In my absence...

Shit happens.

Jag är långt ifrån mig själv och när jag inte håller skenet uppe på praktiken ligger jag i min säng och slutar existera så gott det går.
Jag har varken ork eller lust till något längre, och jag vet att det inneburit svek mot vänner.
Vilket jag är ledsen för, men jag har inte kunnat hjälpa det, och har själv valt tystnaden före kommunikation och förklaringar.

Anledningen är nog mest för att allt jag säger blir fel, och för att jag inte ens själv förstår varför.

Jag känner ensamheten fylla mig till bristningsgränsen, och all oförståelse gör blåmärken på min själ.
Jag reagerar endast med ilska utåt, självdestruktivitet inåt, och tårar i ensamheten.

Det snurrar så många tankar, så många frågor.
Jag ställer krav för en gångs skull, men de ignoreras för världsliga saker prioriteras.
Nämner man det får man bara anklagelser tillbaka, men det är väl så.

Alla blundar för sina egna problem.

Jag gjorde likadant förr.
Nu är jag medveten om dem, men har ingen lust att kämpa emot.
För jag har ingen garanti.
Det finns ingenting jag kan se till som garanterar att det valet är bättre än mina gamla vanor.

I teorin, visst är det så.
Men jag har inga bevis.
För jag har aldrig varit fri.

Medicinen vill inte som jag vill längre, och har inte lyckats vara min väktare mot mig själv nu.
Allt ligger hos mig, och det är bara jag som kan ändra något.

Men det känns ändå som att något utifrån som är en så stor del av mig måste bevisa att det finns en anledning till att ens försöka stå emot och ändra.

Jag hittar mitt lugn och kan få timmarna att gå.
Jag kunde stänga av redan vid 9 års ålder.
10 år senare och scenariot är i princip detsamma.
Andra karaktärer har huvudrollerna, men mina mönster och sätt att agera är desamma.

Vi firar 6 månader på måndag, och just nu känns det inte ens värt att skriva "fira" i samband med det.

Do you pull me up just to push me down again?

Piss it all away...

Puddle of Mudd är kärlek för tillfället.

Idag ska jag till Västervik. Varit hemma från praktiken, men det är läkarbesök som gäller nu.
Går inte in mer på det då jag inte vet exakt vilka som läser min blogg, men hur som helst är det inget jag ser fram emot.

Illamåendet finns där hela tiden, så idag ska jag köpa ginger ale och polkagrisar.
2 tips jag fått på saker som är bra mot illamående.

Har precis duschat, och det gick sådär.
Vågade inte riskera att böja mig ner för att raka benen, så man känner sig ju sååå fräsch. Not. :(

Dock orkar jag inte riktigt bry mig, har annat i tankarna ändå.
Dessutom är det ingen som lär se mina ben så...

Mamma kommer vid 15, då ska vi svänga förbi Ronny och sen in till stan.

Har fått i mig frukost idag iaf, dock ångrar jag det enormt mycket just nu.
Fast jag vet att jag antingen får må illa med mat i magen eller må illa utan.

Och ska man spy så är det inte lika hemskt om man har ätit...
Dör ju lite smått när det bara kommer upp magsyra .__.

Too much info, I know.
Synd.

Jaja, psykologsamtal vid 16:15.

Imorn måste jag till praktiken iaf, har inte spytt sen igår morse så det är nog lugnt. Eller nåt.
Kanske kan köpa tabletter mot illamående om det är så... Hmm.

Hoppas pengarna kommer in på kontot snart bara.
Inte för att jag gjort mig förtjänt av ett sketna korvöre, men jag försöker ju.

I like pleasure spiked with pain, and music is my aeroplane

Idag får RHCPs album One Hot Minute lite strålkastarljus, har inte lyssnat på varken det albumet eller RHCP på riktigt....på lääänge. Fy på mig.

Dock återuppväcks kärleken till dom lätt.

Kan inte tänka mig mig själv utan allt dom har varit för mig... och är.

Folk får säga vad dom vill, i mina öron (höhö) finns det ingen bättre musik :)

Dave Navarro som är gitarrist på OHM took them to another place kan man ju säga ^^
Texterna påminner om deras tidigare verk, helt enkelt berättande. Om weird shit som hänt.
Sången är otroligt annorlunda jämfört med nåt annat, det är mer rock i dom.
Galen rock.

Fortfarande det rappiga sjungandet och det är många flummiga inslag, både i sången o musiken.

Man ser att Dave ändrade deras look också om man ser videon till Warped.
Den är ... Underbar, för det första.
Den känns inte som RHCP, men det kan bero på att jag tycker original RHCP är videor i stil med de från Californicationtiden :P haha.

Anyhow, alla videor från OHM-tiden är väldigt artistiska på olika sätt. Warped tycker jag personligen är rätt het ^^
Videon till My My friends är bara vacker rakt igenom, och den alternativa videon är konst.

Det här albumet skulle jag kalla det mest drogade, trots att det var under en period då Anthony försökte bli kvitt sina beroenden. Men många låtar handlar om hur de sökte efter något, vilket man hör tydligt i Flea's prat/sång-del i Deep Kick.
Det är en rätt flummig skiva, men jag älskar den otroligt mycket!

Jag har aldrig direkt stört mig på hur deras skivor skiljer sig mycket i sound beroende på vilken gitarrist de har, Hillel var före sin tid, och det är allmänt galna album från hans tid.
John förde med sig det bästa, enligt mig. Ingen slår honom, faktiskt.

Dave gjorde Chili Peppers till ett annat band egentligen, men det är inget dåligt i det här fallet, för det finns så otroliga låtar med honom :)

John kom tillbaks, och gav oss Californication och By the Way, som är mina favoritalbum.
Även Stadium Arcadium, men där känns det och hörs att han fastnar för mycket i att fippla med gitarrerna, det blir för.... komplicerat för att kännas som äkta RHCP. Det känns lite mycket pop och man märker att Johns gnista förloras lite, att han inte riktigt befinner sig i RHCP utan gör sin grej i deras musik.

Don't get me wrong, jag älskar hans grejer också.

Men i RHCP blir det inte samma grej riktigt.
Det finns asskicking awesome låtar på Stadium Arcadium också, tro inget annat.

Säger bara att det inte blev samma grej... Dock, om gitarristerna drar åt ett håll har man alltid Flea och Chads samarbete, och det failar aldrig. Hör man det inte i sången eller gitarren, så kan man inte ta miste på att det är RHCP tack vare dem ;)

Nu återstår det att se vad Josh kan tillföra bandet.
Jag hoppas på mer musik i stil med Californication och By the Way, men med inslag av det annorlunda som One Hot Minute har.

Längtar som en tok efter nya låtar att lära mig med mitt alltime favoritband.
Mina älskade Red Hot Chili Peppers <3

Say what, say what?

Längtar som en galning efter sommaren, peppar inför festival!
Måste till Metaltown, vill se mitt älskade Korn igen ju!
Haha, jag skulle dö av epicness om Cheech Marin kom in på scen o dom körde Earache My Eye, så skön låt :D

Ni som inte tycker det har väl inte sett Cheech & Chong - Up In Smoke, vilket är ajabaja! Den filmen är awesome.

Dessutom kommer ju faktiskt Cradle of Filth dit också :D Vilket är freakin' awesome! Lyssnar inte mycket på dom längre, men hallå... Det är ju Dani :3 nom! HAHA :D

PLUS System of a Down, som man bara måste se, dom är grymma liksom :D

Sen är det även Emmaboda som lockar :D Alla häromkring har ju Skrillex-hype nu, jag har inte lyssnat sååå mycket, MEN Infected Mushroom kommer dit damnit! DET. ÄR. FÖR. COOLT. FÖR. ATT. MISSA.

Såå, det är sommarplanerna hittills iaf :)

Verkar som att randoms dras till mig extra mycket nu för tiden :S
Har fått förfrågningar om både det enda och det andra på bdb och fb de senaste dagarna...
Stört.
Dock ganska roande :P

I helgen kommer Carl Munroe till Club9 igen :D måste ju dit! Skrika med i RHCPlåtar och i princip allt annat han kör, som sist :D

Jag har sluppit spy mer, men mår illa typ hela tiden fortfarande. Blir praktik imorn, längtar lite smått. Har knappt varit utanför rummet/sängen på hela veckan :S

Helgen spenderas i Västervik/Hjorten, har inte träffat min plutt sen i söndags :( fett ochill!

Idag tog jag en låååång dusch.
Eller ja, jag var därinne en evighet, var tvungen att reda ut håret.
Det känns tunt och kort nu...

Men jag vet att jag tyckt det varje gång jag haft dreads, så förhoppningsvis är det inte så mycket värre den här gången. Mamma klippte av lite hår här och var när hon flätade i dom ändå, så det bidrar ju... Skulle gissa på att jag och Ronny har ungefär jämnlångt nu... haha.

Det ska färgas om svart igen, men det får vänta lite... Känns som jag torterat det tillräckligt nu...
Funderade igår på om jag skulle slänga i rött också... men det innebär blekning först isf, och jag vet inte om jag vågar riskera det.
Älskade det visserligen när jag hade det så.

Då var det långt och fluffigt, hade inte gjort något drastiskt med det alls då. Inga dreads, ingen sidecut.
Bara färg.

Lägger upp en bild på hur jag menar...
Det kan dock vänta till framtiden, antar jag.

Vet bara att jag har en tendens att tycka jag ser tråkig ut när mitt hår bara är svart och hänger där :P
Det har varit helsvart eller mestadels svart sen dec 06, så ah...
Dock vet jag att det är vad jag passar bäst i :P

Har kommit på att när det gäller dreads har inga sett bättre ut än när jag hade svarta i. Bara svarta.
Så, Bex ska vara blekfis och svarthårig helt enkelt.

Får nog låta bli att platta skiten på ett tag också, det ser inte lika tunt ut när det är lockigt T__T
Me no rikey, men men.

Jag har iaf volym i så det blir säkert bra.

Annars får jag plocka fram min lila peruk :P haha.

Önskar dock jag hade en mössa nu ...

Ronny har min röda, och den lär jag få tjata om i all evighet xD

Usch, jag saknar verkligen min svarta.
Visserligen såg jag en i Ellos som såg rätt ok ut, får bli en sån!
Om den finns kvar D:

Om inte så har jag min rosa/mörkgrå som man kan vända ut o in så den bara är grå.
Duger det med, men jag saknar den svarta som as.

:(

Tror jag ska plocka upp gitarren en stund och sjunga bort lite frustration.
Ah.

Sen får jag ta och skriva lite på novellen :)

Tror inte någon läser den här bloggen längre, men men.
Då kan jag skriva hur sjuka saker som helst :D
MWAHAHAH.

Bai.

Just... Bleh!

3 äpplen
en skål med flingor
en burk cola
ett glas iste
lättsaltade chips

det var vad jag fick i mig idag.

och när jag räknar upp det i huvudet tycker jag att det låter som mycket.

jag trodde jag sluppit illamåendet nu.
det märktes inte av så mycket när jag ätit iaf.
men nu finns spykänslorna där igen.

hoppas nästan jag spyr, så jag kan känna att jag har en anledning att vara hemma.
men jag ska till praktiken imorn.
började förra veckan och har redan varit borta 3 dagar.

bra där.

det är samma sak varje gång.
vet inte vem jag försöker lura när jag planerar att börja plugga igen...

jag lär försöka, inse att det inte går, vara borta för mycket, och tillslut få lägga till det på listan över saker jag misslyckats med.

jag vill inte höra något om att ha en positiv inställning, för jag får tänka.
och det är såhär mina tankar är för tillfället.

det känns som att jag är helt sönder inuti och endast hålls ihop av min på-klistrade "jag mår finfint" utsida.
inte ens att vara halvtidssjukskriven är bra nog, tydligen.

jag tvivlar hela tiden på att jag kommer orka.

kommer jag någonsin orka?

imorn väntar hemkunskap med 7-9orna, och på nåt sätt känns det inte som att åldersskillnaden är tillräckligt stor för att jag ska vara bekväm med det.

sen ska matsalen städas, och sen blir det väl fritids.

jag har inga problem med de små barnen, men att vara med elever som jag bl.a spelat i band med eller umgåtts med lite halvt känns inte bra.

jag mår så himla illa just nu.
det vattnas i munnen på mig som det gör innan man spyr.
men inget kommer.

hela jag är kaos.
och jag orkar inte.

vad krävs för en heltidssjukskrivning egentligen?
jag vill kunna ta hand om mig och mitt liv.

träna på gym.
ta tillbaks lite av den tiden då man inte behövde vara en förebild för yngre, eller ha ansvar för andra.

är det för sent?

för jag tror snart att jag skiter i soc och gör så ändå.

men jag har levt på mina föräldrar för mycket redan.

screw this.
jag ger upp.