Is it better to have loved than not at all?

Ännu en natt när alla tankar snurrar och ångesten har bitit sig fast. Lyssnar på Temposhark och försöker låta musiken känna åt mig. Jag var inte i skolan idag... i alla fall inte när det var skola. Det är som att jag sjunker djupare och djupare ner i ett mörkt hål. Som att jag kopplas bort från allt och alla som får mig att må bra, och jag vet inte hur jag ska stoppa det. Antar att jag bör ignorera allt min hjärna säger och bara köra. Göra det jag borde göra och bara stå ut med det. Easier said than done.
Var och dansade i skolan med folk idag/kväll, var opepp och ångestig i början... men det släppte nästan helt efter ett tag. Vill utvecklas, vill verkligen hitta tillbaka till dansen på riktigt. And I need to quit my meds to ever get back to reality.
Är ganska förvirrad gällande diverse saker, och jag ogillar när livet är fyllt av frågetecken. Kanske borde jag försöka sluta få svar på allt och bara låta frågor finnas. Det var väl bra som det var? Varför kan jag inte bara vara nöjd med tillvaron som den är?
Mitt kök luktar jäst frukt, mina kläder är utspridda över allt, mitt så kallade hem ser ut som skit... och kaoset reflekterar hur jag är just nu. Önskar inget hellre än ordning...

Om jag inte sover nu kommer jag inte komma upp till skolan imorgon heller, inte för att det är en dag jag ser fram emot på något sätt alls... Men jag måste. Och jag hatar att jag måste.

Fake it 'til you make it, ingen kommer märka någon skillnad ändå.

E y, b y s a y e t d a m w, a i s m b I k y n s m t w I s y.