Sitter/ligger i min säng (like that's news) med RHCPs album By the Way som sällskap, brottas med begynnande huvudvärk/migrän/vad-det-nu-är som jag fått stå med dagligen (och hela dagarna dessutom. Mer eller mindre i alla fall.) i en vecka typ? Jag har ingen koll på tid längre. Kan vara mer än en vecka eller mindre, varje dag känns som en evighet oavsett. Förmodligen en biverkning av att jag slutat med medicinen. Yes, jag har bestämt mig för att inte ta den mer. Alls. Vet inte när jag slutade exakt, bryr mig inte heller, jag vill bara vara av med skiten trots att det skrämmer mig.
Det är första gången på fyra år jag är utan den helt, jag skulle fylla 19 senaste gången jag var mig själv; utan tillsatser. Jag tror inte jag visste vem jag var då, och det har knappast ändrats nu. Jag har ingen aning om hur jag fungerar, vad jag är kapabel till eller hur jag mår egentligen. Jag känner mig ensam och övergiven av all slags trygghet. För fyra år sen vände jag mig till självskadandet i hopp om tröst, sen tog medicinen över den platsen... Nu är jag här, 23 år och mår sämre än någonsin förut, skillnaden är bara att jag inte har några som helst hjälpmedel. Jag står här utan rakblad och utan medicin. "Livrädd för att leva och dödsrädd för att dö", typ.
Jag har ingen lust med något längre, har hittat tillbaka till musiken men gör mig själv besviken samtidigt, kritiserar bara hur jag låter och känner att jag inte kan göra låtarna rättvisa. Så det kommer gå käpprätt åt helvete också.
Brottas med tvivel och att vara otillräcklig.
Måste vara otroligt givande att läsa min blogg känner jag... säkert mycket roande att läsa om hur jag inte vill längre, att jag i princip givit upp, att jag inte duschar eller äter mer än en gång om dagen, att jag sakta men säkert tynar bort i depressionen. Kanske bör övergå till att skriva i min privata blogg istället, jag behöver ju inte tynga ner människor såhär i juletid och stress. Yeah, jag låter den här bloggen vara nu. Har alltid stängt ute människor ändå, won't really make a difference.
C ya.
Hej. Har följt din blogg ett tag och känner med dig hur du mår jag är en främling för dig men om du vill får du gärna prata av dig och jag "gottar" mig inte i hur dåligt du mår däremot önskar jag att jag kunde hjälpa dig istället att må bättre och jag tror du skulle må bättre att ha någon som stöttar dig opartiskt.
ReplyDeleteHej! Spännande att få veta att jag har läsare utöver de jag känner. Tack! I might take you up on that offer.
DeleteThis comment has been removed by the author.
ReplyDelete