Idag har jag ingen dagens låt, funderade en stund, men det var inget som uppenbarade sig... Så jag skippar det idag, känns dumt att tvinga fram en låt när jag inte känner för någon speciell låt. Får se när/om det inslaget dyker upp igen!
Jag har vänt på dygnet helt, vilket är standard när jag har lov, så idag/igår sov jag till nästan 14:00 tror jag, och segade i sängen några timmar till. Sen var det akut-rycka ut för att finnas där för en vän som hade grov ångest och inte orkade mer, jag mådde inte heller bra, men sköt det åt sidan just då för jag insåg att det var allvar. Slängde i mig min medicin och tog en Atarax för ångesten jag själv hade, och det gick bra och var relativt lugnt sen. Väl hemma igen hade jag skiftat tillbaka allt fokus på mig själv och mådde skit igen. Ångest, tung andhämtning och ett tryck över bröstet liksom. Kände mig orolig och rastlös samt smått illamående. Typisk ångest liksom, vet inte vad det berodde på. Det mesta har släppt, känner fortfarande lite oro, men det är helt klart överkomligt.
Jag äter väldigt dåligt för övrigt. Eller, dåligt kanske är fel ordval, sällan stämmer nog bättre. Jag äter väldigt sällan. Idag har jag till exempel inte ätit något annat än chilinötter och couscous. Känner inte av hungern mycket alls, och det här är ingen straffgrej jag gör mot mig själv, inget självskaderelaterat. Faktiskt. Jag bara... äter inte. Förstår mig inte på det riktigt. Vet att det inte är bra, men jag känner mig likgiltig inför att ta tag i det. Kan erkänna att tankar om att medvetet låta bli maten har dykt upp, nu när det "ändå går per automatik", men jag låter de tankarna passera, för jag har inget intresse av att skada mig själv på det sättet. Eller på något annat sätt för den delen heller. Psykiskt är jag nog rätt stabil, gällande den saken åtminstone. Självskadetankarna förblir tankar, sen kan humöret svänga som alltid och mina dippar är jobbiga. Men jag känner inte behovet av att ta det till den nivån som innebär fler ärr eller "straff" på andra sätt. Det gör mig lite stolt, för jag var rätt att jag hade öppnat den dörren på nytt när jag hade min senaste extrema dipp. Jag vet inte om jag har skrivit det här, men jag skadade mig då, för första gången på drygt två år. Det var ett par dagar där som jag inte kunde låta bli, vilket skrämde mig mycket, för det kändes som att jag återupplevde mitt förra rejäla återfall som hände innan medicin och allt kom på tal. Då hade det också gått ca två år sen senaste gången. Men! Det blev inte så, för "behovet" släppte rätt snabbt, sen var jag visserligen rejält låg, men klarade av att slänga sakerna jag använt mig av och inte längta efter att göra det igen som jag hade en tendens att göra förr.
Shit, hade inte räknat med att allt det här skulle komma ut nu, men det kanske var dags att ventilera helt enkelt.
Jag har saker jag ser fram emot som kommer hända i sommar, och det gör att jag håller huvudet över ytan även om det finns saker som försöker dra mig till botten. Jag tänker inte lova noll dåliga dagar, eller be om ursäkt för mina dippar, för det tjänar ingenting till. Bättre att njuta av lyckan som finns här och nu, vara i nuet. Leva i nuet. Jag har spenderat för mycket tid på det som varit och oroat mig för mycket för vad som ska komma... I'm done.
Just idag är jag stark, just idag mår jag bra.
And that's enough.
No comments:
Post a Comment