Break stuff

It's just one of those days...

Det är något med mig och dans, det blir en spärr så fort jag ska prestera något i en miljö där jag inte känner mig bekväm. Jag låser mig, kan inte röra på mig och känner mig värdelös så fort jag försöker. Det är som att muskelminnet stängs av och allt jag en gång kunnat i huvudet är spårlöst försvunnet. Det finns ingen kreativitet och inget flow. Det är bara hemskt och deprimerande och får mig att ifrågasätta mitt val att ens försöka dansa igen.

Det fanns en tid då det var en stor del av mig, men mitt psykiska mående och min förmåga att somatisera gjorde att dansen blev lidande redan då. Känns som att det finns en koppling mellan dans och negativitet för min del, hatar att det är så.

Hatar alla tankar som dyker upp om hur min kropp ser ut när jag dansar, när allt jag vill är att släppa allt och bara vara i musiken, låta den styra mig... Men det blir bara spärr efter spärr efter spärr och jag blir omotiverad och på gränsen till tårar i ren frustration över att stunderna jag utvecklas och faller för dansen om och om igen är så flyktiga.

Jag börjar ifrågasätta varenda människa som någon gång sagt att jag kan dansa, eller sjunga, eller spela, eller skriva, you name it. Ifrågasätter folks ärlighet när de sagt att jag är begåvad inom något område, har fått höra uppmuntran i princip hela livet, men när jag ser tillbaka så var jag aldrig bra nog. När jag ser mig själv nu är jag aldrig bra nog. Inte för de komplimangerna, det finns ingenting i det jag gör som sticker ut, som är speciellt, som är värt något. Jag är i den där enorma gråzonen av medelmåttor, och den insikten gör att jag frågar mig om det ens är värt det.

Om jag aldrig kommer nå ut med min kreativitet eller bli tillräckligt bra för att den ska vara något annat än medioker, varför ens fortsätta? Varför fortsätta när det inte ens duger för mig?

Jag vill inte blotta det som varit en så stor del av mitt liv längre, inte nu när jag inser hur värdelöst det faktiskt är.

This isn't fun anymore, it's not as fun as it was.