Randomness 2.0

Haha, så kan man ju också spendera en natt... Shit, en del människor har man mycket att ta igen med! Mycket roande dock, har liksom fattats på något vänster...

Mitt lov är så otroligt icke-produktivt att det gör lite ont i samvetet. Kanske borde baka bröd på det.
Finns många borden och måsten men väldigt få göranden... Inte bra alls. Det kommer ju bara gå ut över mig själv, så jag förstår inte varför jag inte bara tar tag i skiten. But then again, it's me. PROcrastinator.

Längtar efter helgen, även om det innebär att lovet närmar sig sitt slut. Men jag tror att det kan bli bra.

Har löjligt ont i min vänsterarm, vet inte vad jag har gjort, men jag kan knappt lyfta den... Överansträngt någon muskel, hur har jag verkligen ingen aning om. Men irriterande är det! Sjukt lame. Hoppas det går över så jag kan dansa, om det skulle bli av.

Hoppar från en sak till en annan, jag borde verkligen inte vara vaken nu, var trött redan innan 21 liksom, men det råkade bara bli såhär.
Vet inte om jag har skrivit det någonstans än, men jag har sökt in till Fritidsledarutbildningen på Valla nu. Struntar i att köra ett år till på allmän, klarar jag samhällskunskapen så har jag mina behörigheter liksom. Och fixar jag matten + restuppgifterna i svenska och engelska + ett prov i spanska är det behörigheter utöver kravet liksom. And that should be possible to do before the summer. Om jag lägger på ett kol. Får hoppas att jag kommer in också, gör jag inte det... har jag ingen plan B, men jag får väl söka något på A-linjen också för säkerhets skull. Blir ju inte musikprofilen dock, utan teater. Men jag tror det kommer att utveckla mig mer. Musiken har jag ju, och den kommer alltid finnas där. Men teatern kan hjälpa mig i så mycket. Scennärvaro bl.a. vilket är till hjälp i både musik och dans. So... it's all good. Dessutom får jag förhoppningsvis sällskap av Franji i klassen också, vilket bara gör allt ännu mer awesome!

Uhm...
Känns som att jag skulle säga något mer...

Minns inte, så det var säkert inget av vikt.

Nu ska jag blanda ett glas O'boy och sen sova.

BAI.

When I am with you there's no place I'd rather be

Clean Bandit - Rather Be
Pretty much sums up the weekend.

Haft en av de bästa helgerna på länge, med underbara människor och awesome musik.

Börjar känna av the pre-jitters of summer och det är nästan svårt att hålla sig i skinnet och komma ihåg att njuta av dagarna som är här och nu. Längtar efter lediga soliga dagar och alla planer man gjort upp... Åh. Är så lyckligt lottad som får vara en del av gemenskapen och kärleken som flödar. Ungefär samma fuzzy feeling inuti som när man är nykär, färger är mer intensiva och man uppskattar småsaker som fågelkvitter i solskenet när man är ute och går... Allt är liksom... som små rosa moln. Klyschigt värre, but I love it!

Det är påsklov och det är mycket välkommet. Jag har en del att göra i skolväg och SKA få allt gjort trots att umgänget med fina människor lockar otroligt mycket mer. But it can't be all work and no play, så det ska minsann bli danserier och grillning och häng och chill också! Hoppas jag kan låta bli att skada min fot mer nu, lyckades trampa snett igår igen, samma fot... Nu gör den löjligt ont när jag ska börja gå, sen går det typ över när jag "är igång" men värker som sjutton när jag sitter still igen... Sjukt drygt! Är allmänt stel i hela kroppen, så jag ser ut som en dam 70+ för tillfället. Sitter i min säng, och den har jag inte befunnit mig i sen fredagsmorgonen (evakuerade my place under helgen och hängde mest på internatet, förutom ett par timmar igår då vi var här i brist på plats till alla någon annanstans) så den är sådär otroligt underbart jätteskön att vara i. Tänker typ gå och lägga mig nu också, för jag har inte sovit överdrivet bra de senaste två nätterna... Haha!

För övrigt verkar jag vara cursed med någon sjuk spell som gör att allt mitt bröd möglar. Hur sjutton kan bröd ens mögla i frysen? Skulle käka sojakorv förut, för jag orkade verkligen inte göra något mer avancerat än så, och tog ut korvbröd ur frysen för att upptäcka gröna fläckar på varenda sketen brödbit... Jag är pretty damn sure att brödet inte var mögligt när jag la in det i frysen så jag fattar inte vad som pågår... Men jag kan typ inte ha bröd här, and that really sucks.
På tal om det tänker jag inviga min bakmaskin jag haft några år, nu i veckan. Baka eget och frysa in när det är färskt. Möglar det då får jag kalla hit en exorcist eller något alltså... Måste dock göra utrymme i frysen först.

Mycket intressant läsning, trust me, I know. Och jag skulle kunna skriva så mycket annat som skulle vara mer intressant, men jag håller de detaljerna för mig själv. Just because I can.

Såååå... that's all folks!

Smile, well, why not

Bästa fredagen på länge. Helt underbara människor och allmänt trevlig stämning. Har behövt det här länge.

Bra början på påsklovet helt enkelt ^^

Och bara för det existerar det nu en bild på mig där jag faktiskt ler. Probably första gången sen 2009.

Deal with it.

Don't get any big ideas, they're not gonna happen

Nude - Radiohead
En av få låtar som lugnar mig i ångesten.

Vet inte riktigt varför jag är vaken nu, men som alltid våldgästar tankarna mig såhär på småtimmarna och det är sällan uppskattat. Kör låten på repeat och försöker skriva bort kaoset, just nu funderar jag på om det är värt att sova alls... Eller om jag ska dygna så jag kommer iväg till skolan. Måste bestämma mig fort, för om jag ska sova måste jag göra det nu. Helst nyss. Och ska jag inte det måste jag stålsätta mig, för annars kommer jag somna en timme innan jag ska gå upp och då kommer jag aldrig komma iväg. Tror inte det gynnar mig eller någon annan om jag håller mig vaken dock, men då kommer vi till problem nummer två... Kan jag somna? Tror jag får dra igång Bill Bailey och somna till honom, det brukar fungera. Gjorde det i princip varenda natt ett tag. Bill eller Jackass. Något av det var på som bakgrundsljud när jag skulle sova, annars gick det inte.

Usch, det är så mycket som har dykt upp på senaste tiden. Gamla hjärnspöken och beteenden och mönster jag trodde jag hade blivit kvitt. Men icke, de är tillbaka och de behöver tas itu med fortare än kvickt. Ska se till att ställa mig i någon form av kö eller något för att få en läkartid. Eller ja, på öppenvården då alltså. Dels för att jag verkligen behöver komma igång med samtalsterapi igen och dels för att jag vill kolla upp allt med mediciner. Är riktigt trött på Sertralin, det fungerar väl dugligt så länge jag tar den som jag ska... Men det är inte riktigt som jag vill ha det. I don't get the real highs, but I still get some of the lows. Vill ju att det ska vara tvärtom. Vara glad på riktigt, men slippa dalarna... I alla fall de extrema som gör att jag inte tar mig utanför lägenhetsdörren och ignorerar allt vad skötsel innebär. Ska man må bra måste man ju må dåligt också, men det ska vara bättre än det är dåligt. If you get what I'm saying... Hur som helst, det finns på min att-göra-lista.

En torsdag och en fredag kvar, sen är det lov. Har inga planer whatsoever, känns rätt lame. Får se ifall jag kan lura hit någon, typ föräldrarna och hunden... och löpbandet. Skulle vara riktigt fint att komma igång med träningen nu. Har sagt det så länge, men jag vill verkligen. Har fortfarande sämst kondition och allt, men jag går ju ändå till och från skolan (oftast) 5 dagar i veckan... It's something.

We shall se what the coming week has in store.

Nu ska jag försöka somna. Om jag somnar för en minut sen får jag sova fyra timmar. Lycka till med det liksom.

Det blir liksom aldrig riktigt som man har tänkt sig längre...

Spanska hela dagen, önskar varje dag såg ut så på Valla... Kan de inte starta en kurs på allmän linje som är spanska, bara? Det hade varit perfekt.
Jag fick promotea Valla lite inne hos besökarna. Öste lite kärlek på skolan helt enkelt. Hoppas det börjar många nya till hösten.
Hade spanska i typ 40 minuter extra för övrigt, glorious.
Sen blev det galenskaper i Tornby med Esther :) Köpte ett par nya linnen (skrikig rosa och turkos) och ett par svarta leggings då det fanns såna i min storlek nu.

Blev inget besök, vilket är astråkigt, men det får väl bli en annan gång.

Har massa plugg att göra, skulle vara trevligt om jag kunde få det gjort, men jag känner mig själv och tvivlar starkt på att jag kommer att vara produktiv. Vi får väl se. Kanske blir något danstillfälle också om vädret tillåter... och om folk är på.

Jag kom hem vid typ 18 någon gång... Somnade, såklart, och vaknade strax efter 23, och därför har jag varit vaken till nu. Ska äta ett par mackor, för magen kurrar... och sen ska jag sova. Får se hur mycket av morgondagen som sovs bort.

Det drar riktigt kallt från mitt fönster, förstår inte riktigt varför, det känns som att något är öppet... eller att det finns något hål i väggen. Haha. Lite jobbigt...

Anyhow, hoppas ni har en awesome helg :)
Cya.

Och vips så var det fredag!

Jag fick inte mycket gjort alls den här veckan... i tisdags satt jag bara i soffan i Gläntan, inte produktivt någonstans. Jag var alldeles för ofokuserad. I onsdags var jag ledig förutom aktivitetsgruppen, men jag kunde inte vakna, så jag var hemma. Franji var inte heller i skolan, så själva gruppen hade inte blivit av ändå. Idag (torsdag egentligen) var jag i alla fall i skolan hela dagen, hade samhällskunskap. Men jag hade så mycket som skulle göras... Hatar att ligga efter, men jag får verkligen ingenting gjort. Förstår inte varför det ska vara så svårt.
Idag (nu menar jag fredag) är det spanska hela dagen, ser fram emot det. Men jag somnade förut, rätt tidigt, och råkade sova till typ 21:30, så jag sitter här nu och ser hur timmarna försvinner. Kommer vara helt slut.
Besök står på helgschemat. I alla fall fre-lör. Söndagen måste jag verkligen plugga matte så jag fixar provet. Tvivlar på att jag kommer göra det dock, det är för mycket att hålla i huvudet. Vet liksom aldrig riktigt vad jag ska göra med informationen jag får... Då är det svårt att räkna ut saker.

Ska försöka tvinga mig själv att somna nu.
Wish me luck.

This weather's bringing it all back again

Mattemåndagen klarades av rätt bra faktiskt! Gick hemifrån 10 min senare än planerat, så jag stressade till skolan, men jag hann i tid. Räknade matte sammanlagt fem timmar idag och blev klar med kapitel två, ÄNTLIGEN. Ska repetera hela onsdagen (hade ändå tänkt räkna då) och sen blir det prov på måndag nästa vecka. Är långt ifrån ikapp resten, men det går framåt i alla fall. Gjorde 29 uppgifter idag, kanske inte låter som mycket på fem timmar... Men hälften av tiden vet jag inte riktigt vad jag håller på med, så jag är nöjd ändå!

Imorgon har jag inget schemalagt, men jag ska till skolan lagom till fikat tänkte jag och så ska jag jobba med svenska. Har två rätt stora skrivuppgifter som ska in den här veckan, så dagen ägnas åt det. Hoppas få båda gjorda. Det brukar gå rätt fort när jag väl börjar skriva, så jag får lägga all fokus på det och bara köra.

Somnade, som alltid, när jag kom hem... Men det var lite konstigt, för jag halvslumrade typ hela tiden. Kunde inte komma till ro, vilket är väldigt ovanligt för min del. Är seg nu dock så jag lär kunna sova i natt ändå vilket är skönt.

Hoppas på lite dans i veckan, måste verkligen öva på saker...

Min fot gör ont fortfarande, vet inte om jag nämnt det innan men jag vrickade den förra söndagen och har tydligen lyckats sabba den mer än jag trodde då. Har ont så fort jag rör på den och kan inte riktigt gå normalt. När jag stressade till skolan imorse sket jag dock i att jag inte kan stödja på den normalt vilket har lett till att den gör ännu mer ont nu. Hatar mina leder, har vrickat och stukat mina fötter så många gånger... De blir aldrig helt bra sen. Otroligt irriterande!

Hoppas på fint väder i helgen, men det ryktas om snö igen... Är det inte snö så tycker jag att folk bör grilla och umgås lite. För sjutton.

Ska göra mig i ordning för att lägga mig, är faktiskt trött igen.

HÄJDÅ BLÅGGÄN.

You should wake up, before the wrath comes

Ännu en helg som passerat, har som vanligt inte gjort mycket alls... Tvättade igår, och lagade mat, det var ju lite produktivt i alla fall.
Idag har jag inte gjort något vettigt alls. Försökte lära mig spela och sjunga Nude - Radiohead. Gick sådär. När jag säger att jag "försökte lära mig" betyder det att jag spenderade ca 5 minuter på att spela ackorden och sjunga... för att sen övergå till att sjunga med till en karaokeversion av den på youtube och till sist sjunga med i den riktiga låten. Haha. Det var så många barréackord, fick kramp. Jag borde helt klart spela gitarr oftare, det är ju bara tragiskt att fortfarande inte ha hittat rätt teknik för att ta barréackord utan att få kramp på en gång.

Imorgon börjar en extrem pluggvecka. Jag har matte hela dagen imorgon, med ett klassråd inslängt mitt i skiten. Lär ju i alla fall få något gjort när jag har ett ämne hela dagen. Men kommer vara mos i huvudet när dagen är över... Tisdag har jag ingenting schemalagt, men jag ska till skolan ändå, har annat skolarbete som ska göras så det är lika bra att vara där. Jag får saker gjorda där. Hemma är det svårare att komma igång, och så är det alltid trevligt med sällskap... Eller i alla fall andra människor i närheten. Onsdag har jag bara aktivitetsgruppen schemalagd men jag ska vara där hela dagen ändå och försöka få in mer matte. Jag och Franji ska peppa varandra. Torsdag betyder samhällskunskap för hela slanten och fredag är det spanska hela dagen. Längtar minst sagt till fredagen!
Hoppas även på att få hem dreadsschampot jag beställde på eBay i veckan som kommer! Det skulle vara bra för människor med känslig hud och min hårbotten är inte i särskilt bra skick någonsin... Men ännu värre blir det när jag har dreads iflätade. Måste få tummen ur och fläta i några i min f.d. sidecut också så att det håret börjar dreada sig. De får sitta i någon månad till, så tar jag ur alla och fixar dem ordentligt när de nya har blivit som mina andra är nu. De är väl ca 3-4cm nu, och en del har vuxit ihop... Så när jag tar ur syntetdreadsen får jag försöka sära på dem... med våld. Eller så får jag klippa isär dem. Haha!
Det ska bli intressant i alla fall. En sak som stör mig en aning är dock att jag köpte en hårfärg (blåsvart) innan jag åkte till Afrika som jag skulle ha när jag kom hem. Men jag vet inte om jag kan färga håret när det är dreads... Får googla lite, vill ju inte ha färgrester kvar i dreadsen, kan inte vara bra... kemikalier liksom.

Aaaanyhow, jag ska värma upp potatisgratäng och sen ta ett bad och kolla på senaste avsnittet av Grimm eller något. Känns som att det kan vara vettigt att få så mycket sömn som möjligt innan en heldag med matte.

Min hy har för övrigt gått och blivit dålig. Förstår inte varför. Men det irriterar mig. Tips, någon?

Nostalgia kicks you in the ovaries

Sitter och lyssnar alldeles frivilligt på Tokio Hotel, på tyska. Från den tiden då jag var 15, lekte emo och mådde piss i princip hela tiden... Känns väldigt konstigt att lyssna på låtar som var allt för en ett tag... för de väcker inga känslor alls. Inte på det sättet jag trodde att de skulle. Jag minns vissa gånger då jag legat i sängen och lyssnat på dem på högsta volym, och jag minns ångesten deras låtar fick bära mig igenom, men jag får inte den där klumpen i magen, den där flashbacken till känslorna som var då. Det är lite skrämmande på ett sätt, får mig att inse hur pass bortkopplad jag är från den tiden.
Lyssnade på Musik Non Stop med Kent tidigare ikväll, den får igång känslorna däremot, men den lyssnade jag på innan det blev som värst... och den är kopplad till en annan typ av känslor.
Haha, jag vet inte ens vad jag vill få fram med det här... Jag nostalgitrippar helt enkelt. Alldeles för sent, som vanligt, ska upp om mindre än fem timmar. Yay.

Minns att jag ofta bloggade om TH här, att jag tyckte de var bättre på tyska, för det var mer känsla i Bills röst... Men, hade jag inte hört låtarna på engelska också hade jag förmodligen inte fattat ett piss av vad de handlade om... Haha! Åh, pubertal emopojkeröst... Shit vad man crushade på det bandet. Det känns så främmande nu. Men texterna sitter fortfarande... till viss del. Namnen på bandmedlemmarna också. Tydligen.

Känns overkligt att det var 7 år sen jag var den personen.

Jag babblar bara, nonsens, inget av värde alls. Ville mest konstatera för mig själv att jag har kommit på, tror jag i alla fall, vilka känslor jag har förträngt. Vilka känslor som dämpas av medicin. Vilka känslor jag inte kommer åt längre... For future reference.

"The last look back is black, the night turns dark ahead, there's no turning back..."

Is it better to have loved than not at all?

Ännu en natt när alla tankar snurrar och ångesten har bitit sig fast. Lyssnar på Temposhark och försöker låta musiken känna åt mig. Jag var inte i skolan idag... i alla fall inte när det var skola. Det är som att jag sjunker djupare och djupare ner i ett mörkt hål. Som att jag kopplas bort från allt och alla som får mig att må bra, och jag vet inte hur jag ska stoppa det. Antar att jag bör ignorera allt min hjärna säger och bara köra. Göra det jag borde göra och bara stå ut med det. Easier said than done.
Var och dansade i skolan med folk idag/kväll, var opepp och ångestig i början... men det släppte nästan helt efter ett tag. Vill utvecklas, vill verkligen hitta tillbaka till dansen på riktigt. And I need to quit my meds to ever get back to reality.
Är ganska förvirrad gällande diverse saker, och jag ogillar när livet är fyllt av frågetecken. Kanske borde jag försöka sluta få svar på allt och bara låta frågor finnas. Det var väl bra som det var? Varför kan jag inte bara vara nöjd med tillvaron som den är?
Mitt kök luktar jäst frukt, mina kläder är utspridda över allt, mitt så kallade hem ser ut som skit... och kaoset reflekterar hur jag är just nu. Önskar inget hellre än ordning...

Om jag inte sover nu kommer jag inte komma upp till skolan imorgon heller, inte för att det är en dag jag ser fram emot på något sätt alls... Men jag måste. Och jag hatar att jag måste.

Fake it 'til you make it, ingen kommer märka någon skillnad ändå.

E y, b y s a y e t d a m w, a i s m b I k y n s m t w I s y.

Oh... right

Sitter fortfarande i min säng... Några timmar senare... Har inte ätit något... Har inte lagt mig i badet...

Brottas med tankar jag inte vill tänka, tankar den där klumpen i magen drar med sig. Lyssnar på musik jag älskar men som framkallar jobbiga känslor, vilket inte alls hjälper just nu, men samtidigt klarar jag inte av att lyssna på något annat. Vill inte heller ha tystnad.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, varför jag känner och mår såhär nu. Kanske är det bara "dags" för en low... Men de känns mer frekventa nu än de gjort på länge, eller så säger jag bara så varje gång och lurar mig själv. Tycker inte om att hamna i svackor, who does? Men det gör mig så handlingsförlamad. Tro mig, jag vill "rycka upp" mig, vara den Bex som man tycker om att ha som sällskap. Den som inte drar ner stämningen utan är glad, pepp och smått galen till och från. Den jag vet är en bra vän, som alltid ställer upp och överöser en med kärlek när man behöver det som mest. Men det är som att någon idiot precis har byggt en tjock mur mellan den jag är nu och den Bex jag precis beskrev... som jag vet existerar någonstans djupt därinne. Kanske är det ingen mer än jag som ser det här dock... Kanske ser andra på mig som vanligt. Men jag känner mig förlorad. Om det nu är rätt ord, kommer inte på något som passar in bättre på känslan.

Förmodligen känner jag för mycket. Och gör det utan att låta känslorna vara. Istället känner jag och känner efter mycket noggrant och passar på att analysera och överanalysera varenda liten känsla som jag ens känner på mig att jag kommer att känna.

Jag borde nog egentligen bara gå till köket, rosta ett par mackor, dricka ett glas mjölk, lägga mig i badet trots att det är hur sent som helst, gå och lägga mig, försöka få några timmars sömn, vakna imorgon, trycka i mig mina piller och låta den nya dagen betyda nytt humör och nya möjligheter.
Jag BORDE. Men om jag kommer följa mina egna råd är en helt annan fråga...

Anyhow, jag har en tendens att skriva så kryptiskt att jag inte förstår mig själv dagen efter ens en gång. Därför ska jag tvinga mig själv att sluta skriva trots att det myllrar av ord i fingertopparna som vill göra sig hörda/sedda, och följa mina råd... Trots att det bara är för min egen skull.

God?natt.

You don't have to give up to let go

Jobbig dag. Så många minnen. Både såna som är minnen av sånt som varit, men även minnen av saker som aldrig kommer att vara. Ångest. Årsdag för en väns bortgång... Skrämmande att inse hur åren går. Rädsla att man kommer se tillbaka om elva år till och fortfarande inte ha något som är värt att visa upp.
Hjärnan på högvarv och den sugande, mörka känslan i det hemliga gömstället mellan bröstet och magen. Stället som skapar illamående och sänder onda tankar i en kaotisk bana i hela kroppen... Somnade när jag kom hem och drömde konstiga saker. Nu sitter jag i min säng, lyssnar på Temposhark och känner mig omotiverad till att röra på mer än fingrarna. Likgiltighet, är väl det närmaste man kommer för att beskriva känslan. Så fort jag ens tänker tanken att göra något annat än bara vara här suger det till i magen och illamåendet letar sig till magen. Behöver äta och lägga mig i badet... Sen väntar något av det förmodligen jobbigaste jag någonsin kommer att behöva göra. Och när det sker är ovisst. Det hjälper inte direkt. Försöker få ordning på mig själv och mina kaotiska tankar... Men det går inte alltid som jag vill. Ska ta ut frustrationerna och alla andra känslor på dansen och musiken i allmänhet. Temadag imorgon, sen är det nästan helg igen. Det borde man överleva. Känner att jag skulle skrivit mycket mer positiva grejer här om jag hade tagit min medicin idag, men jag hade inte tillgång till den... Så, nu blev det som det blev. And I'm done.

Don't leave the world without changing something.

Show me sex appeal, get on your hands and knees, forget about the kneel, it's best to keep me pleased...

Don't mess with me - Temposhark
(nyupptäckt awesomeness)

Har hamnat i ett flow av kreativitet på många plan, känns helt underbart. Jag mår bättre, äter bättre, rör på mig, dansar, sjunger, lever... :)
Känner hur det knakar inombords och de kreativa låtskapande kugghjulen börjar röra sig, väntar bara på det perfekta tillfället när låtar börjar skriva sig själva.
Det ser så mycket ljusare ut när jag får hålla på med det jag älskar, och nu har sak efter sak i princip serverats på silverfat.

Missförstå mig rätt, det finns fortfarande mörka moln på himlen, men de passerar fortare och de som släpper en skur eller två torkar snart i solskenet som väntar. Jag är pepp, känner mig sprudlande och är nykär i musiken, en underbar sak att uppleva i ett så pass långt förhållande.

Det är en hel del att göra före terminens slut, men stressen hinner inte bita sig fast, och jag vet att allt ordnar sig :)

...and now I rule the world

I'm a recovering addict and sometimes I relapse

Lyssnar på SoKo, det var länge sen. Passar väldigt bra till en begynnande vår. Blev sen idag, trots att jag hade sovmorgon... Brukar vara så dock, när man har sovmorgon är det som att tiden inte existerar riktigt. Man har all tid i världen, tills man inte har det... Alls. Aja, blev klar med en skrivuppgift i skolan i alla fall, det var av novellslag. Love it. Sen var det spanska, bästa lektionerna som finns!

Blev en promenad till Ryd centrum sen med några kompisar, och sen hittade jag till och med hem utan några större problem.

Jag har juice i min kyl och solstrålar i min lägenhet.
Det kunde ha varit mycket värre.
Helt ok tisdag.

Come on over and shoot the shit

Vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Gör ett val för att komma ur ett visst beteende som jag känner är skadligt, för att falla tillbaka i exakt samma mönster men med andra människor. När ska jag lära mig?
Är trött på att försöka vara till hjälp, organisera, fixa och inte få ett piss för det. Ingen tacksamhet, bara oseriösa svar och skitsnack.
Vill inte mer. Det finns få som faktiskt är där när jag behöver det, som är där även om jag glömmer bort att de är där. Borde bara lägga all min tid, ge all min kärlek och energi på/till de människorna. Men jag kommer alltid på det för sent.
Förstår inte vad det är som gör att jag begår samma misstag om och om igen, att jag gör det trots medvetenheten om att det är det dummaste jag kan göra...

Helgen har bestått av nästintill ingenting. Har legat i min säng med datorn sen jag hämtade ut modemet från Comhem i fredags... Kollat på serier och dödat hjärnceller på diverse sajter... Produktivt.

Tror jag ska laga riktig mat idag. Men, jag vet inte, för pengarna har sinat rejält i och med resan... Och jag måste bestämma mig för om jag ska ha riktig mat nu, eller någon annan gång under de två kommande veckorna innan det finns pengar på kontot för en stund. Blir det nudlar eller något annat fantastiskt från studentmenyn ska jag i alla fall försöka mig på en sallad... Haha, jo, faktiskt, en sallad. Kanske inte behöver mer än en sallad... Skulle kunna göra pastasallad... Ha i ägg... Se om jag äger tonfisk fortfarande... Och göra en vitlökssås. Det låter faktiskt gott. Blev hungrig nu.

Anyhow, jag är trött på att känna att jag inte behövs utöver när jag kan göra något för någon.
Det gäller inte alla, men det gäller en hel del som jag har eller har haft riktigt nära hjärtat på senaste tiden.
It hurts.

Ser fram emot veckan som kommer, för den innehåller förhoppningsvis en dos av bästis, vilket är på tiden. Och det är på tiden att jag slutar skjuta upp viktiga människor.

Återgå till er banala söndag. I'm out.

Well that escalated quickly..!

Höll på att somna... John Frusciante i högtalarna och Windows media players supermegaawesometrippy visuella effekter på. Mitt i en låt hör jag ljud. Som fyrverkerier men ändå inte. Tankarna går direkt till det jag läste för bara någon timme sen efter att mamma frågade vad som hade hänt i Ryd. Jag visste ingenting, men googlade... Hamnade på Corren.se och fick reda på att det var skottlossning här igårkväll... Tänkte att det kanske var något liknande igen. Även om jag inte är orolig för min skull känns det sådär trevligt att sånt sker några gator bort.
Är hur som helst klarvaken nu och känner obehag.
Hoppas verkligen det bara var idioter som sköt raketer utan någon som helst vettig anledning...

Som Amanda sa... Det är ett wake up call när det händer utanför dörren.

Oh well, lär veta imorgon om det var något att bry sig om... Men ändå. Det hände ju ändå igår, tydligen.

It's not as fun as it was

Hade inte direkt föreställt mig att det skulle vara såhär. Att flytta till en större lägenhet, komma hem ifrån resan... hade räknat stenhårt med att det skulle bli ett rejält uppsving liksom. Ny energi, nytt liv. Istället går det åt helt fel håll. Nedförsbacke och acceleration. Känner mig tjatig, och jag förstår latheten som säger att jag bor för långt bort nu. Fattar grejen med att det krävs mer planering. Att det inte bara är att dra på sig närmaste paret skor och vara framme en minut senare. Men jag saknar umgänget ändå. And I'm done asking.
Det krävs verkligen inte mer än en fråga om någon känner för att komma hit. Så länge skolan och allt den innebär ligger någorlunda i fas gör jag liksom ingenting vettigt när jag kommer hem från skolan.
Känner att jag hamnar i en sån där period igen när jag måste somna till Hercules.
Jag skulle ju hitta mig själv, ladda batterierna och komma hem som en ny människa.
Det enda jag känner är att jag är oduglig. I allt.
Crap?

Lost

Det är så lätt att tro att man vet allt, har allt planerat... vet vilka människor som ska ingå i ens liv. Sen dyker helt andra saker upp. Nya erfarenheter. Nya människor. Hemlängtan till en i princip okänd plats. Fjärilar i magen för att livet börjar leva sitt eget liv. Jag vet inte längre vad jag vill... har en officiell plan om någon frågar, men inuti bubblar ännu en häxbrygd gjord av alla galna och vettiga planer, kryddad med längtan, storslagna drömmar och en gnutta impulsivitet. Känns som att jag vill uppleva allt NU. Som att tiden för upplevelser och äventyr håller på att rinna ut. Som att jag behöver 48 timmar på dygnet för att hinna med allt som krävs. För samtidigt som jag vill äventyra och resa och leva vet jag att åren som följer kommer att kräva att jag har pluggat och har någonstans att komma tillbaka till som innehåller rutiner och allt nödvändigt ont som ett vuxet liv kräver. Jag vill nästan klona mig för att hinna med båda. Och sen bli en igen för att känna att jag har levt på alla sätt jag kan. Det är som att jag måste få allt det här gjort innan jag blir 30. Men det skulle behöva kastas om i planeringen. För jag vill känna friheten jag fick provsmaka. Jag vill resa, bo, vara överallt. Men om jag ännu en gång kastar bort skolbänken finns det inget kvar för mig när jag vill tillbaka till mitt bo. Känner mig bara så vilse, jag vill för mycket för att våga något av det.
It's a weird feeling.

Hello Africa, tell me how you're doing

Jag är tillbaka på svensk mark. När vi landade och såg snön tänkte vi nästan be piloten vända. Det har hänt så mycket, varit en helt sjuk upplevelse. Men jag har varken ork eller tid att beskriva allt just nu, ska lämna in en reselogg i skolan ändå. Så när den är färdig kan jag slänga upp den här också, för intresserade.

Imorgon ska jag flytta in i min tvåa i Ryd. Känns... overkligt. Har inte riktigt kommit ikapp någon form av verklighet än. Lämnade en stor del av hjärtat i Kenya, helt underbart ställe. Men hur som helst ska jag bo ensam på riktigt för första gången. Västervik räknas inte riktigt, Ronny flyttade in nästan på en gång... Haha. Men det ska bli skönt. Kommer sakna internatet på ett sätt, ha folk man känner vägg i vägg liksom. Men det blir bra, skönt med privacy liksom. Dessutom får folk komma och hälsa på mycket. Vet att ensamheten är jobbig för min del emellanåt.
Måste även lära mig hitta till skolan därifrån, kan bli intressant! Haha!

Längtar en del till skolan, men samtidigt längtar jag efter att inte ha några måsten. Tror jag hittade friheten jag letat efter, i alla fall delvis, under min resa.

Finns fortfarande en del frågetecken som inte rätats ut helt, och en del som förmodligen har gjort det, men som jag skjuter upp att ta itu med.

Jag börjar med att överleva morgondagen. De som känner mig vet hur mycket jag avskyr att flytta. Vet inte hur många gånger jag har gjort det hittills... Vågar inte räkna.

Men jag är här, och det är ett steg i rätt riktning.

Ska skriva mer utförligt om saker en annan dag... Promise. :)

Oh hai 2014!

Så att... Om 8 dagar håller jag nog på att checka in på Arlanda, för att bege mig på ett äventyr i Afrika. Känns helt galet. Har inte riktigt greppat vad det är jag ska göra... Haha. Tror inte det kommer bli verklighet förrän man varit där ett par dagar faktiskt. Jag går in någon form av survival mode när jag ska resa långt. Det handlar bara om att ta sig från punkt A till punkt B i ett stycke, med rätt packning. Väl framme måste jag hinna ikapp mig själv innan jag kan ta in och bearbeta nya intryck.

En parentes...
Jag har hittills stavat fel på orden Afrika (Afrkra) och ikapp (ickap), samt fått googla fram ordet bearbeta då jag bara fick upp "process" i huvudet... Jag tyckte processera kändes fel. Hrm.

Anyhow, jag märker själv hur väck jag är, gällande det mesta... Jag sover i princip hela tiden, men på helt fel tider. Har inte ens vågat tänka på packningen och JAG KAN INTE STAVA LÄNGRE.

Det blir fel hela tiden nu, ger upp.

Får skriva mer en annan gång, när jag har kontroll över fingrarna.