Well, Björnsholm... We meet again.

Kom hit igår, lärde känna Charlie och kollade på tv. Vaknade vid 5 imorse då bebisen tyckte det var dags för bus och familjetid... Han är så söt, så man kan inte bli sur. Somnade igen runt 7:30... Vaknade strax innan 14 och har inte gjort mycket annat än slappat. Finns inte mycket annat att göra. Är dock grymt skönt att vara här. Komma bort ifrån allt. Distans är underbart när saker på hemmaplan inte går som man vill.
Hemmaplan... Jag är ju hemma nu. Men hem för mig är nog ändå Linköping. Har fått alla mina paket också, saker jag har beställt. Två tunikor, leggings och SMIIIINK! Haha! Köpte en hel del från elf för en månad sen ungefär, fick det uthämtat idag. Så imorgon ska det experimenteras med allt nytt innan det är dags för Västervik och sista-minutenshopping innan julafton är här igen. Sjukt egentligen, tyckte det var sommarlov nyss. Det känns ju inte direkt som vinter heller, men inte mig emot!

Hoppas på att hinna umgås med lite folk det här lovet, se ifall västervikarna vill ses. Nyår vet jag inte än, hoppas på Linköping och fina människor där, men det beror helt på. Imorgon ska jag vaccineras mot gula febern också. Får inte glömma bort det!

Ska nog invadera föräldrarnas sovrum, se ifall det finns något kul att glo på... Och leka med vovve!

Jag mår egentligen oförskämt bra. Och självklart har jag dåligt samvete över det. C'est la vie!

If I knew now what I knew then...

Har förälskat mig i Atoms For Peace. And it's about time! Det är Flea och Thom Yorke bl.a. Helt underbart.

Livet är inte som det var, och det är för att jag har tvingat mig själv att vara vuxen och ta tag i saker som man egentligen hellre sopar under mattan för att det gör så ont att ta itu med det.

But it's done, och det kommer inte att vara lätt för någon av oss. Verkligen inte. Men det var och ÄR det enda rätta just nu. Tiden får utvisa vad som händer...

Jag försöker lägga fokus på sista veckan i skolan och allt det innebär, samla mig inför resan och helt enkelt hålla ihop mig och mitt. And god knows that's more than enough.

Jag har börjat skriva för min egen skull igen, använder det som terapi och avlastning för min hjärna. Och mitt hjärta. Det gör att jag kan sluta vara kryptisk här, eftersom jag öppet kan skriva för mig själv, och därför lär den här bloggen inte vara lika aktiv (vilket innebär att den mer eller mindre kommer att dö... typ). Fast vem vet? Jag kanske överraskar mig själv genom att dela med mig av finurliga tankar och reflektioner... eller bra musik, eller livet i övrigt.

Det blir som det blir.

Kan ju tillägga att jag börjat få in liiite flyt i mitt handflow. (Börjat försöka mig på det där med liquid, vilket är helt fascinerande.) Och vet ni inte vad det är får ni googla eller youtuba!

Dansen har fått liv igen i alla fall, och det känns som en reunion med en väldigt saknad vän. Känner esteten i mig återupplivas. Kanske innebär det mer musik också...

Jag har stapplande tagit mina första steg mot ett nytt kapitel i livet, det ska bli det bästa någonsin och jag ska bli den bästa någonsin för MIN skull. And that's that.

Natti.

11/12/13

Har som vanligt inte skrivit på länge... Vet inte riktigt varför, det är inte som att det är ont om händelser i mitt liv. Anledningen till att jag sitter och trycker på tangenter i ett mörkt rum med bara ljuset från datorskärmen som belysning den här gången är för att jag nyss såg på ett avsnitt av Dr. Phil... Ja, det är amerikanskt och ibland extremt överdrivet, men i just det här avsnittet var det en tjej som ville erkänna sitt hemliga liv för sina föräldrar. Hon var 17 år. Jag kände igen mig i så mycket, jag var den tjejen. Jag vill inte gå in på exakt vad det handlar om, dels för att jag själv inte har bearbetat det eller förlåtit mig själv för det än, men även för att det inte är något alla behöver veta om mig. Det finns för många som vet det nu ändå.
Hur som helst kom den perioden upp i mitt huvud och jag fastnade i tankarna... Första gången var jag bara 12 år, och det fortsatte tills jag var... 18 kanske? Jag är inte helt säker. Men det är ändå sex år av något som har byggt upp så mycket självhat i mig. Absolut inte konstant under de åren, men ändå. Jag tror att det som skrämmer mig mest är att jag skulle kunna göra idag också, eller ja, kanske inte på grund av andra omständigheter... Men det är fortfarande som ett öppet köttsår, och skulle jag peta lite på det skulle det börja blöda igen. Tror att det har mycket att göra med min självbild idag, och det är verkligen något jag behöver bearbeta, för jag vill lägga det bakom mig... Jag har i princip förträngt det, men eftersom det kom upp nu och rörde upp så mycket märker jag att jag har en rejäl process framför mig innan jag kommer kunna släppa det...

Bortsett från det är jag helt upp och ner gällande i princip allt nu. Det är så mycket som pågår i mitt huvud och jag lyckas inte reda ut något av det. Dels stress och nervositet inför resan, men det är en hel del annat också. Ännu en gång tänker jag inte skriva ut exakt vad det är jag syftar på, för det skulle inte gynna någon alls. Jag har många frågetecken som behöver rätas ut, men jag har inte kommit underfund med vad jag vill att mina uträtade frågetecken ska innebära. Önskar verkligen att det fanns en genväg igenom sånt här, jag har inte tid eller ork till att låta det "lösa sig". Jag vill ha det överstökat, samtidigt som jag säger till mig själv att jag inte borde skynda på allt, utan njuta av väntan. Men när den är en hop fjärilar med adhd som drunknar i sirap som bosatt sig i min mage är det lättare sagt än gjort. Och ja, ni älskar mina målande beskrivningar av känslor!

Det är snart jul. Har ingen julkänsla alls, har fortfarande ingen direkt förkärlek till skiten heller... Bryr mig inte så mycket. Det är väl kul att klä upp sig och umgås med familj... Men med tanke på storleken på min kroppshydda kommer det bli jeans och något enormt upptill. Jag har bara ett par byxor som jag fortfarande får på mig. Det känns sådär jättekul, eller inte. På tal om depp och ångest så tog mina tabletter slut igår, och jag kan inte hämta ut mer förrän den 23:e, så jag "ser fram emot" de här kommande veckorna lite lagom mycket. Försöker peppa mig själv och hålla humöret på topp, men jag känner mig själv... Enough said.

Jag fortsätter att gå upp i vikt, inte alls konstigt med tanke på mina matvanor... eller matovanor snarare! Blir äcklad av min kropp mer än någonsin, men det har gått så långt att jag inte ens orkar se mig själv i spegeln (förutom ansiktet typ) och därför bryr jag mig inte på samma sätt. Får jag syn på min reflektion är det som en knytnäve i magen och jag tar inte åt mig ett skvatt av andras komplimanger. Alltså, inte för att jag är otacksam, det är klart att man blir glad när någon säger något fint, men de går aldrig in på djupet. Min hjärna förvandlar det de säger till lögner, såna man säger till tjocka människor för att de ska vara glada en stund, för det är ju så synd om dem... med allt extra fläsk som dallrar och så. Någon måste ju vara snäll mot dem. Sjukt, jag vet, för JAG VET att ingen tänker så. Jag vet att det är i mitt huvud allt det där existerar. Men jag kan inte bli kvitt känslorna ändå. Och tro mig, jag vet att jag kan gå ner i vikt igen, jag har ju gjort det förut och det fungerade. Det råkar dock vara så att all min motivation och självdisciplin är spårlöst försvunnen. Sen tror jag att jag gömmer mig bakom det. För att slippa vissa situationer som jag är så osäker på i övrigt. Det blir liksom en bra ursäkt...

Skulle kunna sitta och analysera sönder mig själv och mitt beteende hela natten, men det har jag inte tid med för jag ska upp och gå till skolan imorgon trots att jag absolut inte vill. Jag känner bara för att sova tills jag inte kan sova mer och skita i omdömet och närvaron och allt... Men det kommer jag ångra så fort jag väl vaknar i så fall. Dessutom går jag bara till lunch imorgon, så jag ska bita ihop och köra på. Helgröna veckor känns bra. Det är väl självdisciplin i och för sig, men den vill inte infinna sig när det handlar om saker jag ska göra för min egen del. Skolan och sättet människor ser på mig där är inte för min skull, inte bara. Jag gör det för att göra andra nöjda liksom... Kunde jag gå ner i vikt för någon annans skull än min egen skulle jag vara igång nu. Jag kan inte vara snäll mot mig själv bara, för i mina ögon förtjänar jag inte bättre.

Grattis, du har fått ännu en inblick i Miss Destructive's brain... So emo.
Fast på riktigt, jag märker hur illa det låter. Hah, det skulle man inte kunna gissa om man såg mig.
Well, looks deceive!

Ska omfamna mörkret och tystnaden genom att lyssna på deppig musik och dricka apelsinjuice. Yeah, I know, det går inte ihop alls. Just like me.

C ya.

Bleh

Det där med gastric bypass kanske inte kommer funka ändå... måste ha lidit av fetma i 5 år och försökt gå ner med hjälp av läkemedel och dietist... Så länge orkar jag inte vänta. Dessutom är det mitt destruktiva sätt som behöver "opereras bort"... inte magsäcken. Ändrar jag inte mina vanor kommer det gå åt helvete ifall jag gör en operation.
Kommer med 90% sannolikhet ha en lägenhet rätt snart, ska investera i ett promenadband eller joinka mammas och pappas och köra stenhårt med det och förhoppningsvis klara av att gå ner alla kilon på egen hand. Vet ju att jag inte har lika starkt sötsug när jag tränar, och onyttiga grejer lockar mycket mindre i allmänhet. Jag vet att jag kan. Men jag är trots det lik förbannad på mig själv över att jag ogjorde allt mitt hårda arbete.

Now you know.

Well okay then

Så att... mitt bmi är 35,7. Jag funderar starkt på en gastric bypass. Jag har över 42% kroppsfett. Det är bara äckligt! Jag vägrar ta bort delar ur min kost igen, det är inte hållbart. Det är inte värt det. Lchf fungerar, men jag orkar inte leva så jämt. Jag älskar bröd. Och pasta. Jag vill kunna unna mig sötsaker. Och jag verkar inte vara en sån som går ner i vikt av "balanserad kost och träning/motion"... allt känns så omöjligt och jag har inte tid eller ork till att slita som ett djur för att få ynka resultat. Jag vet att det är extremt, men det känns som att det är det enda svaret. Visst, kunde jag lägga tid och pengar på att gymma hela tiden så skulle det säkert ge resultat, men den lyxen har jag inte. Jag har år av utbildning att vänta och fritiden kommer bli än mer knapp då.

Jag står bara inte ut med att existera i den här kroppen längre.

All I ever wanted was your life

Det har gått ett bra tag sen jag skrev något här. Vet inte varför, det blev bara inte av. Tydligen.
Jag har hunnit åka till och från USA under den tiden, vela fram och tillbaka över studieresan till Afrika... Gå upp i vikt, tro att jag gått ner i vikt och sen insett att jag gått upp ännu mer... Jag har hunnit tröttna på människor, acceptera att människor jag trodde skulle vara en del av mitt liv för alltid inte ens bryr sig längre, ha ekonomisk ångest... You name it, basically.

Ska dock försöka uppdatera här oftare nu, har saknat att skriva av mig.

Pojkvännen kom nyss hem och sa "are you writing about me? about how sexy I am? 'Cause you can't deny it... Riiight?" x) Whatever makes you happy ;)

Aaaaaanyhow.

Vi ska väl återgå till att se på The Onion Movie. Åker hem till Björnsholm imorgon, några dagar sådär. Ladda inför en fet halloween också! Längtar :D


Doesn't it suck when you know some dreams will never come true, even though they feel more real than anything you've ever felt before in that exact moment?

Deep inside the canyons I can't hide

Laddade ner en sån där idiotisk app som jag säkerligen kommer att bli besatt av. Eller bli ännu deppigare av.
Det är en kaloriräknare.
Fick skriva in kön, ålder, längd vikt och målvikt. Enligt mitt bmi lider jag av fetma. Min målvikt skulle tydligen fortfarande vara övervikt. Börjar undra hur mycket jag måste gå ner innan jag anses vara normalviktig... vet inte exakt vad jag väger nu heller men jag chansade och hoppas innerligt att jag inte väger mer än så.

Upptäckte en rätt hemsk sak... en sån där flapjack (jag är besatt av dem) innehöll äckligt många kalorier... äter jag fyra såna har jag förbrukat mitt kaloriintag. Jag ska äta 1600 kalorier om dagen enligt appen... känns rätt omöjligt. Dock var det för att gå ner ett kilo i veckan.

Vi får väl se.

Jag vet bara att jag måste skärpa mig, det blir bara svårare och svårare att gå ner i vikt ju äldre man blir. Det bådar inte gott om jag inte tar tag i det nu.
Jag kan gå ner i vikt, det vet jag ju. Jag vet bara inte hur jag ska göra det för att det ska vara hållbart längre än ett halvår...

Lchf funkar, men jag har inte självdisciplinen till att hålla fast vid det. Dessutom kommer det rapporter om att människor fått högt kolesterolvärde osv. Men lågt kolhydratsintag vet jag att jag mår bra av. Nyttigare fetter... och motion.
Så varför är det så svårt? Varför kan jag inte bara vända om och göra det jag vet att jag behöver?

Imorgon börjar mitt nya liv. Och den här gången ska jag inte ge upp!
Jag är trött på att vara tjock.
Jag är trött på att hata min kropp.
Jag är trött på att vara trött!

Men först av allt...
Sova, så att det blir en ny dag.

Memories of everything

Vet inte varför, men jag har en klump i magen... en sån som består av adhdfjärilar med ångest. Som en motvillig längtan efter tider som flytt för länge sen. Det var egentligen evigheter sen, men ändå är minnena lika glasklara som när det hände. Stunder man aldrig kan glömma och känslor som inte verkar avta hur många gånger man än ignorerar dem; förtränger dem.

Allt kan gå från den mest stilla isen till att flamma upp på nytt på ett ögonblick. Skrämmande men på något sätt underbart. Kanske för att det bevisar att allt inte gick förlorat ändå.

What if...?

En undran utan svar. Eller?

Ey fatty boom boom

När jag är ensam, d.v.s. när jag inte har någon annan att "ta hand om" så struntar jag i att lägga ner tid på vettig mat. Det blir bara skit rent ut sagt. Och: jag äter konstant. Spelar ingen roll om jag är mätt, jag fortsätter äta ändå. Tills jag somnar, sen börjar det om. Helgerna är värst. Då är jag ensam dygnet runt, förutom när det vankas social tillställning i några timmar... men det är inte mycket bättre grejer som hamnar i omlopp då.

Tröstäta. Äta sina känslor. Trycka undan ångest med en överfull magsäck.
Om det bara är jag och mitt så vet jag inte hur jag ska hantera det. Jag tycker knappt om mig själv på en bra dag. Att då vara fast i en ond cirkel som gör att jag hatar mig själv för att jag går upp i vikt, äter för att jag hatar mig själv och går upp i vikt för att jag äter hela tiden... det är långt ifrån hållbart.

Det är riktigt sjukt egentligen.

Jag är mammig och lagar ordentlig mat så länge det är för någon annans skull. Vet att jag har skrivit om det här flera gånger tidigare... jag är inte viktig nog för mig själv för att jag ska ta hand om mig som jag tar hand om andra.

Can you say "pathetic"?

Spenderade pengar jag egentligen inte kan spendera på kläder igår. Jag har mer än nog, men inget duger ju längre, så det blev ett sånt där ryck när jag bestämde mig för att materiell lycka var det enda som fanns till hands. Var inne på apoteket också, är glad att jag inte behövde hämta ut sertralin också... rätt sjukt att p-piller är så dyra. Medicin i allmänhet egentligen.

Anyhow. Jag får det säkert att gå ihop den här månaden också. Trots att jag behöver köpa kurslitteratur. Tjoho.

Ekonomisk ångest över resan med klassen och globalklassen smyger sig sakta men säkert på.

Jag ska fortsätta se film nu och förbanna mig själv för mitt illamående och min onda mage.

Kära Tomten, i år önskar jag mig bara två saker: fettsugning och självdisciplin.
Tack på förhand...

meh

Dålig dag.
Stuffi har åkt nu.
Måste sova själv en vecka.
Kommer inte ha honom i skolan eller nåt.
Känns sjukt jobbigt.
Jag känner mig fet.
Äcklig.
Tycker att jag ser gravid ut vad jag än har på mig.
Har inget som är stort nog att gömma mig i längre, allt sitter åt någonstans.
Har ont i huvudet och orkar inte laga vettig mat.
Enorm ond cirkel, utan hastighetsgräns.

Yay.

Och inte blir det bättre för att det är en ny dag...

Vaknade och kände mig som jag brukar på morgonen... Trött men inte sur. Glad är väl att ta i, men ett neutralt tillstånd var det i alla fall.
Stuffi började två timmar tidigare än jag gjorde/gör. Så, ensam hemma med gott om tid skulle jag göra något så simpelt som att klä på mig. Gick det? Nej.

Ångest och självhat ökade för varje plagg jag provade. Inget var bra nog. Inget var ens dugligt. Idag blev plötsligt en sån dag då jag skulle vägra visa mig utanför dörren.

En dag av isolering och dåliga tankar.

En av de dagarna när tabletterna inte har något att säga till om, när min hjärna bestämt sig för att jag ska må dåligt tills jag inte gör det mer. En dag när jag inte har orken eller modet till att bryta mig igenom det.

En dag när jag ger upp och låter mig uppslukas av mina förvrängda tankar.

Jag vet mycket väl att allt sitter i huvudet på mig själv, att ingen annan ser det jag ser, att ingen annan känner samma känsla av äckel när de ser mig. Men. Det är känslorna inuti MIG som påverkar just mig. Och idag är jag inte stark nog att ignorera tankarna. Jag känner mig svag och patetiskt. Värdelös.

"Alla har dåliga dagar"
Jo, men det här är mer än en dålig dag. Det här är något stört. Sjukt. Fel. I mig.

Sjukanmäld för att jag gör mig själv sjuk.
Same old story.

Slap that smile on and fool the world

Skulle mest av allt vilja dra på riktigt arg musik och drunkna i den resten av kvällen/natten.
Men det går inte.
Fake it 'til you make it.

Skitdag.

I've been locked inside your heart shaped box for weeks...

Första veckan i skolan gick fort... Vi gjorde inte så mycket, det var bara samma gamla info som förra året. Några nya namn att lägga på minnet och ett nytt klassrum. That was it, typ.
Idag är jag väldigt låg. Det är jobbigt, att sitta fast inuti sina egna tankar och inte veta hur man ska komma loss. Komma ur det deppiga.

Tänker inte sitta och skriva alla tankar som snurrar, eller varför jag tänker som jag gör... För jag har redan gjort det otaliga gånger. And it never seems to change.
Jag är bara trött på det.

Tror jag ska gå och sätta mig i duschen, försöka koppla bort hjärnan och duscha bort allt dåligt. Vet att det inte funkar så egentligen, men jag kan väl få fortsätta lura mig själv?

Alla livsstilsförändringar jag skulle göra då? Skjuter upp allt, hela tiden.
Ser ingen mening med att belöna mig själv med saker som är bra för mig.
Självdestruktiviteten är så löjlig. Jag är löjlig.

Ångesten varje morgon p.g.a. ytligheten, jo då, den finns fortfarande där.
Självdisciplinen som tar semester så fort en liten ursäkt uppenbarar sig, samma där.

Jag är innerligt trött mig själv, och det börjar gå ut över andra. Jag orkar inte hålla humöret uppe, eller fasaden, allt vill rämna och jag vill vara för mig själv och uppslukas av mitt självhat för det är det enda sättet jag vet om.

Bla bla bla, det är SÅÅÅÅ synd om mig.
Inte ens lite.

Jag är bara löjlig, alltid lika kul.

Hahahahaha

Älskar att läsa mina rageinlägg dagen efter xD
Shit vad upprörd jag blir ibland alltså... Jag är gosig, synd!

Ska jobba på att gå ner i vikt igen. Och ja, jag suger som sabbade allt jag jobbade för... Men shit happens. Synd! ^^

Lyssnar på Give it away (säkert därför ja plötsligt blev glad och pepp) pratar med Amanda på FB om Depeche Mode i december :D oooooch är egentligen mitt i att packa saker... Råkade bli en liten paus bara.

TÄNKTE BARA SÄGA DET :D

Men åhhhhhhh!

Jag gick ner 18 kilo. ARTON KILO.
Har gått upp nästan alla igen.
3,5 kilo under maxvikten från förra sommaren.

Jag är så arg på mig själv. Förstår inte hur jag kunde slänga bort allt jag kämpat för och trycka i mig all skit igen. Jag är en idiot.

Jag vill inte väga 106,5 kg. Jag vill inte ens väga 92 kg som jag gjorde när jag gått ner de där 18 kilona.
Jag vill väga 85 som mest.

Det känns inte ens som att det är möjligt nu.

Jag känner mig fet och äcklig. Känner hur jag halkar in i en sån där period då jag inte vill visa mig utanför huset. BRA. SKITBRA NÄR SKOLAN BÖRJAR PÅ MÅNDAG.

Vadå ångest?

Det är väl skitsamma om jag kan göra det igen!? Grejen är att jag ALLTID förstör allt som går bra. Jag fuckar ur varenda gång och hamnar i självdestruktiviteten igen.

Jag är arg på mig själv. Kan inte förlåta mig själv för att jag jämt gör såhär.
DESSUTOM LUKTAR DET JÄST I HELA MITT RUM AV NÅGON ANLEDNING OCH JAG BLIR GALEN PÅ DET.

NEJ. JAG HAR INTE PMS.

Jag har bara fullständigt ignorerat min medicin sen jag åkte ifrån England.
Käft. Jag vet att det är mitt eget fel.
ALLT är mitt eget fel.

Ska flytta imorgon. Till internatet.
Behöver jag säga att jag hellre sover bort hela dagen för att jag inte orkar med mig själv?

Bra. Hejdå.

Bloggen tog semester en månad...

Heh, hade visst inte bloggat alls under juli... Så kan det gå!

Sitter och lyssnar på RHCP nya b-sidor och är lycklig. Känns weird att jag delade de första släppen av b-sidor med en person som nu inte är en del av mitt liv längre. Drömmar gör att jag påminns av det. No me gusta.

Idag åkte min älskade pojkvän till Kina med sin syster för att hälsa på sin pappa och lillasyster. Lite avis, även om jag inte vill till länder med liten yta och extrem population. Ändå ska jag sätta mig på ett flyg imorgon med mor och åka till England xD Men liksom... Vi är aldrig i stora städer mer än över dagen så det känns inte så befolkat då.

Längtar efter England. Naturen, luften, folket, affärerna... It's home.

Jag klippte lugg igår och färgade håret lilasvart förresten! Har inte hunnit vänja mig, men det brukar vara så. När jag hade lugg senast sa folk att jag såg ut som en tant osv, så jag var inte så glad över att ha den, men jag ska inte vara lat den här gången... Ska se till att komma på knepen som gör att det ser ut som jag vill ^^

Borde egentligen packa, men det mesta ligger i tvätten. Eller ja, det ska tumlas, så jag kan inte börja packa innan jag har allt. Måste ju packa smart och jag är bäst på att packa för mycket... Ska försöka låta bli det nu så jag får plats med nya grejer. I England måste man shoppa, det bara är så. Pundet är ju så löjligt lågt nu. 9 kronor! Och man kan köpa jeans för typ 12 pund liksom. Ingenting.

Inte för att jag tycker om att lägga pengar på kläder när jag är så här stor, men det är inget som kommer ändras över en natt... Så jag investerar i framtida oversize grejer. Vet att jag ändå kommer köpa för stora kläder när jag väl tagit mig i kragen och jobbar på att gå ner i vikt. Gillar pösigt :)
Ska leta efter lite kläder till Stuffi också :) Hihi, jag har fått tillåtelse att hitta jeans till honom :D Spännande!

Försöker minnas vad som hänt under tiden jag inte bloggat...

Vi var på metaltown, vilket var freakin' awesome! Var såååå grymt att se Korn och Love and Death tillsammans :D Och Slipknot såklart!

Det var väldigt upp och ner där ett tag. Hög på lycka från MT gick till total botten då Honey blev riktigt dålig helt plötslig och gick bort. Det känns fortfarande overkligt, har inte sörjt ordentligt än. Låg bredvid henne ute på gräsmattan sista dagen hon var i livet (samma dag jag skulle till Gotland med Stuffi och hans syskon) och grät ihjäl mig och klappade henne. Sa till henne gång på gång att hon var världens bästa hund och att jag älskade henne och skulle sakna henne för alltid.
Det var hemskt att behöva åka ifrån henne, men jag skulle inte klarat av att se henne somna in. Hon ligger begravd i trädgården nära "hennes" träd, med sitt halsband och tuggben. La lite blommor från trädgården där när jag kom hem från Gotland. Men har som sagt inte tagit mig tid till att sörja ordentligt. Vill egentligen sitta där och prata med henne, men jag känner inte att jag orkar just nu. Har varit väldigt instabil känslomässigt de senaste veckorna. Är nära till tårar nu i skrivande stund, men jag orkar inte släppa ut allt. Har verkligen slarvat med medicinen hela sommaren, så jag har bara mig själv att skylla. Tog den senast för två dagar sen. Måste verkligen skärpa mig.
Iaf. Jag bad mamma ta tassavtryck av Honey. Tänker tatuera in det på benet (tror jag, inte bestämt plats helt än) tillsammans med hennes namn och födelsedatum. Min fina vovve.

Gotland var underbart! Så otroligt vackert. Pittoreskt på samma sätt som Englands landsbygd är. Mys!
Det var kul att träffa släktingar till Stuffi också. Särskilt hans pappa. De är rätt lika... Haha!

Sen vi kom hem har vi mest latat oss. Badat när vi kunnat och sådär.
Vi var hos min syster Ida några dagar också. Lekte med barnen och badade och hade det riktigt härligt. Älskar att vara där, atmosfären är så lugnande på något sätt... Trots att det alltid är fullt av barn och annat löst folk där ;) Skämt åsido så har jag alltid känt mig trygg hemma hos henne.

Stuffi åkte till Kina idag som sagt, han är borta till den 12e. Jag och mamma åker till England imorgon och kommer hem den 11e. Sen är det bara 8 dagar kvar tills skolan börjar igen! Fattar inte att lovet har gått så fort. Stört.
Är lite nervös över att börja i en ny klass... Utan någon jag känner. Och på en linje som jag egentligen inte ville gå från början. Jag ger det en ärlig chans, men trivs jag inte tänker jag inte plåga mig igenom mitt sista år. No way. Har saknat min mentor dock! Mycket. Fick så mycket klokheter och kunskap av den herrn så det har känts rätt tomt i hjärnkontoret den här sommaren.
Har läst alldeles för lite också. Fy på mig.

Träningen gick ju så himla bra, tills jag hade massa flängande att göra. Sen dess har jag inte rört mig nästan alls förutom när jag badat... Men det är ju inte som att jag simmar hela tiden. Och det har intagits en hel del onyttigheter.

Ska försöka mig på att dra ner på kolhydraterna ordentligt, men inte äta enligt LCHF. Ska dra ner på fettet också, eller i alla fall byta ut det mesta av smöret i maten till olivolja... Äta fibrer... Röra på mig. Kanske blir så att jag skaffar ett gymkort på Campushallen. Vi får se. Röra på mig ska jag i alla fall! Jag ska äta balanserat istället för att eliminera saker, det håller ju inte. Jag måste kunna njuta av mat. Men bara för det ska jag inte vräka i mig bröd, pasta och sockriga flingor liksom. Gröt på fiberhavre, müsli med fil eller yoghurt... Inget vitt bröd. Mindre fett i maten, mer grönsaker och motion. Det borde ju fungera!
Undrar om ris är bättre än pasta eller om det är lika illa alltihop... Aja, jag kan ersätta pasta med grönsaker, det har jag gjort innan. Men någon gång ibland ska jag minsann unna mig. Och EN dag i veckan får det vara måttligt med onyttigheter. Typ fredagsmys. Och det betyder inte att förpackningen som innehåller dessa onyttigheter måste ta slut samma kväll. Haha. Jag och mitt sjuka sockerbegär alltså... Tragiskt.
MEN DET SKA GÅ, VÄNTA NI BARA!

Är uppe på 104 kg igen om jag inte minns fel, känns äckligt. Däremot förstår jag inte riktigt var allt fett har satt sig, för jag känner mig inte lika plufsig som när jag vägde 110, och det är ändå bara 6 kilos skillnad. Men det svider såklart att jag gått upp så mycket när jag hade lyckats gå ner till 92 i vintras.
Mitt mål är 85 som mest, eller ja, väger jag lite mer p.g.a. muskelmassa gör det väl inte så mycket, men jag vill inte ha så här mycket överflödigt fett på min kropp. Det känns bara skit. Får ont i lungorna av att ligga på sidan, men även om jag ligger på rygg för länge... Lederna pallar inte trycket om man säger så och konditionen är i botten. Så ovärt!

Blev verkligen en wall of text här nu...
Får se när jag har tid att blogga nästa gång, kanske blir något inlägg från England. När jag kommer hem måste jag packa ihop all min skit och flytta tillbaks till Linköping liksom. Woho. Jag som verkligen ääääälskar att flytta.... Not.

Jaja, ska se om jag få något vettigt gjort. Pösshej!

Sömnlösa nätter

Jag sov från typ 23:30 till 02:50, varit vaken sen dess och är så otroligt trött att jag inte litar på mitt humör för ens en sekund. Det kan skifta när som helst... Just nu är jag övertrött, smått hyper och allmänt glad. Men tröttheten lär slå till när som helst, och jag ska hålla igång hela dagen så att jag inte däckar och sabbar dygnsrytmen igen xD

Nu blir det frukost och Pokémon.

LCHF går... inte. Typ.

Morgondagens tankar om gårdagen

Jag skulle vilja stå mitt på en äng eller på en klippa, huvudsaken är att det är långt härifrån, och skrika ut ångesten tills halsen blöder.
Jag vet inte var den kom ifrån eller varför den bestämde sig för att förstöra just den här natten.
Jag var trött och såg fram emot att få sova. Det var lugnt inuti och utanför, så varför nu?

Försökte med lugn musik och andningsövningar, men varje låt som annars lugnar mig framkallade bara minnen jag försökt förtränga. Minnen från tider då jag mått som sämst. De blev till tidsmaskiner som tvingade mig att återuppleva smärtan från förr. Jag ville fly, men allt existerade ju bara i mitt huvud och resulterade i ihållande ångest istället.

Den i sin tur ledde, som alltid, till tankar om sätt att bli kvitt den. Tankar jag fått brottas med allt för länge. Att försöka koncentrera sig på att andas när alla hjärnspöken bestämt sig för att våldgästa mig simultant gjorde mig utmattad. Dock inte på det sättet att det lät mig somna, nej, jag blev orkeslös och lät tankarna, minnena och smärtan härja fritt.

Det slår mig att jag har mycket som är undangömt och obearbetat djupt inom mig. Jag är rädd för att förlora kontrollen nu när jag kommit till den insikten. Det är för mycket att stå emot.

Speciellt då jag inte har fått något svar från min läkare och knappt har medicin kvar.

Att gå från den högsta dosen till ingenting utan någon form av nedtrappning i det här läget skrämmer mig oerhört.

Det börjar lugna sig, men det betyder egentligen inte så mycket. Jag vet att risken för att det sätter igång igen så fort jag slutar skriva är stor.
Jag sätter mitt hopp till tröttheten och önskar att den vinner snart.

Så går det...

...när man lägger sig tidigt!

Jag tänkte att jag skulle vara duktig och sova ordentligt. Jag var trött redan vid 20:30 men höll mig vaken till ca 22, sen somnade jag. SJÄLVKLART var jag tvungen att vakna ca fyra timmar senare och vara hur pigg som helst... Har därför varit vaken sen dess och gjort massa onödiga saker. Mitt senaste påhitt var att kolla igenom min utkorg på Hotmail. Det var ett stort misstag. Förutom ca 300 sidor av spammail som skickats från mitt konto fanns det ett antal mail jag hade förträngt ur mitt minne och en del som bara gjorde mig ledsen (för jag är lite för bra på att återuppleva händelser när jag läser saker). Jobbigt som sjutton!

Har tänkt dra på Despicable Me och se ifall sömnen infinner sig igen.

Idag (onsdag) hade jag en vilodag, var på stan med mamma några timmar och lekte stylist å hennes vägnar. Roligt minsann! Fick ett par nya jeans, helt otroligt att det fanns några som passade i en helt vanlig affär... som jag dessutom tyckte om! (Syftningsfel, jag vet. Självklart menar jag att jag gillar jeansen, inte affären, men jag orkade inte formulera om mig... Istället tyckte jag att det var lättare att skriva denna onödigt långa förklaring. Bra där.)

Torsdag innebär sista dagen för intensivkursen i matte på Valla och det innebär i sin tur att Stuffi kommer hit igen :D WOHO!
Måste bara se till att träningen inte blir lidande, det är så skönt att vara igång! Har ont i muskler jag inte ens visste existerade, och det var länge sen det var så. Någon liten muskel mellan biceps och triceps som värker som sjutton efter att jag kört med hantlarna. Men det är bara att träna mer så blir det ännu värre och härligare!

Hittade en bok av Nicole Krauss idag inne på Ica Maxi för bara 19 kronor! Rena fyndet. Har en del att läsa nu. Doktor Glas, Konsten att skriva, en bok på spanska jag inte minns namnet på just nu och Det stora huset. Men det hinner jag nog med!

Börjar gäspa nu, det är ett gott tecken. Ska avrunda och önska alla en fortsatt trevlig natt/morgon/dag/kväll beroende på när ni läser mitt ordbajsande.

Pusshej!

En timmes svett och tårar... ;)

Körde först en halvtimme, med en del hantlar.
Sedan blev det tjugo minuter till med lite högre tempo.
Nu har jag precis kört ett rätt intensivt pass på 10 minuter. Blandade rätt snabb gång med joggning och incline mellan 6 och 15.

Är härligt slut och mår prima.

*note to self*

Ät inget efter midnatt!


... Jag typ "råkade" äta fil och flingor igen T___T


Gg.

Ny vecka.

Råkade ut för ett extremt fall av midnight munchies igår och tryckte i mig bröd och fil med flingor... Det var inte bra. Tränade inget i helgen heller, så samvetet gjorde sig påmint rätt rejält. Mådde skit över att jag halkade snett så fort igen.

Idag tränade jag sammanlagt 90 minuter. 50-70 minuter mer än jag gjort tidigare. Revenge is sweet!

Äter fortfarande för lite, somnade inte förrän 7 imorse så jag sov till 14 ungefär och sen körde jag igång med träningen... Åt ingenting förrän runt 16. Tränade igen efter det och åt lite vindruvor... Sen blev det middag när mamma kom hem från jobbet vid typ 22... Inte bra alls.
Nu är jag hungrig igen, och sötsugen. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken... Men det är jobbigt!

Ska träna ordentligt imorgon också. Kanske försöker mig på att jogga någon minut här och var för att få upp pulsen ordentligt. Det är då det bränns mest.

Om vädret tillåter ska jag sitta en stund i solen också. D.v.s. en halvtimme eller något... Jag och stekande hetta funkar inte så bra ihop, men hellre lite och ofta än för mycket på en gång... Vill undvika att se ut som en kräfta liksom.

Kollar för tillfället på andra säsongen av Best Ink. Måste fråga pappa när vi ska fixa våra tatueringar. Är dock nästan mer sugen på att göra min andra idé först... Vill i alla fall ha den gjord snart. Har blivit inspirerad av programmet också, så jag har börjat falla för den abstrakta stilen.
Dock vill jag ju ha ett motiv som betyder något för mig, inte bara vad som helst. Det mesta jag låter tatueras in på min kropp lär ha med musik att göra.

Vill även göra en tatuering till minne av mina morföräldrar. Kanske en av morfars medaljer från WWII eller något sånt... Och mormor är för mig en gräddvit/ljusrosa/aprikos ros och liljekonvaljer. Utöver det hängde en väldigt inspirerande text inne på deras toa under alla år jag minns. Den börjar "Go placidly amidst the haste" och det skulle jag vilja ha också.

Blir alla mina idéer verklighet kommer jag ha tre olika tatueringar med olika fraser. Haha.

Jag kommer bli som en öppen bok!

Känner även att jag vill läsa fler klassiker. Kanske hittar jag något i Doktor Glas som tilltalar mig extra mycket. Såg riktigt häftiga tatueringar inspirerade av böcker. Fanns ett par av Vonnegut där, måste läsa fler av hans böcker! ÅHHHHH. Ge mig pengar så jag kan bli vis och pränta in min visdom på min likbleka hy!

Köket nästa. Wish me luck!

Hm

Lustigt hur mycket ens humör kan skifta. Igår var det upp och ner varannan sekund i princip, idag är jag bara sjukt låg. Orkar inte träna, orkar inte bry mig om vad jag äter... Vill bara sova tills jag kan gå en hel dag utan att må skit på det här sättet. Allt känns bara jobbigt. Vill se resultat snabbare, blir opepp när ingenting händer. Jag vet att det tar mer än en vecka innan saker ändras, tro mig, men jag tappar gnistan så lätt.
Känner mig fet och äcklig, så jag vill inte vara social. Trodde att det skulle gå igår, vi skulle egentligen till Västervik och karnevalen, när jag hade gjort mig i ordning och sådär... Men näe. Då kom klädångesten och knackade på istället, äger inte ett enda plagg som jag vill bli sedd i för tillfället. Hemma är en sak, och när Stuffi är här bryr jag mig inte på samma sätt. Men att vara bland folk och se ut som jag gör? Glöm det.

Spelar verkligen ingen som helst roll vad någon säger, för jag känner så starkt hat mot min kropp och mig själv för att jag tillåtit mig själv bli så här stor igen.

Jag mår illa av att jag väger över 100 kg igen. Det är sjukt.

Och när jag är såhär nere finns det inte en enda cell i mig som ens tänker försöka förmå mig att träna.

Den här dagen kan gå och dö.

Friday I'm in love

Träning x2 idag, känns gött!

Pojkvännen är här över helgen, känns ännu göttare ;) :D

"Västerviks Karnevalen" (dö särskrivning) imorgon, kan bli nice... hoppas på bra väder bara.

Har egentligen inte så mycket att säga... Så... Hejdå :D

Hehe

Så att... Världens suraste Bex bestämde sig för att hoppa på löpbandet till slut. Blev ett rätt intensivt 20mins pass. Kändes riktigt gött! Sen åt jag stekt fisk och gröna bönor. Nom.
Humöret vände ju rätt fort i alla fall, så jag vet vad jag kan göra om jag är tjurig... ;)

Nu tar jag det lugnt och kollar på Grimm, snart sett klart första säsongen. I like, I like.

Imorgon har jag inga planer vad jag vet... Får se ifall Stuffi kommer i helgen, hoppas på det! Men jag kör på och tränar precis som vanligt :)
Har lite ont i armbågslederna efter hantlarna dock, ska ta det lite lugnt med dem.

Utöver det är allt fint. Jag saknar min mentor och skolan. Lovet har precis börjat och jag vill redan tillbaks, bra där. Haha.

Aaanyhow... Ska göra mig i ordning för att sova, se klart Grimm och sen vända tillbaks dygnet! Är rätt trött, så jag tror inte det kommer att vara några större problem.

Pösshäj!

Dålig dag!

Vet inte riktigt vad som hände...
Jag skulle gått på skolavslutningen idag, men jag lyckades vända på dygnet och var vaken till nästan 5 imorse :/ vaknade inte förrän efter 14 någon gång och var redan då på dåligt humör.
Har inte tränat idag, och har haft sjukt sockerbegär. Fattar inte var det kom ifrån. Kanske är det pms...
Vädret är trist också och jag är bara sjukt opepp på allt.

Har i alla fall fått min dos med socker nu då pappa köpte hem mums-mums. Det är förvånansvärt få kolhydrater i en sån, och de är söta som sjutton så det dämpar suget på ett bra sätt. Klämde självklart i mig två stycken på en gång typ, så nu mår jag lite illa och är en aning sockerhög.

Ska försöka ge mig på rullbandet trots allt, vet att endorfinerna gör mig lycklig.

Har slösat bort några timmar på att kolla på Best Ink och är nu löjligt sugen på att tatuera mig. Hoppas det blir av den här sommaren.

Bla bla bla, jag har inget vettigt att säga egentligen.

C ya.

I'm an aunt again! :D

Är numer moster till sex stycken awesome barn :D

Först ut var Ronja, för 13 år sen ♥
Sen kom tvillingarna Amanda och Evelina 2003 ♥
Sen fick min syster Kerrie sin första dotter Elia Jade 2005 ♥
Dotter nummer två dök upp 2009 och döptes till Cyan ♥
Och nu...! NU är jag även moster till en liten pojke som heter Koru ♥

JAG VILL ÅKA TILL USA NU OCH TRÄFFA DE TVÅ SENASTE TILLSKOTTEN FÖR SJUTTON! (har varken träffat Cyan eller Koru... :( och senaste gången jag träffade min syster och Elia var 07)

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Världens stoltaste moster var bara tvungen att dela med sig av lyckan!

Listen to Wednesday's song

Dag två av träning och det går bra!
Har hunnit med två promenader på löpbandet idag med, den här gången med sällskap av hantlar för att träna överkroppen samtidigt och få upp flåset lite mer.
Jag har svårt att få upp min puls över 120, den ligger runt 100-115 när jag går. (Varierad hastighet och lutning.) Men jag lär kunna komma upp i över 130 när jag börjar jogga om ungefär en vecka. Ska köra på som jag gjort nu ett tag till och sen öka successivt med att köra längre pass och även jogga och gå om vartannat. Jag vet att det kommer att funka!

Sötsuget finns i princip inte längre, jag är mest hungrig och då menar jag på riktig mat. Inga fler idiotiska kolhydrater som bara förstör.
Jag äter dock alldeles för sällan. Idag vaknade jag runt 7 (vet inte varför) och åt frukost (två hårdkokta ägg med salt och peppar, Finn crisp och rökt skinka) någon gång innan 8. Sen lyckades jag somna igen trots allt och sov fram till lunch... Inte så lyckat. Men i alla fall! Jag körde 20 min på löpbandet och sen vilade jag ett tag, började läsa lite i Doktor Glas som jag fick av världens finaste mentor. Sen solade jag i drygt en halvtimme... med fläkten på, för jag klarar inte av värme när luften är stilla. Det tog lite, för jag känner mig lite bränd, men de syns ingen skillnad. Sen blev det tv en stund i mammas och pappas rum (de har fler kanaler där... haha!) och så tog jag en tur till på bandet med Dr. Phil i bakgrunden. Sen blev det ännu mer tv... och när föräldrarna kom hem fick jag i mig några Finn crisp, selleri med vitlöksdipp (gjord på crème fraîche, majonnäs, vitlök och salt) och några halvfrusna vindruvor. Det är allt jag har ätit idag... Nu står dock middagen i ugnen men det dröjer 45 minuter till innan det är dags att äta. Så jag måste börja äta oftare.
Grejen är mest att jag inte vågar vistas i köket när jag är hungrig... För även om sötsuget inte tar över längre är det oftast onyttiga saker som tar kortast tid att få i sig. Så jag låter bli. Men jag antar att jag bara bör stålsätta mig och stå emot precis som jag gör annars.

Jag behöver skaffa mig ett par ordentliga skor som jag kan ha på mig när jag går/joggar. Första passet idag körde jag barfota (igår körde jag första i strumpor och andra barfota) och det gjorde sinnessjukt ont efteråt! Det kändes som att jag var brännskadad under fötterna. Kände att jag hade flera blåsor på gång och kunde knappt gå på ett tag. Andra passet lånade jag ett par löpstrumpor av pappa och även hans skor, det kändes mycket bättre (no shit, Sherlock) så det är lätt värt att investera i!

Nu tänker jag läsa ett par kapitel till ur Doktor Glas innan det är dags för mat (min mage skriker snart!) och imorgon ska jag gå på Gamlebyvikens friskolas avslutning, bara för att! De saknar mig fortfarande där, vilket jag tycker är så otroligt gulligt. Jag har ju ändå inget bättre för mig så varför inte, liksom? Måste hitta något vettigt att ha på mig också... Får dra upp mina välfyllda sopsäckar med tillhörigheter och rota lite!

Tack till alla som stöttar mig och är uppmuntrande! Ni är awesome :D
Ha det finfint, och till alla er som njuter av glass: NJUT ÅT MIG MED, PLZ!
Pöss <3 p="">

Här sitter jag och dör...

Hej och välkommen till det mest intressanta och givande blogginlägget du kommer att läsa idag!

Ironi, you gotta love it!

Hur som helst...

Jag har precis klarat av min första promenad på löpbandet. Det var inte så jobbigt tills jag, min idiot, fick för mig att jag skulle jogga en minut... Själva joggningen var inte så jobbig, bortsett från allt fläsk som rörde sig i otakt med resten av mig, men när andningen och konditionen hann ikapp mig... Då gjorde det ont minsann! Lungorna värker fortfarande och halsen likaså. Inte det smartaste, men sån är jag. Tänjer gränserna och ger upp när det går dåligt. Det ska dock inte hända nu! Jag väntar med joggningen tills jag klarar av att gå i rask takt utan att dö först. Det blev i alla fall 20 minuter på bandet. Hade musik igång och varierade tempot och lutningen beroende på hur musiken var. Gick det fort hade jag inte så mycket lutning men högre tempo och tvärtom. Det känns bra nu, är sådär härligt seg som man är efter att man tränat. Endorfinerna gör sitt också, så jag är glad.

Har tänkt ge mig ut i solen en stund också, se om jag mot all förmodan kan bli något annat än röd den här sommaren. Har ju aldrig riktigt provat att bli brun... Trivs ju som blekfis, men det skulle vara intressant att se hur brun jag skulle kunna bli. Men, sen kommer jag alltid att tänka på hudcancer och sånt elände, så jag bör ta det väldigt försiktigt.

Idag måste jag även skriva ett meddelande till min läkarkontakt (om hon ens är det fortfarande...) och be om nytt recept på min antidepp. Den är snart slut, och jag tänker inte sluta tvärt med den bara sådär!

Sen ska jag nog unna mig lite onödig materiell lycka.

Usch, nu säger magen ifrån, den vill ha mat.

Vet inte vad jag ska äta dock... Men jag får leta lite :) Finns en del frestelser där nere i köket nämligen... Do not like.

Dag 1 på mitt nya liv är igång! Tjoho!

Tack för bristande intresse och ha en underbar dag.

Puss.

Fint.

Haha, fick en liten fin anonym kommentar på mitt förra inlägg... Undrar veeeerkligen vem det kan ha varit ifrån ^^ Jaja, ha så kul tillsammans era äckel :) Förresten... ordet "planet" ska inte ha stor bokstav i början om det inte är i början av en mening. Bara en parentes.

Anyhow.
Jag är tillbaka i Björnsholm nu då det är sommarlov. Stuffi var här i helgen men han har intensivmatte i två veckor från och med idag så vi kommer inte ses på alldeles för länge. Känns så otroligt tomt utan honom, men jag vet att det är nyttigt.
Har börjat min nedtrappning av kolhydrater idag... Det är inte kul alls. Har huvudvärk till och från, ett konstant sötsug eller sug efter annat jag inte ska äta. Glömde ta min medicin i lördags och söndags så det bidrar ju till helveteshumöret också. Samt PMS. Oh happy day!
Men!
Imorgon tänker jag ge mig på rullbandet, släppa loss lite endorfiner! Och om vädret tillåter ska jag lägga mig i trädgården med en av de fina böckerna jag fick av min underbara mentor. Frisk luft och sol bör pigga upp.
Jag har gått upp 10 kg sen min lägsta vikt vilket var i januari någon gång, tror jag. Känns ju inte direkt så kul... Men det är därför jag är fast besluten att köra på LCHF och träna ordentligt i sommar! (Och efter sommaren såklart!)

Det känns väldigt konstigt att inte gå i skolan mer, att inte träffa klassen eller lärarna... Det är riktigt sorgligt faktiskt. Saknar dem allihop väldigt mycket.
Hoppas vi ändå kommer att hålla kontakten med varandra trots alla olika vägar vi går.
En del är ju i alla fall kvar på Valla, men det är många som försvinner. Det har varit den bästa klassen, utan tvekan. Så många olika personligheter som visat sig. Helt underbara människor! För att inte nämna vår underbara mentor. Min mentor. Världens mest fantastiske lärare. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom, är så grymt tacksam över att få ha honom som mentor nästa läsår också. Bästa Henrik.

Min sommar kommer vara ganska slapp, och fattig. Men det gör mig ingenting, för jag ska ändå satsa på att komma i form igen och läsa mycket. Förhoppningsvis skriva mycket också. Jag ska bada mer än en gång den här sommaren! För jag ångrar mig alltid när det är för sent. Jag ska på Metaltown med min fina pojkvän och Gotland kommer invaderas av oss en vecka också! Då ska vi passa på att träffa Jens :) Förhoppningsvis blir det någon kul roadtrip med fina människor också. Jag ska på Victors bröllop, vilket känns helt sjukt! Tiden går så fort... Jag och pappa ska tatuera oss tillsammans, äntligen! Vad som händer utöver det lär märkas helt enkelt.

Men jag lägger mycket fokus på mig och mitt den här sommaren. Jag vill komma tillbaks till skolan med laddade batterier och pepp!
Jag kommer för övrigt att gå kursen Internationellt samhällstema och får därmed chansen att åka till Tanzania/Kenya i fem veckor i vår! Kommer bli hur häftigt som helst.
Mina tillval kommer vara spanska, drama, svenska 3 och samhällskunskap 1a1. Längtar faktiskt redan nu!

Jag mår bra, om man bortser från abstinensen då, och kommer må bättre och bättre. Hoppas kunna börja med att trappa ner min medicin det här året också. Jag vill stå på egna ben och visa världen och mig själv att jag fixar det.

Nu ska jag dock återgå till att se på Nip/Tuck och sen somna till Hercules eller något åt det hållet.
Puss på er!

Hej skadeglädje

Så att... jag gjorde misstaget att gå in på mitt ex instagram. Han är tillsammans med sitt ex igen. Så äckligt. Han har hoppat mellan oss i några år nu.

Först flirtade han med mig, men pga avståndet mellan oss valde han henne. Dock ca 2 månader senare var han otrogen mot henne med mig. Sen gick han tillbaks till henne. Sommaren 2011 kontaktade han mig igen efter ca två års tystnad. Han var då förlovad med henne. Han sa att han ville ha mig och lämnade till slut henne för mig. Vi var tillsammans ett år innan jag gjorde slut med honom... och nu är de två tillsammans igen. Alltså... wtf?

Han är bara ett asshole, jag var dum i huvudet som inte insåg det tidigare. Men hon, hon är bara tragisk som tar tillbaka honom efter att han varit otrogen en gång, sen påbörjat ett förhållande med mig innan han ens gjort slut. De förtjänar verkligen varandra. Jag tycker bara att det är äckligt.
Dock, det bästa av allt är att hon på en bild hade på sig en av mina gamla tröjor som han fick. Vilket jag även kommenterade.

Hoppas hon tvingar honom till förlovning som sist och att hon vägrar abort när hon väl blir gravid. Han vill inte ha barn ^^ she does.

För hennes skull hoppas jag att hon lämnar honom. Han har varit otrogen mot alla sina seriösa flickvänner på ett eller annat sätt så det är bara en tidsfråga innan han hänger på någon sexsida igen.

Jag kan bara säga att jag är så glad över att vara av med det äcklet.

Jean-Paul Sartre borde skrivit sin bok om honom ärligt talat.

Dagens rant avklarad.
Och grattis till att du bytt ner dig. Igen.

Allt och inget

Det har varit rätt rörigt i mitt liv den senaste tiden, men det kommer lösa sig. Det gör det alltid.

Jag och några andra i min klass har jobbat på ett filmmanus som skulle användas till vårt sista filmprojekt. Idag insåg vi att det inte finns någon chans att få till något som skulle göra manuset rättvisa på de två veckorna som är kvar innan deadline. Sorgligt minst sagt. Vi hade lagt ner en hel del arbete på manuset och var riktigt nöjda och stolta över det. Det kanske blir till film en vacker dag... Men i mig tändes en gnista. Min skrivarglöd fick syre och det började spraka.

Jag ska utgå ifrån vår story och det manus vi skrivit och transformera det en bok.

Det var länge sen jag kände sån lust att skriva, jag har mitt första projekt på någon bortglömd hårddisk någonstans och där lär den få ligga tills jag (om det någonsin händer igen) hittar min mörka sida igen och kan ösa ur mig morbida saker som jag kunde då.
Det här ska slutföras.

LCHF går inte alls, jag låtsas som att det gör det dock... Det är lättare att leva i en lögn än att se sanningen i vitögat tragiskt nog. I sommar, när jag flyttat hem till mamma och pappa igen, ska jag träna som en galning. Dessutom kommer jag köra stenhårt på LCHF och hålla fast vid det.

Innan skolan slutar känns det som att jag har miljoner saker att slutföra. Stressen kommer ta sitt strypgrepp på mig och jag kommer att må skit. MEN. Jag vet att jag presterar bra under stress, grejen är bara att jag och min omgivning får ta smällen.

Jag ska: läsa Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde (hittills har jag läst första kapitlet...), skriva en utförlig recension av den där en analys ska ingå (det kommer inte vara svårt, men det är tidskrävande), presentera Oscar Wilde och boken för klassen, skriva ett arbete om författaren/boken och ha ett litteraturhistorieprov. Allt detta är bara i min tillvalskurs svenska 2 (sv b)

I övrigt har vi det sista filmprojektet som sagt, ett projekt i engelska där vi ska jobba fram material utifrån en film som en annan grupp sen ska jobba med, det kommer vara ett litet prov i spanska också...

Och utöver det ska bandet försöka repa in låtar till avslutningen. Som är den 5/6. Så jag har att göra, minst sagt.

Hur det blir nästa läsår tänker jag inte skriva om nu, för det är fortfarande oklart och jag är fortfarande upprörd över hur allt har skötts...

Anyhow.
Där har ni en liten uppdatering, får se om jag kommer ha någon fritid över alls fr.o.m. nu men det är sånt som märks.

Cya!
Oh btw... Head är officiellt tillbaka som medlem i KoRn, vilket är helt underbart :D

Trävli hälj :)

Om tisdagen and other stuff

Agerade skolrådsordförande för första gången och var jättenervös på både måndagen och tisdagen. Det gick dock hur bra som helst och jag drog bara över på tiden med ca tio minuter. :) (innan har det varit upp emot en halvtimme)

Lchf går piss igen. I samband med pms och sånt har jag haft begär och inte orkat ignorera dem. Tror jag behöver hjälp igen.

I sommar ska jag träna har jag bestämt mig för. Mamma och pappa har köpt ett löpband som jag tänker utnyttja ^^

I skolan håller vi på med vårt sista filmprojekt och det kommer bli stressigt. Minst sagt.

Imorgon ska jag prata med Gunnel om att flytta till en annan lägenhet på internatet efter sommaren. Vill inte dela boende igen och det blir en etta ledig till höstterminen ^^

Utöver det är det som vanligt tror jag... so that's it! Godnatt! :)

Tiredness

Har låst in mig på en toalett i skolan för att slippa vara social den sista kvarten innan engelskapassen som håller på till 15:40...

Är sjukt trött och seg idag. Förstår inte varför, jag tycker att jag äter dom jag ska o.s.v., kanske sover för lite på nätterna dock.
Lchf går sådär. Har ingen våg hemma så jag vet inte exakt men men.
Har inget vettigt att skriva. Vet inte varför jag skriver här alls just nu. Hah.

Öh. Cya.

LCHF update!

Att vara sjuk och försöka hålla sig till LCHF är inte det lättaste... Förutom att vi var på 25-årsfest igår (fet släktträff i princip) där det bjöds på tacopaj (och kladdkaka, vilket jag inte åt) så hade jag så ont i halsen på väg hem att jag kände att jag var tvungen att ha glass. Sagt och gjort, vi stannade vid Ica Maxi och jag köpte Häagen-Dazs... Gott utan tvekan, men knappast LCHF.

Anyhow, jag vägde mig när jag kom hit i fredags och vågen säger 94,4 kg. Jag var nere på 92 som minst (dock var det en annan våg, så jag vet inte om det stämde) men det går neråt i alla fall!
För ca 6 veckor sen, när jag var här senast, vägde jag nästan 98 och jag har väl gått på LCHF på riktigt i ca 5 veckor nu eller något sånt tror jag.

Är som sagt sjuk och tappar matlusten då. Vill mest ha skit, men jag försöker stå emot allt jag kan.
Förkyld som jag vet inte vad, halsen gör ont och huvudet är allmänt segt... Jag låter som en gammal whiskeykärring och snuvar och har mig.

Hoppas det går över snart!

Innan jag avslutar måste jag bara kasta lite skit på TV4... Nyhetsmorgon igår...
Det finns en rullande remsa i nederkant där det brukar stå korta nyhetsuppdateringar. Igår stod det, och jag skojar inte, "cycklister".

Enough said.
Cya!

Blöh

Känns som att jag har spikar i halsen...
Det gör förbaskat ont och jag vill bara bli av med skiten.
Åker till Björnsholm om drygt en timme.
Uppdaterar mer utförligt då.

Later.

LCHF update!

Varit tillbaks på LCHF for real i ett par veckor nu typ. Har inte varit några katastrofala slip-ups heller så det känns bra :)

Har ingen våg så vikten är ett frågetecken. Pojkvännen och vänner tycker att det syns, jag känner väl att kläderna inte sitter lika tight men vet inte om det är pga viktnedgång eller att jag töjt ut kläderna ^^ ska dock hem en sväng under lovet så jag lär väga mig då. Ska försöka få in promenader i Björnsholm också. Skogen där är mysig :)

Det går framåt iallafall och jag hoppas på att en dag komma i klänningen jag köpte på tradera för ett tag sen.

Yes! Nu vet ni :)

Yeah... uhm... how about no?

Ångest kryper. Ruttnar och jäser inuti. Förpestar mitt lugn, min harmoni.

Allt på grund av svek. Gång på gång. Sen jag var barn. I olika relationer. Sånt man förtränger snabbare än kvickt för att orka gå vidare, men som alltid dyker upp när man minst anar det.

Och det är inte första gången såna här situationer får mig att känna detta illamående.

Eugh. Är det verkligen nödvändigt?
Måste människors ex ringa/smsa efter midnatt? Varför?

I freaking hate it. Seriously.

Bittersweet

Hamnade inne på Dayviews och kollade på gamla bilder... Alltså ca 4 år sen. Känns inte som att det var så länge sen egentligen, men när man väl tänker efter har det hänt så sjukt mycket sen dess. För mycket.
Hamnade mitt i virrvarret av bilder från den korta period jag var tillsammans med min första pojkvän. Allt bubblade upp. Läste kommentarer från de jag umgicks med på den tiden och mindes så mycket... Känslan av att äntligen ha hittat människor som accepterade mig. Till 100%.
Allt som blev fel sen. Människorna man träffade. Valen man gjorde.
Den krångligaste kärleken jag varit med om.
Så otroligt många minnen som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till... Det är skitjobbigt!
På ett sätt är de fina minnen eftersom det i just den stunden var något som gjorde mig lycklig. Men sen minns man allt efter det, allt som ledde till att man blev sårad, att man tappade kontakten o.s.v. Varannan bild (i princip varannan) handlade om mitt dåliga mående, det gjorde mig lite ledsen... Jag vet helt enkelt inte hur jag bör hantera alla dessa minnen. Det är lite läskigt.

4 år senare sitter jag på ett internat i Linköping... Har knappt kontakt med människorna från förr och undrar hur allt blev såhär.

Har varit hemma från skolan idag, huvudvärk sen igår eftermiddag och jag VET att det knappast hjälper att sitta vid datorn då men jag kan inte göra något alls utan att ha huvudvärk så varför inte slippa tristessen när man ändå måste välja mellan pest och kolera liksom?

Är hungrig men orkar inte laga mat.

Huvudet är fullt av minnen och tankar nu, rätt ångestladdat för att vara ärlig.
Ska sysselsätta mig med något så jag slipper skiten.

Daten i lördags var jättemysig och det känns weird att vi redan passerat 4 månader tillsammans.

Längtar efter våren nu och är innerligt trött på snön som gör sig påmind titt som tätt... Längtar även efter påsklov, inte för att skolan är jobbig, jag vill bara vara ledig en stund.

LCHF går bra, ska försöka väga mig snart... Hoppas på positiva resultat.

Vet inte ens varför jag bloggade, hade säkert en vettig tanke från början men den flög ut genom fönstret i en tunna.

In school

Håltimme suger. Kan gärna slippa den typen av ledig tid mitt i skoldagen. Gör inget om det leder till sovmorgon eller att man slutar tidigt men att sitta och inte vara produktiv i 90 minuter känns så sjukt onödigt.
Hade tänkt ha med mig boken jag ska läsa till engelskan men glömde den självklart hemma. Ska lägga mig i soffan och lyssna på musik och vänta på att matsalen öppnar igen.

Oväntat...

Fick en kommentar på ett inlägg som är fyra år gammalt... Hade ganska nyligen fyllt 17 och hade lagt upp egobilder från en dag då jag för en gångs skull kände mig snygg. Det hände i princip aldrig... Gör det inte nu heller men ändå!

Tänker på mycket idag. Vill inte gå in på vad men det är snurrigt i hjärnan. Fast det är inte ångestladdat, bara lite kaosigt. Funderar på olika val jag gjort, saker jag sagt... anyhow!
Idag fick jag en bröllopsinbjudan till Victor och Saaras bröllop i sommar! :D Känns rätt sjukt... Av mina barndomskompisar, de jag gått längst med i grundskolan, är det bara jag kvar som inte är gift. Haha. Eller alltså... Nu är det väl inte alla som är gifta, men de jag känt sen dagis typ. Det känns som jag är ensam kvar i alla fall!
Ska bli fint att se deras bröllop i alla fall. Är så glad för hans skull.
Victor var mitt allt under en lång period, han stöttade mig och lyssnade på alla mina problem, fanns där jämt och var bara en ängel helt enkelt. Är otroligt tacksam över att han fanns där. Känns trist att man tappar kontakten med människor som betytt så mycket, men det är väl så i livet... Hur som helst, vi har knappast glömt varann och det är väl huvudsaken :)

Stuffi sa imorse att det både syns och känns att jag har gått ner i vikt... Jag vet inte om det är så, men jag hoppas han har rätt :) LCHF går bra nu igen. Det var sjuuuukt svårt att komma igång, men efter att mamma hade varit här och handlat åt mig och hjälpt mig laga mat så har det rullat på. Ska tina räkor snart och göra något gott med dem... Haricot verts, spenat, lök, sparris, räkor, grädde och curry typ :D NOM!

Har för övrigt bestämt mig (eller ja, för ett tag sen egentligen, men har inte skrivit något om det) för att gå kvar på Valla ett år till. Bli klar med allt på riktigt och kanske slänga in matte b också, bara för att. Sen vet jag inte vad det blir... Fritidsledare har jag gått ifrån helt, det blir inte som jag vill liksom... Är sugen på mitt musikcafé igen men blir lite rädd när jag tänker på att starta eget och allt det innebär... Men vi får se. Det är långt kvar tills dess. Och först ska jag hinna roadtrippa genom Europa med mamma och pappa i en buss, så det är inte sååå bråttom :)

På lördag blir jag bjuden på date av min fina pojkvän :) vi ska äta först och sen gå på bio :D Oz i 3D (ingen av oss gillar 3D, men den går inte utan så vad ska man göra?) ska bli mysigt! Det är vår fjärde månadsdag då... Känns som det gått längre tid, samtidigt känns det som att vår första kyss var nyss... Haha :)

Jag är i alla fall glad och mår bra, så tummen upp för det!
Nu ska jag göra mat.

Älskling och jag för någon månad sen i Motala. Mys.

Pusshej :*

LCHF update!

Som ni vet har jag haft en rejäl svacka. I princip sen min födelsedag och sen har det bara eskalerat. Nu är jag inne på min femte socker- och kolhydratsfria dag. I onsdags mådde jag verkligen skit. Jag har aldrig varit så besatt av tanken på sötsaker förut. Jag var på uruselt humör och var en riktig bitch mot människor som försökte muntra upp mig. Klarade inte av att vara i skolan till slut utan gick hem för att sova så jag slapp suget.

Nu går det bra igen. Blir fortfarande sugen på diverse saker men det är jag och min vilja som har överhanden nu. Kan ta lunchen i skolan igår som exempel, det var kesokaka till efterrätt och kocken tyckte att jag kunde ta av den också då det var så lite mjöl i (han vet om att jag går på lchf så jag får specialkost). Jag blev självklart överlycklig då jag inte kunnat äta någon efterrätt i skolan på hela läsåret. När jag smakade på den tyckte jag att den var söt. Gick och frågade vad det var i den och självklart var det socker i. Han "glömde säga något om sockret, tänkte ju bara på mängden gluten" och tyckte jag kunde "unna mig för det är så lite socker, och det är fredag". Jag blev minst sagt besviken. Sårad rentav. Som att erbjuda en knarkare som försöker sluta en lina liksom. Jag slängde kakan i alla fall vilket bekräftade att JAG har kontrollen igen.

Har ingen våg så jag vet inte vad jag ligger på nu men jag kämpar på, resultaten kommer förr eller senare.

Don't give up on me now...

'Cause that's what I've already done

Hi, my name is Bexy and I'm addicted to sugar

Vad spelar det för roll att jag klarat av att stå emot innan när det inte går nu?

I somras hade jag stödet av mina föräldrar, bodde i ett hus där jag inte var den som hade kontroll över inköp eller matlagning. Nu förväntas jag fixa att ha abstinens själv. Att inte falla gång på gång. Varenda gång jag är i en affär är det som att min hjärna stänger av. Har rösten inom mig som skriker NEJ, men kroppen går på automatik och vips så var det socker i omloppet igen.

Jag känner mig som en knarkare.

Trots min pojkväns försök att (vilket jag bett honom om) säga nej och försöka övertala mig att inte köpa godis etc. så slingrar jag mig. Är sådär äckligt manipulativ och hittar på ursäkter som "rättfärdigar" mitt beteende och beroende.

Jag kan inte sluta. Jag vet inte ens hur man försöker längre.

Har en jättefin LCHFreceptbok och handlade massor av grejer jag behöver för att laga den maten.

Gjorde LCHFpizza. Tyckte den var god när mamma gjorde den, den här gången växte den bara i munnen till slut och jag blev äcklad.

Jag behöver verkligen hjälp, för jag vill inte befinna mig i samma situation som för nästan ett år sen. Jag vill väga under 85 kg. Nu väger jag närmare 100 igen. Det gör så otroligt ont i mig att jag sviker mig själv på det här sättet, men jag kan inte sluta.

Det känns som det krävs mer än vilja den här gången, jag ser ingen utväg.

Det skrämmer mig att vara beroende av något så lättillgängligt. Att behöva stå emot frestelsen 24/7.

Min mamma lyckades vinna över alkoholen och min pappa vann mot drogerna.

Här har ni en dotter som är beroende av socker och är förtvivlad samtidigt som hon känner sig patetisk.

Hjälp?

I'm feeling sick now...

Left on the floor, leaving your body...

Det är på ett sätt värre än en drog för det är så mycket mer lättillgängligt. Föll igen. Ångesten attackerar och jag är försvarslös.

If you flail this broken sword around you'll cut nothing up. Again we'll face these things when they're dead issues.

Och så slänger vi in en massa dåliga tankar om i princip allt i smeten så blir det nog en riktigt härlig misärkaka av det hela.

Godnatt.

Do it like a dude

Heh. Det går inte alls som jag vill... borde hitta någon extrem detox och köra på den nån vecka...

Ska googla det sen.

Har ingen matlust. Eller. Jag är hungrig men min hjärna säger nej.

Ska hem till mamma och pappa idag... vet inte hur länge.
Är opepp på i princip allt för tillfället. Woho.

Dance dance dance!

Sitter i sängen och lyssnar på massa asskön dansmusik och inser hur mycket jag saknar dansen.
Känna musiken i hela kroppen och röra sig till den med så mycket attityd att man knappt känner igen sig själv. Släppa loss helt och fullt... Det var så längesen.

Ska slänga på mig lite kläder och plocka i ordning i lägenheten... Eller ja, mest i mitt rum så det blir lite mysigt igen.

Älsk kommer hit senare i eftermiddag, längtar sjukt mycket.


Farfar, din tid är inte kommen än, tänker på dig och bevarar dig i mitt hjärta tills ditt läkt ihop igen.

Watching the tide roll away...

Jag tänker inte uppdatera om LCHF, för det existerar knappt i min värld längre. Enda undantagen är skolmaten. Jag ÄR sockerberoende, och det har eskalerat. Jag känner att om ingen verkligen säger ifrån och väcker mig ur det här så kommer mina 18 kilo vara tillbaks på nolltid.

Idag har varit en kass innehållslös dag.

Jag har legat i min säng, ätit värdelösa grejer, sovit, stirrat på en skärm fylld av hjärndöd humor hela dagen.

Gillar inte delen av mig som är så extremt co-dependant. Jag slutar fungera när jag är i ett förhållande och plötsligt ska vara ensam en eller ett par dagar.

Vet att jag skulle kunna bryta det mönstret hur lätt som helst, men jag har inte kärlek nog till mig själv för att ta itu med det. Samma med sockergrejen.

Jag började inte på LCHF för att göra mig själv en tjänst... Utan för att jag var så otroligt äcklad över mig själv och min kropp vid det laget att jag var tvungen att göra något och tursamt nog hade en vän som via sms mitt i natten peppade mig att göra något vettigare än att svälta mig själv med en diet bestående av gurka och kaffe vilket var min tanke från början.

Sen att LCHF gynnade mig och mitt mående var något som visade sig med tiden.

Så hur kommer det sig att jag nu lämnat det spåret och hamnat i självdestruktivitet igen?

Varför har jag slutat med något som gjorde att jag kände stolthet över mig själv? Något som fick mitt självförtroende att öka mer än någonsin?

Varför kan jag inte sluta äta socker när jag vet hur dåligt det får mig att må?

Min kropp blir seg, magen säger ifrån, jag får huvudvärk dagligen, går upp i vikt, får sjuka humörsvängningar och mår kasst psykiskt.

Just nu avskyr jag att julen inträffade. Eller, snarare att min självdisciplin tog julledigt utan min tillåtelse...

Jag var så duktig. Jag kämpade verkligen. Och glädjen över att få plats i mina kläder igen var en stor grej för mig. Jag lagade god mat, kände mig friskare och hade så mycket mer ork än innan.

Allt det är som bortblåst nu.

Jag är livrädd över att se siffran på vågen stiga igen men känner mig handlingsförlamad.

Jag tror att det krävs extrema åtgärder.

Om jag ska kunna lägga av med sockret igen behöver jag människor som säger ifrån. På riktigt.

Trappa ner kommer jag behöva göra, men det blir med hjälp av frukt.

Och nötter.

Det är inte svårt, och det är gott. Så vad är mitt problem?!

Känner nästan att jag inte borde gå in i affärer över huvud taget. För att slippa frestelsen att lägga något onyttigt i korgen.

Kolhydrater i övrigt är ingen större fara dock, konstigt nog. Visst kan jag dra ner på dem ännu mer, men jag vräker inte i mig bröd som jag kunde göra förr.

Dock känns det sjukt elakt om jag ska tvinga min pojkvän att handla åt mig, jag kan inte förlita mig på andra, för det är bara jag som kan göra förändringen i mig själv.

Men jag tvivlar på att jag är stark nog att stå emot.

Senast jag gjorde det var det för att min vikt var tresiffrig.

Den är inte det nu... visserligen är den fortfarande för hög, men det är inte samma morot som innan.

Att göra det för min egen hälsas skull är ingen idé för jag bryr mig inte om mig själv så pass mycket att jag tycker jag är värd det. Låter hemskt, men jag har varit sån så länge att det inte ens slår mig att det är något sjukt med mitt självhat (förutom när jag skriver det såhär).

Sen kommer skammen. För att man har ett så patetiskt i-landsproblem som sockerberoende.

Jag VILL gå ner 10 kg till.

Egentligen mer, men jag försöker vara realistisk och sätta mitt mål på en rimlig siffra. Dessutom är jag rädd att det ska bli en besatthet för mig att gå ner i vikt. Och det är inte hälsosamt.

Och det ska bli ett slut på bussåkandet mellan Lambohov och internatet/skolan. Det är löjligt. Det tar ca 15 min att gå. Men, små steg krävs. Så... Here come my promises to myself:

Inget mer godis.

Minska kolhydratsintaget markant.

Sluta åka buss till/från Lambohov (undantagen blir när det är tidspress, exempelvis skolan, för blir jag stressad under min nedtrappningsperiod kommer allt gå åt skogen).

Mer än så tänker jag inte lova mig själv, för jag kommer bara bli besviken i så fall.

Hur som helst, nu har ni fått en inblick i mitt beroende. Skulle kunna skriva upp allt jag ätit idag, men jag skäms för mycket.

Lov!

Shh, rest in progress.

Uppdaterar när jag sitter vid min dator tror jag. Men ja, det är lov nu :) wunderbaum! ;)

Stfu, kthxbai.

"Du ser lite ut som en tant idag"
Well f... you too!

"Kristna jävlar"

Jag är en av dem. Remember?
Visst, jag är inte up in your face about it, men när ni uttrycker er så tar jag åt mig.
Alla har väl rätt till sin tro eller icketro?

Puss på er "ateistjävlar"... tänk er för innan ni öppnar käften, kthxbai.

Laxermedel

Skolans kaffe ger mig magknip varenda gång. Ändå dricker jag det i princip varje dag ^^ lär mig aldrig.

Redigerar film, ska göra det en timme till. Sen blir det lunch och engelska hela eftermiddagen.

Imorgon är det studiedag så jag ska jobba med filmen då, tills den är klar :P I sure have my work cut out for me.

Back to work! Ha en trevlig torsdag. Pöss

Idioter

Jag är på bristningsgränsen nu. Sjuk stress pga filmprojektet och sen får man bara negativitet om LCHF. Att man omöjligt kan må bra utan kolhydrater. Att man säkert kommer gå upp hälften av vad man gått ner när man slutar. Att det är skitsnack. Och samma människa la en rätt taskig kommentar om att jag är kristen förra veckan. Inte nog med det, människan är lärare också.

Fick nog, kände att jag höll på att bryta ihop så jag gick ifrån matsalen. Sitter uppe på hyllan och försöker lugna ner mig.

Filmen ska vara klar på fredag. Jag har så sjukt mycket att göra. Måste klippa allt, pussla ihop det, fixa med övergångar och musik. Utöver det ska jag vara vikarie i spanska imorgon och torsdag. Har skolråd imorgon. Läxor.

Jag fungerar inte under stress. Mår så sjukt dåligt då. Tappar aptiten, mår illa och blir i princip okontaktbar.

Blir så förbannad när människor ska hålla på och dissa min diet. Den funkar ju för i helvete för mig! Och har man inte provat själv bör man hålla käft.

Är på gränsen till tårar hela tiden nu. Så folk bör hålla sig undan eller hålla käft.

LCHF update! Aka hmm...

På något lustigt sätt har jag gått ner ett par kilo till... vägde typ 94 kg i mitten/slutet på november. Gick upp typ 2 kg i samband med dreadsen och julmaten. Har inte riktigt lyckats gå tillbaks till LCHF sen dess men när jag vägde mig idag låg jag på 92 kg.
-18 kg sen start alltså.
Har 7-10 kg kvar innan jag nått målvikten.
Sjukt.
För 7 månader sen vägde jag 110 och ville svälta mig själv till döds i princip.
Hard work pays off!

Puss ♥

Helt åt helv...

Två ord:
Extrem svacka.

Mår verkligen piss just nu, och som vanligt utan någon vettig anledning. Befinner mig bara i en bubbla av likgiltighet. Helt avstängd från allt. Kan inte kommunicera på något vettigt plan, det blir bara falskt och glättigt. Känner mig helt avtrubbad och som att jag inte skulle kunna bry mig mindre ifall jag inte vaknade imorgon liksom.
Jag borde hata den känslan men jag bryr mig inte.
Jag borde känna skuld över att jag oroar människor men inte det heller.

Jag är i ett tillstånd då jag skiter fullständigt i precis allting och då jag ändå har vett nog att veta hur jag borde känna, isolerar jag mig från omvärlden så att ni slipper mig och min skit.

Tänkte bara säga det, ifall det är så att någon mot förmodan undrar vad sjutton det är med mig.

Yes.
Hejdå.


PS. Ingen idé att varken oroa sig eller försöka kontakta mig, jag är inte suicidal. Jag är bara sjukt låg och har knappt kraft nog till att funktionera som människa, så just stay away until I say otherwise.

Angående LCHF.

Det går typ inte alls, jag har hamnat i ett sjukt sockerberoende igen. Så jag ska trappa ner på det med frukt. Känns bättre än godis även om fruktsocker är fy också.  Måste börja någonstans liksom.

Sitter hemma hos pojkvännen och lyssnar på Muse :)

Är även med i en film nu i skolan. Spelar Stuffis flickvän xD men imorgon måste jag spela otrogen... kommer kännas weird.

Ska höja min medicin igen, är så himla låg nu för tiden.

Nu ska jag äta physalis och njuta en stund.
Och plugga spanska!!
Pusshej.

Blogga från nya mobilen

Har skaffat mig en Samsung galaxy s3, finfina grejer alltså!
Lustiga drömmar fortsätter... hm.

Mat i ugnen och jag orkar inte blogga nu xD

Puss.

In my corner of the world

Har haft konstiga drömmar de två senaste nätterna... om människor från förr och relationer som upphört existera. Kanske är det min hjärnas sätt att bearbeta saker, men det har känts lite obehagligt. Det är inte människor jag vill drömma om.

Idag är det fredag, jag har precis druckit skolans laxermedel till kaffe och ska snart återgå till att klippa och redigera filmmaterial.
Jag har lite ont i magen och känner att mitt psyke inte är redo för att trappa ner medicinen. Jag är snurrig i huvudet rätt ofta och har ångest i kroppen som känns som att den är på gränsen till att bryta ut hela tiden. Jag har upplevt deja vu ett par gånger den här veckan och förr triggade det panikångestattacker, så det gör mig nervös för det är riktigt hemskt att uppleva.
Funderar på att öka min dos igen för jag mådde bättre innan, men samtidigt känns det så dumt att gå tillbaks när man börjat trappa ner. Jag vill ju sluta ta den helt... har gått på den i över två år.

Vi får se.

Nu är jag sen till lektionen så jag får skriva mer sen. Fest ikväll iaf, och LCHF går sakta men säkert framåt. En dag i taget.

Puss.

Bästa lördagen på länge

Var och firade Esther, som fyller år på måndag, idag... vi var ute hos Hanna som bor lite utanför stan, typ på landet. Skitmysigt! Vi åkte tefat bakom en fyrhjuling, hysteriskt roligt :D sen åt vi massor av korv med bröd och godis ^^ sen blev det kladdkaka och skratt och prat och sen chips med dip... sjukt tjockt!
Det var iaf askul att få vara barnslig i snön iförd täckbyxor och allt :)
Vi åkte hemåt vid 20.30 typ och fick oss en liten promenad genom en okänd del av Lambohov ^^
Väl hemma visade jag några sjuka spel för Stuffi, så vi har skrattat ihjäl oss ett tag nu och är helt slut.
Sovdags då, helt enkelt.
Har varit en sjukt awesome och rolig dag med härliga människor, kunde inte önskat mig nåt bättre!

Puss på't <3

Ass effect

Min pojkvän ligger bredvid mig och spelar. Haha. Han var dock gullig och frågade om det var okej först... sötnöt!

Efter imorgon har jag klarat av första hela veckan i skolan utan sjukdagar den här terminen. Ett hinder mindre :)

Verkar bli lite chillfest hos Jack imorgon, kan bli nice alltså!

Är väldigt seg i kroppen för tillfället. Aunt Irma's visiting... brukar känna mig hängig då.

Shoppade med mamma igår, det var mysigt. Saknade henne och var lite ynklig och gnällig igår så hon körde hit för att vara supermum <3

Ska upp tidigt imorgon så jag ska försöka sova nu.
Stuffi tyckte jag skulle skriva en sak förut, men det tänker jag inte göra. Han ligger ändå och tjuvläser allt jag skriver nu så.....

Haha. Bai.

Serve ice cold

Ringde till min mor igår och bröt ihop lite i telefonen, åkte sen för att fixa en del saker som krävdes för att lugna mig. Allt gick bra och ett frågetecken har rätats ut nu i alla fall.
Mamsen är snart här då vi ska umgås en sväng och shoppa lite på stan.
Ska mest köpa basicgrejer... underkläder och leggings typ... Sen får jag se om det dyker upp något skojigt när man är igång :P
CSN kom in i natt så det är därför, känner att jag vill skämma bort mig själv lite...

Ska till Stuffi sen, sover förmodligen där.

Är sjukt trött och har haft en konstig dag... Det har gått upp och ner hela tiden typ.
Sjukt jobbigt.
Önskar att min medicin kunde stabilisera mig mer än den gör... Om det är för att jag sänkt dosen vet jag inte.

Men men... Nu är mamma här så jag ska dra mig.

Hoppas ni har det bra ute i vårt vita land!
Pöss

Likgiltigheten på botten av mig själv

Ett plötsligt fall ner i avgrunden, helt oväntat, men där tycks jag vara fast... I alla fall för idag.
Jag är väldigt off, väldigt nere.
Deppig.

Det har inte hänt något direkt... jag är bara inte glad.

Känner för en stor påse smågodis (som jag vet bara leder till ångest och dumma tankar om självsvältning efteråt) och för att krypa ner under täcket och ligga ensam i mörkret med en datorskärm fylld av eskapism.

Bara få vara patetisk och låg alldeles själv. Inte för att sällskapet jag skulle kunna ha på något sätt är fel, men jag orkar inte med att dra ner någon annan i mitt träsk av antiallt och depp. Dåligt samvete är det sista jag vill addera till känslolistan just nu.

Frågan är ju bara om man ska ge efter för de begär man har...
Dwell in the darkness for a while...

Förmodligen inte, och LCHF och godis är ingen bra kombination.

Jag är bara så orkeslös gällande precis allt.
Orkar inte vara pepp gällande skolan, eller fritiden... Eller mitt välmående.

Jag bara... existerar i vardagen just nu.
Utan planer.

Jag är i en dyster likgiltighet gällande livet, och det tär på mig.

Sen snurrar jobbiga funderingar i huvudet, en av dem kan man lätt få svar på, men då måste man hitta viljan till det... Och ha pengar. Vilket CSN tycker om att skjuta på. Ofta.

Åka till närmaste affär med hjälp av svindyr smsbiljett, lägga pengar jag egentligen inte har på godis, äta alldeles för mycket av det och må skit ett tag till sen?
Now that's a plan!

Ähh, jag vet inte.
Är inte kapabel till att fatta beslut idag.

So long...

Hello darkness my old friend

Hej och välkommen till Bexys antidag.

Sover inte bra längre, det är någon form av oro i kroppen som stör hela tiden... Känner mig inte utvilad.
Skolan blev lidande för det idag, var hemma för jag fick inte upp ögonen imorse.
Känns kasst, vill att den här terminen ska vara lika bra som den förra gällande närvaro ju. Måste hitta peppen igen... Inte bara gällande skolan dock.
LCHF känns som världens hemskaste grej för tillfället, åt ju nästan stört mycket kolhydrater under hela december egentligen... Pizzor, godis, bröd, pasta... Chips. Läsk. Glass.
Vad jag än kände för så "unnade" jag mig det med den ena ursäkten efter den andra... Och nu får jag ta smällen för det. Är konstant sötsugen och får sjuka sug efter pasta och bröd på kvällarna. Det är sjukt hur snabbt man faller tillbaks i ett beroende. Och ja, nu klassar jag kolhydratsintag som ett beroende, i alla fall för min del.

Jag ÄLSKAR bröd och pasta, skulle kunna leva på det liksom. Kolhydrater har alltid varit tröstmat. När jag var liten kunde jag gå och tugga på rå spaghetti, eller äta en liten skål med mjöl.... Värma vaniljsocker under en lampa, äta havregryn med oboypulver på. Levde på nudlar under en period när jag var 11 och åt det rätt mycket senare också... Åt väldigt mycket pasta i allmänhet. Bara pasta. Med smör och salt. Bröd har jag en djup kärlek till, tycker det är det godaste som finns ibland. När jag var bebis satt jag i barnvagnen med en baguette som jag tuggade på liksom. Sen är choklad ens bästa vän när hormoner är i omlopp... Det hela ligger djupt rotat och är som en välbekant trygg famn att vara i, därför är det så himla lätt att fastna i de vanorna igen... Och det har jag lyckats med nu.

Jag VET ju att LCHF fungerar. Jag gick ner ca 16 kg på mindre än ett halvår. Och maten är god, man får unna sig gott kött och feta såser... Det är inte som att jag har brist på maträtter att laga eller så.
Självdisciplinen är däremot som bortblåst. Jag vet vad jag borde göra, och vad jag kan göra, men ändå väljer jag den snabba, enkla vägen som leder till att alla kilon packas på igen. Det är det sista jag vill, för jag vet hur sjukt dåligt jag mådde av att se en tresiffrig vikt på vågen, hur äcklad jag var av mig själv och hur illa alla kläder satt.

Jag vill börja träna igen, komma i form, känna mig stolt över mig själv... Men det är något som inte stämmer, något som ligger och gnager inombords, som rubbar alla bra tankar.
Vad det är har jag inte kunnat sätta fingret på än, men jag har mina aningar, och de handlar om framtiden.

Jag tvekar, återigen, på vad det är jag vill.
Det är mycket annat som lockar, som inte är skolbänken, och jag är inte bra på att kontrollera mina tankar. Det är snarare tvärtom. Känner mig som en kluven fågelunge som inte kan bestämma sig för om nästet är rätt ställe eller inte... Ställer mig på kanten och funderar på att prova vingarna. Sen börjar jag sträcka på dem en aning för att plötsligt vakna och inse att jag fortfarande ligger ihopkurad i nästet liksom... Tankarna finns där men jag vet inte om jag bör agera på dem eller inte.

Har ett halvår, knappt, på mig att bestämma mig... Ska det sökas ny kurs är det väl fram till någon gång i april/maj.

Jag är inte säker på om jag vill gå F-linjen längre i alla fall, jag har väl ett hum om vad jag vill jobba med... Men vet inte hur jag ska ta mig dit, och inser samtidigt att det innebär ett kontorsjobb av något slag, vilket är det sista jag vill... Så det kan ju inte vara det jag vill göra då, eller?
Att hjälpa människor på ett sätt som involverar textskrivande, musik, dans, att lyssna, att prata... Finns det ett namn för det? Finns det en utbildning som leder till just det?
Sen har tankarna på ett musikcafé i England aldrig lämnat mig... Ett typ Espresso House som blir till partyställe på helgerna... Ett ställe där okända lokala band kan spela och där man kan ha teman på speciella kvällar... Ett mysigt ställe att hänga på om dagarna med open mic nights i veckorna... Kombinera det mysiga med ett café tillsammans med pubkänslan som är ett måste i England och häftiga temakvällar på helgerna som bestäms av diverse subkulturer, musikgenrer... högtider.

Däremot inser jag att det kommer krävas en del utbildning för att ens kunna driva ett sånt ställe, samtidigt som man måste ha kontakter, människor som är på och har samma vision... Och jag vill inte se det bli verklighet när jag är 30+, jag vill att det ska hända... NU.

Man får väl drömma...?

Jag är i alla fall inte på topp alls, många jobbiga frågor i huvudet och brist på självdisciplin och pengar och inspiration.

För många måsten, som inte alls är jobbiga egentligen, men det tar bara emot allmänt just nu.

Därför har jag knappt tagit mig upp ur sängen på hela dagen och ligger i mörker. De enda ljuskällorna är en ljusslinga, min älskade lavalampa och datorskärmen.

Det är skönt att kunna skriva av sig om inte annat... Så here you have it, min antidag.