Kanske håller du på att dö trots allt

Eller också är det helt okej att det går månader mellan gångerna jag skriver.
Det är ändå min blogg. Har ingen jag skriver för egentligen.

Jag blev färdig med Komvux, skaffade en ny tatuering i USA, hade ett förhållande i 5 månader som tog slut av diverse anledningar, men det var mitt val.

Vad jag gör nu?
Tränar, hänger med vänner, spelar, längtar efter hösten, ska börja jobba om någon vecka förhoppningsvis och har återigen överlevt depression.

Jag har planer, viljor och drömmar, vad som blir verklighet återstår att se.

Men jag är här, och gör saker för min skull nu.
Det är ovant, men skönt.

Tror inte jag har mycket mer att säga, men det kändes trist att jag inte hade skrivit något här sedan maj... vet att jag om några år kommer fundera på vad som hände den här sommaren, och varför jag inte skrev saker... men å andra sidan lär jag minnas den ändå, för att jag skriver det här nu.

Next level remembering.

Indeed.
På återseende.

Okay then

Vägde mig idag... 92 kg. Har inte vägt såhär lite på 5 år. Känns skumt, för jag har pendlat mellan 95 och 97 i ett år.

Där ser man typ. XD

Wat.

10 år och 3 dagar.

Mitt första inlägg var om RHCP. Tätt följt av något om Tokio Hotel... ^^

Känns sjukt att kunna läsa saker från då med bara några klick. Och som den nostalgibaserade livsform jag är är det pretty damn amazing mestadels.

Sedan går det att diskutera hur pass hälsosamt det är att kunna färdas x antal år bakåt i tiden och återuppleva all skit ^^ för jag skrev som mest när jag behövde ventilera.

Whatever. Tyckte det var lite häftigt att bloggen passerat 10 år helt enkelt.

You know time flies, and the rebels... one day they'll go quiet

Vips så var det nästan april och jag har inte bloggat sedan början av januari. Bra där.

Så...
Livet blev inte som jag trodde senast jag skrev, var en ganska jobbig insikt, men jag överlevde (som vanligt) och lyckades t.o.m få in alla skolarbeten jag behövde få in vilket resulterade i ett A i svenska 3 och en B i historia 1b. Inte helt fel.

Sedan blev det termin 2 på Komvux och jag läser nu samhällskunskap 1b och engelska 7. Samhällskunskapen går bättre än förväntat, engelskan känns bara jobbig och stressande dock, så jag vet inte vad som händer med den riktigt...
Ska skriva högskoleprov på lördag... ugh. Ska försöka öva lite i veckan.

Ska till USA om typ 2,5 vecka. Till systern och barnen. Borde kanske börja packa... eller åtminstone planera packningen.

Gymmar som vanligt, och dansar Zumba. Vikten pendlar mellan typ 95 och 97 kg, vilket är irriterande, men det har den gjort länge nu så jag vet inte om det blir mycket bättre än såhär. :P

Nytt förhållande sedan en månad tillbaka ungefär. Det är enkelt. Och det i sig är välkommet som sjutton.

Jag vet inte om jag har så mycket att säga egentligen, är väl därför bloggen mer eller mindre har dött... men det kanske bli mer aktivitet här när det börjar hända saker i livet. Det består mest av serietittande/häng/mys med Magnus och... inte så mycket mer. Haha!

Imorgon/idag ska jag nog göra falafelsmet och frysa in.
Och plugga.
Och göra skolarbeten.
Och tvätta.

Realisten i mig är nöjd om en av de grejerna händer.

Anyhow. Jag lever.
C ya.

2017

Nytt år.
Tydligen något som händer varje år... ^^
Men det finns alltid någon slags förväntan som ligger och petar på en, som att ändringen av siffrorna på något magiskt sätt kommer att innebära storslagen förändring av en själv... utan att en behöver anstränga sig.
Visst, ny början i all ära, men det känns som ett enormt jippo att ha det kopplat till ett nytt års början liksom.
Fick frågan om jag hade några löften... tror aldrig jag har haft det. Har inte förstått grejen. Så många som exempelvis har som löfte att börja gymma eller så, det håller i tre veckor och sedan är the glory days over.
Onödigt.
Jag tänker inte göra half assed grejer bara för att det är ett nytt år och det på något sätt ingår i hur en "ska" göra. Sker det förändringar är det för att jag vill och kämpar för det.
Tror mer på hållbarheten då.

Det lär hända en hel del det här året, utvecklingsmässigt för min del. Hur jag tror mig veta det...? Well, jag påbörjade processen i slutet av 2016 och har inga planer på att inte fortsätta.

Nya människor lär ingå i mitt liv, nya människor ingår redan, och det trivs jag med.
Andra människor kanske fasas ut, eller är relationer som bara rinner ut i sanden, so be it.

Försöker lära mig finna trygghet i det föränderliga, då det är det enda som är konstant. Lära mig släppa taget en aning, frigöra mig från alla krampaktiga grepp i onödan liksom.
Lättare sagt än gjort många gånger, som med mycket annat, men... en dag i taget.

Har drygt två veckor kvar på höstterminen och sedan återstår en termin av samhällskunskap och engelska innan jag äntligen är fri från gymnasieångesten. Good riddance. Vad som väntar efter det vet jag inte riktigt... men jag kommer att behöva göra val någon gång, och de kommer att ske oavsett, så jag ser ingen egentlig anledning till att oroa mig över dem nu. Fokuserar på det som är nu och som kommer med morgondagen, mer eller mindre. Jag kan omöjligt säga idag vad jag kommer att vilja om ett halvår ändå.

Allt är som sagt föränderligt.

Nu ska jag försöka låta skrivflödet övergå till en uppgift jag har... får se hur det går. Hade inte ens tänkt skriva något här, men tydligen fanns det ord i mig som ville ut ändå.

Ser fram emot matlagningen som sker senare, jag är hungrig och har fastnat lite i mitt eget huvud. Sådant som händer, I guess.

På återseende, i maj fyller du 10 år, lilla blogg. :)