I'm feeling sick now...

Left on the floor, leaving your body...

Det är på ett sätt värre än en drog för det är så mycket mer lättillgängligt. Föll igen. Ångesten attackerar och jag är försvarslös.

If you flail this broken sword around you'll cut nothing up. Again we'll face these things when they're dead issues.

Och så slänger vi in en massa dåliga tankar om i princip allt i smeten så blir det nog en riktigt härlig misärkaka av det hela.

Godnatt.

Do it like a dude

Heh. Det går inte alls som jag vill... borde hitta någon extrem detox och köra på den nån vecka...

Ska googla det sen.

Har ingen matlust. Eller. Jag är hungrig men min hjärna säger nej.

Ska hem till mamma och pappa idag... vet inte hur länge.
Är opepp på i princip allt för tillfället. Woho.

Dance dance dance!

Sitter i sängen och lyssnar på massa asskön dansmusik och inser hur mycket jag saknar dansen.
Känna musiken i hela kroppen och röra sig till den med så mycket attityd att man knappt känner igen sig själv. Släppa loss helt och fullt... Det var så längesen.

Ska slänga på mig lite kläder och plocka i ordning i lägenheten... Eller ja, mest i mitt rum så det blir lite mysigt igen.

Älsk kommer hit senare i eftermiddag, längtar sjukt mycket.


Farfar, din tid är inte kommen än, tänker på dig och bevarar dig i mitt hjärta tills ditt läkt ihop igen.

Watching the tide roll away...

Jag tänker inte uppdatera om LCHF, för det existerar knappt i min värld längre. Enda undantagen är skolmaten. Jag ÄR sockerberoende, och det har eskalerat. Jag känner att om ingen verkligen säger ifrån och väcker mig ur det här så kommer mina 18 kilo vara tillbaks på nolltid.

Idag har varit en kass innehållslös dag.

Jag har legat i min säng, ätit värdelösa grejer, sovit, stirrat på en skärm fylld av hjärndöd humor hela dagen.

Gillar inte delen av mig som är så extremt co-dependant. Jag slutar fungera när jag är i ett förhållande och plötsligt ska vara ensam en eller ett par dagar.

Vet att jag skulle kunna bryta det mönstret hur lätt som helst, men jag har inte kärlek nog till mig själv för att ta itu med det. Samma med sockergrejen.

Jag började inte på LCHF för att göra mig själv en tjänst... Utan för att jag var så otroligt äcklad över mig själv och min kropp vid det laget att jag var tvungen att göra något och tursamt nog hade en vän som via sms mitt i natten peppade mig att göra något vettigare än att svälta mig själv med en diet bestående av gurka och kaffe vilket var min tanke från början.

Sen att LCHF gynnade mig och mitt mående var något som visade sig med tiden.

Så hur kommer det sig att jag nu lämnat det spåret och hamnat i självdestruktivitet igen?

Varför har jag slutat med något som gjorde att jag kände stolthet över mig själv? Något som fick mitt självförtroende att öka mer än någonsin?

Varför kan jag inte sluta äta socker när jag vet hur dåligt det får mig att må?

Min kropp blir seg, magen säger ifrån, jag får huvudvärk dagligen, går upp i vikt, får sjuka humörsvängningar och mår kasst psykiskt.

Just nu avskyr jag att julen inträffade. Eller, snarare att min självdisciplin tog julledigt utan min tillåtelse...

Jag var så duktig. Jag kämpade verkligen. Och glädjen över att få plats i mina kläder igen var en stor grej för mig. Jag lagade god mat, kände mig friskare och hade så mycket mer ork än innan.

Allt det är som bortblåst nu.

Jag är livrädd över att se siffran på vågen stiga igen men känner mig handlingsförlamad.

Jag tror att det krävs extrema åtgärder.

Om jag ska kunna lägga av med sockret igen behöver jag människor som säger ifrån. På riktigt.

Trappa ner kommer jag behöva göra, men det blir med hjälp av frukt.

Och nötter.

Det är inte svårt, och det är gott. Så vad är mitt problem?!

Känner nästan att jag inte borde gå in i affärer över huvud taget. För att slippa frestelsen att lägga något onyttigt i korgen.

Kolhydrater i övrigt är ingen större fara dock, konstigt nog. Visst kan jag dra ner på dem ännu mer, men jag vräker inte i mig bröd som jag kunde göra förr.

Dock känns det sjukt elakt om jag ska tvinga min pojkvän att handla åt mig, jag kan inte förlita mig på andra, för det är bara jag som kan göra förändringen i mig själv.

Men jag tvivlar på att jag är stark nog att stå emot.

Senast jag gjorde det var det för att min vikt var tresiffrig.

Den är inte det nu... visserligen är den fortfarande för hög, men det är inte samma morot som innan.

Att göra det för min egen hälsas skull är ingen idé för jag bryr mig inte om mig själv så pass mycket att jag tycker jag är värd det. Låter hemskt, men jag har varit sån så länge att det inte ens slår mig att det är något sjukt med mitt självhat (förutom när jag skriver det såhär).

Sen kommer skammen. För att man har ett så patetiskt i-landsproblem som sockerberoende.

Jag VILL gå ner 10 kg till.

Egentligen mer, men jag försöker vara realistisk och sätta mitt mål på en rimlig siffra. Dessutom är jag rädd att det ska bli en besatthet för mig att gå ner i vikt. Och det är inte hälsosamt.

Och det ska bli ett slut på bussåkandet mellan Lambohov och internatet/skolan. Det är löjligt. Det tar ca 15 min att gå. Men, små steg krävs. Så... Here come my promises to myself:

Inget mer godis.

Minska kolhydratsintaget markant.

Sluta åka buss till/från Lambohov (undantagen blir när det är tidspress, exempelvis skolan, för blir jag stressad under min nedtrappningsperiod kommer allt gå åt skogen).

Mer än så tänker jag inte lova mig själv, för jag kommer bara bli besviken i så fall.

Hur som helst, nu har ni fått en inblick i mitt beroende. Skulle kunna skriva upp allt jag ätit idag, men jag skäms för mycket.

Lov!

Shh, rest in progress.

Uppdaterar när jag sitter vid min dator tror jag. Men ja, det är lov nu :) wunderbaum! ;)

Stfu, kthxbai.

"Du ser lite ut som en tant idag"
Well f... you too!

"Kristna jävlar"

Jag är en av dem. Remember?
Visst, jag är inte up in your face about it, men när ni uttrycker er så tar jag åt mig.
Alla har väl rätt till sin tro eller icketro?

Puss på er "ateistjävlar"... tänk er för innan ni öppnar käften, kthxbai.

Laxermedel

Skolans kaffe ger mig magknip varenda gång. Ändå dricker jag det i princip varje dag ^^ lär mig aldrig.

Redigerar film, ska göra det en timme till. Sen blir det lunch och engelska hela eftermiddagen.

Imorgon är det studiedag så jag ska jobba med filmen då, tills den är klar :P I sure have my work cut out for me.

Back to work! Ha en trevlig torsdag. Pöss

Idioter

Jag är på bristningsgränsen nu. Sjuk stress pga filmprojektet och sen får man bara negativitet om LCHF. Att man omöjligt kan må bra utan kolhydrater. Att man säkert kommer gå upp hälften av vad man gått ner när man slutar. Att det är skitsnack. Och samma människa la en rätt taskig kommentar om att jag är kristen förra veckan. Inte nog med det, människan är lärare också.

Fick nog, kände att jag höll på att bryta ihop så jag gick ifrån matsalen. Sitter uppe på hyllan och försöker lugna ner mig.

Filmen ska vara klar på fredag. Jag har så sjukt mycket att göra. Måste klippa allt, pussla ihop det, fixa med övergångar och musik. Utöver det ska jag vara vikarie i spanska imorgon och torsdag. Har skolråd imorgon. Läxor.

Jag fungerar inte under stress. Mår så sjukt dåligt då. Tappar aptiten, mår illa och blir i princip okontaktbar.

Blir så förbannad när människor ska hålla på och dissa min diet. Den funkar ju för i helvete för mig! Och har man inte provat själv bör man hålla käft.

Är på gränsen till tårar hela tiden nu. Så folk bör hålla sig undan eller hålla käft.

LCHF update! Aka hmm...

På något lustigt sätt har jag gått ner ett par kilo till... vägde typ 94 kg i mitten/slutet på november. Gick upp typ 2 kg i samband med dreadsen och julmaten. Har inte riktigt lyckats gå tillbaks till LCHF sen dess men när jag vägde mig idag låg jag på 92 kg.
-18 kg sen start alltså.
Har 7-10 kg kvar innan jag nått målvikten.
Sjukt.
För 7 månader sen vägde jag 110 och ville svälta mig själv till döds i princip.
Hard work pays off!

Puss ♥