Här sitter jag och dör...

Hej och välkommen till det mest intressanta och givande blogginlägget du kommer att läsa idag!

Ironi, you gotta love it!

Hur som helst...

Jag har precis klarat av min första promenad på löpbandet. Det var inte så jobbigt tills jag, min idiot, fick för mig att jag skulle jogga en minut... Själva joggningen var inte så jobbig, bortsett från allt fläsk som rörde sig i otakt med resten av mig, men när andningen och konditionen hann ikapp mig... Då gjorde det ont minsann! Lungorna värker fortfarande och halsen likaså. Inte det smartaste, men sån är jag. Tänjer gränserna och ger upp när det går dåligt. Det ska dock inte hända nu! Jag väntar med joggningen tills jag klarar av att gå i rask takt utan att dö först. Det blev i alla fall 20 minuter på bandet. Hade musik igång och varierade tempot och lutningen beroende på hur musiken var. Gick det fort hade jag inte så mycket lutning men högre tempo och tvärtom. Det känns bra nu, är sådär härligt seg som man är efter att man tränat. Endorfinerna gör sitt också, så jag är glad.

Har tänkt ge mig ut i solen en stund också, se om jag mot all förmodan kan bli något annat än röd den här sommaren. Har ju aldrig riktigt provat att bli brun... Trivs ju som blekfis, men det skulle vara intressant att se hur brun jag skulle kunna bli. Men, sen kommer jag alltid att tänka på hudcancer och sånt elände, så jag bör ta det väldigt försiktigt.

Idag måste jag även skriva ett meddelande till min läkarkontakt (om hon ens är det fortfarande...) och be om nytt recept på min antidepp. Den är snart slut, och jag tänker inte sluta tvärt med den bara sådär!

Sen ska jag nog unna mig lite onödig materiell lycka.

Usch, nu säger magen ifrån, den vill ha mat.

Vet inte vad jag ska äta dock... Men jag får leta lite :) Finns en del frestelser där nere i köket nämligen... Do not like.

Dag 1 på mitt nya liv är igång! Tjoho!

Tack för bristande intresse och ha en underbar dag.

Puss.