Dag 05 - Vad är kärlek?

Wow.

Det där ordet som kan betyda såååå otroligt mycket...

Kärlek, för mig, är när något man håller av (person/er, sak, musik) betyder så mycket för en att det tar upp mest plats i hjärnan, men framför allt i hjärtat.
Sen finns det olika sorters kärlek, självklart.
En del av kärleken är trygghet.

Jag känner trygghet i mina föräldrar, och älskar dom. - Det är kärlek.
Jag känner mig som tryggast i min pojkväns famn. - Det är kärlek.
Jag känner lugn och trygghet i min favoritmusik. - Det är kärlek.
Jag känner trygghet i vänner som accepterar den jag är.

Allt det är kärlek.

Tänker på en sak vi fick lära oss i grundskolan...
Minns inte exakt, men jag vet att Eros är det grekiska ordet för kärleken mellan människor i ett förhållande ^^ (vi fick lära oss att det var mellan man och kvinna, men homosexualitet är lika mycket kärlek som heterosexualitet, därav min formulering)
Pathos (har jag för mig) är kärleken till sina medmänniskor.... tror jag.
Nej usch, nu blev jag osäker, ska googla xD VÄNTA LITE.... *blondinbex* ;)

Så!
Jo, pathos är medkänsla, empati osv. Dvs kärleken till sina medmänniskor.

En sak jag följt och håller fast vid som jag faktiskt har läst i Bibeln är att kärleken är störst.
Och utefter det lever jag mitt liv.

All kärlek är lika mycket värd i mina ögon, och kärlek kan vara så otroligt mycket.
Men så länge kärleken inte skadar någon av parterna som är inblandade ser jag inget som är fel.

Sen kan man tycka saker är lustiga eller weird, men det är för att vi tycker olika helt enkelt.

Kärlek och acceptans är två oerhört viktiga ord, och vi behöver allihop mer av båda delarna!

Osammanhängande kärleksbabbel, men ja.
Det var vad som dök upp i huvudet den här gången :)

KÄRLEK! ;)

Dag 04 - Det är åt jag idag

Men oj vilket roligt inlägg då...
Uppdaterar om läget i det här inlägget också.
Bara för att få lite att skriva :P

Jag har nämligen bara ätit 2 rostade mackor idag, drack o'boy till.
Blir visserligen omelett, bacon o pasta sen men ah.

Nuuu vet ni xD

So, anyway.
Vad som händer just nu äääääär följande:

Jag ska flytta hem till mamma o pappa igen. Tillfälligt.
För kontraktet på lägenheten går ut och vi har inte råd att köpa den, så... ah.
Hem till Björnsholm alltså, utan Ronny (fast vi lär ses jämt ändå men ah) vilket känns... weird.
Vi har bott tillsammans officiellt i snart ett halvår... Men ah, vi går väl tillbaks till det vi hade innan fast i ett förhållande :P dvs vi lär sova hos varann typ jämt o ses varenda dag.
Eller nåt.
För praktiken kommer också... Som jag ska ha i Gamleby nu då, istället...
Gah.
Aja, det löser sig... fast det känns som ett stort steg tillbaks... På vissa sätt.

Öhhh..
Har iaf tänkt börja med sånglektioner igen, skaffa gymkort och så får man väl köpa ett busskort så man kan åka till stan ändå :P
Kommer verkligen sakna att bo här...
Liksom, möjligheten att bara dra på sig skorna o dra nånstans... bestämma på några minuter att man ska ses... dra o handla i en affär 2 min bort när man är sugen på nåt... allt det försvinner.
Och in kommer planerandet... busstider... 1,5 timme fram o tillbaks till vvik... ORKAAA.

Åh, det kommer vara segt.
Får hoppas jag inte dör ;)

Nejdå, det känns helt ok att bo med mamma o pappa igen, det är inte det som stör mig.
Avståndet bara, till stan. Jag var verkligen over and done with pendlandet :P

Myeees.

Julklappar är köpta, några grejer kvar att fixa bara men annars är det fixat! I think :O

Diskade i princip allt vi äger (kändes det som) förut, så mina händer är äckligt omysiga...
Jag som alltid har babyhud... ahhhh. TORR! :(

På fredag blir det Vimmerby för att fira Annie som fyller 19 hos Betty :D xD
Lär bli awesome!
Ska bli såååå kul att få tramsa med emogänget ^^

Undrar just nu när sjutton Ronny kommer hem igen... Men han hör väl av sig :P

Nu skriver syrran på MSN soo... c ya later! :*

Farewell Von Bunkenstein...

orkar inte ens skriva något.
jag är ledsen.
och har rätt att vara det en stund.

trevligt med det här PLUS julstressen som redan är.
orka.
ORKA.

Dag 03 - Mina föräldrar

Oj.

Hur ska man beskriva dom?

Min mamma heter Joanne Vivianne Beverly Lejonquist, född Binks.
Hon har 2 döttrar sen ett tidigare äktenskap och är konstnär.
Och te-drickare ;)

Min pappa heter Benny John Evert Lejonquist och har även han 2 barn sen tidigare. En son och en dotter.
Han ska bli MC-knutte ^^ ...han lär bli sjukt badass ;)

Dom har varit gifta i 21 år nästa år, och det trots en maaaaassa skit som hänt.

So they're pretty awesome! ^^

Vet inte riktigt vad man ska säga om dom mer än så :O

Aja.
Det får räcka då :P

Dag 02 - Min första kärlek

Alltså.
Nu kommer dilemmat...
För jag vet inte hur jag ska tolka det här nu.

Ska jag skriva om den jag först blev "kär" i så går det tillbaks till dagis, vilket inte känns så seriöst...
Och ska det vara om min första "pojkvän" (inom citattecken då det ett par gånger har känts som ett stort frågetecken...) vet jag inte vem jag ska räkna som första...

Första gången jag verkligen trodde jag var kär?
Eller gången då jag var övetygad om att det var kärlek men snarare (vilket jag kom på senare) var något i stil med besatthet?

Eller ska jag berätta om första gången jag såg honom på bussen?
Första dagen efter jullovet och bussen kändes som ett helvete på hjul...
Men så kom hans hållplats och vi satt helt plötsligt snett mittemot varandra.
Ögon som stirrade... Blickar som vändes om det uppstod ögonkontakt...
Ska jag berätta om hur vi sen fann varann på bdb samtidigt?
Att vi skrev till varann samtidigt och insåg att vi var vänner som små?
...Jag kanske ska berätta om hur den där bussresan ledde till en vänskap.
En väldigt stark vänskap och tillslut en kärlek som jag inte kan tvivla på.

Min första kärlek är Ronny Forslind, för inget har varit så här vackert och äkta innan.
Det har alltid funnits ett moln över tidigare vad-man-nu-ska-kalla-dem...
Och det var alltid en tidsfråga innan de få fungerande byggstenarna regnade bort.

Jag må ha sagt att jag har varit kär innan, och jag kanske fortfarande säger det i brist på ett bättre ord.

Men min första kärlek, den enda som verkligen har varit en trygghet genom allt...

Det är ingen annan än min nuvarande pojkvän, och jag älskar honom. <3

Dag 01 - Om mig

Hm...

Jag heter Bexy, och det har varit mitt namn lagligt i 1 år ungefär... dock har jag kallats det av vänner sen 5an, och av mamma sen jag var en liten skit :)

Jag älskar musik, och mest av allt inom musiken: Red Hot Chili Peppers (vilket man inte kan ha missat om man vet vem jag är !!)
Jag är 19 år, född 91 och firar tillsammans med min pappa och min bror 100 år nästa år :D
Pretty cool.

Jag är halvengelsk men född i Spanien...
hmm... Spelar trummor, gitarr och sjunger...

Mitt liv har gått både upp och ner men just nu bor jag i Västervik med min älskade Ronny i vårt älskade Von Bunkenstein, och det börjar ljusna rejält på många punkter...

Så... ja!

Bexy i ett nötskal. I guess.

Stay tuned for info abouuuut.... Min första kärlek.

lol.

Det får bli imorn xD

Myes.... det här kan bli intressant :P
Meeen, sova nu!

Skriver en ordentlig uppdatering some other day ^^

Baj.s.

Nu får ni lära känna mig vare sig ni vill eller inte!

Dag 01 – Om mig


Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Every finger in the room is pointing at me...

Tori Amos får stå för mina känslor idag.
Jag orkar inte känna dom inombords, så jag stänger av och lyssnar på dom genom musik istället.

"You're just an empty cage girl, if you kill the bird"

Idag var jag på mötet med Lena. Och Sandra från försörjningsstöd.
Jag ska inte gå in på det för mycket, men de sa i princip att de har tänjt på gränserna nästan för mycket som det är gällande mig, och de har gett mig fler chanser än vad de flesta får. Och chanser överhuvudtaget som andra inte får.
Och nu har jag 2 val.
Antingen skriver jag mig som arbetssökande. Utan förhinder, vilket jag står skriven som att jag har nu.
Det innebär då att jag kommer ut i en praktikplats, och förväntas då klara av det med allt vad tider heter och är.
Jag kan då alltså inte må dåligt mer, jag kan inte inte orka vissa dagar.
De krav som ställs på mig är samma som för alla andra.
(Jag är inte som alla andra)
Val nummer 2 är att sjukskriva mig.
Min psykolog vägrar göra det. Hon tror jag skulle må sämre av det.
Vilket betyder att det är upp till min läkarkontakt om det är vägen jag ska gå.
Hon som försökte ringa mig 2 ggr på en dag, jag missade båda samtalen.
Jag har inget nummer till henne men lämnade ett meddelande till henne på Nygatan idag.
Och jag ringde 21an, men de sa att hon var på Öppenvården idag, så hör hon inte av sig får jag ringa 21an imorn igen.

Jag kan alltså utsätta mig för vad jag vet är för mycket press, och jag vet att man inte ska ta ut saker i förväg, men det fyller mig bara med ångest och det enda jag känner är att det i så fall bara är en tidsfråga innan jag kollapsar och det skiter sig. Igen.

När jag kom ut från mötet började tårarna rinna på en gång.
Allt det här är för mycket.

Sjukskriver jag mig kan jag lika gärna säga upp kontakten med allt och alla, för mitt liv kommer vändas upp och ner helt. Men av alternativen jag har väljer jag hellre det.
Jag orkar inte fler misslyckanden.

Jag tvivlar på mig själv så oerhört mycket.

"Jag bryr mig om våra arbetsgivare... Jag kan inte rekommendera dig, för du är inte mogen nog hälsomässigt för en praktikplats"

När den som eventuellt ska tilldela mig en plats inte ens tror att jag kommer fixa det, varför ska jag då tro att jag kan fixa det?

Kommunen vill sjukskriva mig, för jag är inte kapabel nog.
Psykiatrin vill inte sjukskriva mig, för jag kommer må sämre då.

Oavsett vad jag gör finns det bara oändliga frågetecken.
Jag satt t.o.m på bussen och önskade att det skulle välta så jag skulle skadas ordentligt, för att få en lösning på allt.
Jag är så trött på att vara i mitten av allt.
Att vara ett gränsfall.

Jag är inte sjuk nog.
Jag är inte frisk nog.

Och Ronny kan inte bo här utan att han skrivs som min sambo.
Och det betyder att vi är försörjningsskyldiga gentemot varann.
Dvs, sköter sig inte en av oss så får ingen av oss pengar.

Jag undrar om jag inte har försökt tillräckligt mycket?
Finns det mer jag kunnat göra?
Går livet ut på att jaga efter alla som har mandat att skriva papper, intyg osv?

Hur jag än gör kommer jag gå under, jag ska nu bara välja vilket sätt jag helst gör det på.

Förutom allt det här så oroar jag mig över pengar, hela tiden.
Lägenheten är ett stort frågetecken som jag inte ens vill tänka på.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag vet inte vad jag ska eller kan göra.

Jag känner mig så otroligt ensam, och tårarna vill inte sluta rinna.

Det är snart jul och jag vill vara på bra humör, jag vill le och ha kul.
Men jag ser inget ljus i något längre.

Hjälp?