Jobbig dag. Så många minnen. Både såna som är minnen av sånt som varit, men även minnen av saker som aldrig kommer att vara. Ångest. Årsdag för en väns bortgång... Skrämmande att inse hur åren går. Rädsla att man kommer se tillbaka om elva år till och fortfarande inte ha något som är värt att visa upp.
Hjärnan på högvarv och den sugande, mörka känslan i det hemliga gömstället mellan bröstet och magen. Stället som skapar illamående och sänder onda tankar i en kaotisk bana i hela kroppen... Somnade när jag kom hem och drömde konstiga saker. Nu sitter jag i min säng, lyssnar på Temposhark och känner mig omotiverad till att röra på mer än fingrarna. Likgiltighet, är väl det närmaste man kommer för att beskriva känslan. Så fort jag ens tänker tanken att göra något annat än bara vara här suger det till i magen och illamåendet letar sig till magen. Behöver äta och lägga mig i badet... Sen väntar något av det förmodligen jobbigaste jag någonsin kommer att behöva göra. Och när det sker är ovisst. Det hjälper inte direkt. Försöker få ordning på mig själv och mina kaotiska tankar... Men det går inte alltid som jag vill. Ska ta ut frustrationerna och alla andra känslor på dansen och musiken i allmänhet. Temadag imorgon, sen är det nästan helg igen. Det borde man överleva. Känner att jag skulle skrivit mycket mer positiva grejer här om jag hade tagit min medicin idag, men jag hade inte tillgång till den... Så, nu blev det som det blev. And I'm done.
Don't leave the world without changing something.
No comments:
Post a Comment