Skulle ner med tvätten, hör att någon låser sin dörr samtidigt som jag gör det och inser att det oundvikliga kommer hända... Jag kommer möta någon granne. Då jag tycker att sånt är rätt jobbigt (speciellt när man går klädd i jag vet inte vad och kånkar på en stor påse med mest underkläder i) kände jag en liten knut i magen, men jag ignorerade den och gick nedför trappan. Visade sig vara mannen som bor rakt under mig, lär vara han som äger den fina motorcykeln jag brukar smygtitta på/beundra från min balkong, och vi hälsade på varandra. Då släppte allt jobbigt. Sen höll han upp dörren för mig, tyckte det var en gullig gest. Inte nog med det, vi hade tydligen varsin del av tvättstugan också och han erbjöd sig mig resten av sin tvättid om jag behövde fler maskiner då han var klar och bara hade saker på tork. Tyckte det var riktigt fint, känns bra att veta att man har åtminstone en vettig granne, skulle det krisa någon gång med något känns det helt klart som att det inte skulle vara en omöjlighet att få hjälp där. Resten av grannarna har jag ingen koll på, vet att det bor en tjej med dreads i första lägenheten dock, och att de snett under mig grillar jämt... Men mina våningsgrannar vet jag ingenting om. Är väl bara en tidsfråga innan jag träffar på dem, hoppas att de är lika trevliga som MCgrannen.
Trevlig överraskning!
Väntar på att gå och slänga in allt i tumlarna och sen ska jag göra den där förbaskade pastasalladen!
Jag överlevde matten för övrigt, obviously, men sov några timmar när jag kom hem, precis som jag trodde. Imorgon ska jag hänga med Esther efter skolan, och sen är det plötsligt helg mer eller mindre... Time flies.
No comments:
Post a Comment