It's not as fun as it was

Hade inte direkt föreställt mig att det skulle vara såhär. Att flytta till en större lägenhet, komma hem ifrån resan... hade räknat stenhårt med att det skulle bli ett rejält uppsving liksom. Ny energi, nytt liv. Istället går det åt helt fel håll. Nedförsbacke och acceleration. Känner mig tjatig, och jag förstår latheten som säger att jag bor för långt bort nu. Fattar grejen med att det krävs mer planering. Att det inte bara är att dra på sig närmaste paret skor och vara framme en minut senare. Men jag saknar umgänget ändå. And I'm done asking.
Det krävs verkligen inte mer än en fråga om någon känner för att komma hit. Så länge skolan och allt den innebär ligger någorlunda i fas gör jag liksom ingenting vettigt när jag kommer hem från skolan.
Känner att jag hamnar i en sån där period igen när jag måste somna till Hercules.
Jag skulle ju hitta mig själv, ladda batterierna och komma hem som en ny människa.
Det enda jag känner är att jag är oduglig. I allt.
Crap?