Am I loud and clear or am I breaking up?

Ligger i min säng och lyssnar på Swing Life Away - Rise Against och minns tiderna för 3-4 år sen när allt var annorlunda och kompiskretsen en helt annan... Den låten innefattade väldigt mycket. Texten påminner om allt det, det som var och det som aldrig blev av. It's bittersweet, men jag minns det med ett leende på läpparna.
"We've had some times I wouldn't trade for the world"

Jag är full av hopp och förväntan idag. Det tippar över till nervositet och ångest lite då och då, men det gör inte så mycket. Känns bara som att det är något på gång, och jag är nyfiken på vad det är.

I won't cross these streets until you hold my hand ~

Enclosure

Har faktiskt gett mig på att lyssna igenom Frusciantes senaste album. Vet inte varför jag inte gjort det tidigare, men det blev liksom inte av. Ännu ett album man kommer behöva lyssna in sig på, som PBX och Outsides. Dock är det här en aaaning mer... "mainstream"? Det är inte lika... flippat. Haha! Vet inte vilka ord jag ska välja för att det inte ska låta som något negativt. Har nog bara inte varit i rätt mode för att kunna uppskatta hans nya sound. Det brukar komma i perioder. Och sen hjälper det knappast att jag lyssnar på musik i datorn, bärbara datorers högtalare är inte de bästa. Well, jag är lycklig över att han fortfarande skapar musik. Det är mer gitarr i vissa av låtarna också, och han sjunger i de flesta. I like. Men som sagt, kommer ta lite tid att lyssna in sig, och ännu längre tid då jag inte känner mig redo för att göra det just nu. Det är en slags hatkärlek till att han blivit så svårlyssnad. Jag älskar den mannen, han är helt fantastisk, MEN, jag är inte "in the fourth dimension" där han är... Så, det är lite svårt att ta till sig hans kreationer just nu. I'll get there though. I always do.

Nu var albumet slut... Så... Jag ska sätta igång något annat. Typ... The Prodigy.

Jag sov inget alls i natt, tog tag i disken faktiskt... Sen vid typ 10:30 bestämde jag mig för att sova en timme eller så innan mor och far anlände. Fick sova till 12 faktiskt, sen var de nästan här så jag gick upp för att plocka undan lite skräp och klä på mig. Har varit sjukt seg hela dagen och mest suttit i soffan, busat med hunden och bara hängt lite med föräldrarna. Fungerar liksom inte utan sömn, och just nu slåss jag för att hålla mig vaken till i alla fall 21... Helst senare än så, för då vet jag att jag kommer sova ordentligt hela natten. OCH så har jag vänt tillbaka dygnet på köpet! Bara två dagar kvar på lovet och jag har såååå mycket jag måste göra. Ingen lust eller motivation, men jag får bara tvinga mig själv. Kommer bli kasst, kan inte prestera bra utan mitt flow när det kommer till skrivandet. Skriver visserligen här en hel del nu, får hoppas att det hjälper på något sätt. Ska ta tag i allt på riktigt när skolan är igång igen. Slutar inte särskilt sent alls förutom på onsdagar och torsdagar, och då är det ändå före 16, så jag ska stanna i skolan någon timme varje dag och plugga ikapp saker. Har två större skrivuppgifter i svenska som jag ligger efter med, en skrivuppgift i engelska och en bokrecension, har en del matte att göra om jag ska hinna bli klar till sommaren... Och sen är det resten på det. Och eftersom jag vet att jag inte får saker gjorda hemma är det lika bra att jag är kvar i skolan. Dessutom brukar jag vara som tröttast när jag kommer hem runt 16, så om jag inte är hemma då lär jag undvika frestelsen att sova på eftermiddagarna, which is good. För jag sover för mycket, känner mig bara seg jämt. Borde röra på mig mer också. Vill såååå gärna ha löpbandet här, men det är så otympligt och tungt så det är svårt att fixa det. Men jag har Rydskogen här någonstans... Där kan man gå. Och jag och Amanda har lovat varandra att börja simma till hösten. Men det är ju just det, att vara bland folk, som gör att jag drar mig för att göra sånt. Simma kommer gå bra i och med att jag har Amanda där, spelar ingen roll vilken situation jag är i, för om hon är där känner jag mig starkare och tryggare. Så det är lugnt. Och ut och gå... Well, det är egentligen bara att göra det. Men jag skulle föredra att motionera på det sättet i tryggheten av mitt hem. Med musik igång och svetten rinnandes från alla möjliga håll och kanter. För den syndafloden kommer igång rejält rätt fort, och jag tycker det är sjukt pinsamt när det händer in public. Det vill säga i princip varenda dag jag går till skolan. När jag är framme tar det runt 10 minuter innan min puls har lagt sig och svettningarna avtagit. Sitter liksom och fläktar mig själv varenda morgon. Spelar ingen roll om det är minusgrader ute eller soligt och varmt. Svettas lika mycket oavsett. Och det suger. Känner mig... ofräsch liksom.

SÅ. Jag KAN "träna" utomhus, men gör det helst hemma. Och då känns det som att det är vettigt att göra det som känns bekvämt för då lär jag hålla fast vid det.

Random babbel.

Har dansats alldeles för lite det här lovet, visst, det är en enskild grej också. Men jag menar med folk, som vi hade planerat. Väldigt synd.

Helgen innehöll ingenting av det jag trodde den skulle göra, förutom besöket idag då, men det gör inte så mycket. Det är som vanligt för mycket månad kvar i slutet av pengarna, så det hade liksom inte kunnat hända så mycket mer. Fick lite sponsring av Skaparna idag dock, så jag klarar mig tills CSN rullar in och rullar ut lika fort igen.

Ska typ kolla på något, vet inte vad, har sett ikapp alla serier jag följer. Så... jag kanske får börja om på någon. True Blood kanske, för jag minns för lite för att börja på en ny säsong och då kan jag lika gärna bli riktigt insatt från början... så räcker det längre också.

Skriver förhoppningsvis ingenting mer här förrän imorgonkväll eller så (vill sova hela natten), men vi märker hur det blir.
Imorgon är det dagen då ståndet åter kom upp. The re-erection as it were. Bra dag för alla kåta marknadsmänniskor. HAH. Min humor.

Shh.

Yo dawg, we heard you like...

Nah, men jag har pimpat min blogg! För den som inte insett det redan...
Min header var löjligt gammal, tror jag gjorde den i slutet av 2009 eller något sånt. Så jag knåpade ihop en ny, den här gången i ett program online... senast så gjorde jag den i paint. Haha! Har dock kvar en av bilderna från förra headern, bara för att den passade in färgmässigt. Bakgrunden har jag också fixat online, utgick från en färdig mall och bestämde färgerna... Det är lite psykadeliskt och färgschemat skiljer sig en aning från förut. Det känns i alla fall fortfarande väldigt Bexy. Så jag är nöjd.

Jag somnade för övrigt strax innan 21 och vaknade strax innan midnatt... Kändes ju sådär lagom kul. Alltså är jag vaken nu, 3 på morgonen, och kan inte direkt städa eftersom jag har grannar. Fick ingenting gjort idag heller, förvånar mig dock inte det minsta. Skulle dock kunna försöka sova lite till och gå upp tidigt och åtminstone börja städningen innan mamma och pappa kommer. De skulle vara här vid 12 typ, så om jag går upp vid 9 har jag några timmar på mig. Hm.

Har lyssnat på Carbon Based Lifeforms hela dagen/natten. Väldigt mysig musik, rofylld och stämningsfull liksom. Hoppas verkligen Midnight Sun Festivalplanerna blir verklighet... De spelar då. En sak jag inte riktigt kan komma till ro med angående den festivalen är dock att solen aldrig kommer gå ner... Jag kopplar psytrance och "sån musik" (haha) till blinkande ljus... i mörker. Känns som att det kommer förstöra stämningen en aning om det är ljust ute hela tiden. Eller? I dunno, kanske bara är jag som tänker så... Det är dock inte världens lättaste festival att ta sig till. Först ska man till Oslo, därefter LÅÅÅÅÅNGT norrut till Bodö med antingen flyg eller tåg (remember, Norge... dyrt.) och SEN helikopter eller färja till Vaeröy där själva festivalen är. Biljetten till MSF går på ca 800 nu, har inte ens vågat räkna ut resekostnader eller mat. Man kan ju visserligen ta med sig det mesta i matväg, men ändå. Åh, jag vill verkligen... Förstår bara inte hur det ska gå ihop. Varken för mig eller någon av de andra jag ska dit med. Poop.

Får grunna på det mer en annan dag... Jag ska nog försöka sova nu, så jag kan vara lite produktiv imorgon. Eller idag. You know what I mean.

Ah, just det ja. Glad äggätarsäsong (tre "ä" i samma ord, den du!) förresten :)

Dancing with Kadafi

Sitter vaken, tidigt på morgonen, lyssnar på Infected Mushroom bl.a. och undrar om jag kommer sova bort (morgon)dagen också... Har inte tid till det alls, måste städa lägenheten inför besök på lördag av mina kära föräldrar. Och Charlie. Det är inte lite städning heller, jag är så löjligt dålig på att hålla det städat... Är väl mest disk och kläder dock. Dammsuga kan ju vara trevligt också... Önskar att jag kunde packa upp allt ur lådor och faktiskt flytta in på riktigt. Vi får väl se hur mycket jag hinner med...
Jag vet inte varför jag fortfarande är vaken, tyckte det var midnatt nyss, måste ha fastnat i någonting för helt plötsligt är klockan massor. Har dock ingen aning om vad jag har gjort de senaste fem timmarna. Laddat ner massor av musik dock. Lite gott och blandat, ska ta och vidga mina vyer. Infected och Shpongle har jag lyssnat på länge, men det finns så mycket mer att upptäcka där bland snår av svampar och fina färger... Haha! Vi får se om jag fastnar för något...

Älskar för övrigt att jag kan klia mig själv på ryggen med mina dreads. Ville bara säga det.

Kom på en sak förut, eller ja, återkom på snarare... Dermals. Jag tror jag vill ha en. Vet att jag har sagt att jag inte ska ha fler piercingar... Men, jag vet inte. Är lite sugen på en dermal ändå. Kan vara en sån där "mitt i natten-idé" dock. I dunno.

En annan sak jag har kommit på är att jag är urusel på att komma ihåg att ta min medicin när det är lov/långhelg. Riktigt dåligt av mig. Men jag vet inte, utan rutiner och med min otroliga förmåga att vända på dygnet glöms det liksom bort. Kanske får börja sätta alarm/påminnelser på mobilen igen, som jag gjorde i början... Lame.

Rather Be hoppade igång nu. Är heeeelt förälskad i den låten. Den skriker sommar och lycka. Det trots att jag inte har hört den när det varit sommar eller extrema lyckliga förhållanden... Den är bara otroligt feel good. Vill bara dansa när jag hör den. Underbart. VILL DANSA I ALLMÄNHET. Längtar galet mycket efter riktig värme så man kan vara ute, ha hög volym i lurarna och dansa runt i solskenet. Inte bry sig om ifall människor ser, eller tittar snett för den delen. Bara vara fri i musiken. Har saknat den känslan. Och på tal om känslor så känner jag på mig att den här våren och sommaren kommer vara den bästa på länge.

Sitter och småler i skrivande stund, utan någon direkt orsak. Det är bara pirrigt inuti, och jag är sådär tröttglad. Lite nervös också, vet inte varför, men det är en konstig blandning av svag ångest, glädje och trötthet i kroppen helt enkelt. Och det resulterar i ett leende. Haha. Känner att det jag skriver innehåller allt mindre substans. Är osäker på om jag ens använder mig av korrekt svenska längre.

Perhaps that's the cue for going to bed.

Avslutar med att säga att jag lyssnar på Shakawkaw - Infected Mushroom och gillar vad jag hör. Har lyssnat alldeles för lite på dem. I'm happy to be educated.

Godnatt... eller morgon. Sova ska jag i alla fall!

"Spelar inte längre någon roll, jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll..." Eller "påskminnen"

Socker - Kent
Nostalgi på hög nivå.

Minns hur jag gick i sjunde klass... eller kanske åttonde... kanske båda. Hur som helst hade jag musik igång på datorn och skrev dagbok där, msn på mobilen, eller smskontakt med folk. Kent och Eminem var det som spelades för det mesta. Eller så såg jag på RHCP Live at Slane Castle. Dagboken jag förde på den tiden har jag på en gammal skiva, läser ibland, minns hur weird allt var på den tiden. Hur de små problemen man hade då var världens största. Det är intressant att se hur man förändras med tiden, och hur pass lite man egentligen förändras när man tänker efter. Det är oftast bara omständigheterna runtom som skiftar... Brukar gå tillbaka i bloggen också och läsa om dåtiden, kan fortfarande kastas tillbaka till vissa stunder när jag skrev, känna samma känslor som då, minnas så mycket mer än vad som står. Vissa gånger fascinerar det mig, andra gånger skrämmer det mig. Men i grund och botten är jag rätt glad över att jag fört anteckningar i alla dessa år. Det kan vara pinsamt att inse hur naiv och dum man varit, men samtidigt tror jag att skrivandet har hjälpt mig bearbeta saker, och all skit jag kan läsa om istället för att ha i huvudet... Well, det är helt enkelt bättre så.

Det är påsk. Det var (förmodligen) några barn här tidigare idag och ringde på. Öppnade inte, för det gör jag inte om jag inte vet att det kommer någon på besök, jag är helt enkelt fel människa att våldgästa. Hur som helst insåg jag att det måste ha varit påskkärringar. Minns ett par gånger då jag varit påskkärring... Haha. Första gången var jag väl 6-7 år och gick till grannarna i Björnsholm. Det var en otroligt otrevlig gubbe i ett av radhusen, han snäste åt mig och var sur över att någon störde... (lite som jag är idag antar jag). Det gjorde mig ledsen, jag grät och vågade inte ringa på hos någon mer sen. Några år senare var jag påskkärring tillsammans med min kompis Alexandra, vi lämnade påskliljor till de vi besökte. Minns speciellt en gubbe som gick till sin fru och sa "titta mamma!" när han fick blomman... Vi fick varsin "guldpeng". Det huset fick bäst rykte. Minns även smärtan i fötterna efter att ha gått omkring i Gamleby i träskor som var lite för små... Nåt år efter det bestämde jag mig för, tillsammans med ett par kompisar som också bodde mitt ute i ingenstans basically, att vara påskhare istället, och dela ut små nougatägg och påskkort till husen vi knackade på. Vi ville liksom ge istället för att få. Vi klippte ut hartänder i kartong och sminkade oss som harar, antar jag... Någon av oss hade säkerligen kaninöron också. Minns inte riktigt. Hur som helst kom vi till ett hus där ingen öppnade. Jag ropade "Glad påsk!" ifall att det ändå var någon hemma. Min kompis, som var lite sur över att ingen öppnade, ropade samma sak... Men i ett helt annat än glatt tonfall. Detta ledde till att en gubbe (vad är det med gubbar och öppna dörrar under påsk?) öppnade dörren och sa "Va' eeereeee?" jag svarade då att vi bara ville önska glad påsk och gick mot dörren med ett påskkort och några nougatägg. Han synade oss i sömmarna, kommenterade "fåfängt" när han såg våra tänder (what the actual...?), tror inte han ville ta emot äggen... Kanske tog han kortet i alla fall. Sen gick han och hämtade ett gäng 50-öringar som vi fick. Vi var ju inte ute efter att få saker, men han fattade inte det. Det var bara udda i allmänhet. Det gick liksom inte att köra med godhet och generositet just där och då... Kul minnen dock.

Önskar att jag inte var så rädd för okända besök.
Önskar även att jag inte var en fattig student.
För jag minns hur spännande det var att gå påskkärring... Hur spännande det var när dörren öppnades... Hur roligt det var att få godis, eller lite pengar, komplimanger om fräknarna man ritar på kinderna...
Önskar ibland att jag var barn igen.

Barnet som gick påskkärring.
Inte barnet som var på gränsen till tonåring och lyssnade sönder Kent med ett stort hål inombords.

Randomness 2.0

Haha, så kan man ju också spendera en natt... Shit, en del människor har man mycket att ta igen med! Mycket roande dock, har liksom fattats på något vänster...

Mitt lov är så otroligt icke-produktivt att det gör lite ont i samvetet. Kanske borde baka bröd på det.
Finns många borden och måsten men väldigt få göranden... Inte bra alls. Det kommer ju bara gå ut över mig själv, så jag förstår inte varför jag inte bara tar tag i skiten. But then again, it's me. PROcrastinator.

Längtar efter helgen, även om det innebär att lovet närmar sig sitt slut. Men jag tror att det kan bli bra.

Har löjligt ont i min vänsterarm, vet inte vad jag har gjort, men jag kan knappt lyfta den... Överansträngt någon muskel, hur har jag verkligen ingen aning om. Men irriterande är det! Sjukt lame. Hoppas det går över så jag kan dansa, om det skulle bli av.

Hoppar från en sak till en annan, jag borde verkligen inte vara vaken nu, var trött redan innan 21 liksom, men det råkade bara bli såhär.
Vet inte om jag har skrivit det någonstans än, men jag har sökt in till Fritidsledarutbildningen på Valla nu. Struntar i att köra ett år till på allmän, klarar jag samhällskunskapen så har jag mina behörigheter liksom. Och fixar jag matten + restuppgifterna i svenska och engelska + ett prov i spanska är det behörigheter utöver kravet liksom. And that should be possible to do before the summer. Om jag lägger på ett kol. Får hoppas att jag kommer in också, gör jag inte det... har jag ingen plan B, men jag får väl söka något på A-linjen också för säkerhets skull. Blir ju inte musikprofilen dock, utan teater. Men jag tror det kommer att utveckla mig mer. Musiken har jag ju, och den kommer alltid finnas där. Men teatern kan hjälpa mig i så mycket. Scennärvaro bl.a. vilket är till hjälp i både musik och dans. So... it's all good. Dessutom får jag förhoppningsvis sällskap av Franji i klassen också, vilket bara gör allt ännu mer awesome!

Uhm...
Känns som att jag skulle säga något mer...

Minns inte, så det var säkert inget av vikt.

Nu ska jag blanda ett glas O'boy och sen sova.

BAI.

When I am with you there's no place I'd rather be

Clean Bandit - Rather Be
Pretty much sums up the weekend.

Haft en av de bästa helgerna på länge, med underbara människor och awesome musik.

Börjar känna av the pre-jitters of summer och det är nästan svårt att hålla sig i skinnet och komma ihåg att njuta av dagarna som är här och nu. Längtar efter lediga soliga dagar och alla planer man gjort upp... Åh. Är så lyckligt lottad som får vara en del av gemenskapen och kärleken som flödar. Ungefär samma fuzzy feeling inuti som när man är nykär, färger är mer intensiva och man uppskattar småsaker som fågelkvitter i solskenet när man är ute och går... Allt är liksom... som små rosa moln. Klyschigt värre, but I love it!

Det är påsklov och det är mycket välkommet. Jag har en del att göra i skolväg och SKA få allt gjort trots att umgänget med fina människor lockar otroligt mycket mer. But it can't be all work and no play, så det ska minsann bli danserier och grillning och häng och chill också! Hoppas jag kan låta bli att skada min fot mer nu, lyckades trampa snett igår igen, samma fot... Nu gör den löjligt ont när jag ska börja gå, sen går det typ över när jag "är igång" men värker som sjutton när jag sitter still igen... Sjukt drygt! Är allmänt stel i hela kroppen, så jag ser ut som en dam 70+ för tillfället. Sitter i min säng, och den har jag inte befunnit mig i sen fredagsmorgonen (evakuerade my place under helgen och hängde mest på internatet, förutom ett par timmar igår då vi var här i brist på plats till alla någon annanstans) så den är sådär otroligt underbart jätteskön att vara i. Tänker typ gå och lägga mig nu också, för jag har inte sovit överdrivet bra de senaste två nätterna... Haha!

För övrigt verkar jag vara cursed med någon sjuk spell som gör att allt mitt bröd möglar. Hur sjutton kan bröd ens mögla i frysen? Skulle käka sojakorv förut, för jag orkade verkligen inte göra något mer avancerat än så, och tog ut korvbröd ur frysen för att upptäcka gröna fläckar på varenda sketen brödbit... Jag är pretty damn sure att brödet inte var mögligt när jag la in det i frysen så jag fattar inte vad som pågår... Men jag kan typ inte ha bröd här, and that really sucks.
På tal om det tänker jag inviga min bakmaskin jag haft några år, nu i veckan. Baka eget och frysa in när det är färskt. Möglar det då får jag kalla hit en exorcist eller något alltså... Måste dock göra utrymme i frysen först.

Mycket intressant läsning, trust me, I know. Och jag skulle kunna skriva så mycket annat som skulle vara mer intressant, men jag håller de detaljerna för mig själv. Just because I can.

Såååå... that's all folks!

Smile, well, why not

Bästa fredagen på länge. Helt underbara människor och allmänt trevlig stämning. Har behövt det här länge.

Bra början på påsklovet helt enkelt ^^

Och bara för det existerar det nu en bild på mig där jag faktiskt ler. Probably första gången sen 2009.

Deal with it.

Don't get any big ideas, they're not gonna happen

Nude - Radiohead
En av få låtar som lugnar mig i ångesten.

Vet inte riktigt varför jag är vaken nu, men som alltid våldgästar tankarna mig såhär på småtimmarna och det är sällan uppskattat. Kör låten på repeat och försöker skriva bort kaoset, just nu funderar jag på om det är värt att sova alls... Eller om jag ska dygna så jag kommer iväg till skolan. Måste bestämma mig fort, för om jag ska sova måste jag göra det nu. Helst nyss. Och ska jag inte det måste jag stålsätta mig, för annars kommer jag somna en timme innan jag ska gå upp och då kommer jag aldrig komma iväg. Tror inte det gynnar mig eller någon annan om jag håller mig vaken dock, men då kommer vi till problem nummer två... Kan jag somna? Tror jag får dra igång Bill Bailey och somna till honom, det brukar fungera. Gjorde det i princip varenda natt ett tag. Bill eller Jackass. Något av det var på som bakgrundsljud när jag skulle sova, annars gick det inte.

Usch, det är så mycket som har dykt upp på senaste tiden. Gamla hjärnspöken och beteenden och mönster jag trodde jag hade blivit kvitt. Men icke, de är tillbaka och de behöver tas itu med fortare än kvickt. Ska se till att ställa mig i någon form av kö eller något för att få en läkartid. Eller ja, på öppenvården då alltså. Dels för att jag verkligen behöver komma igång med samtalsterapi igen och dels för att jag vill kolla upp allt med mediciner. Är riktigt trött på Sertralin, det fungerar väl dugligt så länge jag tar den som jag ska... Men det är inte riktigt som jag vill ha det. I don't get the real highs, but I still get some of the lows. Vill ju att det ska vara tvärtom. Vara glad på riktigt, men slippa dalarna... I alla fall de extrema som gör att jag inte tar mig utanför lägenhetsdörren och ignorerar allt vad skötsel innebär. Ska man må bra måste man ju må dåligt också, men det ska vara bättre än det är dåligt. If you get what I'm saying... Hur som helst, det finns på min att-göra-lista.

En torsdag och en fredag kvar, sen är det lov. Har inga planer whatsoever, känns rätt lame. Får se ifall jag kan lura hit någon, typ föräldrarna och hunden... och löpbandet. Skulle vara riktigt fint att komma igång med träningen nu. Har sagt det så länge, men jag vill verkligen. Har fortfarande sämst kondition och allt, men jag går ju ändå till och från skolan (oftast) 5 dagar i veckan... It's something.

We shall se what the coming week has in store.

Nu ska jag försöka somna. Om jag somnar för en minut sen får jag sova fyra timmar. Lycka till med det liksom.

Det blir liksom aldrig riktigt som man har tänkt sig längre...

Spanska hela dagen, önskar varje dag såg ut så på Valla... Kan de inte starta en kurs på allmän linje som är spanska, bara? Det hade varit perfekt.
Jag fick promotea Valla lite inne hos besökarna. Öste lite kärlek på skolan helt enkelt. Hoppas det börjar många nya till hösten.
Hade spanska i typ 40 minuter extra för övrigt, glorious.
Sen blev det galenskaper i Tornby med Esther :) Köpte ett par nya linnen (skrikig rosa och turkos) och ett par svarta leggings då det fanns såna i min storlek nu.

Blev inget besök, vilket är astråkigt, men det får väl bli en annan gång.

Har massa plugg att göra, skulle vara trevligt om jag kunde få det gjort, men jag känner mig själv och tvivlar starkt på att jag kommer att vara produktiv. Vi får väl se. Kanske blir något danstillfälle också om vädret tillåter... och om folk är på.

Jag kom hem vid typ 18 någon gång... Somnade, såklart, och vaknade strax efter 23, och därför har jag varit vaken till nu. Ska äta ett par mackor, för magen kurrar... och sen ska jag sova. Får se hur mycket av morgondagen som sovs bort.

Det drar riktigt kallt från mitt fönster, förstår inte riktigt varför, det känns som att något är öppet... eller att det finns något hål i väggen. Haha. Lite jobbigt...

Anyhow, hoppas ni har en awesome helg :)
Cya.

Och vips så var det fredag!

Jag fick inte mycket gjort alls den här veckan... i tisdags satt jag bara i soffan i Gläntan, inte produktivt någonstans. Jag var alldeles för ofokuserad. I onsdags var jag ledig förutom aktivitetsgruppen, men jag kunde inte vakna, så jag var hemma. Franji var inte heller i skolan, så själva gruppen hade inte blivit av ändå. Idag (torsdag egentligen) var jag i alla fall i skolan hela dagen, hade samhällskunskap. Men jag hade så mycket som skulle göras... Hatar att ligga efter, men jag får verkligen ingenting gjort. Förstår inte varför det ska vara så svårt.
Idag (nu menar jag fredag) är det spanska hela dagen, ser fram emot det. Men jag somnade förut, rätt tidigt, och råkade sova till typ 21:30, så jag sitter här nu och ser hur timmarna försvinner. Kommer vara helt slut.
Besök står på helgschemat. I alla fall fre-lör. Söndagen måste jag verkligen plugga matte så jag fixar provet. Tvivlar på att jag kommer göra det dock, det är för mycket att hålla i huvudet. Vet liksom aldrig riktigt vad jag ska göra med informationen jag får... Då är det svårt att räkna ut saker.

Ska försöka tvinga mig själv att somna nu.
Wish me luck.

This weather's bringing it all back again

Mattemåndagen klarades av rätt bra faktiskt! Gick hemifrån 10 min senare än planerat, så jag stressade till skolan, men jag hann i tid. Räknade matte sammanlagt fem timmar idag och blev klar med kapitel två, ÄNTLIGEN. Ska repetera hela onsdagen (hade ändå tänkt räkna då) och sen blir det prov på måndag nästa vecka. Är långt ifrån ikapp resten, men det går framåt i alla fall. Gjorde 29 uppgifter idag, kanske inte låter som mycket på fem timmar... Men hälften av tiden vet jag inte riktigt vad jag håller på med, så jag är nöjd ändå!

Imorgon har jag inget schemalagt, men jag ska till skolan lagom till fikat tänkte jag och så ska jag jobba med svenska. Har två rätt stora skrivuppgifter som ska in den här veckan, så dagen ägnas åt det. Hoppas få båda gjorda. Det brukar gå rätt fort när jag väl börjar skriva, så jag får lägga all fokus på det och bara köra.

Somnade, som alltid, när jag kom hem... Men det var lite konstigt, för jag halvslumrade typ hela tiden. Kunde inte komma till ro, vilket är väldigt ovanligt för min del. Är seg nu dock så jag lär kunna sova i natt ändå vilket är skönt.

Hoppas på lite dans i veckan, måste verkligen öva på saker...

Min fot gör ont fortfarande, vet inte om jag nämnt det innan men jag vrickade den förra söndagen och har tydligen lyckats sabba den mer än jag trodde då. Har ont så fort jag rör på den och kan inte riktigt gå normalt. När jag stressade till skolan imorse sket jag dock i att jag inte kan stödja på den normalt vilket har lett till att den gör ännu mer ont nu. Hatar mina leder, har vrickat och stukat mina fötter så många gånger... De blir aldrig helt bra sen. Otroligt irriterande!

Hoppas på fint väder i helgen, men det ryktas om snö igen... Är det inte snö så tycker jag att folk bör grilla och umgås lite. För sjutton.

Ska göra mig i ordning för att lägga mig, är faktiskt trött igen.

HÄJDÅ BLÅGGÄN.

You should wake up, before the wrath comes

Ännu en helg som passerat, har som vanligt inte gjort mycket alls... Tvättade igår, och lagade mat, det var ju lite produktivt i alla fall.
Idag har jag inte gjort något vettigt alls. Försökte lära mig spela och sjunga Nude - Radiohead. Gick sådär. När jag säger att jag "försökte lära mig" betyder det att jag spenderade ca 5 minuter på att spela ackorden och sjunga... för att sen övergå till att sjunga med till en karaokeversion av den på youtube och till sist sjunga med i den riktiga låten. Haha. Det var så många barréackord, fick kramp. Jag borde helt klart spela gitarr oftare, det är ju bara tragiskt att fortfarande inte ha hittat rätt teknik för att ta barréackord utan att få kramp på en gång.

Imorgon börjar en extrem pluggvecka. Jag har matte hela dagen imorgon, med ett klassråd inslängt mitt i skiten. Lär ju i alla fall få något gjort när jag har ett ämne hela dagen. Men kommer vara mos i huvudet när dagen är över... Tisdag har jag ingenting schemalagt, men jag ska till skolan ändå, har annat skolarbete som ska göras så det är lika bra att vara där. Jag får saker gjorda där. Hemma är det svårare att komma igång, och så är det alltid trevligt med sällskap... Eller i alla fall andra människor i närheten. Onsdag har jag bara aktivitetsgruppen schemalagd men jag ska vara där hela dagen ändå och försöka få in mer matte. Jag och Franji ska peppa varandra. Torsdag betyder samhällskunskap för hela slanten och fredag är det spanska hela dagen. Längtar minst sagt till fredagen!
Hoppas även på att få hem dreadsschampot jag beställde på eBay i veckan som kommer! Det skulle vara bra för människor med känslig hud och min hårbotten är inte i särskilt bra skick någonsin... Men ännu värre blir det när jag har dreads iflätade. Måste få tummen ur och fläta i några i min f.d. sidecut också så att det håret börjar dreada sig. De får sitta i någon månad till, så tar jag ur alla och fixar dem ordentligt när de nya har blivit som mina andra är nu. De är väl ca 3-4cm nu, och en del har vuxit ihop... Så när jag tar ur syntetdreadsen får jag försöka sära på dem... med våld. Eller så får jag klippa isär dem. Haha!
Det ska bli intressant i alla fall. En sak som stör mig en aning är dock att jag köpte en hårfärg (blåsvart) innan jag åkte till Afrika som jag skulle ha när jag kom hem. Men jag vet inte om jag kan färga håret när det är dreads... Får googla lite, vill ju inte ha färgrester kvar i dreadsen, kan inte vara bra... kemikalier liksom.

Aaaanyhow, jag ska värma upp potatisgratäng och sen ta ett bad och kolla på senaste avsnittet av Grimm eller något. Känns som att det kan vara vettigt att få så mycket sömn som möjligt innan en heldag med matte.

Min hy har för övrigt gått och blivit dålig. Förstår inte varför. Men det irriterar mig. Tips, någon?

Nostalgia kicks you in the ovaries

Sitter och lyssnar alldeles frivilligt på Tokio Hotel, på tyska. Från den tiden då jag var 15, lekte emo och mådde piss i princip hela tiden... Känns väldigt konstigt att lyssna på låtar som var allt för en ett tag... för de väcker inga känslor alls. Inte på det sättet jag trodde att de skulle. Jag minns vissa gånger då jag legat i sängen och lyssnat på dem på högsta volym, och jag minns ångesten deras låtar fick bära mig igenom, men jag får inte den där klumpen i magen, den där flashbacken till känslorna som var då. Det är lite skrämmande på ett sätt, får mig att inse hur pass bortkopplad jag är från den tiden.
Lyssnade på Musik Non Stop med Kent tidigare ikväll, den får igång känslorna däremot, men den lyssnade jag på innan det blev som värst... och den är kopplad till en annan typ av känslor.
Haha, jag vet inte ens vad jag vill få fram med det här... Jag nostalgitrippar helt enkelt. Alldeles för sent, som vanligt, ska upp om mindre än fem timmar. Yay.

Minns att jag ofta bloggade om TH här, att jag tyckte de var bättre på tyska, för det var mer känsla i Bills röst... Men, hade jag inte hört låtarna på engelska också hade jag förmodligen inte fattat ett piss av vad de handlade om... Haha! Åh, pubertal emopojkeröst... Shit vad man crushade på det bandet. Det känns så främmande nu. Men texterna sitter fortfarande... till viss del. Namnen på bandmedlemmarna också. Tydligen.

Känns overkligt att det var 7 år sen jag var den personen.

Jag babblar bara, nonsens, inget av värde alls. Ville mest konstatera för mig själv att jag har kommit på, tror jag i alla fall, vilka känslor jag har förträngt. Vilka känslor som dämpas av medicin. Vilka känslor jag inte kommer åt längre... For future reference.

"The last look back is black, the night turns dark ahead, there's no turning back..."

Is it better to have loved than not at all?

Ännu en natt när alla tankar snurrar och ångesten har bitit sig fast. Lyssnar på Temposhark och försöker låta musiken känna åt mig. Jag var inte i skolan idag... i alla fall inte när det var skola. Det är som att jag sjunker djupare och djupare ner i ett mörkt hål. Som att jag kopplas bort från allt och alla som får mig att må bra, och jag vet inte hur jag ska stoppa det. Antar att jag bör ignorera allt min hjärna säger och bara köra. Göra det jag borde göra och bara stå ut med det. Easier said than done.
Var och dansade i skolan med folk idag/kväll, var opepp och ångestig i början... men det släppte nästan helt efter ett tag. Vill utvecklas, vill verkligen hitta tillbaka till dansen på riktigt. And I need to quit my meds to ever get back to reality.
Är ganska förvirrad gällande diverse saker, och jag ogillar när livet är fyllt av frågetecken. Kanske borde jag försöka sluta få svar på allt och bara låta frågor finnas. Det var väl bra som det var? Varför kan jag inte bara vara nöjd med tillvaron som den är?
Mitt kök luktar jäst frukt, mina kläder är utspridda över allt, mitt så kallade hem ser ut som skit... och kaoset reflekterar hur jag är just nu. Önskar inget hellre än ordning...

Om jag inte sover nu kommer jag inte komma upp till skolan imorgon heller, inte för att det är en dag jag ser fram emot på något sätt alls... Men jag måste. Och jag hatar att jag måste.

Fake it 'til you make it, ingen kommer märka någon skillnad ändå.

E y, b y s a y e t d a m w, a i s m b I k y n s m t w I s y.

Oh... right

Sitter fortfarande i min säng... Några timmar senare... Har inte ätit något... Har inte lagt mig i badet...

Brottas med tankar jag inte vill tänka, tankar den där klumpen i magen drar med sig. Lyssnar på musik jag älskar men som framkallar jobbiga känslor, vilket inte alls hjälper just nu, men samtidigt klarar jag inte av att lyssna på något annat. Vill inte heller ha tystnad.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, varför jag känner och mår såhär nu. Kanske är det bara "dags" för en low... Men de känns mer frekventa nu än de gjort på länge, eller så säger jag bara så varje gång och lurar mig själv. Tycker inte om att hamna i svackor, who does? Men det gör mig så handlingsförlamad. Tro mig, jag vill "rycka upp" mig, vara den Bex som man tycker om att ha som sällskap. Den som inte drar ner stämningen utan är glad, pepp och smått galen till och från. Den jag vet är en bra vän, som alltid ställer upp och överöser en med kärlek när man behöver det som mest. Men det är som att någon idiot precis har byggt en tjock mur mellan den jag är nu och den Bex jag precis beskrev... som jag vet existerar någonstans djupt därinne. Kanske är det ingen mer än jag som ser det här dock... Kanske ser andra på mig som vanligt. Men jag känner mig förlorad. Om det nu är rätt ord, kommer inte på något som passar in bättre på känslan.

Förmodligen känner jag för mycket. Och gör det utan att låta känslorna vara. Istället känner jag och känner efter mycket noggrant och passar på att analysera och överanalysera varenda liten känsla som jag ens känner på mig att jag kommer att känna.

Jag borde nog egentligen bara gå till köket, rosta ett par mackor, dricka ett glas mjölk, lägga mig i badet trots att det är hur sent som helst, gå och lägga mig, försöka få några timmars sömn, vakna imorgon, trycka i mig mina piller och låta den nya dagen betyda nytt humör och nya möjligheter.
Jag BORDE. Men om jag kommer följa mina egna råd är en helt annan fråga...

Anyhow, jag har en tendens att skriva så kryptiskt att jag inte förstår mig själv dagen efter ens en gång. Därför ska jag tvinga mig själv att sluta skriva trots att det myllrar av ord i fingertopparna som vill göra sig hörda/sedda, och följa mina råd... Trots att det bara är för min egen skull.

God?natt.

You don't have to give up to let go

Jobbig dag. Så många minnen. Både såna som är minnen av sånt som varit, men även minnen av saker som aldrig kommer att vara. Ångest. Årsdag för en väns bortgång... Skrämmande att inse hur åren går. Rädsla att man kommer se tillbaka om elva år till och fortfarande inte ha något som är värt att visa upp.
Hjärnan på högvarv och den sugande, mörka känslan i det hemliga gömstället mellan bröstet och magen. Stället som skapar illamående och sänder onda tankar i en kaotisk bana i hela kroppen... Somnade när jag kom hem och drömde konstiga saker. Nu sitter jag i min säng, lyssnar på Temposhark och känner mig omotiverad till att röra på mer än fingrarna. Likgiltighet, är väl det närmaste man kommer för att beskriva känslan. Så fort jag ens tänker tanken att göra något annat än bara vara här suger det till i magen och illamåendet letar sig till magen. Behöver äta och lägga mig i badet... Sen väntar något av det förmodligen jobbigaste jag någonsin kommer att behöva göra. Och när det sker är ovisst. Det hjälper inte direkt. Försöker få ordning på mig själv och mina kaotiska tankar... Men det går inte alltid som jag vill. Ska ta ut frustrationerna och alla andra känslor på dansen och musiken i allmänhet. Temadag imorgon, sen är det nästan helg igen. Det borde man överleva. Känner att jag skulle skrivit mycket mer positiva grejer här om jag hade tagit min medicin idag, men jag hade inte tillgång till den... Så, nu blev det som det blev. And I'm done.

Don't leave the world without changing something.

Show me sex appeal, get on your hands and knees, forget about the kneel, it's best to keep me pleased...

Don't mess with me - Temposhark
(nyupptäckt awesomeness)

Har hamnat i ett flow av kreativitet på många plan, känns helt underbart. Jag mår bättre, äter bättre, rör på mig, dansar, sjunger, lever... :)
Känner hur det knakar inombords och de kreativa låtskapande kugghjulen börjar röra sig, väntar bara på det perfekta tillfället när låtar börjar skriva sig själva.
Det ser så mycket ljusare ut när jag får hålla på med det jag älskar, och nu har sak efter sak i princip serverats på silverfat.

Missförstå mig rätt, det finns fortfarande mörka moln på himlen, men de passerar fortare och de som släpper en skur eller två torkar snart i solskenet som väntar. Jag är pepp, känner mig sprudlande och är nykär i musiken, en underbar sak att uppleva i ett så pass långt förhållande.

Det är en hel del att göra före terminens slut, men stressen hinner inte bita sig fast, och jag vet att allt ordnar sig :)

...and now I rule the world

I'm a recovering addict and sometimes I relapse

Lyssnar på SoKo, det var länge sen. Passar väldigt bra till en begynnande vår. Blev sen idag, trots att jag hade sovmorgon... Brukar vara så dock, när man har sovmorgon är det som att tiden inte existerar riktigt. Man har all tid i världen, tills man inte har det... Alls. Aja, blev klar med en skrivuppgift i skolan i alla fall, det var av novellslag. Love it. Sen var det spanska, bästa lektionerna som finns!

Blev en promenad till Ryd centrum sen med några kompisar, och sen hittade jag till och med hem utan några större problem.

Jag har juice i min kyl och solstrålar i min lägenhet.
Det kunde ha varit mycket värre.
Helt ok tisdag.

Come on over and shoot the shit

Vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Gör ett val för att komma ur ett visst beteende som jag känner är skadligt, för att falla tillbaka i exakt samma mönster men med andra människor. När ska jag lära mig?
Är trött på att försöka vara till hjälp, organisera, fixa och inte få ett piss för det. Ingen tacksamhet, bara oseriösa svar och skitsnack.
Vill inte mer. Det finns få som faktiskt är där när jag behöver det, som är där även om jag glömmer bort att de är där. Borde bara lägga all min tid, ge all min kärlek och energi på/till de människorna. Men jag kommer alltid på det för sent.
Förstår inte vad det är som gör att jag begår samma misstag om och om igen, att jag gör det trots medvetenheten om att det är det dummaste jag kan göra...

Helgen har bestått av nästintill ingenting. Har legat i min säng med datorn sen jag hämtade ut modemet från Comhem i fredags... Kollat på serier och dödat hjärnceller på diverse sajter... Produktivt.

Tror jag ska laga riktig mat idag. Men, jag vet inte, för pengarna har sinat rejält i och med resan... Och jag måste bestämma mig för om jag ska ha riktig mat nu, eller någon annan gång under de två kommande veckorna innan det finns pengar på kontot för en stund. Blir det nudlar eller något annat fantastiskt från studentmenyn ska jag i alla fall försöka mig på en sallad... Haha, jo, faktiskt, en sallad. Kanske inte behöver mer än en sallad... Skulle kunna göra pastasallad... Ha i ägg... Se om jag äger tonfisk fortfarande... Och göra en vitlökssås. Det låter faktiskt gott. Blev hungrig nu.

Anyhow, jag är trött på att känna att jag inte behövs utöver när jag kan göra något för någon.
Det gäller inte alla, men det gäller en hel del som jag har eller har haft riktigt nära hjärtat på senaste tiden.
It hurts.

Ser fram emot veckan som kommer, för den innehåller förhoppningsvis en dos av bästis, vilket är på tiden. Och det är på tiden att jag slutar skjuta upp viktiga människor.

Återgå till er banala söndag. I'm out.

Well that escalated quickly..!

Höll på att somna... John Frusciante i högtalarna och Windows media players supermegaawesometrippy visuella effekter på. Mitt i en låt hör jag ljud. Som fyrverkerier men ändå inte. Tankarna går direkt till det jag läste för bara någon timme sen efter att mamma frågade vad som hade hänt i Ryd. Jag visste ingenting, men googlade... Hamnade på Corren.se och fick reda på att det var skottlossning här igårkväll... Tänkte att det kanske var något liknande igen. Även om jag inte är orolig för min skull känns det sådär trevligt att sånt sker några gator bort.
Är hur som helst klarvaken nu och känner obehag.
Hoppas verkligen det bara var idioter som sköt raketer utan någon som helst vettig anledning...

Som Amanda sa... Det är ett wake up call när det händer utanför dörren.

Oh well, lär veta imorgon om det var något att bry sig om... Men ändå. Det hände ju ändå igår, tydligen.

It's not as fun as it was

Hade inte direkt föreställt mig att det skulle vara såhär. Att flytta till en större lägenhet, komma hem ifrån resan... hade räknat stenhårt med att det skulle bli ett rejält uppsving liksom. Ny energi, nytt liv. Istället går det åt helt fel håll. Nedförsbacke och acceleration. Känner mig tjatig, och jag förstår latheten som säger att jag bor för långt bort nu. Fattar grejen med att det krävs mer planering. Att det inte bara är att dra på sig närmaste paret skor och vara framme en minut senare. Men jag saknar umgänget ändå. And I'm done asking.
Det krävs verkligen inte mer än en fråga om någon känner för att komma hit. Så länge skolan och allt den innebär ligger någorlunda i fas gör jag liksom ingenting vettigt när jag kommer hem från skolan.
Känner att jag hamnar i en sån där period igen när jag måste somna till Hercules.
Jag skulle ju hitta mig själv, ladda batterierna och komma hem som en ny människa.
Det enda jag känner är att jag är oduglig. I allt.
Crap?

Lost

Det är så lätt att tro att man vet allt, har allt planerat... vet vilka människor som ska ingå i ens liv. Sen dyker helt andra saker upp. Nya erfarenheter. Nya människor. Hemlängtan till en i princip okänd plats. Fjärilar i magen för att livet börjar leva sitt eget liv. Jag vet inte längre vad jag vill... har en officiell plan om någon frågar, men inuti bubblar ännu en häxbrygd gjord av alla galna och vettiga planer, kryddad med längtan, storslagna drömmar och en gnutta impulsivitet. Känns som att jag vill uppleva allt NU. Som att tiden för upplevelser och äventyr håller på att rinna ut. Som att jag behöver 48 timmar på dygnet för att hinna med allt som krävs. För samtidigt som jag vill äventyra och resa och leva vet jag att åren som följer kommer att kräva att jag har pluggat och har någonstans att komma tillbaka till som innehåller rutiner och allt nödvändigt ont som ett vuxet liv kräver. Jag vill nästan klona mig för att hinna med båda. Och sen bli en igen för att känna att jag har levt på alla sätt jag kan. Det är som att jag måste få allt det här gjort innan jag blir 30. Men det skulle behöva kastas om i planeringen. För jag vill känna friheten jag fick provsmaka. Jag vill resa, bo, vara överallt. Men om jag ännu en gång kastar bort skolbänken finns det inget kvar för mig när jag vill tillbaka till mitt bo. Känner mig bara så vilse, jag vill för mycket för att våga något av det.
It's a weird feeling.

Hello Africa, tell me how you're doing

Jag är tillbaka på svensk mark. När vi landade och såg snön tänkte vi nästan be piloten vända. Det har hänt så mycket, varit en helt sjuk upplevelse. Men jag har varken ork eller tid att beskriva allt just nu, ska lämna in en reselogg i skolan ändå. Så när den är färdig kan jag slänga upp den här också, för intresserade.

Imorgon ska jag flytta in i min tvåa i Ryd. Känns... overkligt. Har inte riktigt kommit ikapp någon form av verklighet än. Lämnade en stor del av hjärtat i Kenya, helt underbart ställe. Men hur som helst ska jag bo ensam på riktigt för första gången. Västervik räknas inte riktigt, Ronny flyttade in nästan på en gång... Haha. Men det ska bli skönt. Kommer sakna internatet på ett sätt, ha folk man känner vägg i vägg liksom. Men det blir bra, skönt med privacy liksom. Dessutom får folk komma och hälsa på mycket. Vet att ensamheten är jobbig för min del emellanåt.
Måste även lära mig hitta till skolan därifrån, kan bli intressant! Haha!

Längtar en del till skolan, men samtidigt längtar jag efter att inte ha några måsten. Tror jag hittade friheten jag letat efter, i alla fall delvis, under min resa.

Finns fortfarande en del frågetecken som inte rätats ut helt, och en del som förmodligen har gjort det, men som jag skjuter upp att ta itu med.

Jag börjar med att överleva morgondagen. De som känner mig vet hur mycket jag avskyr att flytta. Vet inte hur många gånger jag har gjort det hittills... Vågar inte räkna.

Men jag är här, och det är ett steg i rätt riktning.

Ska skriva mer utförligt om saker en annan dag... Promise. :)

Oh hai 2014!

Så att... Om 8 dagar håller jag nog på att checka in på Arlanda, för att bege mig på ett äventyr i Afrika. Känns helt galet. Har inte riktigt greppat vad det är jag ska göra... Haha. Tror inte det kommer bli verklighet förrän man varit där ett par dagar faktiskt. Jag går in någon form av survival mode när jag ska resa långt. Det handlar bara om att ta sig från punkt A till punkt B i ett stycke, med rätt packning. Väl framme måste jag hinna ikapp mig själv innan jag kan ta in och bearbeta nya intryck.

En parentes...
Jag har hittills stavat fel på orden Afrika (Afrkra) och ikapp (ickap), samt fått googla fram ordet bearbeta då jag bara fick upp "process" i huvudet... Jag tyckte processera kändes fel. Hrm.

Anyhow, jag märker själv hur väck jag är, gällande det mesta... Jag sover i princip hela tiden, men på helt fel tider. Har inte ens vågat tänka på packningen och JAG KAN INTE STAVA LÄNGRE.

Det blir fel hela tiden nu, ger upp.

Får skriva mer en annan gång, när jag har kontroll över fingrarna.

Well, Björnsholm... We meet again.

Kom hit igår, lärde känna Charlie och kollade på tv. Vaknade vid 5 imorse då bebisen tyckte det var dags för bus och familjetid... Han är så söt, så man kan inte bli sur. Somnade igen runt 7:30... Vaknade strax innan 14 och har inte gjort mycket annat än slappat. Finns inte mycket annat att göra. Är dock grymt skönt att vara här. Komma bort ifrån allt. Distans är underbart när saker på hemmaplan inte går som man vill.
Hemmaplan... Jag är ju hemma nu. Men hem för mig är nog ändå Linköping. Har fått alla mina paket också, saker jag har beställt. Två tunikor, leggings och SMIIIINK! Haha! Köpte en hel del från elf för en månad sen ungefär, fick det uthämtat idag. Så imorgon ska det experimenteras med allt nytt innan det är dags för Västervik och sista-minutenshopping innan julafton är här igen. Sjukt egentligen, tyckte det var sommarlov nyss. Det känns ju inte direkt som vinter heller, men inte mig emot!

Hoppas på att hinna umgås med lite folk det här lovet, se ifall västervikarna vill ses. Nyår vet jag inte än, hoppas på Linköping och fina människor där, men det beror helt på. Imorgon ska jag vaccineras mot gula febern också. Får inte glömma bort det!

Ska nog invadera föräldrarnas sovrum, se ifall det finns något kul att glo på... Och leka med vovve!

Jag mår egentligen oförskämt bra. Och självklart har jag dåligt samvete över det. C'est la vie!

If I knew now what I knew then...

Har förälskat mig i Atoms For Peace. And it's about time! Det är Flea och Thom Yorke bl.a. Helt underbart.

Livet är inte som det var, och det är för att jag har tvingat mig själv att vara vuxen och ta tag i saker som man egentligen hellre sopar under mattan för att det gör så ont att ta itu med det.

But it's done, och det kommer inte att vara lätt för någon av oss. Verkligen inte. Men det var och ÄR det enda rätta just nu. Tiden får utvisa vad som händer...

Jag försöker lägga fokus på sista veckan i skolan och allt det innebär, samla mig inför resan och helt enkelt hålla ihop mig och mitt. And god knows that's more than enough.

Jag har börjat skriva för min egen skull igen, använder det som terapi och avlastning för min hjärna. Och mitt hjärta. Det gör att jag kan sluta vara kryptisk här, eftersom jag öppet kan skriva för mig själv, och därför lär den här bloggen inte vara lika aktiv (vilket innebär att den mer eller mindre kommer att dö... typ). Fast vem vet? Jag kanske överraskar mig själv genom att dela med mig av finurliga tankar och reflektioner... eller bra musik, eller livet i övrigt.

Det blir som det blir.

Kan ju tillägga att jag börjat få in liiite flyt i mitt handflow. (Börjat försöka mig på det där med liquid, vilket är helt fascinerande.) Och vet ni inte vad det är får ni googla eller youtuba!

Dansen har fått liv igen i alla fall, och det känns som en reunion med en väldigt saknad vän. Känner esteten i mig återupplivas. Kanske innebär det mer musik också...

Jag har stapplande tagit mina första steg mot ett nytt kapitel i livet, det ska bli det bästa någonsin och jag ska bli den bästa någonsin för MIN skull. And that's that.

Natti.

11/12/13

Har som vanligt inte skrivit på länge... Vet inte riktigt varför, det är inte som att det är ont om händelser i mitt liv. Anledningen till att jag sitter och trycker på tangenter i ett mörkt rum med bara ljuset från datorskärmen som belysning den här gången är för att jag nyss såg på ett avsnitt av Dr. Phil... Ja, det är amerikanskt och ibland extremt överdrivet, men i just det här avsnittet var det en tjej som ville erkänna sitt hemliga liv för sina föräldrar. Hon var 17 år. Jag kände igen mig i så mycket, jag var den tjejen. Jag vill inte gå in på exakt vad det handlar om, dels för att jag själv inte har bearbetat det eller förlåtit mig själv för det än, men även för att det inte är något alla behöver veta om mig. Det finns för många som vet det nu ändå.
Hur som helst kom den perioden upp i mitt huvud och jag fastnade i tankarna... Första gången var jag bara 12 år, och det fortsatte tills jag var... 18 kanske? Jag är inte helt säker. Men det är ändå sex år av något som har byggt upp så mycket självhat i mig. Absolut inte konstant under de åren, men ändå. Jag tror att det som skrämmer mig mest är att jag skulle kunna göra idag också, eller ja, kanske inte på grund av andra omständigheter... Men det är fortfarande som ett öppet köttsår, och skulle jag peta lite på det skulle det börja blöda igen. Tror att det har mycket att göra med min självbild idag, och det är verkligen något jag behöver bearbeta, för jag vill lägga det bakom mig... Jag har i princip förträngt det, men eftersom det kom upp nu och rörde upp så mycket märker jag att jag har en rejäl process framför mig innan jag kommer kunna släppa det...

Bortsett från det är jag helt upp och ner gällande i princip allt nu. Det är så mycket som pågår i mitt huvud och jag lyckas inte reda ut något av det. Dels stress och nervositet inför resan, men det är en hel del annat också. Ännu en gång tänker jag inte skriva ut exakt vad det är jag syftar på, för det skulle inte gynna någon alls. Jag har många frågetecken som behöver rätas ut, men jag har inte kommit underfund med vad jag vill att mina uträtade frågetecken ska innebära. Önskar verkligen att det fanns en genväg igenom sånt här, jag har inte tid eller ork till att låta det "lösa sig". Jag vill ha det överstökat, samtidigt som jag säger till mig själv att jag inte borde skynda på allt, utan njuta av väntan. Men när den är en hop fjärilar med adhd som drunknar i sirap som bosatt sig i min mage är det lättare sagt än gjort. Och ja, ni älskar mina målande beskrivningar av känslor!

Det är snart jul. Har ingen julkänsla alls, har fortfarande ingen direkt förkärlek till skiten heller... Bryr mig inte så mycket. Det är väl kul att klä upp sig och umgås med familj... Men med tanke på storleken på min kroppshydda kommer det bli jeans och något enormt upptill. Jag har bara ett par byxor som jag fortfarande får på mig. Det känns sådär jättekul, eller inte. På tal om depp och ångest så tog mina tabletter slut igår, och jag kan inte hämta ut mer förrän den 23:e, så jag "ser fram emot" de här kommande veckorna lite lagom mycket. Försöker peppa mig själv och hålla humöret på topp, men jag känner mig själv... Enough said.

Jag fortsätter att gå upp i vikt, inte alls konstigt med tanke på mina matvanor... eller matovanor snarare! Blir äcklad av min kropp mer än någonsin, men det har gått så långt att jag inte ens orkar se mig själv i spegeln (förutom ansiktet typ) och därför bryr jag mig inte på samma sätt. Får jag syn på min reflektion är det som en knytnäve i magen och jag tar inte åt mig ett skvatt av andras komplimanger. Alltså, inte för att jag är otacksam, det är klart att man blir glad när någon säger något fint, men de går aldrig in på djupet. Min hjärna förvandlar det de säger till lögner, såna man säger till tjocka människor för att de ska vara glada en stund, för det är ju så synd om dem... med allt extra fläsk som dallrar och så. Någon måste ju vara snäll mot dem. Sjukt, jag vet, för JAG VET att ingen tänker så. Jag vet att det är i mitt huvud allt det där existerar. Men jag kan inte bli kvitt känslorna ändå. Och tro mig, jag vet att jag kan gå ner i vikt igen, jag har ju gjort det förut och det fungerade. Det råkar dock vara så att all min motivation och självdisciplin är spårlöst försvunnen. Sen tror jag att jag gömmer mig bakom det. För att slippa vissa situationer som jag är så osäker på i övrigt. Det blir liksom en bra ursäkt...

Skulle kunna sitta och analysera sönder mig själv och mitt beteende hela natten, men det har jag inte tid med för jag ska upp och gå till skolan imorgon trots att jag absolut inte vill. Jag känner bara för att sova tills jag inte kan sova mer och skita i omdömet och närvaron och allt... Men det kommer jag ångra så fort jag väl vaknar i så fall. Dessutom går jag bara till lunch imorgon, så jag ska bita ihop och köra på. Helgröna veckor känns bra. Det är väl självdisciplin i och för sig, men den vill inte infinna sig när det handlar om saker jag ska göra för min egen del. Skolan och sättet människor ser på mig där är inte för min skull, inte bara. Jag gör det för att göra andra nöjda liksom... Kunde jag gå ner i vikt för någon annans skull än min egen skulle jag vara igång nu. Jag kan inte vara snäll mot mig själv bara, för i mina ögon förtjänar jag inte bättre.

Grattis, du har fått ännu en inblick i Miss Destructive's brain... So emo.
Fast på riktigt, jag märker hur illa det låter. Hah, det skulle man inte kunna gissa om man såg mig.
Well, looks deceive!

Ska omfamna mörkret och tystnaden genom att lyssna på deppig musik och dricka apelsinjuice. Yeah, I know, det går inte ihop alls. Just like me.

C ya.

Bleh

Det där med gastric bypass kanske inte kommer funka ändå... måste ha lidit av fetma i 5 år och försökt gå ner med hjälp av läkemedel och dietist... Så länge orkar jag inte vänta. Dessutom är det mitt destruktiva sätt som behöver "opereras bort"... inte magsäcken. Ändrar jag inte mina vanor kommer det gå åt helvete ifall jag gör en operation.
Kommer med 90% sannolikhet ha en lägenhet rätt snart, ska investera i ett promenadband eller joinka mammas och pappas och köra stenhårt med det och förhoppningsvis klara av att gå ner alla kilon på egen hand. Vet ju att jag inte har lika starkt sötsug när jag tränar, och onyttiga grejer lockar mycket mindre i allmänhet. Jag vet att jag kan. Men jag är trots det lik förbannad på mig själv över att jag ogjorde allt mitt hårda arbete.

Now you know.

Well okay then

Så att... mitt bmi är 35,7. Jag funderar starkt på en gastric bypass. Jag har över 42% kroppsfett. Det är bara äckligt! Jag vägrar ta bort delar ur min kost igen, det är inte hållbart. Det är inte värt det. Lchf fungerar, men jag orkar inte leva så jämt. Jag älskar bröd. Och pasta. Jag vill kunna unna mig sötsaker. Och jag verkar inte vara en sån som går ner i vikt av "balanserad kost och träning/motion"... allt känns så omöjligt och jag har inte tid eller ork till att slita som ett djur för att få ynka resultat. Jag vet att det är extremt, men det känns som att det är det enda svaret. Visst, kunde jag lägga tid och pengar på att gymma hela tiden så skulle det säkert ge resultat, men den lyxen har jag inte. Jag har år av utbildning att vänta och fritiden kommer bli än mer knapp då.

Jag står bara inte ut med att existera i den här kroppen längre.

All I ever wanted was your life

Det har gått ett bra tag sen jag skrev något här. Vet inte varför, det blev bara inte av. Tydligen.
Jag har hunnit åka till och från USA under den tiden, vela fram och tillbaka över studieresan till Afrika... Gå upp i vikt, tro att jag gått ner i vikt och sen insett att jag gått upp ännu mer... Jag har hunnit tröttna på människor, acceptera att människor jag trodde skulle vara en del av mitt liv för alltid inte ens bryr sig längre, ha ekonomisk ångest... You name it, basically.

Ska dock försöka uppdatera här oftare nu, har saknat att skriva av mig.

Pojkvännen kom nyss hem och sa "are you writing about me? about how sexy I am? 'Cause you can't deny it... Riiight?" x) Whatever makes you happy ;)

Aaaaaanyhow.

Vi ska väl återgå till att se på The Onion Movie. Åker hem till Björnsholm imorgon, några dagar sådär. Ladda inför en fet halloween också! Längtar :D


Doesn't it suck when you know some dreams will never come true, even though they feel more real than anything you've ever felt before in that exact moment?

Deep inside the canyons I can't hide

Laddade ner en sån där idiotisk app som jag säkerligen kommer att bli besatt av. Eller bli ännu deppigare av.
Det är en kaloriräknare.
Fick skriva in kön, ålder, längd vikt och målvikt. Enligt mitt bmi lider jag av fetma. Min målvikt skulle tydligen fortfarande vara övervikt. Börjar undra hur mycket jag måste gå ner innan jag anses vara normalviktig... vet inte exakt vad jag väger nu heller men jag chansade och hoppas innerligt att jag inte väger mer än så.

Upptäckte en rätt hemsk sak... en sån där flapjack (jag är besatt av dem) innehöll äckligt många kalorier... äter jag fyra såna har jag förbrukat mitt kaloriintag. Jag ska äta 1600 kalorier om dagen enligt appen... känns rätt omöjligt. Dock var det för att gå ner ett kilo i veckan.

Vi får väl se.

Jag vet bara att jag måste skärpa mig, det blir bara svårare och svårare att gå ner i vikt ju äldre man blir. Det bådar inte gott om jag inte tar tag i det nu.
Jag kan gå ner i vikt, det vet jag ju. Jag vet bara inte hur jag ska göra det för att det ska vara hållbart längre än ett halvår...

Lchf funkar, men jag har inte självdisciplinen till att hålla fast vid det. Dessutom kommer det rapporter om att människor fått högt kolesterolvärde osv. Men lågt kolhydratsintag vet jag att jag mår bra av. Nyttigare fetter... och motion.
Så varför är det så svårt? Varför kan jag inte bara vända om och göra det jag vet att jag behöver?

Imorgon börjar mitt nya liv. Och den här gången ska jag inte ge upp!
Jag är trött på att vara tjock.
Jag är trött på att hata min kropp.
Jag är trött på att vara trött!

Men först av allt...
Sova, så att det blir en ny dag.

Memories of everything

Vet inte varför, men jag har en klump i magen... en sån som består av adhdfjärilar med ångest. Som en motvillig längtan efter tider som flytt för länge sen. Det var egentligen evigheter sen, men ändå är minnena lika glasklara som när det hände. Stunder man aldrig kan glömma och känslor som inte verkar avta hur många gånger man än ignorerar dem; förtränger dem.

Allt kan gå från den mest stilla isen till att flamma upp på nytt på ett ögonblick. Skrämmande men på något sätt underbart. Kanske för att det bevisar att allt inte gick förlorat ändå.

What if...?

En undran utan svar. Eller?

Ey fatty boom boom

När jag är ensam, d.v.s. när jag inte har någon annan att "ta hand om" så struntar jag i att lägga ner tid på vettig mat. Det blir bara skit rent ut sagt. Och: jag äter konstant. Spelar ingen roll om jag är mätt, jag fortsätter äta ändå. Tills jag somnar, sen börjar det om. Helgerna är värst. Då är jag ensam dygnet runt, förutom när det vankas social tillställning i några timmar... men det är inte mycket bättre grejer som hamnar i omlopp då.

Tröstäta. Äta sina känslor. Trycka undan ångest med en överfull magsäck.
Om det bara är jag och mitt så vet jag inte hur jag ska hantera det. Jag tycker knappt om mig själv på en bra dag. Att då vara fast i en ond cirkel som gör att jag hatar mig själv för att jag går upp i vikt, äter för att jag hatar mig själv och går upp i vikt för att jag äter hela tiden... det är långt ifrån hållbart.

Det är riktigt sjukt egentligen.

Jag är mammig och lagar ordentlig mat så länge det är för någon annans skull. Vet att jag har skrivit om det här flera gånger tidigare... jag är inte viktig nog för mig själv för att jag ska ta hand om mig som jag tar hand om andra.

Can you say "pathetic"?

Spenderade pengar jag egentligen inte kan spendera på kläder igår. Jag har mer än nog, men inget duger ju längre, så det blev ett sånt där ryck när jag bestämde mig för att materiell lycka var det enda som fanns till hands. Var inne på apoteket också, är glad att jag inte behövde hämta ut sertralin också... rätt sjukt att p-piller är så dyra. Medicin i allmänhet egentligen.

Anyhow. Jag får det säkert att gå ihop den här månaden också. Trots att jag behöver köpa kurslitteratur. Tjoho.

Ekonomisk ångest över resan med klassen och globalklassen smyger sig sakta men säkert på.

Jag ska fortsätta se film nu och förbanna mig själv för mitt illamående och min onda mage.

Kära Tomten, i år önskar jag mig bara två saker: fettsugning och självdisciplin.
Tack på förhand...

meh

Dålig dag.
Stuffi har åkt nu.
Måste sova själv en vecka.
Kommer inte ha honom i skolan eller nåt.
Känns sjukt jobbigt.
Jag känner mig fet.
Äcklig.
Tycker att jag ser gravid ut vad jag än har på mig.
Har inget som är stort nog att gömma mig i längre, allt sitter åt någonstans.
Har ont i huvudet och orkar inte laga vettig mat.
Enorm ond cirkel, utan hastighetsgräns.

Yay.

Och inte blir det bättre för att det är en ny dag...

Vaknade och kände mig som jag brukar på morgonen... Trött men inte sur. Glad är väl att ta i, men ett neutralt tillstånd var det i alla fall.
Stuffi började två timmar tidigare än jag gjorde/gör. Så, ensam hemma med gott om tid skulle jag göra något så simpelt som att klä på mig. Gick det? Nej.

Ångest och självhat ökade för varje plagg jag provade. Inget var bra nog. Inget var ens dugligt. Idag blev plötsligt en sån dag då jag skulle vägra visa mig utanför dörren.

En dag av isolering och dåliga tankar.

En av de dagarna när tabletterna inte har något att säga till om, när min hjärna bestämt sig för att jag ska må dåligt tills jag inte gör det mer. En dag när jag inte har orken eller modet till att bryta mig igenom det.

En dag när jag ger upp och låter mig uppslukas av mina förvrängda tankar.

Jag vet mycket väl att allt sitter i huvudet på mig själv, att ingen annan ser det jag ser, att ingen annan känner samma känsla av äckel när de ser mig. Men. Det är känslorna inuti MIG som påverkar just mig. Och idag är jag inte stark nog att ignorera tankarna. Jag känner mig svag och patetiskt. Värdelös.

"Alla har dåliga dagar"
Jo, men det här är mer än en dålig dag. Det här är något stört. Sjukt. Fel. I mig.

Sjukanmäld för att jag gör mig själv sjuk.
Same old story.

Slap that smile on and fool the world

Skulle mest av allt vilja dra på riktigt arg musik och drunkna i den resten av kvällen/natten.
Men det går inte.
Fake it 'til you make it.

Skitdag.

I've been locked inside your heart shaped box for weeks...

Första veckan i skolan gick fort... Vi gjorde inte så mycket, det var bara samma gamla info som förra året. Några nya namn att lägga på minnet och ett nytt klassrum. That was it, typ.
Idag är jag väldigt låg. Det är jobbigt, att sitta fast inuti sina egna tankar och inte veta hur man ska komma loss. Komma ur det deppiga.

Tänker inte sitta och skriva alla tankar som snurrar, eller varför jag tänker som jag gör... För jag har redan gjort det otaliga gånger. And it never seems to change.
Jag är bara trött på det.

Tror jag ska gå och sätta mig i duschen, försöka koppla bort hjärnan och duscha bort allt dåligt. Vet att det inte funkar så egentligen, men jag kan väl få fortsätta lura mig själv?

Alla livsstilsförändringar jag skulle göra då? Skjuter upp allt, hela tiden.
Ser ingen mening med att belöna mig själv med saker som är bra för mig.
Självdestruktiviteten är så löjlig. Jag är löjlig.

Ångesten varje morgon p.g.a. ytligheten, jo då, den finns fortfarande där.
Självdisciplinen som tar semester så fort en liten ursäkt uppenbarar sig, samma där.

Jag är innerligt trött mig själv, och det börjar gå ut över andra. Jag orkar inte hålla humöret uppe, eller fasaden, allt vill rämna och jag vill vara för mig själv och uppslukas av mitt självhat för det är det enda sättet jag vet om.

Bla bla bla, det är SÅÅÅÅ synd om mig.
Inte ens lite.

Jag är bara löjlig, alltid lika kul.

Hahahahaha

Älskar att läsa mina rageinlägg dagen efter xD
Shit vad upprörd jag blir ibland alltså... Jag är gosig, synd!

Ska jobba på att gå ner i vikt igen. Och ja, jag suger som sabbade allt jag jobbade för... Men shit happens. Synd! ^^

Lyssnar på Give it away (säkert därför ja plötsligt blev glad och pepp) pratar med Amanda på FB om Depeche Mode i december :D oooooch är egentligen mitt i att packa saker... Råkade bli en liten paus bara.

TÄNKTE BARA SÄGA DET :D

Men åhhhhhhh!

Jag gick ner 18 kilo. ARTON KILO.
Har gått upp nästan alla igen.
3,5 kilo under maxvikten från förra sommaren.

Jag är så arg på mig själv. Förstår inte hur jag kunde slänga bort allt jag kämpat för och trycka i mig all skit igen. Jag är en idiot.

Jag vill inte väga 106,5 kg. Jag vill inte ens väga 92 kg som jag gjorde när jag gått ner de där 18 kilona.
Jag vill väga 85 som mest.

Det känns inte ens som att det är möjligt nu.

Jag känner mig fet och äcklig. Känner hur jag halkar in i en sån där period då jag inte vill visa mig utanför huset. BRA. SKITBRA NÄR SKOLAN BÖRJAR PÅ MÅNDAG.

Vadå ångest?

Det är väl skitsamma om jag kan göra det igen!? Grejen är att jag ALLTID förstör allt som går bra. Jag fuckar ur varenda gång och hamnar i självdestruktiviteten igen.

Jag är arg på mig själv. Kan inte förlåta mig själv för att jag jämt gör såhär.
DESSUTOM LUKTAR DET JÄST I HELA MITT RUM AV NÅGON ANLEDNING OCH JAG BLIR GALEN PÅ DET.

NEJ. JAG HAR INTE PMS.

Jag har bara fullständigt ignorerat min medicin sen jag åkte ifrån England.
Käft. Jag vet att det är mitt eget fel.
ALLT är mitt eget fel.

Ska flytta imorgon. Till internatet.
Behöver jag säga att jag hellre sover bort hela dagen för att jag inte orkar med mig själv?

Bra. Hejdå.

Bloggen tog semester en månad...

Heh, hade visst inte bloggat alls under juli... Så kan det gå!

Sitter och lyssnar på RHCP nya b-sidor och är lycklig. Känns weird att jag delade de första släppen av b-sidor med en person som nu inte är en del av mitt liv längre. Drömmar gör att jag påminns av det. No me gusta.

Idag åkte min älskade pojkvän till Kina med sin syster för att hälsa på sin pappa och lillasyster. Lite avis, även om jag inte vill till länder med liten yta och extrem population. Ändå ska jag sätta mig på ett flyg imorgon med mor och åka till England xD Men liksom... Vi är aldrig i stora städer mer än över dagen så det känns inte så befolkat då.

Längtar efter England. Naturen, luften, folket, affärerna... It's home.

Jag klippte lugg igår och färgade håret lilasvart förresten! Har inte hunnit vänja mig, men det brukar vara så. När jag hade lugg senast sa folk att jag såg ut som en tant osv, så jag var inte så glad över att ha den, men jag ska inte vara lat den här gången... Ska se till att komma på knepen som gör att det ser ut som jag vill ^^

Borde egentligen packa, men det mesta ligger i tvätten. Eller ja, det ska tumlas, så jag kan inte börja packa innan jag har allt. Måste ju packa smart och jag är bäst på att packa för mycket... Ska försöka låta bli det nu så jag får plats med nya grejer. I England måste man shoppa, det bara är så. Pundet är ju så löjligt lågt nu. 9 kronor! Och man kan köpa jeans för typ 12 pund liksom. Ingenting.

Inte för att jag tycker om att lägga pengar på kläder när jag är så här stor, men det är inget som kommer ändras över en natt... Så jag investerar i framtida oversize grejer. Vet att jag ändå kommer köpa för stora kläder när jag väl tagit mig i kragen och jobbar på att gå ner i vikt. Gillar pösigt :)
Ska leta efter lite kläder till Stuffi också :) Hihi, jag har fått tillåtelse att hitta jeans till honom :D Spännande!

Försöker minnas vad som hänt under tiden jag inte bloggat...

Vi var på metaltown, vilket var freakin' awesome! Var såååå grymt att se Korn och Love and Death tillsammans :D Och Slipknot såklart!

Det var väldigt upp och ner där ett tag. Hög på lycka från MT gick till total botten då Honey blev riktigt dålig helt plötslig och gick bort. Det känns fortfarande overkligt, har inte sörjt ordentligt än. Låg bredvid henne ute på gräsmattan sista dagen hon var i livet (samma dag jag skulle till Gotland med Stuffi och hans syskon) och grät ihjäl mig och klappade henne. Sa till henne gång på gång att hon var världens bästa hund och att jag älskade henne och skulle sakna henne för alltid.
Det var hemskt att behöva åka ifrån henne, men jag skulle inte klarat av att se henne somna in. Hon ligger begravd i trädgården nära "hennes" träd, med sitt halsband och tuggben. La lite blommor från trädgården där när jag kom hem från Gotland. Men har som sagt inte tagit mig tid till att sörja ordentligt. Vill egentligen sitta där och prata med henne, men jag känner inte att jag orkar just nu. Har varit väldigt instabil känslomässigt de senaste veckorna. Är nära till tårar nu i skrivande stund, men jag orkar inte släppa ut allt. Har verkligen slarvat med medicinen hela sommaren, så jag har bara mig själv att skylla. Tog den senast för två dagar sen. Måste verkligen skärpa mig.
Iaf. Jag bad mamma ta tassavtryck av Honey. Tänker tatuera in det på benet (tror jag, inte bestämt plats helt än) tillsammans med hennes namn och födelsedatum. Min fina vovve.

Gotland var underbart! Så otroligt vackert. Pittoreskt på samma sätt som Englands landsbygd är. Mys!
Det var kul att träffa släktingar till Stuffi också. Särskilt hans pappa. De är rätt lika... Haha!

Sen vi kom hem har vi mest latat oss. Badat när vi kunnat och sådär.
Vi var hos min syster Ida några dagar också. Lekte med barnen och badade och hade det riktigt härligt. Älskar att vara där, atmosfären är så lugnande på något sätt... Trots att det alltid är fullt av barn och annat löst folk där ;) Skämt åsido så har jag alltid känt mig trygg hemma hos henne.

Stuffi åkte till Kina idag som sagt, han är borta till den 12e. Jag och mamma åker till England imorgon och kommer hem den 11e. Sen är det bara 8 dagar kvar tills skolan börjar igen! Fattar inte att lovet har gått så fort. Stört.
Är lite nervös över att börja i en ny klass... Utan någon jag känner. Och på en linje som jag egentligen inte ville gå från början. Jag ger det en ärlig chans, men trivs jag inte tänker jag inte plåga mig igenom mitt sista år. No way. Har saknat min mentor dock! Mycket. Fick så mycket klokheter och kunskap av den herrn så det har känts rätt tomt i hjärnkontoret den här sommaren.
Har läst alldeles för lite också. Fy på mig.

Träningen gick ju så himla bra, tills jag hade massa flängande att göra. Sen dess har jag inte rört mig nästan alls förutom när jag badat... Men det är ju inte som att jag simmar hela tiden. Och det har intagits en hel del onyttigheter.

Ska försöka mig på att dra ner på kolhydraterna ordentligt, men inte äta enligt LCHF. Ska dra ner på fettet också, eller i alla fall byta ut det mesta av smöret i maten till olivolja... Äta fibrer... Röra på mig. Kanske blir så att jag skaffar ett gymkort på Campushallen. Vi får se. Röra på mig ska jag i alla fall! Jag ska äta balanserat istället för att eliminera saker, det håller ju inte. Jag måste kunna njuta av mat. Men bara för det ska jag inte vräka i mig bröd, pasta och sockriga flingor liksom. Gröt på fiberhavre, müsli med fil eller yoghurt... Inget vitt bröd. Mindre fett i maten, mer grönsaker och motion. Det borde ju fungera!
Undrar om ris är bättre än pasta eller om det är lika illa alltihop... Aja, jag kan ersätta pasta med grönsaker, det har jag gjort innan. Men någon gång ibland ska jag minsann unna mig. Och EN dag i veckan får det vara måttligt med onyttigheter. Typ fredagsmys. Och det betyder inte att förpackningen som innehåller dessa onyttigheter måste ta slut samma kväll. Haha. Jag och mitt sjuka sockerbegär alltså... Tragiskt.
MEN DET SKA GÅ, VÄNTA NI BARA!

Är uppe på 104 kg igen om jag inte minns fel, känns äckligt. Däremot förstår jag inte riktigt var allt fett har satt sig, för jag känner mig inte lika plufsig som när jag vägde 110, och det är ändå bara 6 kilos skillnad. Men det svider såklart att jag gått upp så mycket när jag hade lyckats gå ner till 92 i vintras.
Mitt mål är 85 som mest, eller ja, väger jag lite mer p.g.a. muskelmassa gör det väl inte så mycket, men jag vill inte ha så här mycket överflödigt fett på min kropp. Det känns bara skit. Får ont i lungorna av att ligga på sidan, men även om jag ligger på rygg för länge... Lederna pallar inte trycket om man säger så och konditionen är i botten. Så ovärt!

Blev verkligen en wall of text här nu...
Får se när jag har tid att blogga nästa gång, kanske blir något inlägg från England. När jag kommer hem måste jag packa ihop all min skit och flytta tillbaks till Linköping liksom. Woho. Jag som verkligen ääääälskar att flytta.... Not.

Jaja, ska se om jag få något vettigt gjort. Pösshej!

Sömnlösa nätter

Jag sov från typ 23:30 till 02:50, varit vaken sen dess och är så otroligt trött att jag inte litar på mitt humör för ens en sekund. Det kan skifta när som helst... Just nu är jag övertrött, smått hyper och allmänt glad. Men tröttheten lär slå till när som helst, och jag ska hålla igång hela dagen så att jag inte däckar och sabbar dygnsrytmen igen xD

Nu blir det frukost och Pokémon.

LCHF går... inte. Typ.

Morgondagens tankar om gårdagen

Jag skulle vilja stå mitt på en äng eller på en klippa, huvudsaken är att det är långt härifrån, och skrika ut ångesten tills halsen blöder.
Jag vet inte var den kom ifrån eller varför den bestämde sig för att förstöra just den här natten.
Jag var trött och såg fram emot att få sova. Det var lugnt inuti och utanför, så varför nu?

Försökte med lugn musik och andningsövningar, men varje låt som annars lugnar mig framkallade bara minnen jag försökt förtränga. Minnen från tider då jag mått som sämst. De blev till tidsmaskiner som tvingade mig att återuppleva smärtan från förr. Jag ville fly, men allt existerade ju bara i mitt huvud och resulterade i ihållande ångest istället.

Den i sin tur ledde, som alltid, till tankar om sätt att bli kvitt den. Tankar jag fått brottas med allt för länge. Att försöka koncentrera sig på att andas när alla hjärnspöken bestämt sig för att våldgästa mig simultant gjorde mig utmattad. Dock inte på det sättet att det lät mig somna, nej, jag blev orkeslös och lät tankarna, minnena och smärtan härja fritt.

Det slår mig att jag har mycket som är undangömt och obearbetat djupt inom mig. Jag är rädd för att förlora kontrollen nu när jag kommit till den insikten. Det är för mycket att stå emot.

Speciellt då jag inte har fått något svar från min läkare och knappt har medicin kvar.

Att gå från den högsta dosen till ingenting utan någon form av nedtrappning i det här läget skrämmer mig oerhört.

Det börjar lugna sig, men det betyder egentligen inte så mycket. Jag vet att risken för att det sätter igång igen så fort jag slutar skriva är stor.
Jag sätter mitt hopp till tröttheten och önskar att den vinner snart.

Så går det...

...när man lägger sig tidigt!

Jag tänkte att jag skulle vara duktig och sova ordentligt. Jag var trött redan vid 20:30 men höll mig vaken till ca 22, sen somnade jag. SJÄLVKLART var jag tvungen att vakna ca fyra timmar senare och vara hur pigg som helst... Har därför varit vaken sen dess och gjort massa onödiga saker. Mitt senaste påhitt var att kolla igenom min utkorg på Hotmail. Det var ett stort misstag. Förutom ca 300 sidor av spammail som skickats från mitt konto fanns det ett antal mail jag hade förträngt ur mitt minne och en del som bara gjorde mig ledsen (för jag är lite för bra på att återuppleva händelser när jag läser saker). Jobbigt som sjutton!

Har tänkt dra på Despicable Me och se ifall sömnen infinner sig igen.

Idag (onsdag) hade jag en vilodag, var på stan med mamma några timmar och lekte stylist å hennes vägnar. Roligt minsann! Fick ett par nya jeans, helt otroligt att det fanns några som passade i en helt vanlig affär... som jag dessutom tyckte om! (Syftningsfel, jag vet. Självklart menar jag att jag gillar jeansen, inte affären, men jag orkade inte formulera om mig... Istället tyckte jag att det var lättare att skriva denna onödigt långa förklaring. Bra där.)

Torsdag innebär sista dagen för intensivkursen i matte på Valla och det innebär i sin tur att Stuffi kommer hit igen :D WOHO!
Måste bara se till att träningen inte blir lidande, det är så skönt att vara igång! Har ont i muskler jag inte ens visste existerade, och det var länge sen det var så. Någon liten muskel mellan biceps och triceps som värker som sjutton efter att jag kört med hantlarna. Men det är bara att träna mer så blir det ännu värre och härligare!

Hittade en bok av Nicole Krauss idag inne på Ica Maxi för bara 19 kronor! Rena fyndet. Har en del att läsa nu. Doktor Glas, Konsten att skriva, en bok på spanska jag inte minns namnet på just nu och Det stora huset. Men det hinner jag nog med!

Börjar gäspa nu, det är ett gott tecken. Ska avrunda och önska alla en fortsatt trevlig natt/morgon/dag/kväll beroende på när ni läser mitt ordbajsande.

Pusshej!

En timmes svett och tårar... ;)

Körde först en halvtimme, med en del hantlar.
Sedan blev det tjugo minuter till med lite högre tempo.
Nu har jag precis kört ett rätt intensivt pass på 10 minuter. Blandade rätt snabb gång med joggning och incline mellan 6 och 15.

Är härligt slut och mår prima.

*note to self*

Ät inget efter midnatt!


... Jag typ "råkade" äta fil och flingor igen T___T


Gg.

Ny vecka.

Råkade ut för ett extremt fall av midnight munchies igår och tryckte i mig bröd och fil med flingor... Det var inte bra. Tränade inget i helgen heller, så samvetet gjorde sig påmint rätt rejält. Mådde skit över att jag halkade snett så fort igen.

Idag tränade jag sammanlagt 90 minuter. 50-70 minuter mer än jag gjort tidigare. Revenge is sweet!

Äter fortfarande för lite, somnade inte förrän 7 imorse så jag sov till 14 ungefär och sen körde jag igång med träningen... Åt ingenting förrän runt 16. Tränade igen efter det och åt lite vindruvor... Sen blev det middag när mamma kom hem från jobbet vid typ 22... Inte bra alls.
Nu är jag hungrig igen, och sötsugen. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken... Men det är jobbigt!

Ska träna ordentligt imorgon också. Kanske försöker mig på att jogga någon minut här och var för att få upp pulsen ordentligt. Det är då det bränns mest.

Om vädret tillåter ska jag sitta en stund i solen också. D.v.s. en halvtimme eller något... Jag och stekande hetta funkar inte så bra ihop, men hellre lite och ofta än för mycket på en gång... Vill undvika att se ut som en kräfta liksom.

Kollar för tillfället på andra säsongen av Best Ink. Måste fråga pappa när vi ska fixa våra tatueringar. Är dock nästan mer sugen på att göra min andra idé först... Vill i alla fall ha den gjord snart. Har blivit inspirerad av programmet också, så jag har börjat falla för den abstrakta stilen.
Dock vill jag ju ha ett motiv som betyder något för mig, inte bara vad som helst. Det mesta jag låter tatueras in på min kropp lär ha med musik att göra.

Vill även göra en tatuering till minne av mina morföräldrar. Kanske en av morfars medaljer från WWII eller något sånt... Och mormor är för mig en gräddvit/ljusrosa/aprikos ros och liljekonvaljer. Utöver det hängde en väldigt inspirerande text inne på deras toa under alla år jag minns. Den börjar "Go placidly amidst the haste" och det skulle jag vilja ha också.

Blir alla mina idéer verklighet kommer jag ha tre olika tatueringar med olika fraser. Haha.

Jag kommer bli som en öppen bok!

Känner även att jag vill läsa fler klassiker. Kanske hittar jag något i Doktor Glas som tilltalar mig extra mycket. Såg riktigt häftiga tatueringar inspirerade av böcker. Fanns ett par av Vonnegut där, måste läsa fler av hans böcker! ÅHHHHH. Ge mig pengar så jag kan bli vis och pränta in min visdom på min likbleka hy!

Köket nästa. Wish me luck!

Hm

Lustigt hur mycket ens humör kan skifta. Igår var det upp och ner varannan sekund i princip, idag är jag bara sjukt låg. Orkar inte träna, orkar inte bry mig om vad jag äter... Vill bara sova tills jag kan gå en hel dag utan att må skit på det här sättet. Allt känns bara jobbigt. Vill se resultat snabbare, blir opepp när ingenting händer. Jag vet att det tar mer än en vecka innan saker ändras, tro mig, men jag tappar gnistan så lätt.
Känner mig fet och äcklig, så jag vill inte vara social. Trodde att det skulle gå igår, vi skulle egentligen till Västervik och karnevalen, när jag hade gjort mig i ordning och sådär... Men näe. Då kom klädångesten och knackade på istället, äger inte ett enda plagg som jag vill bli sedd i för tillfället. Hemma är en sak, och när Stuffi är här bryr jag mig inte på samma sätt. Men att vara bland folk och se ut som jag gör? Glöm det.

Spelar verkligen ingen som helst roll vad någon säger, för jag känner så starkt hat mot min kropp och mig själv för att jag tillåtit mig själv bli så här stor igen.

Jag mår illa av att jag väger över 100 kg igen. Det är sjukt.

Och när jag är såhär nere finns det inte en enda cell i mig som ens tänker försöka förmå mig att träna.

Den här dagen kan gå och dö.

Friday I'm in love

Träning x2 idag, känns gött!

Pojkvännen är här över helgen, känns ännu göttare ;) :D

"Västerviks Karnevalen" (dö särskrivning) imorgon, kan bli nice... hoppas på bra väder bara.

Har egentligen inte så mycket att säga... Så... Hejdå :D

Hehe

Så att... Världens suraste Bex bestämde sig för att hoppa på löpbandet till slut. Blev ett rätt intensivt 20mins pass. Kändes riktigt gött! Sen åt jag stekt fisk och gröna bönor. Nom.
Humöret vände ju rätt fort i alla fall, så jag vet vad jag kan göra om jag är tjurig... ;)

Nu tar jag det lugnt och kollar på Grimm, snart sett klart första säsongen. I like, I like.

Imorgon har jag inga planer vad jag vet... Får se ifall Stuffi kommer i helgen, hoppas på det! Men jag kör på och tränar precis som vanligt :)
Har lite ont i armbågslederna efter hantlarna dock, ska ta det lite lugnt med dem.

Utöver det är allt fint. Jag saknar min mentor och skolan. Lovet har precis börjat och jag vill redan tillbaks, bra där. Haha.

Aaanyhow... Ska göra mig i ordning för att sova, se klart Grimm och sen vända tillbaks dygnet! Är rätt trött, så jag tror inte det kommer att vara några större problem.

Pösshäj!

Dålig dag!

Vet inte riktigt vad som hände...
Jag skulle gått på skolavslutningen idag, men jag lyckades vända på dygnet och var vaken till nästan 5 imorse :/ vaknade inte förrän efter 14 någon gång och var redan då på dåligt humör.
Har inte tränat idag, och har haft sjukt sockerbegär. Fattar inte var det kom ifrån. Kanske är det pms...
Vädret är trist också och jag är bara sjukt opepp på allt.

Har i alla fall fått min dos med socker nu då pappa köpte hem mums-mums. Det är förvånansvärt få kolhydrater i en sån, och de är söta som sjutton så det dämpar suget på ett bra sätt. Klämde självklart i mig två stycken på en gång typ, så nu mår jag lite illa och är en aning sockerhög.

Ska försöka ge mig på rullbandet trots allt, vet att endorfinerna gör mig lycklig.

Har slösat bort några timmar på att kolla på Best Ink och är nu löjligt sugen på att tatuera mig. Hoppas det blir av den här sommaren.

Bla bla bla, jag har inget vettigt att säga egentligen.

C ya.

I'm an aunt again! :D

Är numer moster till sex stycken awesome barn :D

Först ut var Ronja, för 13 år sen ♥
Sen kom tvillingarna Amanda och Evelina 2003 ♥
Sen fick min syster Kerrie sin första dotter Elia Jade 2005 ♥
Dotter nummer två dök upp 2009 och döptes till Cyan ♥
Och nu...! NU är jag även moster till en liten pojke som heter Koru ♥

JAG VILL ÅKA TILL USA NU OCH TRÄFFA DE TVÅ SENASTE TILLSKOTTEN FÖR SJUTTON! (har varken träffat Cyan eller Koru... :( och senaste gången jag träffade min syster och Elia var 07)

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Världens stoltaste moster var bara tvungen att dela med sig av lyckan!