Deep inside the canyons I can't hide

Laddade ner en sån där idiotisk app som jag säkerligen kommer att bli besatt av. Eller bli ännu deppigare av.
Det är en kaloriräknare.
Fick skriva in kön, ålder, längd vikt och målvikt. Enligt mitt bmi lider jag av fetma. Min målvikt skulle tydligen fortfarande vara övervikt. Börjar undra hur mycket jag måste gå ner innan jag anses vara normalviktig... vet inte exakt vad jag väger nu heller men jag chansade och hoppas innerligt att jag inte väger mer än så.

Upptäckte en rätt hemsk sak... en sån där flapjack (jag är besatt av dem) innehöll äckligt många kalorier... äter jag fyra såna har jag förbrukat mitt kaloriintag. Jag ska äta 1600 kalorier om dagen enligt appen... känns rätt omöjligt. Dock var det för att gå ner ett kilo i veckan.

Vi får väl se.

Jag vet bara att jag måste skärpa mig, det blir bara svårare och svårare att gå ner i vikt ju äldre man blir. Det bådar inte gott om jag inte tar tag i det nu.
Jag kan gå ner i vikt, det vet jag ju. Jag vet bara inte hur jag ska göra det för att det ska vara hållbart längre än ett halvår...

Lchf funkar, men jag har inte självdisciplinen till att hålla fast vid det. Dessutom kommer det rapporter om att människor fått högt kolesterolvärde osv. Men lågt kolhydratsintag vet jag att jag mår bra av. Nyttigare fetter... och motion.
Så varför är det så svårt? Varför kan jag inte bara vända om och göra det jag vet att jag behöver?

Imorgon börjar mitt nya liv. Och den här gången ska jag inte ge upp!
Jag är trött på att vara tjock.
Jag är trött på att hata min kropp.
Jag är trött på att vara trött!

Men först av allt...
Sova, så att det blir en ny dag.

Memories of everything

Vet inte varför, men jag har en klump i magen... en sån som består av adhdfjärilar med ångest. Som en motvillig längtan efter tider som flytt för länge sen. Det var egentligen evigheter sen, men ändå är minnena lika glasklara som när det hände. Stunder man aldrig kan glömma och känslor som inte verkar avta hur många gånger man än ignorerar dem; förtränger dem.

Allt kan gå från den mest stilla isen till att flamma upp på nytt på ett ögonblick. Skrämmande men på något sätt underbart. Kanske för att det bevisar att allt inte gick förlorat ändå.

What if...?

En undran utan svar. Eller?

Ey fatty boom boom

När jag är ensam, d.v.s. när jag inte har någon annan att "ta hand om" så struntar jag i att lägga ner tid på vettig mat. Det blir bara skit rent ut sagt. Och: jag äter konstant. Spelar ingen roll om jag är mätt, jag fortsätter äta ändå. Tills jag somnar, sen börjar det om. Helgerna är värst. Då är jag ensam dygnet runt, förutom när det vankas social tillställning i några timmar... men det är inte mycket bättre grejer som hamnar i omlopp då.

Tröstäta. Äta sina känslor. Trycka undan ångest med en överfull magsäck.
Om det bara är jag och mitt så vet jag inte hur jag ska hantera det. Jag tycker knappt om mig själv på en bra dag. Att då vara fast i en ond cirkel som gör att jag hatar mig själv för att jag går upp i vikt, äter för att jag hatar mig själv och går upp i vikt för att jag äter hela tiden... det är långt ifrån hållbart.

Det är riktigt sjukt egentligen.

Jag är mammig och lagar ordentlig mat så länge det är för någon annans skull. Vet att jag har skrivit om det här flera gånger tidigare... jag är inte viktig nog för mig själv för att jag ska ta hand om mig som jag tar hand om andra.

Can you say "pathetic"?

Spenderade pengar jag egentligen inte kan spendera på kläder igår. Jag har mer än nog, men inget duger ju längre, så det blev ett sånt där ryck när jag bestämde mig för att materiell lycka var det enda som fanns till hands. Var inne på apoteket också, är glad att jag inte behövde hämta ut sertralin också... rätt sjukt att p-piller är så dyra. Medicin i allmänhet egentligen.

Anyhow. Jag får det säkert att gå ihop den här månaden också. Trots att jag behöver köpa kurslitteratur. Tjoho.

Ekonomisk ångest över resan med klassen och globalklassen smyger sig sakta men säkert på.

Jag ska fortsätta se film nu och förbanna mig själv för mitt illamående och min onda mage.

Kära Tomten, i år önskar jag mig bara två saker: fettsugning och självdisciplin.
Tack på förhand...