Don't let me slip into the quiet

"Is peace so hard to find?"

Hittade en gammal goding när jag läste igenom blogginlägg från den här tiden tidigare år... Quiet - Hypnogaja, fortfarande helt amazing.

Klockan är en del och om jag ska orka vara duktig imorgon/idag borde jag sova. Typ nu. Men jag insåg att jag inte direkt har ätit något idag... Frukost visserligen, men lunchen i skolan var några half assed gafflar majsbiff och kikärtor... Ingen fine dining direkt. Sen jag kom hem har jag bara ätit upp min Marabou Oreo och glass...

Är något lugnare i humöret nu, kan ha med glaset vin/ginger ale att göra. Och badet. Och musiken jag lyssnat på. Så länge jag inte tänker på det är det okej.

Längtar efter Vallarocken på torsdag, hoppas på awesome väder.

Hade inget vettigt att skriva här egentligen, ville mest citera låten.

Godnatt.

If it's ok with you, I think I'll stay here for a little while

En god natts sömn, jag var relativt pepp på skolan i morse, kom dock 10 minuter sent till första lektionen, insåg att det visst var tillvalsvecka så det betydde matte hela dagen, gjorde mig inte så mycket, tycker det är skönt att få fokusera på ett ämne en hel dag. Oftast.
Ringde vårdcentralen (med hjälp av Esther) och de ringde upp mig och nu är bollen i rullning angående att skaffa hjälp för mitt psykiska mående. Gött!
Hur som helst, hade mitt möte med SYV och det kändes bra också, ringde även till Västervik för att bli remissad till Capio via dem, fick inget direkt svar, men tror de ringer imorgon. Körde på med matten igen så mycket jag orkade och har nu 4 tal kvar att göra innan jag är färdig med kapitel 3, så med intensivmatten i sommar bör jag fixa behörigheten i matte 2.
Efteråt, när jag slutat, skulle jag försöka få tag i min samhällskunskapslärare men han var inte i lärarrummet. Däremot var en annan där. Vi pratade lite om allt, och för att göra en lång historia kort så anser hon att jag förmodligen inte är "frisk nog" att gå F-linjen och att jag troligtvis inte kommer få min behörighet i samhällskunskap p.g.a. frånvaron.

FÖR DET ÄR JU PRECIS VAD MAN BEHÖVER HÖRA NÄR MAN TAGIT SIG I KRAGEN OCH BESTÄMT SIG FÖR ATT GÖRA DEN HÄR VECKAN TILL EN REVANSCHVECKA.
Eller?

Jag blev SÅ otroligt sänkt av hennes kommentarer att jag gick hem med otroligt tunga steg och bara däckade i sängen när jag kom hem, hade ingen ork kvar till att ens sitta framför datorn. Jag blev (och är) sjukt låg, fattar inte hur människor tänker.

Den dagen jag faktiskt tar tag i att börja må bättre och sköta skolan får jag det där kastat i ansiktet på mig, schysst, verkligen.

Jag är så fruktansvärt arg över det att jag knappt får fram några ord här, det känns som att något inom mig kommer explodera, och den känslan är aldrig bra när det gäller mig.

Det kliar i fingertopparna. Tonvis med fula ord vill ut. Så jag avslutar här, för allas skull.

Fucking idiots.

Tänk om jag har fel, jag kan ha fel

Måndag = skit
Tisdag = F-dagen, nervositet, pepp
Onsdag = skitförmiddag, okej eftermiddag
Torsdag = skit, MC på poetry slam på kvällen
Fredag = skit
Lördag = mamma kom hit och var en ängel
Söndag = has only just begun

Fick ett meddelande idag, eller ja, chattade snarare, av/med en mycket klok människa... Hon ställde frågor som jag kanske omedvetet har undvikit att ställa själv, ifrågasatte det som blivit min norm och det fick hjärnkontoret att vakna. Lite googlande senare och jag känner att det kanske kan stämma. Kan bara få veta om det är så genom utredning dock, och första steget mot det är att kontakta vårdcentralen. Måndag ska jag ta itu med det. Hade ju varit rätt underbart att kunna sätta ett namn på allt mörker, och få rätt hjälp... Även om jag räds att stämplas med en diagnos emellanåt. But then again, I can't go on like this. Hur bra är det om man felmedicineras liksom? Jag ville byta medicin förrförra sommaren... Ändå är jag fortfarande knaprare av högsta dosen Sertralin och inne på mitt fjärde år med substansen i systemet. Det var inte meningen att det skulle vara så, alls.

Jag väntar på svar från Valla angående om jag kommit in på fritidsledarutbildningen. Och jag hoppas verkligen att det blir av. Och att de andra som sökt som redan går på Valla kommer in också, bekanta ansikten gör mig trygg. Teater. Det kan bli riktigt bra. Jag måste bara hitta tillbaka till det rättvända dygnet och dagar i skolan istället för hemma under ett ångesttäcke.

På måndag ska jag ha samtal med skolans SYV för att rusta upp studieplanen. Och jag har bestämt mig för att vara kvar efter jag slutat ett par timmar varje dag, jag kan inte ge upp nu, inte när jag är så nära mållinjen. Inte när min student väntar runt hörnet... Äntligen.

Min fot trilskas, den envisas med att vara skadad hela tiden. Den gör ont och hindrar mig från att fungera normalt. Förbannade leder och tendensen de har att vrickas hur lätt som helst!

Jag har nojiga tankar i huvudet, som vanligt, men de är irriterande och jag vill bli kvitt dem. Nu.

Oro över allt möjligt och inför allt möjligt, men jag tänker ta en dag i taget och tackla problemen där och då.

Jag önskar att jag hade ork att ta hand om min kropp, men tror det går hand i hand med mitt psykiska mående och tänker vara förstående gentemot mig själv. Även om jag avskyr vad spegeln visar. Varför? Den som kunde svara på det... Onödigt hat, för jag duger precis som jag är, det vet jag, men mina hjärnspöken godkänner det inte. Dock vet jag att jag skulle må bättre rent fysiskt av att gå ner några av dessa extrakilon, längtar efter att kunna gå till skolan utan att känna mig helt död när jag väl kommer fram.

Ser fram emot Vallarocken den 15:e, hoppas på fint väder och vet om finare sällskap.

Jag är på en rätt okej plats rent mentalt just nu, känner mig relativt lugn, nästan harmonisk, kanske är det så att mitt stora frågetecken håller på att rätas ut. Kanske har jag äntligen lyckats kränga av mig ryggsäcken och låter den ligga på marken tills jag är stark nog att bära den igen...

Vi får se.
För stunden är jag okej. And that's more than I can say most days.

Time redefines itself

Idag är en sån dag då jag vill bli lämnad ifred, då jag inte har någon kraft inom mig att kämpa, då det tar emot för mycket och trots försök att resonera med mig själv sitter jag ändå i sängen och låter tiden rinna ur händerna på mig.

Jag vet inte vad det här beror på, allt känns bara överväldigande och min respons är total shutdown.

"Time heals nothing, nothing"

Resume - Sopor Aeternus & The Ensemble of Shadows

Comic Sans scare!

Klickade upp min blogg och fick se att inläggsrubrikerna var i COMIC SANS?! Inte okej. Var dock inte så när jag uppdaterat sidan... Skrämmas sådär, fy!

Idag, om lite mer än en timme, kommer min mami hit! Vi ska ut på stan, shoppa och äta på Aioli. Charlie får vara här i lägenheten så länge. Sen vet jag inte vad vi hittar på, film kanske, bara umgås. Hon blir kvar över natten också, LYX!
Sååå jag ska duscha för första gången i den här lägenheten... (haha, det låter hemskt, menar bara att jag endast tagit bad här hittills) och försöka plocka undan lite skit. I alla fall se till att all skit är på varsin plats. Har knappt ett golv i sovrummet liksom.

Kanske skulle vara bra att få i sig lite frukost också, annars är jag inte rolig att umgås med.

Jag festade inte på Valborg, var hemma, tittade på True Blood och njöt av att bara vara. Var verkligen inte på socialt humör, så det kändes bäst så.
På tisdag är det F-dag i skolan, alla som sökt till fritidsledarutbildningen kommer då. Vet inte varför, men jag är galet nervös. Måste skriva ett personligt brev på måndag också... Bah. Har fortfarande inte bestämt mig helt än för vad jag ska göra... Kanske kommer underfund med det på tisdag. Vi får se.

Längtar efter vårdagen i skolan, och Vallarocken! Fattar inte att terminen snart är slut... anmälde mig till intensivmatten igår också. Hoppas den blir av, vill verkligen bli klar med Ma2.

Babbel babbel.

Bai.

Om ork och bristen på den

JAG. ÄR. TRÖTT.

Sitter i skolan, har slutat, men tänkte att jag skulle få lite skolarbete gjort. Det går sådär. Har läst ett häfte i alla fall... är dock helt slut, både i huvudet och kroppen allmänt. Orkar inte tvinga mig själv att göra saker. Behöver en rejäl spark i arslet för att komma igång med skiten.

Frågan är om man ska gå hem, vila en stund och sen skärpa till sig och ägna tid åt skolan trots att det tar emot mer än att trä en falukorv genom ett nålsöga...

Får ju inget gjort här ändå.

Behöver handla också. Blä.

Bild! Because I can. Och för att jag känner mig lite fin i klänningen.

Jackals and flames

Det här med sömn verkar inte fungera så bra för mig längre, nätterna är klarvakna medan allt annat är som en video i 144p på Youtube... Eller som att någon lekt för mycket med filter i Instagram och gjort fokuspunkten omöjlig att definiera. Vadå skadad av sociala medier?

Har legat i min säng och tittat på det lilla material jag har med mig hem från Afrika. I filmväg då. Önskar att jag hade filmat mer, och fotat mer... Vår klass borde haft ett helt camera crew med sig 24/7 egentligen. Galenskaper. Det fick mig att le i alla fall, och trots kaos och sjukdom så är det rätt awesome minnen att ha såhär i efterhand... Även om vi kanske inte gjorde vad vi skulle gjort.

Längtar efter att få resa igen.

Söndagen började strax efter tre på eftermiddagen för min del, följdes av ett svalt bad och sen packade jag ihop lite skit och drog till Esther på kvällen. Vi grillade och pratade massor, kollade på One Tree Hill, sjöng, flummade, skrattade... Hade kul liksom! Tillsammans med Lukas också, och vi nördade dansvideor på youtube medan Esther snackade i telefon. Det blev dock ingen sömn för min del men jag klarade av skoldagen förvånansvärt bra ändå. Matten var inga problem alls, konstigt nog, har aldrig förstått mig på geometri och nu var inte ens de svåra uppgifterna i boken särskilt svåra. Ska inte klaga dock, det är skönt med lite flyt för en gångs skull! Stannade i skolan lite extra, tog ett linjerådsmöte då varken ordinarie eller suppleant kunde gå. Allt för att hålla mig vaken så länge som möjligt liksom... Skaffade även material till sista uppgiften jag har kvar i engelskan för att få den godkänd, så det ska fixas. Måste bara prata med Per och se vad han vill ha in av mig för att jag ska godkännas i samhällskunskapen, den är liksom viktigast just nu om man ser till behörighetskraven. Passade på att lämna in min ansökan till A-linjen också, har ju fortfarande inte bestämt mig för vad jag vill riktigt. Det... beror på lite andra saker. Men då har jag i alla fall två val. Sökte till foto och film igen, lär inte få någon plats där, för de hade redan över 20 som sökt. Men rektorn saknar mig där, sa hon... Så man vet ju aldrig. Haha! Sen sökte jag samma jag går nu, fast kursen kommer vara omgjord och heta kultur och omvärld. Skulle ju vara rätt häftigt att åka tillbaka till Afrika igen, kunna ta in så mycket mer nu när det inte är en så stor omställning att komma dit... vi får se!

När jag kom hem klarade jag inte av att hålla ögonen öppna särskilt länge och jag somnade strax innan 18, bad min mor väcka mig 19:30 vilket hon gjorde... bad då om en halvtimme till, men hon glömde bort mig och jag väcktes först vid 21. Gör inget, egentligen, betyder bara att det blir väldigt lite sömn i natt. Klockan är snart 4, men skoldagen är kort. Har bara två lektioner. Sitter nog kvar efteråt dock, försöka få någon uppgift gjord. Eller åtminstone påbörjad.

April är snart slut, fattar inte vart tiden tar vägen... Känns helt sjukt att läsåret snart är slut, vi började ju nyss.

Vet inte alls hur min sommar kommer se ut, hade planer men de ändrades rätt tvärt... Eller ja, upphörde existera snarare. En dag i taget, och Valborg ska klaras av också. Haha.

Känner tröttheten smyga sig på, ska ta vara på den innan den lämnar mig igen.

Om gårdagen

Sov ingenting, trodde att jag skulle somna, men icke! Istället fick jag ett ryck och tog ur mina dreads... Det tog sin lilla stund och jag fick göra mig klar för skolan på en kvart, kom ca 10 min för sent, till vad som visade sig vara absolut ingenting. Ingen lektion alls tydligen, jag trodde ändå vi skulle ha spanska trots att Henrik var iväg. Trist. Satt i soffan och försökte läsa Dragón Rojo (eller det jag har av den) men gav upp då min hjärna var mos. Hängde med Jonny och Llewelyn i soffan och kollade på absurda grejer på nätet. Sen blev det fika, svepte, min andra för dagen, kopp "obaffe" (kaffe med oboy i) och väntade på Esther i rökrutan. Sen när det var dags för lektion igen köpte jag en Powerking att ha med på lektionen och alternerade mellan att vara hyper/babblig och i princip död. Hade bara ätit en banan när det var dags för lunch... Den bestod av pytt-i-panna och jag valde det vegetariska som var bönor av olika slag typ. Petade i mig lite men hade sjuk ångest i kroppen. Verkligen i kroppen, psykiskt var det inte så jobbigt men min kropp gjorde uppror. Fick en Atarax av en tjej i skolan precis innan lunchen och väntade otåligt på att den skulle ha någon verkan. Vet att jag blir sådär av för lite sömn och för mycket koffein och jag hade som sagt redan fått i mig en stor kopp obaffe hemma, en vanlig kopp i skolan plus en energidryck under loppet av fem timmar och på en relativt tom mage. Inte den bästa kombinationen...
Hur som helst hade jag ett möte med rektorn efter lunchen och berättade om senaste svackan och att jag oroar mig över skolan och allt det där, det gick bra och lärarna jag har ska ha fått mail om situationen så jag slipper dra det med alla... Känns skönt, en lättnad liksom. Gick till det som var kvar av min sista lektion och fick anstränga mig rejält för att inte somna, vi slutade lite tidigare än vanligt och jag gick ut till Esther som satt i Gläntan och sa att jag skulle bryta ihop totalt om jag inte fick sova NU. Hon gav mig choklad och vi drog till stan istället, haha! Glassdate med glass från Bosses, jag åt blodapelsinsorbet, mycket gott. Fräsch, syrlig smak liksom. Vi satt på en bänk (i skuggan dessutom) och åt glass och pratade om allt möjligt. Sen var det dags för att jaga kläder. Vi började på Gina Tricot men det var bara besvikelser där inne, vi hittade asfina enkla klänningar som skulle varit perfekta, men de tryckte ihop och in brösten så att det såg ut ungefär som jag tänker mig att en bar röv ser ut om man ligger under ett glasbord och ser den sitta på glaset... Inte okej någonstans! Efter det tittade vi in på Indiska även om vi var säkra på att vi inte skulle hitta något, eller ja, vi skulle hitta massor, men inget som var snällt nog mot plånböckerna. MEN! Vi hade fel och blev båda två med varsin skogsgrön bolero/jacka/kofta med lite arméstuk typ. Den var rätt magisk. Framhävde det som faktiskt är helt okej (läs awesome, I'm trying to be modest here) med min figur och trollade fram Esthers midja. Förvånansvärt billigt för att vara Indiska också, 199 kronor, ingen rea eller något. Det var gött! Sen kollade vi New Yorker men hittade inget där heller och jag var fortfarande i behov av en ny topp av något slag. Vi gick till lite alla möjliga ställen men jag känner att det här inlägget håller på att bli en bok, så jag hoppar över lite. Hittade ett svart linne på Cubus som jag sett innan, fast i babyrosa, vilket jag inte kan ha, som fick följa med mig hem. Vi bestämde oss för att det var dags för mat, och jag var nära kollaps hela tiden typ. Vi gick till McDonalds men köerna sträckte sig till dörren, så vi sket i det och drog till Sibylla istället. Jag kände mig inte hungrig men tog en pommes ändå och drack läsk, trycka i mig energi bara för att kunna stå upp i princip. Sen kom en av Esthers vänner så de satt och pratade ett tag och jag passade på att dra till bolaget där jag träffade på Jack. Hittade även en Ted, en Jonny och en Rick där. Så det ska vara på en fredag som infaller den 25:e! Blev färdig rätt fort där och gick tillbaka till Sibylla. Vi började röra oss därifrån när Llewelyn dök upp (alla var på stan more or less) och lite längre bort stod resten av packet (said with love), jag och Esther gick till Hemköp och införskaffade nödvändigheter till kvällen och sen traskade vi aströtta och ömma i fötter och axlar till Resecentrum för att åka hem och göra oss i ordning. När jag kom hem la jag mig i sängen, ringde min mor, bad henne väcka mig vid 19 (klockan var typ 18:30) och somnade på en gång. När jag blev väckt bad jag om en kvart till, den flög förbi alldeles för fort. Tvingade mig själv att gå upp ur sängen och var helt groggy, ville verkligen sova, MEN jag ville festa mer... Så jag började göra mig i ordning. Esther kom hit och vi drog till internatet tillsammans för grillfesten. Var massa fint folk där och vi hade kul! Cryo, Ashur och Emil var där, sen kom tvillingarna och Nasse också. Mys! Kul att träffa alla igen också. Det blev the usual festande och sen skulle folk dra ner på stan. Vi hamnade i taxi... öh... vad heter taxi i plural? Taxibilar? Vi kör på det. Vi hamnade i taxibilar och jag betalade för min/vår/whatever. Vi åkte till Ågatan och skulle in på Platens eller något antar jag, men jag kände att jag inte orkade mer den kvällen så jag och Esther drog till McD och åt och gick sen till bussarna. Klockan var väl typ 1:30 när jag kom hem och jag däckade i princip på en gång, det var otroligt skönt att sova.
Idag är jag helt slut i kropp och själ, haha, galenskaper! Men det var länge sen det blev så mycket party, så det är värt det. Försöker kurera mig med True Blood och ska äta löjliga mängder pasta nu för min mage påstår att den vill ha mat.
Trodde inte jag skulle skriva såhär mycket, blev verkligen en wall of text, men så går det när jag inte sover hela tiden utan faktiskt gör saker med mitt liv. Och just det! Jag ska fortfarande göra mitt riktiga hår till dreads, och jag har inte rett ut det som redan är på väg att bli dreads (as if I even could), men syntetdreadsen började kännas rätt nasty, och jag har saknat att ha mössa på mig. Haha!

Well, I shan't bother ye anymore.

Klockan är fyra och här är ekot

Jag är fortfarande vaken.
Det var inte alls meningen.
Kan inte komma till ro.
Hungern hälsar plötsligt på.
Rastlöshet i benen.
En hjärna på högvarv.
Stiga upp om två och en halv timme.
Är nog inte lönt att sova.
Ändå kommer mina ögonlock slutas så fort jag skrivit klart det här.
Och morgonen blir en kamp.

Sometimes I hear my voice and it's been here, silent all these years

Spenderade drygt en timme åt att kolla på liveklipp på Tori Amos. Satt och grät till varenda låt, extra mycket i Winter, den är så vacker. Antar att det var en del som behövde utrymmas via tårkanalerna... Har aldrig uppskattat pianomusik på samma sätt som jag gör när det är hennes musik. Helt fantastisk.

Det är officiellt den 25:e nu.
Det innebär att min lillasyster fyller år. Så stolt över henne, hon spenderade nyss ett halvår i Thailand och jobbade där som personlig assistent. Sjukt häftigt att bara dra iväg sådär. Innan dess flyttade hon till Norge för att jobba också. Hon är grym, helt enkelt.
Dessutom betyder det att kontot fyllts på, men det töms nästan lika fort igen.
Och... om en månad är det mina föräldrars bröllopsdag.

Jag aktiverade mitt Facebookkonto igen, tre dagar utan kändes tillräckligt. Lustigt dock, så fort jag började scrolla igenom nyhetsflödet fick jag ett sug i magen, lite ångestfyllt var det allt. Fattar inte riktigt varför. Har dock ingen "genväg" till Facebook på datorn, så det blir ett aktivt val varje gång jag går in där nu, och inte bara ett klick på en knapp i brist på annat. Men... jag kan skylla på påsken och säga att jag gjorde en Jesus, återuppstod (...eller loggade in, snarare) på Facebook efter tre dygn. Höhö.

Hade inte alls tänkt vara vaken såhär dags, men saker brukar inte bli som jag har tänkt särskilt ofta nu för tiden så jag borde inte vara förvånad.

Mitt köksbord brakade ihop förut förresten, det var lite läskigt.

Well, ska jag lyckas ta mig till skolan bör jag sova, alltså bör jag sluta använda min dator.
G'night.

This, I've missed.

Upptäckte precis förhårdnader på fingertopparna. Det gör mig lycklig. Det betyder att jag har spelat gitarr. En hel del. Och det är ett bra tecken.

Den står bredvid min säng, och jag har ackord sparade som favoriter tillgängliga när som helst. Skiter i om rösten bär eller brister. Som alltid är musiken det som lyfter upp mig när inget annat kan.

Det som spelas mest är Kent och Tori Amos faktiskt, trots att det inte alls är det bekvämaste som finns att spela eller sjunga.

Jag hoppas innerligt på en bra helg. Jag behöver en boost för att hamna på rätt köl.

Jag älskar min gitarr.

That's all.

And I'm here still waiting, withering where some snowman was

Gårdagen var både otroligt jobbig och väldigt rolig. Trodde naivt att det som var bra skulle hålla i sig tills natten var över, men icke. Klarade inte av att gå upp ur sängen i morse, gjorde flera försök, men insåg att det inte var någon idé idag. Känns riktigt jobbigt nu då jag vet att terminen börjar gå mot sitt slut och det är många lediga dagar insprängda i veckorna... Min närvaro är för låg för att jag ska vara godkänd i kursen och jag börjar tvivla på att jag fixar samhällskunskapen till sommaren. Ska dock prata med rektorn imorgon efter lunch, förklara allt, se vad som krävs av mig mer exakt för att jag ska fixa det här. För jag vill fixa det.

Blir helt slut i huvudet (och kroppen) av den här ständiga bergochdalbanan jag befinner mig i, vet varken upp eller ner och har svårt att fokusera på en sak i taget.

Dock kan jag säga att jag fick veta att jag blev godkänd på matteprovet igår, så det är en sak mindre att oroa sig över. Väldigt skönt. Började på geometrikapitlet igår, har inte läst geometri sen jag läste matte A på gymnasiet för flera år sen... Men det påstås att jag har lätt för matte, enligt min mattelärare som även påstår att han inte har lätt för matte. I dunno. Jag håller inte med, men jag har ju bara mig själv att jämföra med.

Känner mig inte förtjänt av att ta helg imorgon, oron över skolan gnager i mig något otroligt... Do not like.

Imorgon är det spanska, utan Henrik, which is gonna suck.

Näe, måste göra något annat än sitta här, blir galen på kaoset inuti.

Jag lever i alla fall, och håller i mig hårt trots alla tvära kast och vändningar, men jag är långt ifrån att vara på topp.

The reality is...

Där försvann all pepp, är otroligt trött, kroppen fungerar knappt. Har gått omkring i lägenheten som om jag vore full, asdålig balans. Är påklädd, har ätit, väntar mest på att tiden ska gå... Orkar inte göra mig i ordning mer än såhär, kanske slänger på mascara, bara för att jag ska känna mig finare än jag är.

Är ingen asrolig dag enligt schemat heller... samhällskunskap (temaversionen), lunch (som skulle vara köttfärslimpa, mår illa av bara tanken), efter det ska det vara aktivitetsgrupp.. dans.. om det ens blir av, är inte så himla pepp ändå, kanske tar tiden till att plugga istället... och efter det är de så vänliga så och lägger ett mattepass som sista lektion. Geometri ska påbörjas. Eugh.
Sen... tänker jag gå hem till mitt misärnäste och låta tiden passera igen.

Känns som en rätt meningslös dag ärligt talat, men den ska ändå få passera som den bör.

Slipper väldigt gärna överdrivet uppåt människor idag, känner mig bara hatisk.

Great.

Sleepless - Cradle of Filth

Introt på den låten får mig att rysa av välbehag. Gillar den skarpt. Även om jag inte alls lyssnar på dem lika mycket som jag gjorde förr.

Hittade faktiskt uppgiften, på ett ungefär, i mitt skrivhäfte. Stod inte exakt vad jag skulle göra, men det fanns ett antal punkter... Så jag gjorde mitt bästa att hitta info om dem, samlat allt i ett dokument och skriver ut det i skolan. Har läst igenom det mesta, så det blir nog bra. Känns rätt gött att ha gjort något vettigt. Hade det varit vilken annan dag som helst hade jag slösat bort tiden på Youtube eller något, men nu har jag fått en uppgift gjord OCH har tid över till vad som helst. T.ex. kolla ett par avsnitt av True Blood. Eller i alla fall ett avsnitt. Ska göra någon frukost också, tror det blir cous-cous och räkor, är hungrig på lagad mat faktiskt. Min inre klocka stämmer inte överens med den riktiga tiden än... Men det blir nog bra.

Är otroligt seg i huvudet, vet inte hur den här dagen kommer att gå, men jag får väl dricka en kopp kaffe i skolan på fikat, och köpa energidryck i varuautomaten eller något. Det ska nog gå. Är lite halvt pepp på att gå till skolan faktiskt, känns skönt. Har fortfarande ångest som tumlar runt inuti, men om jag bara kan hålla fast vid det lilla positiva jag känner just nu ska jag nog lyckas ta mig igenom dagen utan några större men.

Funderar på om jag borde skriva ett mail till personalen på skolan, förklara vad det är som pågår... Eller om det räcker att Henrik vet om det. Ska fundera på det, kan visserligen ta det med rektorn också, och min mentor. Jag vet inte, skit är det i vilket fall som helst. Men. Inte fokus på det nu.

Frukost och True Blood, så tar jag itu med resten av dagen efter det.

So tell me how it should be

Har minnen av att jag får sömnproblem i samband med att måendet är såhär, var länge sen dock, så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Men enligt min kropp hade jag sovit tillräckligt efter knappt 4 timmar, så nu är jag vaken. Obviously. Känns inte lönt att försöka somna om, men jag ogillar att vara vaken när jag mår såhär. Finns liksom ingenstans att ta vägen, ingenstans att... gömma sig.

Skriver av mig titt som tätt i min privata blogg, men jag blir inte klokare för det, tar mig snarare bara djupare ner i avgrunden. Men, det har säkert en positiv inverkan på något plan.

Funderar på ifall jag ska göra mig i ordning riktigt tidigt och dra till skolan vid 7 typ... Börjar inte förrän efter fikat men vet att jag har en uppgift som ska redovisas, och är rätt säker på att jag inte har materialet till det här hemma... Ska kolla igenom mina grejer dock, men det känns som ett tryggare alternativ att komma bort från det mörka näste som skapats här de senaste dygnen.

Mörk och invecklad, jag vet. Det suger.

Borde förmodligen inte ens skriva här just nu, men det är min portal till resten av universum, och så har det varit i flera år.

Är jag den enda som aldrig förstår?

I'm not in a good place right now.

Tänker inte gå in på det djupare, men jag har en del att ta itu med då jag fuckat upp ett och annat, och lär därför inte vara den mest sociala varelsen. Som sagt har jag tagit en paus från Facebook, utan att "varna" folk där, och de flesta vet förmodligen ingenting om bloggen heller, så det kanske inte var det smartaste. Men, undrar folk så finns ju min mobil fortfarande. Anyhow, tänkte bara säga det. Att jag inte mår helt hundra för tillfället, så slipper folk spekulera i vad det är som pågår.

Det lär ordna sig, jag har varit i den här situationen förr.

Öh... ja. Det var väl bara det.

This was refreshing.

Har inaktiverat mitt Facebookkonto, känner att jag behöver fokusera på annat ett tag.
Känns faktiskt skönt, som att allt blev en aning lättare. Sjukt hur mycket sociala medier kan tynga ner en.
Jag ska ta ett bad nu, kolla på ett avsnitt till av True Blood och sen sova. Skola imorgon igen, finally.
Well, nu vet ni, och det är inte permanent förresten, vill bara underlätta för mig själv för nu är det fokus på skolan som gäller.

Godnatt

Crack your whip

Irriterande är inte bra nog som ord. It's beyond that. Lustigt hur man alltid hamnar i situationer där ingen vill erkänna att den har fel. Jag brukar vara den som böjer mig, tar på mig skulden, bara för att bli kvitt den jobbiga situationen. Nu kanske det handlar om missförstånd, men frågan är om det är värt det... Att överhuvudtaget försöka bena ut situationen. I dunno. Kanske handlar det om att jag formulerade mig illa, att jag använde mig av ett adjektiv istället för ett adverb. Kanske är det i grunden bara grammatiskt fel. Jag kan absolut erkänna att jag kunde formulerat mig på ett... bättre sätt. Men vad det hela handlar om när man skalar ner det maximalt är att jag reagerade på något som upprörde mig. Är det ens någons fel då? Jag har ju mina uppfattningar och känslor angående saker, och bara för att de skiljer sig från någon annans så betyder det väl inte att de är fel? Precis som att den som tycker något annat än vad jag gör inte heller har fel. Frågan är fortfarande är det värt att diskutera saken?

Avslutar med att citera låten som precis dök upp i högtalarna, och som har passat in för bra på senaste tiden:
"Spelar inte längre någon roll, jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll. Du lämnade mig ensam, och självklart blev jag rädd..."

Rädsla. Det är allt det är, egentligen.
För att jag bryr mig. För mycket.
Förväntar mig inte att någon ska förstå det dock.
Det är inte första gången det blir såhär.

Nu är ordförrådet tomt.
I'm done.

I'm feeling sick now, wtf am I supposed to do?

"Just lose, and lose"

Den här dagen har bara varit ett enda stort antiklimax. Blir inte kvitt de jobbiga känslorna inuti, och det gör att jag inte kan fokusera på något annat heller. Sömn kanske är svaret just nu. Har mått riktigt skumt fysiskt hela dagen. Skakig, illamående, svag... Och så ångesten på det. Väldigt obehagligt. Sen blir det ju knappast bättre av att människor beter sig som de gör. Blir så less på att det jämt verkar bli såhär. Vad ska man göra liksom? Försöker låta bli att bry mig, men det är jag sämst i världen på att göra.
Vill bara att skolan ska komma igång igen så jag har något att sysselsätta hjärnan med, jag är en fara för mig själv när jag lämnas åt att fundera på saker för länge.

Har stängt av Facebookchatten för övrigt, orkar inte med människor, har även stängt av ljudet på mobilen och ignorerar alla eventuella meddelanden eller händelser, borde egentligen stänga av den helt men då är risken att jag sover hela dagen imorgon. Flygplansläge perhaps.

Nu har jag hamnat i en sån där period när jag vill bort härifrån. Till helt andra människor, någon helt annan plats. Jag blir bara besviken på verkligheten här.

Curiosity killed the cat

So much for thinking att ångesten och nervositeten skulle vara något bra.

Det var bara en tidsfråga egentligen, så jag borde inte vara så förvånad... eller sårad... Men jag var väl naiv nog att tro att det skulle vara annorlunda den här gången. Tack, nu vet jag var jag har dig, och det är du som förlorar på det här.

Tillbringar resten av dagen med magont, ångest och True Blood.

Vill ni mig något är jag inte tillgänglig. Inte idag.

Am I loud and clear or am I breaking up?

Ligger i min säng och lyssnar på Swing Life Away - Rise Against och minns tiderna för 3-4 år sen när allt var annorlunda och kompiskretsen en helt annan... Den låten innefattade väldigt mycket. Texten påminner om allt det, det som var och det som aldrig blev av. It's bittersweet, men jag minns det med ett leende på läpparna.
"We've had some times I wouldn't trade for the world"

Jag är full av hopp och förväntan idag. Det tippar över till nervositet och ångest lite då och då, men det gör inte så mycket. Känns bara som att det är något på gång, och jag är nyfiken på vad det är.

I won't cross these streets until you hold my hand ~

Enclosure

Har faktiskt gett mig på att lyssna igenom Frusciantes senaste album. Vet inte varför jag inte gjort det tidigare, men det blev liksom inte av. Ännu ett album man kommer behöva lyssna in sig på, som PBX och Outsides. Dock är det här en aaaning mer... "mainstream"? Det är inte lika... flippat. Haha! Vet inte vilka ord jag ska välja för att det inte ska låta som något negativt. Har nog bara inte varit i rätt mode för att kunna uppskatta hans nya sound. Det brukar komma i perioder. Och sen hjälper det knappast att jag lyssnar på musik i datorn, bärbara datorers högtalare är inte de bästa. Well, jag är lycklig över att han fortfarande skapar musik. Det är mer gitarr i vissa av låtarna också, och han sjunger i de flesta. I like. Men som sagt, kommer ta lite tid att lyssna in sig, och ännu längre tid då jag inte känner mig redo för att göra det just nu. Det är en slags hatkärlek till att han blivit så svårlyssnad. Jag älskar den mannen, han är helt fantastisk, MEN, jag är inte "in the fourth dimension" där han är... Så, det är lite svårt att ta till sig hans kreationer just nu. I'll get there though. I always do.

Nu var albumet slut... Så... Jag ska sätta igång något annat. Typ... The Prodigy.

Jag sov inget alls i natt, tog tag i disken faktiskt... Sen vid typ 10:30 bestämde jag mig för att sova en timme eller så innan mor och far anlände. Fick sova till 12 faktiskt, sen var de nästan här så jag gick upp för att plocka undan lite skräp och klä på mig. Har varit sjukt seg hela dagen och mest suttit i soffan, busat med hunden och bara hängt lite med föräldrarna. Fungerar liksom inte utan sömn, och just nu slåss jag för att hålla mig vaken till i alla fall 21... Helst senare än så, för då vet jag att jag kommer sova ordentligt hela natten. OCH så har jag vänt tillbaka dygnet på köpet! Bara två dagar kvar på lovet och jag har såååå mycket jag måste göra. Ingen lust eller motivation, men jag får bara tvinga mig själv. Kommer bli kasst, kan inte prestera bra utan mitt flow när det kommer till skrivandet. Skriver visserligen här en hel del nu, får hoppas att det hjälper på något sätt. Ska ta tag i allt på riktigt när skolan är igång igen. Slutar inte särskilt sent alls förutom på onsdagar och torsdagar, och då är det ändå före 16, så jag ska stanna i skolan någon timme varje dag och plugga ikapp saker. Har två större skrivuppgifter i svenska som jag ligger efter med, en skrivuppgift i engelska och en bokrecension, har en del matte att göra om jag ska hinna bli klar till sommaren... Och sen är det resten på det. Och eftersom jag vet att jag inte får saker gjorda hemma är det lika bra att jag är kvar i skolan. Dessutom brukar jag vara som tröttast när jag kommer hem runt 16, så om jag inte är hemma då lär jag undvika frestelsen att sova på eftermiddagarna, which is good. För jag sover för mycket, känner mig bara seg jämt. Borde röra på mig mer också. Vill såååå gärna ha löpbandet här, men det är så otympligt och tungt så det är svårt att fixa det. Men jag har Rydskogen här någonstans... Där kan man gå. Och jag och Amanda har lovat varandra att börja simma till hösten. Men det är ju just det, att vara bland folk, som gör att jag drar mig för att göra sånt. Simma kommer gå bra i och med att jag har Amanda där, spelar ingen roll vilken situation jag är i, för om hon är där känner jag mig starkare och tryggare. Så det är lugnt. Och ut och gå... Well, det är egentligen bara att göra det. Men jag skulle föredra att motionera på det sättet i tryggheten av mitt hem. Med musik igång och svetten rinnandes från alla möjliga håll och kanter. För den syndafloden kommer igång rejält rätt fort, och jag tycker det är sjukt pinsamt när det händer in public. Det vill säga i princip varenda dag jag går till skolan. När jag är framme tar det runt 10 minuter innan min puls har lagt sig och svettningarna avtagit. Sitter liksom och fläktar mig själv varenda morgon. Spelar ingen roll om det är minusgrader ute eller soligt och varmt. Svettas lika mycket oavsett. Och det suger. Känner mig... ofräsch liksom.

SÅ. Jag KAN "träna" utomhus, men gör det helst hemma. Och då känns det som att det är vettigt att göra det som känns bekvämt för då lär jag hålla fast vid det.

Random babbel.

Har dansats alldeles för lite det här lovet, visst, det är en enskild grej också. Men jag menar med folk, som vi hade planerat. Väldigt synd.

Helgen innehöll ingenting av det jag trodde den skulle göra, förutom besöket idag då, men det gör inte så mycket. Det är som vanligt för mycket månad kvar i slutet av pengarna, så det hade liksom inte kunnat hända så mycket mer. Fick lite sponsring av Skaparna idag dock, så jag klarar mig tills CSN rullar in och rullar ut lika fort igen.

Ska typ kolla på något, vet inte vad, har sett ikapp alla serier jag följer. Så... jag kanske får börja om på någon. True Blood kanske, för jag minns för lite för att börja på en ny säsong och då kan jag lika gärna bli riktigt insatt från början... så räcker det längre också.

Skriver förhoppningsvis ingenting mer här förrän imorgonkväll eller så (vill sova hela natten), men vi märker hur det blir.
Imorgon är det dagen då ståndet åter kom upp. The re-erection as it were. Bra dag för alla kåta marknadsmänniskor. HAH. Min humor.

Shh.

Yo dawg, we heard you like...

Nah, men jag har pimpat min blogg! För den som inte insett det redan...
Min header var löjligt gammal, tror jag gjorde den i slutet av 2009 eller något sånt. Så jag knåpade ihop en ny, den här gången i ett program online... senast så gjorde jag den i paint. Haha! Har dock kvar en av bilderna från förra headern, bara för att den passade in färgmässigt. Bakgrunden har jag också fixat online, utgick från en färdig mall och bestämde färgerna... Det är lite psykadeliskt och färgschemat skiljer sig en aning från förut. Det känns i alla fall fortfarande väldigt Bexy. Så jag är nöjd.

Jag somnade för övrigt strax innan 21 och vaknade strax innan midnatt... Kändes ju sådär lagom kul. Alltså är jag vaken nu, 3 på morgonen, och kan inte direkt städa eftersom jag har grannar. Fick ingenting gjort idag heller, förvånar mig dock inte det minsta. Skulle dock kunna försöka sova lite till och gå upp tidigt och åtminstone börja städningen innan mamma och pappa kommer. De skulle vara här vid 12 typ, så om jag går upp vid 9 har jag några timmar på mig. Hm.

Har lyssnat på Carbon Based Lifeforms hela dagen/natten. Väldigt mysig musik, rofylld och stämningsfull liksom. Hoppas verkligen Midnight Sun Festivalplanerna blir verklighet... De spelar då. En sak jag inte riktigt kan komma till ro med angående den festivalen är dock att solen aldrig kommer gå ner... Jag kopplar psytrance och "sån musik" (haha) till blinkande ljus... i mörker. Känns som att det kommer förstöra stämningen en aning om det är ljust ute hela tiden. Eller? I dunno, kanske bara är jag som tänker så... Det är dock inte världens lättaste festival att ta sig till. Först ska man till Oslo, därefter LÅÅÅÅÅNGT norrut till Bodö med antingen flyg eller tåg (remember, Norge... dyrt.) och SEN helikopter eller färja till Vaeröy där själva festivalen är. Biljetten till MSF går på ca 800 nu, har inte ens vågat räkna ut resekostnader eller mat. Man kan ju visserligen ta med sig det mesta i matväg, men ändå. Åh, jag vill verkligen... Förstår bara inte hur det ska gå ihop. Varken för mig eller någon av de andra jag ska dit med. Poop.

Får grunna på det mer en annan dag... Jag ska nog försöka sova nu, så jag kan vara lite produktiv imorgon. Eller idag. You know what I mean.

Ah, just det ja. Glad äggätarsäsong (tre "ä" i samma ord, den du!) förresten :)

Dancing with Kadafi

Sitter vaken, tidigt på morgonen, lyssnar på Infected Mushroom bl.a. och undrar om jag kommer sova bort (morgon)dagen också... Har inte tid till det alls, måste städa lägenheten inför besök på lördag av mina kära föräldrar. Och Charlie. Det är inte lite städning heller, jag är så löjligt dålig på att hålla det städat... Är väl mest disk och kläder dock. Dammsuga kan ju vara trevligt också... Önskar att jag kunde packa upp allt ur lådor och faktiskt flytta in på riktigt. Vi får väl se hur mycket jag hinner med...
Jag vet inte varför jag fortfarande är vaken, tyckte det var midnatt nyss, måste ha fastnat i någonting för helt plötsligt är klockan massor. Har dock ingen aning om vad jag har gjort de senaste fem timmarna. Laddat ner massor av musik dock. Lite gott och blandat, ska ta och vidga mina vyer. Infected och Shpongle har jag lyssnat på länge, men det finns så mycket mer att upptäcka där bland snår av svampar och fina färger... Haha! Vi får se om jag fastnar för något...

Älskar för övrigt att jag kan klia mig själv på ryggen med mina dreads. Ville bara säga det.

Kom på en sak förut, eller ja, återkom på snarare... Dermals. Jag tror jag vill ha en. Vet att jag har sagt att jag inte ska ha fler piercingar... Men, jag vet inte. Är lite sugen på en dermal ändå. Kan vara en sån där "mitt i natten-idé" dock. I dunno.

En annan sak jag har kommit på är att jag är urusel på att komma ihåg att ta min medicin när det är lov/långhelg. Riktigt dåligt av mig. Men jag vet inte, utan rutiner och med min otroliga förmåga att vända på dygnet glöms det liksom bort. Kanske får börja sätta alarm/påminnelser på mobilen igen, som jag gjorde i början... Lame.

Rather Be hoppade igång nu. Är heeeelt förälskad i den låten. Den skriker sommar och lycka. Det trots att jag inte har hört den när det varit sommar eller extrema lyckliga förhållanden... Den är bara otroligt feel good. Vill bara dansa när jag hör den. Underbart. VILL DANSA I ALLMÄNHET. Längtar galet mycket efter riktig värme så man kan vara ute, ha hög volym i lurarna och dansa runt i solskenet. Inte bry sig om ifall människor ser, eller tittar snett för den delen. Bara vara fri i musiken. Har saknat den känslan. Och på tal om känslor så känner jag på mig att den här våren och sommaren kommer vara den bästa på länge.

Sitter och småler i skrivande stund, utan någon direkt orsak. Det är bara pirrigt inuti, och jag är sådär tröttglad. Lite nervös också, vet inte varför, men det är en konstig blandning av svag ångest, glädje och trötthet i kroppen helt enkelt. Och det resulterar i ett leende. Haha. Känner att det jag skriver innehåller allt mindre substans. Är osäker på om jag ens använder mig av korrekt svenska längre.

Perhaps that's the cue for going to bed.

Avslutar med att säga att jag lyssnar på Shakawkaw - Infected Mushroom och gillar vad jag hör. Har lyssnat alldeles för lite på dem. I'm happy to be educated.

Godnatt... eller morgon. Sova ska jag i alla fall!

"Spelar inte längre någon roll, jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll..." Eller "påskminnen"

Socker - Kent
Nostalgi på hög nivå.

Minns hur jag gick i sjunde klass... eller kanske åttonde... kanske båda. Hur som helst hade jag musik igång på datorn och skrev dagbok där, msn på mobilen, eller smskontakt med folk. Kent och Eminem var det som spelades för det mesta. Eller så såg jag på RHCP Live at Slane Castle. Dagboken jag förde på den tiden har jag på en gammal skiva, läser ibland, minns hur weird allt var på den tiden. Hur de små problemen man hade då var världens största. Det är intressant att se hur man förändras med tiden, och hur pass lite man egentligen förändras när man tänker efter. Det är oftast bara omständigheterna runtom som skiftar... Brukar gå tillbaka i bloggen också och läsa om dåtiden, kan fortfarande kastas tillbaka till vissa stunder när jag skrev, känna samma känslor som då, minnas så mycket mer än vad som står. Vissa gånger fascinerar det mig, andra gånger skrämmer det mig. Men i grund och botten är jag rätt glad över att jag fört anteckningar i alla dessa år. Det kan vara pinsamt att inse hur naiv och dum man varit, men samtidigt tror jag att skrivandet har hjälpt mig bearbeta saker, och all skit jag kan läsa om istället för att ha i huvudet... Well, det är helt enkelt bättre så.

Det är påsk. Det var (förmodligen) några barn här tidigare idag och ringde på. Öppnade inte, för det gör jag inte om jag inte vet att det kommer någon på besök, jag är helt enkelt fel människa att våldgästa. Hur som helst insåg jag att det måste ha varit påskkärringar. Minns ett par gånger då jag varit påskkärring... Haha. Första gången var jag väl 6-7 år och gick till grannarna i Björnsholm. Det var en otroligt otrevlig gubbe i ett av radhusen, han snäste åt mig och var sur över att någon störde... (lite som jag är idag antar jag). Det gjorde mig ledsen, jag grät och vågade inte ringa på hos någon mer sen. Några år senare var jag påskkärring tillsammans med min kompis Alexandra, vi lämnade påskliljor till de vi besökte. Minns speciellt en gubbe som gick till sin fru och sa "titta mamma!" när han fick blomman... Vi fick varsin "guldpeng". Det huset fick bäst rykte. Minns även smärtan i fötterna efter att ha gått omkring i Gamleby i träskor som var lite för små... Nåt år efter det bestämde jag mig för, tillsammans med ett par kompisar som också bodde mitt ute i ingenstans basically, att vara påskhare istället, och dela ut små nougatägg och påskkort till husen vi knackade på. Vi ville liksom ge istället för att få. Vi klippte ut hartänder i kartong och sminkade oss som harar, antar jag... Någon av oss hade säkerligen kaninöron också. Minns inte riktigt. Hur som helst kom vi till ett hus där ingen öppnade. Jag ropade "Glad påsk!" ifall att det ändå var någon hemma. Min kompis, som var lite sur över att ingen öppnade, ropade samma sak... Men i ett helt annat än glatt tonfall. Detta ledde till att en gubbe (vad är det med gubbar och öppna dörrar under påsk?) öppnade dörren och sa "Va' eeereeee?" jag svarade då att vi bara ville önska glad påsk och gick mot dörren med ett påskkort och några nougatägg. Han synade oss i sömmarna, kommenterade "fåfängt" när han såg våra tänder (what the actual...?), tror inte han ville ta emot äggen... Kanske tog han kortet i alla fall. Sen gick han och hämtade ett gäng 50-öringar som vi fick. Vi var ju inte ute efter att få saker, men han fattade inte det. Det var bara udda i allmänhet. Det gick liksom inte att köra med godhet och generositet just där och då... Kul minnen dock.

Önskar att jag inte var så rädd för okända besök.
Önskar även att jag inte var en fattig student.
För jag minns hur spännande det var att gå påskkärring... Hur spännande det var när dörren öppnades... Hur roligt det var att få godis, eller lite pengar, komplimanger om fräknarna man ritar på kinderna...
Önskar ibland att jag var barn igen.

Barnet som gick påskkärring.
Inte barnet som var på gränsen till tonåring och lyssnade sönder Kent med ett stort hål inombords.

Randomness 2.0

Haha, så kan man ju också spendera en natt... Shit, en del människor har man mycket att ta igen med! Mycket roande dock, har liksom fattats på något vänster...

Mitt lov är så otroligt icke-produktivt att det gör lite ont i samvetet. Kanske borde baka bröd på det.
Finns många borden och måsten men väldigt få göranden... Inte bra alls. Det kommer ju bara gå ut över mig själv, så jag förstår inte varför jag inte bara tar tag i skiten. But then again, it's me. PROcrastinator.

Längtar efter helgen, även om det innebär att lovet närmar sig sitt slut. Men jag tror att det kan bli bra.

Har löjligt ont i min vänsterarm, vet inte vad jag har gjort, men jag kan knappt lyfta den... Överansträngt någon muskel, hur har jag verkligen ingen aning om. Men irriterande är det! Sjukt lame. Hoppas det går över så jag kan dansa, om det skulle bli av.

Hoppar från en sak till en annan, jag borde verkligen inte vara vaken nu, var trött redan innan 21 liksom, men det råkade bara bli såhär.
Vet inte om jag har skrivit det någonstans än, men jag har sökt in till Fritidsledarutbildningen på Valla nu. Struntar i att köra ett år till på allmän, klarar jag samhällskunskapen så har jag mina behörigheter liksom. Och fixar jag matten + restuppgifterna i svenska och engelska + ett prov i spanska är det behörigheter utöver kravet liksom. And that should be possible to do before the summer. Om jag lägger på ett kol. Får hoppas att jag kommer in också, gör jag inte det... har jag ingen plan B, men jag får väl söka något på A-linjen också för säkerhets skull. Blir ju inte musikprofilen dock, utan teater. Men jag tror det kommer att utveckla mig mer. Musiken har jag ju, och den kommer alltid finnas där. Men teatern kan hjälpa mig i så mycket. Scennärvaro bl.a. vilket är till hjälp i både musik och dans. So... it's all good. Dessutom får jag förhoppningsvis sällskap av Franji i klassen också, vilket bara gör allt ännu mer awesome!

Uhm...
Känns som att jag skulle säga något mer...

Minns inte, så det var säkert inget av vikt.

Nu ska jag blanda ett glas O'boy och sen sova.

BAI.

When I am with you there's no place I'd rather be

Clean Bandit - Rather Be
Pretty much sums up the weekend.

Haft en av de bästa helgerna på länge, med underbara människor och awesome musik.

Börjar känna av the pre-jitters of summer och det är nästan svårt att hålla sig i skinnet och komma ihåg att njuta av dagarna som är här och nu. Längtar efter lediga soliga dagar och alla planer man gjort upp... Åh. Är så lyckligt lottad som får vara en del av gemenskapen och kärleken som flödar. Ungefär samma fuzzy feeling inuti som när man är nykär, färger är mer intensiva och man uppskattar småsaker som fågelkvitter i solskenet när man är ute och går... Allt är liksom... som små rosa moln. Klyschigt värre, but I love it!

Det är påsklov och det är mycket välkommet. Jag har en del att göra i skolväg och SKA få allt gjort trots att umgänget med fina människor lockar otroligt mycket mer. But it can't be all work and no play, så det ska minsann bli danserier och grillning och häng och chill också! Hoppas jag kan låta bli att skada min fot mer nu, lyckades trampa snett igår igen, samma fot... Nu gör den löjligt ont när jag ska börja gå, sen går det typ över när jag "är igång" men värker som sjutton när jag sitter still igen... Sjukt drygt! Är allmänt stel i hela kroppen, så jag ser ut som en dam 70+ för tillfället. Sitter i min säng, och den har jag inte befunnit mig i sen fredagsmorgonen (evakuerade my place under helgen och hängde mest på internatet, förutom ett par timmar igår då vi var här i brist på plats till alla någon annanstans) så den är sådär otroligt underbart jätteskön att vara i. Tänker typ gå och lägga mig nu också, för jag har inte sovit överdrivet bra de senaste två nätterna... Haha!

För övrigt verkar jag vara cursed med någon sjuk spell som gör att allt mitt bröd möglar. Hur sjutton kan bröd ens mögla i frysen? Skulle käka sojakorv förut, för jag orkade verkligen inte göra något mer avancerat än så, och tog ut korvbröd ur frysen för att upptäcka gröna fläckar på varenda sketen brödbit... Jag är pretty damn sure att brödet inte var mögligt när jag la in det i frysen så jag fattar inte vad som pågår... Men jag kan typ inte ha bröd här, and that really sucks.
På tal om det tänker jag inviga min bakmaskin jag haft några år, nu i veckan. Baka eget och frysa in när det är färskt. Möglar det då får jag kalla hit en exorcist eller något alltså... Måste dock göra utrymme i frysen först.

Mycket intressant läsning, trust me, I know. Och jag skulle kunna skriva så mycket annat som skulle vara mer intressant, men jag håller de detaljerna för mig själv. Just because I can.

Såååå... that's all folks!

Smile, well, why not

Bästa fredagen på länge. Helt underbara människor och allmänt trevlig stämning. Har behövt det här länge.

Bra början på påsklovet helt enkelt ^^

Och bara för det existerar det nu en bild på mig där jag faktiskt ler. Probably första gången sen 2009.

Deal with it.

Don't get any big ideas, they're not gonna happen

Nude - Radiohead
En av få låtar som lugnar mig i ångesten.

Vet inte riktigt varför jag är vaken nu, men som alltid våldgästar tankarna mig såhär på småtimmarna och det är sällan uppskattat. Kör låten på repeat och försöker skriva bort kaoset, just nu funderar jag på om det är värt att sova alls... Eller om jag ska dygna så jag kommer iväg till skolan. Måste bestämma mig fort, för om jag ska sova måste jag göra det nu. Helst nyss. Och ska jag inte det måste jag stålsätta mig, för annars kommer jag somna en timme innan jag ska gå upp och då kommer jag aldrig komma iväg. Tror inte det gynnar mig eller någon annan om jag håller mig vaken dock, men då kommer vi till problem nummer två... Kan jag somna? Tror jag får dra igång Bill Bailey och somna till honom, det brukar fungera. Gjorde det i princip varenda natt ett tag. Bill eller Jackass. Något av det var på som bakgrundsljud när jag skulle sova, annars gick det inte.

Usch, det är så mycket som har dykt upp på senaste tiden. Gamla hjärnspöken och beteenden och mönster jag trodde jag hade blivit kvitt. Men icke, de är tillbaka och de behöver tas itu med fortare än kvickt. Ska se till att ställa mig i någon form av kö eller något för att få en läkartid. Eller ja, på öppenvården då alltså. Dels för att jag verkligen behöver komma igång med samtalsterapi igen och dels för att jag vill kolla upp allt med mediciner. Är riktigt trött på Sertralin, det fungerar väl dugligt så länge jag tar den som jag ska... Men det är inte riktigt som jag vill ha det. I don't get the real highs, but I still get some of the lows. Vill ju att det ska vara tvärtom. Vara glad på riktigt, men slippa dalarna... I alla fall de extrema som gör att jag inte tar mig utanför lägenhetsdörren och ignorerar allt vad skötsel innebär. Ska man må bra måste man ju må dåligt också, men det ska vara bättre än det är dåligt. If you get what I'm saying... Hur som helst, det finns på min att-göra-lista.

En torsdag och en fredag kvar, sen är det lov. Har inga planer whatsoever, känns rätt lame. Får se ifall jag kan lura hit någon, typ föräldrarna och hunden... och löpbandet. Skulle vara riktigt fint att komma igång med träningen nu. Har sagt det så länge, men jag vill verkligen. Har fortfarande sämst kondition och allt, men jag går ju ändå till och från skolan (oftast) 5 dagar i veckan... It's something.

We shall se what the coming week has in store.

Nu ska jag försöka somna. Om jag somnar för en minut sen får jag sova fyra timmar. Lycka till med det liksom.

Det blir liksom aldrig riktigt som man har tänkt sig längre...

Spanska hela dagen, önskar varje dag såg ut så på Valla... Kan de inte starta en kurs på allmän linje som är spanska, bara? Det hade varit perfekt.
Jag fick promotea Valla lite inne hos besökarna. Öste lite kärlek på skolan helt enkelt. Hoppas det börjar många nya till hösten.
Hade spanska i typ 40 minuter extra för övrigt, glorious.
Sen blev det galenskaper i Tornby med Esther :) Köpte ett par nya linnen (skrikig rosa och turkos) och ett par svarta leggings då det fanns såna i min storlek nu.

Blev inget besök, vilket är astråkigt, men det får väl bli en annan gång.

Har massa plugg att göra, skulle vara trevligt om jag kunde få det gjort, men jag känner mig själv och tvivlar starkt på att jag kommer att vara produktiv. Vi får väl se. Kanske blir något danstillfälle också om vädret tillåter... och om folk är på.

Jag kom hem vid typ 18 någon gång... Somnade, såklart, och vaknade strax efter 23, och därför har jag varit vaken till nu. Ska äta ett par mackor, för magen kurrar... och sen ska jag sova. Får se hur mycket av morgondagen som sovs bort.

Det drar riktigt kallt från mitt fönster, förstår inte riktigt varför, det känns som att något är öppet... eller att det finns något hål i väggen. Haha. Lite jobbigt...

Anyhow, hoppas ni har en awesome helg :)
Cya.

Och vips så var det fredag!

Jag fick inte mycket gjort alls den här veckan... i tisdags satt jag bara i soffan i Gläntan, inte produktivt någonstans. Jag var alldeles för ofokuserad. I onsdags var jag ledig förutom aktivitetsgruppen, men jag kunde inte vakna, så jag var hemma. Franji var inte heller i skolan, så själva gruppen hade inte blivit av ändå. Idag (torsdag egentligen) var jag i alla fall i skolan hela dagen, hade samhällskunskap. Men jag hade så mycket som skulle göras... Hatar att ligga efter, men jag får verkligen ingenting gjort. Förstår inte varför det ska vara så svårt.
Idag (nu menar jag fredag) är det spanska hela dagen, ser fram emot det. Men jag somnade förut, rätt tidigt, och råkade sova till typ 21:30, så jag sitter här nu och ser hur timmarna försvinner. Kommer vara helt slut.
Besök står på helgschemat. I alla fall fre-lör. Söndagen måste jag verkligen plugga matte så jag fixar provet. Tvivlar på att jag kommer göra det dock, det är för mycket att hålla i huvudet. Vet liksom aldrig riktigt vad jag ska göra med informationen jag får... Då är det svårt att räkna ut saker.

Ska försöka tvinga mig själv att somna nu.
Wish me luck.

This weather's bringing it all back again

Mattemåndagen klarades av rätt bra faktiskt! Gick hemifrån 10 min senare än planerat, så jag stressade till skolan, men jag hann i tid. Räknade matte sammanlagt fem timmar idag och blev klar med kapitel två, ÄNTLIGEN. Ska repetera hela onsdagen (hade ändå tänkt räkna då) och sen blir det prov på måndag nästa vecka. Är långt ifrån ikapp resten, men det går framåt i alla fall. Gjorde 29 uppgifter idag, kanske inte låter som mycket på fem timmar... Men hälften av tiden vet jag inte riktigt vad jag håller på med, så jag är nöjd ändå!

Imorgon har jag inget schemalagt, men jag ska till skolan lagom till fikat tänkte jag och så ska jag jobba med svenska. Har två rätt stora skrivuppgifter som ska in den här veckan, så dagen ägnas åt det. Hoppas få båda gjorda. Det brukar gå rätt fort när jag väl börjar skriva, så jag får lägga all fokus på det och bara köra.

Somnade, som alltid, när jag kom hem... Men det var lite konstigt, för jag halvslumrade typ hela tiden. Kunde inte komma till ro, vilket är väldigt ovanligt för min del. Är seg nu dock så jag lär kunna sova i natt ändå vilket är skönt.

Hoppas på lite dans i veckan, måste verkligen öva på saker...

Min fot gör ont fortfarande, vet inte om jag nämnt det innan men jag vrickade den förra söndagen och har tydligen lyckats sabba den mer än jag trodde då. Har ont så fort jag rör på den och kan inte riktigt gå normalt. När jag stressade till skolan imorse sket jag dock i att jag inte kan stödja på den normalt vilket har lett till att den gör ännu mer ont nu. Hatar mina leder, har vrickat och stukat mina fötter så många gånger... De blir aldrig helt bra sen. Otroligt irriterande!

Hoppas på fint väder i helgen, men det ryktas om snö igen... Är det inte snö så tycker jag att folk bör grilla och umgås lite. För sjutton.

Ska göra mig i ordning för att lägga mig, är faktiskt trött igen.

HÄJDÅ BLÅGGÄN.

You should wake up, before the wrath comes

Ännu en helg som passerat, har som vanligt inte gjort mycket alls... Tvättade igår, och lagade mat, det var ju lite produktivt i alla fall.
Idag har jag inte gjort något vettigt alls. Försökte lära mig spela och sjunga Nude - Radiohead. Gick sådär. När jag säger att jag "försökte lära mig" betyder det att jag spenderade ca 5 minuter på att spela ackorden och sjunga... för att sen övergå till att sjunga med till en karaokeversion av den på youtube och till sist sjunga med i den riktiga låten. Haha. Det var så många barréackord, fick kramp. Jag borde helt klart spela gitarr oftare, det är ju bara tragiskt att fortfarande inte ha hittat rätt teknik för att ta barréackord utan att få kramp på en gång.

Imorgon börjar en extrem pluggvecka. Jag har matte hela dagen imorgon, med ett klassråd inslängt mitt i skiten. Lär ju i alla fall få något gjort när jag har ett ämne hela dagen. Men kommer vara mos i huvudet när dagen är över... Tisdag har jag ingenting schemalagt, men jag ska till skolan ändå, har annat skolarbete som ska göras så det är lika bra att vara där. Jag får saker gjorda där. Hemma är det svårare att komma igång, och så är det alltid trevligt med sällskap... Eller i alla fall andra människor i närheten. Onsdag har jag bara aktivitetsgruppen schemalagd men jag ska vara där hela dagen ändå och försöka få in mer matte. Jag och Franji ska peppa varandra. Torsdag betyder samhällskunskap för hela slanten och fredag är det spanska hela dagen. Längtar minst sagt till fredagen!
Hoppas även på att få hem dreadsschampot jag beställde på eBay i veckan som kommer! Det skulle vara bra för människor med känslig hud och min hårbotten är inte i särskilt bra skick någonsin... Men ännu värre blir det när jag har dreads iflätade. Måste få tummen ur och fläta i några i min f.d. sidecut också så att det håret börjar dreada sig. De får sitta i någon månad till, så tar jag ur alla och fixar dem ordentligt när de nya har blivit som mina andra är nu. De är väl ca 3-4cm nu, och en del har vuxit ihop... Så när jag tar ur syntetdreadsen får jag försöka sära på dem... med våld. Eller så får jag klippa isär dem. Haha!
Det ska bli intressant i alla fall. En sak som stör mig en aning är dock att jag köpte en hårfärg (blåsvart) innan jag åkte till Afrika som jag skulle ha när jag kom hem. Men jag vet inte om jag kan färga håret när det är dreads... Får googla lite, vill ju inte ha färgrester kvar i dreadsen, kan inte vara bra... kemikalier liksom.

Aaaanyhow, jag ska värma upp potatisgratäng och sen ta ett bad och kolla på senaste avsnittet av Grimm eller något. Känns som att det kan vara vettigt att få så mycket sömn som möjligt innan en heldag med matte.

Min hy har för övrigt gått och blivit dålig. Förstår inte varför. Men det irriterar mig. Tips, någon?

Nostalgia kicks you in the ovaries

Sitter och lyssnar alldeles frivilligt på Tokio Hotel, på tyska. Från den tiden då jag var 15, lekte emo och mådde piss i princip hela tiden... Känns väldigt konstigt att lyssna på låtar som var allt för en ett tag... för de väcker inga känslor alls. Inte på det sättet jag trodde att de skulle. Jag minns vissa gånger då jag legat i sängen och lyssnat på dem på högsta volym, och jag minns ångesten deras låtar fick bära mig igenom, men jag får inte den där klumpen i magen, den där flashbacken till känslorna som var då. Det är lite skrämmande på ett sätt, får mig att inse hur pass bortkopplad jag är från den tiden.
Lyssnade på Musik Non Stop med Kent tidigare ikväll, den får igång känslorna däremot, men den lyssnade jag på innan det blev som värst... och den är kopplad till en annan typ av känslor.
Haha, jag vet inte ens vad jag vill få fram med det här... Jag nostalgitrippar helt enkelt. Alldeles för sent, som vanligt, ska upp om mindre än fem timmar. Yay.

Minns att jag ofta bloggade om TH här, att jag tyckte de var bättre på tyska, för det var mer känsla i Bills röst... Men, hade jag inte hört låtarna på engelska också hade jag förmodligen inte fattat ett piss av vad de handlade om... Haha! Åh, pubertal emopojkeröst... Shit vad man crushade på det bandet. Det känns så främmande nu. Men texterna sitter fortfarande... till viss del. Namnen på bandmedlemmarna också. Tydligen.

Känns overkligt att det var 7 år sen jag var den personen.

Jag babblar bara, nonsens, inget av värde alls. Ville mest konstatera för mig själv att jag har kommit på, tror jag i alla fall, vilka känslor jag har förträngt. Vilka känslor som dämpas av medicin. Vilka känslor jag inte kommer åt längre... For future reference.

"The last look back is black, the night turns dark ahead, there's no turning back..."

Is it better to have loved than not at all?

Ännu en natt när alla tankar snurrar och ångesten har bitit sig fast. Lyssnar på Temposhark och försöker låta musiken känna åt mig. Jag var inte i skolan idag... i alla fall inte när det var skola. Det är som att jag sjunker djupare och djupare ner i ett mörkt hål. Som att jag kopplas bort från allt och alla som får mig att må bra, och jag vet inte hur jag ska stoppa det. Antar att jag bör ignorera allt min hjärna säger och bara köra. Göra det jag borde göra och bara stå ut med det. Easier said than done.
Var och dansade i skolan med folk idag/kväll, var opepp och ångestig i början... men det släppte nästan helt efter ett tag. Vill utvecklas, vill verkligen hitta tillbaka till dansen på riktigt. And I need to quit my meds to ever get back to reality.
Är ganska förvirrad gällande diverse saker, och jag ogillar när livet är fyllt av frågetecken. Kanske borde jag försöka sluta få svar på allt och bara låta frågor finnas. Det var väl bra som det var? Varför kan jag inte bara vara nöjd med tillvaron som den är?
Mitt kök luktar jäst frukt, mina kläder är utspridda över allt, mitt så kallade hem ser ut som skit... och kaoset reflekterar hur jag är just nu. Önskar inget hellre än ordning...

Om jag inte sover nu kommer jag inte komma upp till skolan imorgon heller, inte för att det är en dag jag ser fram emot på något sätt alls... Men jag måste. Och jag hatar att jag måste.

Fake it 'til you make it, ingen kommer märka någon skillnad ändå.

E y, b y s a y e t d a m w, a i s m b I k y n s m t w I s y.

Oh... right

Sitter fortfarande i min säng... Några timmar senare... Har inte ätit något... Har inte lagt mig i badet...

Brottas med tankar jag inte vill tänka, tankar den där klumpen i magen drar med sig. Lyssnar på musik jag älskar men som framkallar jobbiga känslor, vilket inte alls hjälper just nu, men samtidigt klarar jag inte av att lyssna på något annat. Vill inte heller ha tystnad.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, varför jag känner och mår såhär nu. Kanske är det bara "dags" för en low... Men de känns mer frekventa nu än de gjort på länge, eller så säger jag bara så varje gång och lurar mig själv. Tycker inte om att hamna i svackor, who does? Men det gör mig så handlingsförlamad. Tro mig, jag vill "rycka upp" mig, vara den Bex som man tycker om att ha som sällskap. Den som inte drar ner stämningen utan är glad, pepp och smått galen till och från. Den jag vet är en bra vän, som alltid ställer upp och överöser en med kärlek när man behöver det som mest. Men det är som att någon idiot precis har byggt en tjock mur mellan den jag är nu och den Bex jag precis beskrev... som jag vet existerar någonstans djupt därinne. Kanske är det ingen mer än jag som ser det här dock... Kanske ser andra på mig som vanligt. Men jag känner mig förlorad. Om det nu är rätt ord, kommer inte på något som passar in bättre på känslan.

Förmodligen känner jag för mycket. Och gör det utan att låta känslorna vara. Istället känner jag och känner efter mycket noggrant och passar på att analysera och överanalysera varenda liten känsla som jag ens känner på mig att jag kommer att känna.

Jag borde nog egentligen bara gå till köket, rosta ett par mackor, dricka ett glas mjölk, lägga mig i badet trots att det är hur sent som helst, gå och lägga mig, försöka få några timmars sömn, vakna imorgon, trycka i mig mina piller och låta den nya dagen betyda nytt humör och nya möjligheter.
Jag BORDE. Men om jag kommer följa mina egna råd är en helt annan fråga...

Anyhow, jag har en tendens att skriva så kryptiskt att jag inte förstår mig själv dagen efter ens en gång. Därför ska jag tvinga mig själv att sluta skriva trots att det myllrar av ord i fingertopparna som vill göra sig hörda/sedda, och följa mina råd... Trots att det bara är för min egen skull.

God?natt.

You don't have to give up to let go

Jobbig dag. Så många minnen. Både såna som är minnen av sånt som varit, men även minnen av saker som aldrig kommer att vara. Ångest. Årsdag för en väns bortgång... Skrämmande att inse hur åren går. Rädsla att man kommer se tillbaka om elva år till och fortfarande inte ha något som är värt att visa upp.
Hjärnan på högvarv och den sugande, mörka känslan i det hemliga gömstället mellan bröstet och magen. Stället som skapar illamående och sänder onda tankar i en kaotisk bana i hela kroppen... Somnade när jag kom hem och drömde konstiga saker. Nu sitter jag i min säng, lyssnar på Temposhark och känner mig omotiverad till att röra på mer än fingrarna. Likgiltighet, är väl det närmaste man kommer för att beskriva känslan. Så fort jag ens tänker tanken att göra något annat än bara vara här suger det till i magen och illamåendet letar sig till magen. Behöver äta och lägga mig i badet... Sen väntar något av det förmodligen jobbigaste jag någonsin kommer att behöva göra. Och när det sker är ovisst. Det hjälper inte direkt. Försöker få ordning på mig själv och mina kaotiska tankar... Men det går inte alltid som jag vill. Ska ta ut frustrationerna och alla andra känslor på dansen och musiken i allmänhet. Temadag imorgon, sen är det nästan helg igen. Det borde man överleva. Känner att jag skulle skrivit mycket mer positiva grejer här om jag hade tagit min medicin idag, men jag hade inte tillgång till den... Så, nu blev det som det blev. And I'm done.

Don't leave the world without changing something.

Show me sex appeal, get on your hands and knees, forget about the kneel, it's best to keep me pleased...

Don't mess with me - Temposhark
(nyupptäckt awesomeness)

Har hamnat i ett flow av kreativitet på många plan, känns helt underbart. Jag mår bättre, äter bättre, rör på mig, dansar, sjunger, lever... :)
Känner hur det knakar inombords och de kreativa låtskapande kugghjulen börjar röra sig, väntar bara på det perfekta tillfället när låtar börjar skriva sig själva.
Det ser så mycket ljusare ut när jag får hålla på med det jag älskar, och nu har sak efter sak i princip serverats på silverfat.

Missförstå mig rätt, det finns fortfarande mörka moln på himlen, men de passerar fortare och de som släpper en skur eller två torkar snart i solskenet som väntar. Jag är pepp, känner mig sprudlande och är nykär i musiken, en underbar sak att uppleva i ett så pass långt förhållande.

Det är en hel del att göra före terminens slut, men stressen hinner inte bita sig fast, och jag vet att allt ordnar sig :)

...and now I rule the world

I'm a recovering addict and sometimes I relapse

Lyssnar på SoKo, det var länge sen. Passar väldigt bra till en begynnande vår. Blev sen idag, trots att jag hade sovmorgon... Brukar vara så dock, när man har sovmorgon är det som att tiden inte existerar riktigt. Man har all tid i världen, tills man inte har det... Alls. Aja, blev klar med en skrivuppgift i skolan i alla fall, det var av novellslag. Love it. Sen var det spanska, bästa lektionerna som finns!

Blev en promenad till Ryd centrum sen med några kompisar, och sen hittade jag till och med hem utan några större problem.

Jag har juice i min kyl och solstrålar i min lägenhet.
Det kunde ha varit mycket värre.
Helt ok tisdag.

Come on over and shoot the shit

Vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Gör ett val för att komma ur ett visst beteende som jag känner är skadligt, för att falla tillbaka i exakt samma mönster men med andra människor. När ska jag lära mig?
Är trött på att försöka vara till hjälp, organisera, fixa och inte få ett piss för det. Ingen tacksamhet, bara oseriösa svar och skitsnack.
Vill inte mer. Det finns få som faktiskt är där när jag behöver det, som är där även om jag glömmer bort att de är där. Borde bara lägga all min tid, ge all min kärlek och energi på/till de människorna. Men jag kommer alltid på det för sent.
Förstår inte vad det är som gör att jag begår samma misstag om och om igen, att jag gör det trots medvetenheten om att det är det dummaste jag kan göra...

Helgen har bestått av nästintill ingenting. Har legat i min säng med datorn sen jag hämtade ut modemet från Comhem i fredags... Kollat på serier och dödat hjärnceller på diverse sajter... Produktivt.

Tror jag ska laga riktig mat idag. Men, jag vet inte, för pengarna har sinat rejält i och med resan... Och jag måste bestämma mig för om jag ska ha riktig mat nu, eller någon annan gång under de två kommande veckorna innan det finns pengar på kontot för en stund. Blir det nudlar eller något annat fantastiskt från studentmenyn ska jag i alla fall försöka mig på en sallad... Haha, jo, faktiskt, en sallad. Kanske inte behöver mer än en sallad... Skulle kunna göra pastasallad... Ha i ägg... Se om jag äger tonfisk fortfarande... Och göra en vitlökssås. Det låter faktiskt gott. Blev hungrig nu.

Anyhow, jag är trött på att känna att jag inte behövs utöver när jag kan göra något för någon.
Det gäller inte alla, men det gäller en hel del som jag har eller har haft riktigt nära hjärtat på senaste tiden.
It hurts.

Ser fram emot veckan som kommer, för den innehåller förhoppningsvis en dos av bästis, vilket är på tiden. Och det är på tiden att jag slutar skjuta upp viktiga människor.

Återgå till er banala söndag. I'm out.

Well that escalated quickly..!

Höll på att somna... John Frusciante i högtalarna och Windows media players supermegaawesometrippy visuella effekter på. Mitt i en låt hör jag ljud. Som fyrverkerier men ändå inte. Tankarna går direkt till det jag läste för bara någon timme sen efter att mamma frågade vad som hade hänt i Ryd. Jag visste ingenting, men googlade... Hamnade på Corren.se och fick reda på att det var skottlossning här igårkväll... Tänkte att det kanske var något liknande igen. Även om jag inte är orolig för min skull känns det sådär trevligt att sånt sker några gator bort.
Är hur som helst klarvaken nu och känner obehag.
Hoppas verkligen det bara var idioter som sköt raketer utan någon som helst vettig anledning...

Som Amanda sa... Det är ett wake up call när det händer utanför dörren.

Oh well, lär veta imorgon om det var något att bry sig om... Men ändå. Det hände ju ändå igår, tydligen.

It's not as fun as it was

Hade inte direkt föreställt mig att det skulle vara såhär. Att flytta till en större lägenhet, komma hem ifrån resan... hade räknat stenhårt med att det skulle bli ett rejält uppsving liksom. Ny energi, nytt liv. Istället går det åt helt fel håll. Nedförsbacke och acceleration. Känner mig tjatig, och jag förstår latheten som säger att jag bor för långt bort nu. Fattar grejen med att det krävs mer planering. Att det inte bara är att dra på sig närmaste paret skor och vara framme en minut senare. Men jag saknar umgänget ändå. And I'm done asking.
Det krävs verkligen inte mer än en fråga om någon känner för att komma hit. Så länge skolan och allt den innebär ligger någorlunda i fas gör jag liksom ingenting vettigt när jag kommer hem från skolan.
Känner att jag hamnar i en sån där period igen när jag måste somna till Hercules.
Jag skulle ju hitta mig själv, ladda batterierna och komma hem som en ny människa.
Det enda jag känner är att jag är oduglig. I allt.
Crap?

Lost

Det är så lätt att tro att man vet allt, har allt planerat... vet vilka människor som ska ingå i ens liv. Sen dyker helt andra saker upp. Nya erfarenheter. Nya människor. Hemlängtan till en i princip okänd plats. Fjärilar i magen för att livet börjar leva sitt eget liv. Jag vet inte längre vad jag vill... har en officiell plan om någon frågar, men inuti bubblar ännu en häxbrygd gjord av alla galna och vettiga planer, kryddad med längtan, storslagna drömmar och en gnutta impulsivitet. Känns som att jag vill uppleva allt NU. Som att tiden för upplevelser och äventyr håller på att rinna ut. Som att jag behöver 48 timmar på dygnet för att hinna med allt som krävs. För samtidigt som jag vill äventyra och resa och leva vet jag att åren som följer kommer att kräva att jag har pluggat och har någonstans att komma tillbaka till som innehåller rutiner och allt nödvändigt ont som ett vuxet liv kräver. Jag vill nästan klona mig för att hinna med båda. Och sen bli en igen för att känna att jag har levt på alla sätt jag kan. Det är som att jag måste få allt det här gjort innan jag blir 30. Men det skulle behöva kastas om i planeringen. För jag vill känna friheten jag fick provsmaka. Jag vill resa, bo, vara överallt. Men om jag ännu en gång kastar bort skolbänken finns det inget kvar för mig när jag vill tillbaka till mitt bo. Känner mig bara så vilse, jag vill för mycket för att våga något av det.
It's a weird feeling.

Hello Africa, tell me how you're doing

Jag är tillbaka på svensk mark. När vi landade och såg snön tänkte vi nästan be piloten vända. Det har hänt så mycket, varit en helt sjuk upplevelse. Men jag har varken ork eller tid att beskriva allt just nu, ska lämna in en reselogg i skolan ändå. Så när den är färdig kan jag slänga upp den här också, för intresserade.

Imorgon ska jag flytta in i min tvåa i Ryd. Känns... overkligt. Har inte riktigt kommit ikapp någon form av verklighet än. Lämnade en stor del av hjärtat i Kenya, helt underbart ställe. Men hur som helst ska jag bo ensam på riktigt för första gången. Västervik räknas inte riktigt, Ronny flyttade in nästan på en gång... Haha. Men det ska bli skönt. Kommer sakna internatet på ett sätt, ha folk man känner vägg i vägg liksom. Men det blir bra, skönt med privacy liksom. Dessutom får folk komma och hälsa på mycket. Vet att ensamheten är jobbig för min del emellanåt.
Måste även lära mig hitta till skolan därifrån, kan bli intressant! Haha!

Längtar en del till skolan, men samtidigt längtar jag efter att inte ha några måsten. Tror jag hittade friheten jag letat efter, i alla fall delvis, under min resa.

Finns fortfarande en del frågetecken som inte rätats ut helt, och en del som förmodligen har gjort det, men som jag skjuter upp att ta itu med.

Jag börjar med att överleva morgondagen. De som känner mig vet hur mycket jag avskyr att flytta. Vet inte hur många gånger jag har gjort det hittills... Vågar inte räkna.

Men jag är här, och det är ett steg i rätt riktning.

Ska skriva mer utförligt om saker en annan dag... Promise. :)

Oh hai 2014!

Så att... Om 8 dagar håller jag nog på att checka in på Arlanda, för att bege mig på ett äventyr i Afrika. Känns helt galet. Har inte riktigt greppat vad det är jag ska göra... Haha. Tror inte det kommer bli verklighet förrän man varit där ett par dagar faktiskt. Jag går in någon form av survival mode när jag ska resa långt. Det handlar bara om att ta sig från punkt A till punkt B i ett stycke, med rätt packning. Väl framme måste jag hinna ikapp mig själv innan jag kan ta in och bearbeta nya intryck.

En parentes...
Jag har hittills stavat fel på orden Afrika (Afrkra) och ikapp (ickap), samt fått googla fram ordet bearbeta då jag bara fick upp "process" i huvudet... Jag tyckte processera kändes fel. Hrm.

Anyhow, jag märker själv hur väck jag är, gällande det mesta... Jag sover i princip hela tiden, men på helt fel tider. Har inte ens vågat tänka på packningen och JAG KAN INTE STAVA LÄNGRE.

Det blir fel hela tiden nu, ger upp.

Får skriva mer en annan gång, när jag har kontroll över fingrarna.

Well, Björnsholm... We meet again.

Kom hit igår, lärde känna Charlie och kollade på tv. Vaknade vid 5 imorse då bebisen tyckte det var dags för bus och familjetid... Han är så söt, så man kan inte bli sur. Somnade igen runt 7:30... Vaknade strax innan 14 och har inte gjort mycket annat än slappat. Finns inte mycket annat att göra. Är dock grymt skönt att vara här. Komma bort ifrån allt. Distans är underbart när saker på hemmaplan inte går som man vill.
Hemmaplan... Jag är ju hemma nu. Men hem för mig är nog ändå Linköping. Har fått alla mina paket också, saker jag har beställt. Två tunikor, leggings och SMIIIINK! Haha! Köpte en hel del från elf för en månad sen ungefär, fick det uthämtat idag. Så imorgon ska det experimenteras med allt nytt innan det är dags för Västervik och sista-minutenshopping innan julafton är här igen. Sjukt egentligen, tyckte det var sommarlov nyss. Det känns ju inte direkt som vinter heller, men inte mig emot!

Hoppas på att hinna umgås med lite folk det här lovet, se ifall västervikarna vill ses. Nyår vet jag inte än, hoppas på Linköping och fina människor där, men det beror helt på. Imorgon ska jag vaccineras mot gula febern också. Får inte glömma bort det!

Ska nog invadera föräldrarnas sovrum, se ifall det finns något kul att glo på... Och leka med vovve!

Jag mår egentligen oförskämt bra. Och självklart har jag dåligt samvete över det. C'est la vie!

If I knew now what I knew then...

Har förälskat mig i Atoms For Peace. And it's about time! Det är Flea och Thom Yorke bl.a. Helt underbart.

Livet är inte som det var, och det är för att jag har tvingat mig själv att vara vuxen och ta tag i saker som man egentligen hellre sopar under mattan för att det gör så ont att ta itu med det.

But it's done, och det kommer inte att vara lätt för någon av oss. Verkligen inte. Men det var och ÄR det enda rätta just nu. Tiden får utvisa vad som händer...

Jag försöker lägga fokus på sista veckan i skolan och allt det innebär, samla mig inför resan och helt enkelt hålla ihop mig och mitt. And god knows that's more than enough.

Jag har börjat skriva för min egen skull igen, använder det som terapi och avlastning för min hjärna. Och mitt hjärta. Det gör att jag kan sluta vara kryptisk här, eftersom jag öppet kan skriva för mig själv, och därför lär den här bloggen inte vara lika aktiv (vilket innebär att den mer eller mindre kommer att dö... typ). Fast vem vet? Jag kanske överraskar mig själv genom att dela med mig av finurliga tankar och reflektioner... eller bra musik, eller livet i övrigt.

Det blir som det blir.

Kan ju tillägga att jag börjat få in liiite flyt i mitt handflow. (Börjat försöka mig på det där med liquid, vilket är helt fascinerande.) Och vet ni inte vad det är får ni googla eller youtuba!

Dansen har fått liv igen i alla fall, och det känns som en reunion med en väldigt saknad vän. Känner esteten i mig återupplivas. Kanske innebär det mer musik också...

Jag har stapplande tagit mina första steg mot ett nytt kapitel i livet, det ska bli det bästa någonsin och jag ska bli den bästa någonsin för MIN skull. And that's that.

Natti.

11/12/13

Har som vanligt inte skrivit på länge... Vet inte riktigt varför, det är inte som att det är ont om händelser i mitt liv. Anledningen till att jag sitter och trycker på tangenter i ett mörkt rum med bara ljuset från datorskärmen som belysning den här gången är för att jag nyss såg på ett avsnitt av Dr. Phil... Ja, det är amerikanskt och ibland extremt överdrivet, men i just det här avsnittet var det en tjej som ville erkänna sitt hemliga liv för sina föräldrar. Hon var 17 år. Jag kände igen mig i så mycket, jag var den tjejen. Jag vill inte gå in på exakt vad det handlar om, dels för att jag själv inte har bearbetat det eller förlåtit mig själv för det än, men även för att det inte är något alla behöver veta om mig. Det finns för många som vet det nu ändå.
Hur som helst kom den perioden upp i mitt huvud och jag fastnade i tankarna... Första gången var jag bara 12 år, och det fortsatte tills jag var... 18 kanske? Jag är inte helt säker. Men det är ändå sex år av något som har byggt upp så mycket självhat i mig. Absolut inte konstant under de åren, men ändå. Jag tror att det som skrämmer mig mest är att jag skulle kunna göra idag också, eller ja, kanske inte på grund av andra omständigheter... Men det är fortfarande som ett öppet köttsår, och skulle jag peta lite på det skulle det börja blöda igen. Tror att det har mycket att göra med min självbild idag, och det är verkligen något jag behöver bearbeta, för jag vill lägga det bakom mig... Jag har i princip förträngt det, men eftersom det kom upp nu och rörde upp så mycket märker jag att jag har en rejäl process framför mig innan jag kommer kunna släppa det...

Bortsett från det är jag helt upp och ner gällande i princip allt nu. Det är så mycket som pågår i mitt huvud och jag lyckas inte reda ut något av det. Dels stress och nervositet inför resan, men det är en hel del annat också. Ännu en gång tänker jag inte skriva ut exakt vad det är jag syftar på, för det skulle inte gynna någon alls. Jag har många frågetecken som behöver rätas ut, men jag har inte kommit underfund med vad jag vill att mina uträtade frågetecken ska innebära. Önskar verkligen att det fanns en genväg igenom sånt här, jag har inte tid eller ork till att låta det "lösa sig". Jag vill ha det överstökat, samtidigt som jag säger till mig själv att jag inte borde skynda på allt, utan njuta av väntan. Men när den är en hop fjärilar med adhd som drunknar i sirap som bosatt sig i min mage är det lättare sagt än gjort. Och ja, ni älskar mina målande beskrivningar av känslor!

Det är snart jul. Har ingen julkänsla alls, har fortfarande ingen direkt förkärlek till skiten heller... Bryr mig inte så mycket. Det är väl kul att klä upp sig och umgås med familj... Men med tanke på storleken på min kroppshydda kommer det bli jeans och något enormt upptill. Jag har bara ett par byxor som jag fortfarande får på mig. Det känns sådär jättekul, eller inte. På tal om depp och ångest så tog mina tabletter slut igår, och jag kan inte hämta ut mer förrän den 23:e, så jag "ser fram emot" de här kommande veckorna lite lagom mycket. Försöker peppa mig själv och hålla humöret på topp, men jag känner mig själv... Enough said.

Jag fortsätter att gå upp i vikt, inte alls konstigt med tanke på mina matvanor... eller matovanor snarare! Blir äcklad av min kropp mer än någonsin, men det har gått så långt att jag inte ens orkar se mig själv i spegeln (förutom ansiktet typ) och därför bryr jag mig inte på samma sätt. Får jag syn på min reflektion är det som en knytnäve i magen och jag tar inte åt mig ett skvatt av andras komplimanger. Alltså, inte för att jag är otacksam, det är klart att man blir glad när någon säger något fint, men de går aldrig in på djupet. Min hjärna förvandlar det de säger till lögner, såna man säger till tjocka människor för att de ska vara glada en stund, för det är ju så synd om dem... med allt extra fläsk som dallrar och så. Någon måste ju vara snäll mot dem. Sjukt, jag vet, för JAG VET att ingen tänker så. Jag vet att det är i mitt huvud allt det där existerar. Men jag kan inte bli kvitt känslorna ändå. Och tro mig, jag vet att jag kan gå ner i vikt igen, jag har ju gjort det förut och det fungerade. Det råkar dock vara så att all min motivation och självdisciplin är spårlöst försvunnen. Sen tror jag att jag gömmer mig bakom det. För att slippa vissa situationer som jag är så osäker på i övrigt. Det blir liksom en bra ursäkt...

Skulle kunna sitta och analysera sönder mig själv och mitt beteende hela natten, men det har jag inte tid med för jag ska upp och gå till skolan imorgon trots att jag absolut inte vill. Jag känner bara för att sova tills jag inte kan sova mer och skita i omdömet och närvaron och allt... Men det kommer jag ångra så fort jag väl vaknar i så fall. Dessutom går jag bara till lunch imorgon, så jag ska bita ihop och köra på. Helgröna veckor känns bra. Det är väl självdisciplin i och för sig, men den vill inte infinna sig när det handlar om saker jag ska göra för min egen del. Skolan och sättet människor ser på mig där är inte för min skull, inte bara. Jag gör det för att göra andra nöjda liksom... Kunde jag gå ner i vikt för någon annans skull än min egen skulle jag vara igång nu. Jag kan inte vara snäll mot mig själv bara, för i mina ögon förtjänar jag inte bättre.

Grattis, du har fått ännu en inblick i Miss Destructive's brain... So emo.
Fast på riktigt, jag märker hur illa det låter. Hah, det skulle man inte kunna gissa om man såg mig.
Well, looks deceive!

Ska omfamna mörkret och tystnaden genom att lyssna på deppig musik och dricka apelsinjuice. Yeah, I know, det går inte ihop alls. Just like me.

C ya.

Bleh

Det där med gastric bypass kanske inte kommer funka ändå... måste ha lidit av fetma i 5 år och försökt gå ner med hjälp av läkemedel och dietist... Så länge orkar jag inte vänta. Dessutom är det mitt destruktiva sätt som behöver "opereras bort"... inte magsäcken. Ändrar jag inte mina vanor kommer det gå åt helvete ifall jag gör en operation.
Kommer med 90% sannolikhet ha en lägenhet rätt snart, ska investera i ett promenadband eller joinka mammas och pappas och köra stenhårt med det och förhoppningsvis klara av att gå ner alla kilon på egen hand. Vet ju att jag inte har lika starkt sötsug när jag tränar, och onyttiga grejer lockar mycket mindre i allmänhet. Jag vet att jag kan. Men jag är trots det lik förbannad på mig själv över att jag ogjorde allt mitt hårda arbete.

Now you know.

Well okay then

Så att... mitt bmi är 35,7. Jag funderar starkt på en gastric bypass. Jag har över 42% kroppsfett. Det är bara äckligt! Jag vägrar ta bort delar ur min kost igen, det är inte hållbart. Det är inte värt det. Lchf fungerar, men jag orkar inte leva så jämt. Jag älskar bröd. Och pasta. Jag vill kunna unna mig sötsaker. Och jag verkar inte vara en sån som går ner i vikt av "balanserad kost och träning/motion"... allt känns så omöjligt och jag har inte tid eller ork till att slita som ett djur för att få ynka resultat. Jag vet att det är extremt, men det känns som att det är det enda svaret. Visst, kunde jag lägga tid och pengar på att gymma hela tiden så skulle det säkert ge resultat, men den lyxen har jag inte. Jag har år av utbildning att vänta och fritiden kommer bli än mer knapp då.

Jag står bara inte ut med att existera i den här kroppen längre.

All I ever wanted was your life

Det har gått ett bra tag sen jag skrev något här. Vet inte varför, det blev bara inte av. Tydligen.
Jag har hunnit åka till och från USA under den tiden, vela fram och tillbaka över studieresan till Afrika... Gå upp i vikt, tro att jag gått ner i vikt och sen insett att jag gått upp ännu mer... Jag har hunnit tröttna på människor, acceptera att människor jag trodde skulle vara en del av mitt liv för alltid inte ens bryr sig längre, ha ekonomisk ångest... You name it, basically.

Ska dock försöka uppdatera här oftare nu, har saknat att skriva av mig.

Pojkvännen kom nyss hem och sa "are you writing about me? about how sexy I am? 'Cause you can't deny it... Riiight?" x) Whatever makes you happy ;)

Aaaaaanyhow.

Vi ska väl återgå till att se på The Onion Movie. Åker hem till Björnsholm imorgon, några dagar sådär. Ladda inför en fet halloween också! Längtar :D


Doesn't it suck when you know some dreams will never come true, even though they feel more real than anything you've ever felt before in that exact moment?

Deep inside the canyons I can't hide

Laddade ner en sån där idiotisk app som jag säkerligen kommer att bli besatt av. Eller bli ännu deppigare av.
Det är en kaloriräknare.
Fick skriva in kön, ålder, längd vikt och målvikt. Enligt mitt bmi lider jag av fetma. Min målvikt skulle tydligen fortfarande vara övervikt. Börjar undra hur mycket jag måste gå ner innan jag anses vara normalviktig... vet inte exakt vad jag väger nu heller men jag chansade och hoppas innerligt att jag inte väger mer än så.

Upptäckte en rätt hemsk sak... en sån där flapjack (jag är besatt av dem) innehöll äckligt många kalorier... äter jag fyra såna har jag förbrukat mitt kaloriintag. Jag ska äta 1600 kalorier om dagen enligt appen... känns rätt omöjligt. Dock var det för att gå ner ett kilo i veckan.

Vi får väl se.

Jag vet bara att jag måste skärpa mig, det blir bara svårare och svårare att gå ner i vikt ju äldre man blir. Det bådar inte gott om jag inte tar tag i det nu.
Jag kan gå ner i vikt, det vet jag ju. Jag vet bara inte hur jag ska göra det för att det ska vara hållbart längre än ett halvår...

Lchf funkar, men jag har inte självdisciplinen till att hålla fast vid det. Dessutom kommer det rapporter om att människor fått högt kolesterolvärde osv. Men lågt kolhydratsintag vet jag att jag mår bra av. Nyttigare fetter... och motion.
Så varför är det så svårt? Varför kan jag inte bara vända om och göra det jag vet att jag behöver?

Imorgon börjar mitt nya liv. Och den här gången ska jag inte ge upp!
Jag är trött på att vara tjock.
Jag är trött på att hata min kropp.
Jag är trött på att vara trött!

Men först av allt...
Sova, så att det blir en ny dag.

Memories of everything

Vet inte varför, men jag har en klump i magen... en sån som består av adhdfjärilar med ångest. Som en motvillig längtan efter tider som flytt för länge sen. Det var egentligen evigheter sen, men ändå är minnena lika glasklara som när det hände. Stunder man aldrig kan glömma och känslor som inte verkar avta hur många gånger man än ignorerar dem; förtränger dem.

Allt kan gå från den mest stilla isen till att flamma upp på nytt på ett ögonblick. Skrämmande men på något sätt underbart. Kanske för att det bevisar att allt inte gick förlorat ändå.

What if...?

En undran utan svar. Eller?

Ey fatty boom boom

När jag är ensam, d.v.s. när jag inte har någon annan att "ta hand om" så struntar jag i att lägga ner tid på vettig mat. Det blir bara skit rent ut sagt. Och: jag äter konstant. Spelar ingen roll om jag är mätt, jag fortsätter äta ändå. Tills jag somnar, sen börjar det om. Helgerna är värst. Då är jag ensam dygnet runt, förutom när det vankas social tillställning i några timmar... men det är inte mycket bättre grejer som hamnar i omlopp då.

Tröstäta. Äta sina känslor. Trycka undan ångest med en överfull magsäck.
Om det bara är jag och mitt så vet jag inte hur jag ska hantera det. Jag tycker knappt om mig själv på en bra dag. Att då vara fast i en ond cirkel som gör att jag hatar mig själv för att jag går upp i vikt, äter för att jag hatar mig själv och går upp i vikt för att jag äter hela tiden... det är långt ifrån hållbart.

Det är riktigt sjukt egentligen.

Jag är mammig och lagar ordentlig mat så länge det är för någon annans skull. Vet att jag har skrivit om det här flera gånger tidigare... jag är inte viktig nog för mig själv för att jag ska ta hand om mig som jag tar hand om andra.

Can you say "pathetic"?

Spenderade pengar jag egentligen inte kan spendera på kläder igår. Jag har mer än nog, men inget duger ju längre, så det blev ett sånt där ryck när jag bestämde mig för att materiell lycka var det enda som fanns till hands. Var inne på apoteket också, är glad att jag inte behövde hämta ut sertralin också... rätt sjukt att p-piller är så dyra. Medicin i allmänhet egentligen.

Anyhow. Jag får det säkert att gå ihop den här månaden också. Trots att jag behöver köpa kurslitteratur. Tjoho.

Ekonomisk ångest över resan med klassen och globalklassen smyger sig sakta men säkert på.

Jag ska fortsätta se film nu och förbanna mig själv för mitt illamående och min onda mage.

Kära Tomten, i år önskar jag mig bara två saker: fettsugning och självdisciplin.
Tack på förhand...

meh

Dålig dag.
Stuffi har åkt nu.
Måste sova själv en vecka.
Kommer inte ha honom i skolan eller nåt.
Känns sjukt jobbigt.
Jag känner mig fet.
Äcklig.
Tycker att jag ser gravid ut vad jag än har på mig.
Har inget som är stort nog att gömma mig i längre, allt sitter åt någonstans.
Har ont i huvudet och orkar inte laga vettig mat.
Enorm ond cirkel, utan hastighetsgräns.

Yay.