. Det har hjälpt i alla fall och jag är på rätt spår igen. För en månad sedan vägde jag 98, i dag vägde jag mig och ligger på 95,7, alltså 700 gram ifrån min övre målvikt jag satte upp när jag började med LCHF. Känns ganska sjukt att jag snart har gått ned 30 kilo sedan jag vägde som mest. Har ett nytt mål, och det är ytterligare 7 kilo, men inget skrivet i sten då jag förmodligen kommer att omfördela en del när jag kommer igång med träningen igen, vilket jag längtar efter för min kropp gör ont och är trött. Inte roligt. Jag är i alla fall väldigt glad över att ha bevisat för mig själv att jag kan. Att jag klarade av det utan att lägga mig på operationsbordet. :)

Jag har sökt lite lägenheter i Linköping den senaste tiden, en flytt dit är planerad, helst i början på nästa år, men jag får se... fick åka och titta på en lägenhet, men den hyrdes ut till människan före mig i kön vilket var ganska jobbigt. Jag är lite för bra på att planera inredning och sådant innan jag ens får ett erbjudande... men det blir min tur så småningom. Hoppas på att kunna bo i Ryd igen.

Behöver nog inte ens nämna hur mycket jag längtar efter konserten, lite över 4 år sedan jag såg dem senast... och jag behöver verkligen höra Goodbye Angels live. Leva på outrot när mörkret tar över och kylan gör mig ledsen... :)

Har inte blivit mycket eget musicerande den senaste tiden, ingen särskild anledning, har bara inte haft intresse i det tråkigt nog.

Västervik som gäller i morgon som sagt, terapi och följa med Johnny på möte. Kanske umgås med folk. Kanske äta en pizza. Kanske bara ta till vara på de sista dagarna av ledighet... :)

När jobbet kommer igång igen vet jag inte, får ta reda på det, men tjänsten i Linköping är inte längre min i alla fall. Kanske är lika bra, vet inte om jag hade pallat det samtidigt som skolan. Jobba i Västervik är lugnt dock, jag är ändå där på torsdagar liksom. Hoppas bara att det finns ungdomar som vill vara med den här terminen.

Anyhow, jag ska lyssna klart på albumet och sedan antingen fortsätta se sista säsongen av Penny Dreadful (hatar när bra serier läggs ner) eller påbörja Stranger Things.

Och med hösten återkommer förmodligen bloggandet, brukar te sig så.
På återseende!

Åtta månader senare...

Jajjemen! Ännu ett LCHF-inlägg.

Igår var det (tydligen) åtta månader sedan jag påbörjade dieten, ooooch det har väl inte riktigt gått som jag ville, samtidigt som det har gått bra.

Jag började på... 115? Tror jag. Väger nu 98. 17 kilos skillnad. Vägde som mest 125, så där är det 27 kilos skillnad. Förra sommaren vägde jag 122 tror jag. Anyhow, jag hade väl önskat att det skulle gå lika bra den här gången som det gjorde förra gången. Då gick jag ner 18 kg på 5 månader. Men samtidigt var den gången långt ifrån hållbar. Nu går allt per automatik, och samtidigt äter jag det jag vill äta. Alltså blir det pizza ibland. Eller chips. Eller båda. Dock inte mycket socker alls. Kan tyvärr inte säga "inget socker" då monstret i mig varit jobbigt den senaste tiden. Det har funnits för många jobbiga frestelser. Jag har dock bara köpt glass två gånger, men ätit annat i huset vid flera tillfällen. Det är en drog. Sättet jag trycker i mig grejerna är inte på ett trevligt sätt alls, eller i sällskap med andra. Nej, det är på några sekunder, i min ensamhet, och känslan är ett väldigt kortvarigt rus med känslor av "varför i helv... gjorde jag det här?" efteråt. Anyhow, på grund av detta samt väldigt få gymbesök över sommaren har jag avstannat. Jag är ca 3 kilo ifrån min övre målvikt, vilket är nice, men jag är ändå inte nöjd. Och det skrämmer mig också. För jag vet att jag trodde det skulle vara omöjligt för mig att väga under 100 kg ett tag. Och nu tänker hjärnan "du kan lika gärna gå ner 10 kg till!"... Jag är medveten om att det är mycket av min skeva självbild som talar där, så jag är försiktig, försöker hitta en balans där jag mår bra både fysiskt och psykiskt. Och jag tror att det är 90 +/- något kilo som är rätt för mig.

Jag har klarat av att bada i bikini för första gången sedan jag var 9. Det är ett framsteg. Accepterar min kropp mycket mer nu än jag har gjort sedan jag blev medveten om den i princip. Är fortfarande alldeles för hård mot mig själv, vilket jag jobbar på, men det är svårt.

Avslutningsvis inser jag att jag kommer att behöva hjälp när det kommer till drog-effekten viss mat har på mig. Som i KBT. Och jag ser fram emot att jobba fram en regelbundenhet i gymmandet och en ny normalnivå med kosten igen. Så att min kropp slipper bli chockad hit och dit av olika matvanor.

Men ja, jag är nöjd med mina framsteg, även om det inte verkar så med tanke på vad jag skriver. Har svårt för att ge mig själv cred, och har en tendens att förminska vad jag faktiskt har åstadkommit trots allt.

That's all. :)

Hundvakt och musik

Fr.o.m i morgon är jag hundvakt åt Charlie-monstret i 5 dagar, ska även ta hand om katt och växter och förslagsvis mig själv. :)

Har tänkt fixa i ordning mitt rum, ställa i ordning mina trummor och se om de är möjliga att spela in via en mic... (om jag ens kan spela trummor längre vill säga) Utöver det har jag väl tänkt spela in nya/bättre versioner av mina två egenskrivna låtar, och en hel drös andra låtar som min röst önskas på. Kan bli nice. Förutom det ska jag försöka få in en del träning och promenader med hunden. Vet att fem dagar flyger förbi, så jag hoppas att jag tar vara på dem till skillnad från just nu. Sitter mest i sängen och kollar på serier, inte särskilt produktivt. Ska ner till tvätten strax, det är det enda vettiga jag har gjort i dag.

Jag är pausad från Facebook en tid framöver, det blev för mycket för mig och jag kände bara ångest så fort mobilen blinkade eller vibrerade för att signalera att ännu en kommentar skrivits, så jag har avaktiverat den och vet inte när jag dyker upp där igen. Det känns både skönt och skumt att inte kolla flödet titt som tätt, känner mig bortkopplad från den enda nyhetskällan jag haft, men samtidigt gör det ingenting. Men av gammal vana har jag varit på väg att gå in på skiten, men icke. Det får mer än gärna dröja.

Har svårt för mat just nu. I alla fall vettig sådan. Lever i princip på proteinprodukter av olika slag... vilket inte ger mig mycket energi alls. Känner mig relativt mätt, men inte mer än så, vilket också bidrar till att jag inte gör något om dagarna. Vet inte riktigt varför det har blivit så, jag känner bara att jag har noll lust/intresse i att laga mat. Det blir liksom... lätt? att bara ta en proteinbar eller shake eller öppna en förpackning och käka med sked. Men jag vet att min kropp inte mår jättebra av det. Så där har jag en sak att jobba på. Ska göra pastasallad i morgon, tar tid, men när det väl finns där kan jag leva på det. Känns som en vettigare grej åtminstone.

Känner inte att jag har jättemycket att säga angående något egentligen, så jag avslutar nog här och återkommer nästa gång jag inte har något att säga om något. :)

Och vips så var det juli!

Det har hänt en hel del den senaste tiden, men då det inte har hänt mig direkt tänker jag inte skriva detaljerat om det. Sammanfattar det med att J har haft hälsoproblem och det har varit tufft, framförallt för honom. Det är dock på bättringsvägen så det är ingen större fara och snart kan nog vår sommar få börja också! :)

I och med allt som hänt har inte mycket annat hänt, träningen har blivit lidande, var på gymmet en sväng i går vilket var väldigt skönt, men utöver det har det mest blivit film, serier och hemmahäng. Inte helt fel, men det suger i badtarmen och restarmen! Det kommer dock. Alles gut.

Jag har blivit antagen till Komvux, börjar 1/9, känns nice! Ska läsa historia och svenska 3 fram till jul, sedan blir det samhällskunskap och eventuellt matte 3 eller någon skrivkurs eller övrig kurs som verkar intressant. I och med detta har min läkare och DBT-sköterska kommit fram till att det kommer gynna mig att ha aktivitetsersättning istället för försörjningsstöd, så på måndag ska jag fixa blanketter.

Bandhub rullar på som vanligt, och jag och en vän jag fått där ska göra en EP tillsammans. Vi har två egna låtar på g och fler lär det bli! Mycket roligt! Förhoppningsvis ska jag spela trummor på dem, utöver sång. Är väldigt pepp på det och hoppas på att vi ska kunna köra några live-shower på pubar i England framöver. :)

Vikten pendlar, men förra helgen tror jag att jag låg på 97, men det är någonstans mellan 97 och 99 oftast, kosten har jag slarvat med en del också, men det är inte hela världen. Känner inte att LCHF är så mycket av en diet för mig längre, det är mer mitt normalläge nu, och ibland är jag sugen på kolhydrater extra mycket, och då blir det så, sedan återgår jag till mitt vanliga och kroppen anpassar sig efter. Det är väldigt sällan socker som lockar i alla fall, vilket är skönt, snarare potatis i olika former, eller glutenfri pizza typ. Tar det som det kommer och fortsätter med det mentala arbetet att acceptera mig själv oavsett vikt/kroppsform/you name it. Har fastnat lite vid min mage igen, vet inte riktigt varför, kan vara för att min midja definierats ännu mer nu, så i jämförelse med den uppfattar jag min mage som enorm när jag vet att den inte är det, speciellt inte jämfört med hur den såg ut för ett år sedan, men hjärnan är bra på att ställa till det för mig. Dock utmanar jag mig själv genom att välja att gå i tightare åtsittande kläder (som jag vill använda, för att jag gillar dem, men som jag alltid väljer bort just för att "min mage syns") och inte fuska genom att ha på mig en pösig munkjacka över vilket har varit standard för mig oavsett temperatur. Alltså har jag valt att lida i värme hellre än att vara bekväm temperaturmässigt och låta min kropp existera. Dumheter. Det tar emot en del, men jag har fått pepp från vänner och blir överöst av komplimanger från J som tycker att jag är jättefin och har en jättefin kropp och det hjälper, minst sagt. :)

Anyhow, jag ska strax göra pastasallad och sedan ska jag äta den. :D
I morgon åker jag nog hem till föräldrarna en sväng för att spela in lite, har några låtar som väntar.
Yes. Där har ni en uppdatering! Ha det fint i sommarvärmen! :)

Träningen går framåt!

Körde precis ett litet styrkepass hemma på ungefär 16 min, med mestadels egen kroppsvikt. Kändes bra! Har inte kunnat göra mer än kanske 1,5 armhävning tidigare (på knäna p.g.a inte tillräckligt stark bål ännu) så om jag har gjort armhävningar hemma har jag gjort dem mot väggen, vilket funkar, men det är svårt att få till ordentligt motstånd. Provade att köra "vanliga" på golvet i dag och lyckades med 10 åt gången, vilket var oväntat! Blev 2x10 för att inte överdriva bara för att jag nu har möjlighet, vilket annars är lätt hänt för min del, och det kändes bra. Förutom det körde jag knäböj, situps, benlyft och en variant av magövning som tränar sidorna mer, bicep curls och rygglyft. Hoppas på att kunna komma till gymmet i veckan som kommer åtminstone en gång. Behöver dessutom ta tag i konditionsträningen... vilket jag säger hela tiden men aldrig gör. Det är bara roligare att bygga muskler, I guess.

Utöver det har min helg bestått av att sy harembyxor och kolla på Buffy. Helt okej! I morgon ska jag övningsköra med pappa för första gången, lär bli... intressant! Nu ska jag duscha och sedan kolla på serier igen tills jag somnar. Eller kanske läsa. Något av det!

På återseende! :)

Progress, take three!

Slänger in några nya bilder samt en från förra updaten som jämförelse! Ligger på 99,5 kg nu, är ganska nöjd med det, har ätit en del kolhydrater den senaste tiden, fått tillbaka ett sötsug tyvärr, men inget överdrivet eller som motverkar mig särskilt mycket (tydligen)! Men jag ska försöka bli kvitt suget på nytt och fokusera på träning lite extra. I övrigt mår jag bra och är pepp på livet, vilket är en härlig känsla. Är lite slarvig med DBT-uppgifter och att fylla i veckokort, men allt handlar egentligen om självdisciplinen, så den ska jag ta tag i som sagt.

Var på handledarkurs i torsdags, så snart kan jag börja övningsköra, väntar på besked från Komvux (fick veta att jag har godkänt i Ma2, så den kursen slipper jag läsa om!) och har hittat sköna typer att umgås med i Vvik! Bra skit. :)

Men som sagt, här kommer bilderna! ^^

Ding! Tvåsiffrig vikt igen!

För det första: NEJ jag anser inte att alla måste väga under 100 kg, det är en personlig preferens då mitt mål är 90-95 kg. NEJ jag försöker inte vikthetsa människor, känner en sig pressad av mina inlägg om min viktnedgång kan en låta bli att läsa/följa bloggen, för jag vill aldrig att någon ska må dåligt av vad jag skriver här. Alla kroppar är fantastiska och alla former är awesome!

Vad jag gör med mig är upp till mig, precis som det är upp till alla andra vad de vill göra med sina. Jag var inte en glad människa vid den vikt jag en gång erhöll, och i och med min viktnedgång men framförallt koständring och DBT har jag blivit en mycket mer harmonisk människa. Det för mig är positivt. Och att nå sina delmål är positivt. Ett av mina var att komma under 100-kilosstrecket. Och nu har det hänt! :D

Korvtår :D

Försöker träna minst två gånger i veckan på gymmet också, bygga muskler är hur kul som helst. Blir alltid aspepp av att känna/se att jag blir starkare. Konditionsträningen är det värre med, tror fortfarande att jag har ansträngningsastma, så jag tar det lugnt i och med att jag inte har något läkemedel att ta hjälp av ännu. Ska börja lite försiktigt i dag och se hur det går. Med lite tur kan jag få upp konditionen utan att behöva inhalator. LCHF är en naturlig del av mig nu, är inte stenhård utan unnar mig saker här och där när jag känner för det, men på en vettig nivå. Kanske börjar integrera rotfrukter lite smått igen när jag når 95 kg, någon gång ibland bara. För att jag verkligen älskar sötpotatis. Haha!

Men det går framåt, och jag är mycket nöjd med min egen prestation och all stöttning och hjälp jag har fått.

Ska få till bättre jämförelsebilder snart också, blir så självblind ibland att jag har svårt att se att det faktiskt har hänt saker även om jag vet det egentligen.

Jaja, det var nog allt för nu! Ska göra frukost och se vad dagen har att erbjuda! :)

15 månader senare...

Inte riktigt en rättvis bild, då den nyare bilden har mer täckande plagg, men ändå! Tyckte det var lite spännande att se skillnaden.

Jag är i alla fall överlycklig idag.
RHCP har släppt en ny singel och den är så sjukt awesome så jag vet inte vart jag ska ta vägen! :'D Lyssnar på den på repeat, självklart. Längtar efter albumet! Har pre-orderat. :D CD + singeln Dark Necessities på kassett (!) + digitala downloads på båda. :D Woho!

Bra torsdag!