språk, jag behöver inget språk med tiden på min sida...

sitter och petar i mig clementinklyftor...
kent i högtalarna...
minns när jag mådde såhär jämt, fattar inte hur jag ens klarade av att gå upp på morgonen.
men jag kände inte till någon annan verklighet...
fanns inga alternativ då.

musiken påminner mig om då.
musiken får mig att känna nu.

det går åt fel håll igen, och jag vill inte höra fler "gör såhär" och "såhär kände jag, visst är det exakt precis på pricken likadant som du gör nu?" ... fast det där sista sägs inte som en fråga. det sägs som ett påstående som inte kräver något svar, för det är väl klart att alla med depression och ångest känner exakt likadant?
nej.

pappa ringde förut och jag vet att min syster har gått igenom sånt här med, och han sa det... att hon hade sagt att hon kan ana, och förstår delvis vad jag går igenom och hur det är.
DET är sant.

men att komma in och börja bestämma... över mig och mitt liv... det gör mig arg bara.

jag har pratat med mina föräldrar och... well, jag vet att jag har deras stöd oavsett vad jag väljer att göra.
nej, jag vill inte skita i skolan, för jag vill ta studenten med min klass 2011. utan tvekan.
men jag känner samtidigt att den sociala pressen, delen som har med att vistas bland folk, jag klarar inte av det som innan.
jag gick en dag idag, och när jag kom hem var jag i princip förstörd.

ville ingenting.
precis som förra veckan.

jag vet inte hur jag ska göra än, och jag vill inte ha kommentarer på hur eller vad jag ska göra. för det är MITT val. jag pallar inte mer på mitt samvete.
jag tänker inte hoppa av, för jag vill gå klart gymnasiet. och jag behöver inte påminnas om att jag har kämpat mig igenom 1an, för jag är väl medveten om det.
jag kommer förmodligen bara... göra det på ett annat sätt än de flesta.

hur som helst vill jag med det här inlägget bara säga att jag tar lite paus, för jag måste orka de 3 sista dagarna då det involverar musik och manusskrivande, och inom skolan prioriterar jag det högst.

ska strax gå och lägga mig.
har en clementin kvar.
godnatt.

just det ja... bloggen...

torsdagen...
hemskaste bussresan på länge.
så sjukt mycket ångest.
kom iaf in till musiken o vi var så några så det gick bra... kändes skönt att få göra ljud. typ.

fredagen och resten av helgen spenderades hos amanda <3
det var bara soft chill mys och precis vad vi behövde.

gick i skolan idag.
hela dagen.
en måndag.
det var länge sen sist...
det var otroligt jobbigt.
känns just nu som att jag verkligen inte orkar...

men vi får se.
jag tar det lugnt, känner efter och försöker låta bli att känna all press jag VET finns där.

torsdag.
då ska det snackas.

KBT är nåt jag är intresserad av.
får se vad dom säger...

jag orkar bara inte med allt runtomkring.
jag bryr mig för mycket.
om man nu kan det, egentligen...

hur som helst...
folk gör dumma val.
oerhört dumma val.
och folk beter sig som kompletta idioter.

det är väl inte nyheter direkt...
men när det börjar påverka alla, samtidigt.
då märks det.
då går man under.

även om man egentligen har tillräckligt att tänka på när det gäller en själv.
blä på det bara.

when will it ever stop? :/

thickening the air I'm breathing

totalt förstörd dygnsrytm.
somnade mellan 7, 7:30 imorse...
sov till halv 4 typ...
och jag är rätt trött nu så jag kommer nog kunna sova i natt.
vaknade flera gånger av vibrationer o sådär...
4 sms o ett missat samtal väntade när jag vaknade till ordentligt.

satt uppe hela natten och pratade med folk.
om religion faktiskt.
djupa konversationer...
det var skönt.
har saknat sånt intellektuellt stimulerande msn-snack.

idag...
idag är en bra dag.
det är inte bra, men det är bättre.
och jag känner att jag behöver komma ut härifrån nu.
eller ja, imorn.

men jag vill inte komma från isolering i några dagar till en fullspäckad dag, så jag ska gå på musiken. det känns som att det är minst prestationskrav där.
och det ger mig förmiddagen att verkligen hitta kraften att orka.

dom ringde från unga vuxna idag...
har en tid där nästa torsdag vid klockan 15.
känns skönt att det gick så pass fort ändå.

behöver fundera lite på vad jag vill nu bara.

borde nästan skriva ner det jag behöver ta upp, så jag inte glömmer något.
för den här gången är det på riktigt.
jag går inte dit för att få hjälp att sopa saker under mattan.
det ska bort ur mitt system.

jag kan inte fortsätta såhär.

hur som helst ska jag träffa Ronny efter skolan och sen blir helgen min och Amandas.

jag känner fortfarande ångestkänslor hela tiden men...
dom tynger inte lika mycket som innan.

jag säger inte att jag mår bra nu, jag säger bara att det här är en bra dag.
i jämförelse liksom.

one step at a time...

jag är fortfarande fast i bubblan av oro, nervositet och ångest...
det känns i magen och illamåendet gör sig påmint då och då...

jag känner mig som en svikare...
som måste ställa in planer, som inte orkar träffa någon.
som inte finns i skolan.
som inte är särskilt social i sms, msn eller någon annanstans.

samtidigt vet jag att jag inte kan ställa krav på mig själv just nu.
jag vet att ni vet att om jag orkade, och kunde, så skulle jag inte sitta här.
i mörker 24/7.
jag vaknar när mörkret är en kvart bort, sitter vaken långt in på natten... och så går det runt.
det enda ljuset kommer från datorskärmen... eller en lampa på andra sidan rummet som är vänd bort från mig.

jag orkar inte se allt runtomkring. det påminner bara om allt jag inte gör.

att ens sitta och skriva det här gör att hjärtat bultar sådär hårt igen. för... jag försöker förklara mig själv. för er.
det är inte ens ett personligt one to one skrivande.
men det kräver mycket av mig.

när jag vaknade idag gick jag ner för att äta något.
jag kollade igenom skafferiet, fruktskålen och kylen...
det fanns verkligen inget jag kände för.
det var nog mest av gammal vana som jag hällde upp flingor och mjölk.

sen kom mamma hem efter ett tag, så... resten av dagen tuggas det nog tuggummi. illamåendet och nervositeten gör så jag tappar all aptit.

inatt laddade jag ner Aristocats.
det var en av mina favoritfilmer när jag var liten.
jag kunde kolla på den flera gånger om dagen hemma hos mormor.
vi lånade t.o.m hem den.
det var skönt att få rymma till sin barndom när allt var bra för ett tag.

mamma pratade med mina lärare idag och dom har sagt att jag inte ska känna någon press.
men jag VET att när jag kommer tillbaks väntar det en massa arbete, så jag kan inte få ur det ur tankarna.

det känns som att jag är fast i den fallande känslan jag upplevde när jag fick panikångestattacker.
det kryper i skinnet, ibland känns det iskallt.
men det värsta är känslan av död.
ett tjockt dött skal.
och jag kan skrika allt jag orkar där inne, inget hörs ut ändå.

jag vågar inte säga hur min vecka kommer se ut alls.
för jag vet inte ens vad nästa timme eller ens minut kommer innebära.

försöker hålla mig kvar på jorden med musik iaf...
tack för stödet.
jag vet att ni finns där om jag vill prata.

... jag vill.
men jag kan inte.
inte än.

untitled.

Pappa ringde Unga Vuxna idag, så jag slipper drop-in grejen.
På onsdag kommer de som jobbar där träffas, och då tas mitt.. "fall" ? .. upp.
Så på torsdag får jag förhoppningsvis veta när dom har en tid för mig.

Jag sov bort hela dagen idag.

Mamma kommenterade mitt inlägg jag skrev till dom imorse...
Och...

Shit.
Det blir bara tårar av allt.

Jag kommer få hjälp.
Och mamma skulle ta hand om skol-delen.

Jag vet inte när jag kommer till skolan igen.
Men, jag försöker blicka framåt, men det är svårt.
Det känns som jag befinner mig i mörker. Med en massa frågetecken runt mig.
Varje gång jag gör något som tyder på att jag lever...
Går upp ur sängen, pratar...
Så börjar hjärtat slå hårt. Som att det är en rejäl ansträngning.

Jag... kanske dyker upp på musiklektionerna i slutet på veckan.
Jag vet inte hur jag kommer må om en timme ens, så jag kan inte säga något.
Jag tar ett steg i taget.
Försöker röra mig framåt.

Lyssna på Antony & The Johnsons - Knockin' On Heavens Door.
Den håller igång mitt hjärta för tillfället.

Tack för er kärlek.
Jag vet att den Bexyn ni känner finns i mig någonstans.
She's not lost.
She's just missing.

till mamma och pappa.

om ni läser det här så har ni läst brevet jag tejpat fast på min dörr..
ni kan börja med det här inlägget, sen är det ett jag skrev igår, och så ett par ifrån förra lördagen.
vet inte om ni kommer förstå, det är knappt så jag gör det, men där har ni en inblick i hur min hjärna och jag fungerar när jag mår dåligt.

jag vill bara säga förlåt.
förlåt för att ni är föräldrar till en så.. rent ut sagt fucked up dotter.
jag vet att vi har haft det svårt länge, och har kämpat var och en med egna saker.
och jag är ledsen att jag inte kunnat släppa det och gå vidare...
utan sitter fast i den här spiralen som bara drar ner mig, och oss djupare i komplikationer.
om jag kunde skulle jag vara den perfekta dottern ni förtjänar, för jag vet att det inte har varit lätt för er heller.

mamma, du höll ihop oss genom allt och även om det inte alltid var på rätt sätt så tackar jag dig för det idag, för en trasig familj skulle gjort allt värre. så tack.

pappa... jag är så stolt över dig. det finns inte ens ord att beskriva det med. även om det har gjort sjukt ont vid tillfällen och även om det har påverkat mig negativt genom åren så är du den starkaste personen jag känner. jag är stolt över att kalla dig min pappa, för du är förändring personifierad och jag tror på att du klarar allt du vill.

förlåt för hat och för oschysst beteende.
jag älskar er även om jag inte alltid visar det.

bara för att jag är 18 så betyder det inte att jag klarar mig själv.
om ni läser de andra inläggen kommer ni se att jag fortfarande behöver er.
jag är så vilse.
jag klarar inte det här längre.

än en gång förlåt, och jag hoppas att ni förstår.

Just when you think it's over...

...it catches up with you again, knocks you down, and drags you into the darkness you've been running from for the most part of your life...

jag har ingen motivation för något längre.
jag kommer inte vilja sova.
när jag somnar kommer jag inte vilja gå upp.
jag kommer inte vilja sätta mig på bussen för att åka in till skolan.
jag kommer inte vilja umgås med folk.
jag kommer inte orka plugga.
jag kommer inte ha någon musikalisk inspiration.
jag ser ingen vits med något just nu.

tanken på att bara.. försvinna. en dag inte vara där mer... inte vara kontaktbar någonstans, alls... lockar så otroligt mycket nu.

ord gör ingen skillnad.
jag känner inte något annorlunda inombords även om människor försäkrar mig om att jag betyder nåt, gör skillnad eller att de behöver mig.

inget av det ändrar hur jag känner inombords.
man ska älska sig själv... det är en ganska viktig sak...
jag... jag tycker inte ens om mig själv.

jag VET att jag har hjälpt andra.
funnits där och varit en vän när det inte funnits någon annan.

det är "my automatic mode"
den delen av mig går och går och går...
jag kan vara nere på botten, verkligen på gränsen till att aldrig synas till igen...
men, jag sätter ändå alla andra före mig själv.

jag hade kommit på den fantastiska idén att skaffa hjälp.
guess what?
jag orkar inte.
jag känner inte för det och jag kommer skjuta på det.
varför?
...för det handlar om mig.

jag är inte viktig för mig själv.

det går allt kortare perioder mellan gångerna jag mår såhär nu.
när jag är ur såna här svackor är kan man resonera med mig.
jag har planer och vet hur jag ska gå till väga.

sen...
vänder allt.

helt plötsligt, utan förvarning mår jag såhär igen.

ett katatoniskt likgiltigt ruttnande äckel till människa.
och i mina ögon är såna människor utan värde.

som sagt kan ni säga vad som helst, det kommer inte ändra hur jag känner inombords.
för allt är i mig.
börjar i mig.
ändras i mig.
slutar i mig.

men jag bryr mig inte.

jag orkar inte bry mig om skola.
eller om vänskap.
eller om musik.

saker som har betytt mest för mig har smutskastats.
befläckats av minnen jag inte kan få ur systemet.
förknippas med saker som förstör.

men det ser man inte på mig...
för jag visar inte den här delen av mig irl.
...

det finns inget ni kan göra.
och nej, det är inget jag vill prata om.
det finns inget jag KAN säga.

jag försöker bara ge er en ärlig inblick i hur jag är.
för... jag tvivlar på att jag kommer göra något åt det.

update....

fy sjutton säger jag bara :o
mådde verkligen inte bra när jag bloggade sist, och det oroade folk, vilket jag ber om ursäkt för.
men det är väl bättre att jag är ärlig, inser vad som behöver göras och får hjälp än att jag lider i tystnad..?...

det är bättre nu iaf.
i måndags var jag inte i skolan... och... jag minns inte ens varför :S men jag var förmodligen sjuk.
tisdagen blev det prov o sådär vilket gick bra... svenskan var kul den dagen med ^^
i onsdags blev det norrköping, och jag kom hem med en tatuering ^^ yaay!
älskar den. den är delen av mig jag älskar mest t.o.m ^^ haha :)
i torsdags... hade vi musik! vi spelade mr crowley, som är svår att spela så .. ah, det gick sådär...
i fredags spelade jag och amanda på viktorias minnesstund i st petri kyrkan... känslosamt.
önskar jag hade fått träffa den tjejen.. monsoon kommer jag alltid förknippa henne med nu. vila i frid. <3

sen hade jag även sånglektion den dagen, vilket var skitkul. redan plockat upp tips och grejer så.. fredagar ser jag fram emot massor nu :D
efter det umgicks det nya bandet ett tag hos tobbe ^^ det var nice, och jag tror det kan bli riktigt bra alltså! ^^
tog 18:45 bussen hem...
som ronny hoppade på också ^^

igår skulle man ju dragit till skolan men jag pallade verkligen inte så jag...gjorde inte det helt enkelt. får säkert en massa skit för det men jag orkar inte ens bry mig längre...

på kvällen blev det iaf lighthouse dom jag inte gått på på väldigt länge... insåg ganska snart varför när jag kom dit... jag passar inte in. skiter i om folk säger att det inte är så, om man inte känner sig hemma nånstans så gör man inte det. punkt.

blev sen film hos esther... a walk to remember.
tycker verkligen inte om känslosamma filmer. usch.
men den är riktigt bra.
dock tänker jag inte se den igen.

anyway...
idag har jag bara slappat.
sov ut och har legat i sängen och bara... varit.
kollat på L Word ofc :)
och lyssnat/lyssnar på musik..
flyleaf är nya upptäckten ^^
cassie, sjukt bra låt. verkligen.

tatueringen kliar o ser ganska gross ut :(
måste plugga matte nu, prov imorn T___T usch.

aja, tråkig blogg.. men kan inte göra mycket åt saken... har inte mycket djupa funderingar längre, ah, förutom när jag mår dåligt då, men det är bara obehagligt att läsa då.

so.. byebye.

... mhm.

ibland får man reda på hur lite man betyder.

bussen kommer...
det är meningen att du ska gå av, för vi ska se film hela natten och umgås...
jag har saknat dig, vilket jag ofta gör, för du är en av mina närmaste.
jag tänker "äntligen" för jag gick lite för tidigt... ner till hållplatsen, för att möta dig.
med ett paraply så vi slapp bli blöta, även om det bara duggar lite.
jag har suttit där ett par minuter, kollat mobilen för att se vad klockan är.
...bussen stannar.
...den gapar tom, och busschauffören tittar undrande på mig.
jag skakar diskret på huvudet...
bussen åker iväg.

vart var du?
jag går sakta hem igen...

regnet märks mycket mer nu.


... det finns nåt som kallas "höra av sig"
... det finns även nåt som kallas "svara"

du kan ju knappast veta om vad de orden innebär, eller hur?
för... jag betyder ju mer för dig än så... eller hur...?

... eller?

... dbt ?!

suttit i duschen nu.
chockat kroppen.
helt utmattad.
så... för att bli trött så funkar det utmärkt.

nu är jag dock för trött för att göra något.
jag måste hitta orken att tvinga mig själv att göra saker.

jag är fortfarande ensam med mina tankar.
vill riva ut dom ur kroppen.

jag sitter bara och skakar nu.

hur blev det så illa?

ÄR JAG SÅ NAIV SÅ JAG TROR ATT ALLT BLIR BRA BARA FÖR ATT JAG BRYTER ETT SJÄLVSKADEBETEENDE?! ...
jag har inte bearbetat ett skit.

jag inser ju själv att jag är beroende.
jag har en störning.

jag har aldrig varit tillräckligt stark i mig själv för att klara mig utan "hjälpmedel"

... en del människor har blivit som...hm. alternativa rakblad ?
hör själv hur dumt det låter.

grejen är...
att jag inte orkar kämpa för något när jag inte vet på VILKET SÄTT jag ska kämpa.
att bara kämpa... känns meningslöst.
det ger mig ingenting.
jag vet ju inte hur jag ska göra.

jag kan inte.
jag vill inte.

hur förklarar man för någon som inte är jag?
jag vet precis vad jag menar med alla dessa ord.
vet exakt hur jag kände när jag läser det här om en vecka...

men för folk som läser... som får en inblick i hur min hjärna funkar...
hur förklarar jag något jag själv knappt förstår? ärligt.

sammanfattar jag det kort blir det något i stil med...
att jag lägger över mitt välmående på andra, det hänger på andra och... känner jag mig sviken av dom på något sätt krossas hela min värld.

men det låter så fel.
jag vet inte.
det kanske är så.

är det så patetisk jag är?

jag vet att det här har en grund i min barndom...
men HUR...? hur kunde det blir så fucked up?!

jag har trott att jag har svårt att lita på människor...
men det är snarare så att jag dras till människor jag VET kommer svika mig på något sätt. sen... blir jag beroende av dom, lägger över hela mig på dom, och förväntar mig (allt det här är utan att personen i fråga har en aning om det) att den personen ska hålla mig uppe, göra mig glad, vara delen av mig som inte är fucked up, förstörd och deprimerad.
ställer omänskliga krav på någon ovetande...
sen...
när det skiter sig. jag säger när, inte om. för det gör det alltid.
så förstörs min värld.
men jag lär mig aldrig.
det går ett tag.
jag mår skit.
sen börjar jag om.

DÄR. där är mitt mönster.
hur bryter jag det??!

... jag vill ju inte ens bryta det.
för just nu är jag livrädd att allt kommer ryckas bort igen.
jag känner det på mig.
det var det som ledde till ångesten.
hela den här skiten.

jag måste ur det.
nu.

jag har inte tid.
att må såhär.

provisorisk lösning ...
fakea allt. bara för idag.
...eller...
tills jag kan visa någon psykolog det här.
någon måste förstå?

fråga inte om det.
jag kan inte svara.
inte nu.

control?

...
falling away from me.



hur tar man kontroll över något som bara dyker upp?
som man aldrig kontrollerat innan.
som man aldrig haft en tanke på ATT kontrollera???
jag har tvingat bort det i snart 1 år.
det är inte rätt.

har provat DBT tips som jag läste en gång...
det hjälpte i 5 sekunder.
sen var allt tillbaks igen.

försökte sysselsätta mig med annat.

inget hjälper.

det jag tänker på kommer säkert inte hjälpa heller.

men jag måste göra något.
NÅGOT.

varför ska jag vara så skadad i huvet?
jag är så trött på att jag aldrig kan behålla normaliteten...

snart trycker jag undan alla igen.

jag är som en magnet.
kommer man för nära mig så dras man till mig och fastnar.
kanske inte i din värld.
men i min är det så.
du stannar där.
och gör du inte det...
försvinner du....
du kanske inte ens ser det som ett försvinnande...
men gör du det i min värld så går jag under.

då kommer panikkänslorna krypandes.
jag har så ont i magen nu.
oro.
ångest.

jag kan inte visa det.
det bara ligger där.
fräter sönder min insida...

jag skriker åt mig själv att sluta ta ut saker i förskott.
sluta tänka katastroftankar.
SLUTA!!!!!!!!!!!

men jag vet inte hur man gör.
hur stänger man av sig själv?

det enda svaret jag har är sättet jag gjorde det på till och från i 5 år.
det jag vägrat i nästan ett år nu.

för ett år sen gjorde jag det varje dag.

när jag mådde såhär var min räddning och min avtrubbning så nära.

nu har jag inga svar längre.
inga som är tillåtna.

röda streck på handleden. för synens skull.
hjälper inte.

snärta med gummiband. för känslan.
hjälper inte.

...
duschen.

växla mellan kallt o varmt.
trötta ut kroppen.
psyket.

sen MÅSTE jag städa.
och färga håret.
ta hand om mig.

jag vill inte.
jag hatar det här.

ett beroende.
ersätts av ett annat.

varför hamnar jag i deras fotspår?

hur kan ni inte se?
den som kallar mig frisk är en lögnare.

jag får inte.
jag kan inte.

...får inte ge upp.
...kan inte låta bli.

ORKAR INTE.
måste orka.

kan inte kämpa.
får inte sluta.

måste



....
varför blir jag lämnad ensam?

allt det här pga något jag inte ens vet något om.
nej.
kalla inte mig själv för patetisk.
då blir det straff.
matvägran igen.

perfektionen finns endast i mitt huvud
och det är omöjligt att nå dit

det är som att se på månen genom en kikare, och försöka nudda den med fingrarna.

....it's in the water baby.
förlåt.

vuxenvärlden...

...börjar med paranoida tankar om svininfluensa
...sjuklingbex i en säng med en dator och lite böcker
...the will to death albumet på behaglig volym
...en kurrande mage
...en systerdotter som förmodligen har baconfebern
...halvpajade gbg planer
...saknad
...msn

helgen var helt proppad av en massa skoj.
och mindre skoj.

men jag ska skriva lite mer utförligt senare, insåg nu att jag måste äta så jag bloggar sen. alltså är det här inlägget ganska onödigt... och jag vet att jag säkert kommer glömma att skriva sen...

den som lever får se.
den som njure får höra.
haha.

ok, den var dålig. sorry :P
<333 puss

X___X

är fortfarande sjuk, betyder att jag är hemma.
finns på mobilen om det är något, pratar dock helst inte i telefon.
msn också...

sen vill jag bara tipsa om den här låten...
tycker den är fin.
det är vackra stämmor i:
http://open.spotify.com/track/6iPA4rfysi2ijan9UAvoKB

ha det fint.
saknar er allihop <3

and it still echoes in my head...

... jag har helt ärligt inte orkat uppdatera. det har varit för mycket, för jobbigt, och då skjuter jag alltid upp saker.

men nu när jag ändå ligger i min säng överdoserad på c-vitaminer med feber och knarkar honungshalstabletter tänkte jag ta mig tid och skriva.

ibland skriver jag för eran skull... det märks, för inläggen blir tråkiga och proppade med äckelfakta som ingen egentligen bryr sig om.

när jag skriver för min skull...
så är det mer personligt. att verkligen skriva av sig liksom.
bearbeta det som kan bearbetas på det sättet.

where do I start?

att skriva om Olov gör för ont, faktiskt. Men, han har slutat. Det suger, och musiken lockar inte alls som förr. Klart jag ska ge Feffe en chans, men... det känns inte bra. inte alls.
Hans konsert var sjukt fin. har hela filmad.
Sen kom tårarna, helt sjukt. Får tårar i ögonen av att ens tänka på det.
Han glöms aldrig, och det kommer inte finnas nån bättre lärare. ever.

sen...var det lov?

jag vet inte ens vad jag gjorde på helgen...
måndag - tisdag åkte jag och amanda till linköping iaf :)
vi var bebisvakt, och åt god mat, kollade på film o åt godis ^^ med hennes syster :D
medan största systern och hennes gubbe (höhö) var ute och åt middag :)
sen gick vi på stan på tisdagen. det var nice :)
hah, sjukt nog så var balzary i linköping då med o_O
vi sågs inte dock ^^

uhm... i onsdags skulle ronny kommit hit, men vi sköt upp det en dag, så jag försökte plugga. dock deppade jag sönder rejält och matstrejkade och hade mig... så det blev inte mycket gjort den dagen alltså.
på torsdagen kom ronny hit iaf :D asmysigt ^^
vi kollade på film som vanligt och tog det bara lugnt. :)
han åkte hem på torsdagen...
och... hm. det känns som att det hände nåt mer då? gah. jag minns verkligen inte ._.
på fredagen skulle jag försöka plugga igen.. det sket sig. såklart.

och sen brakade helvetet lös. orka. tänker inte ta det nu ändå.
lördagen började på ett riktigt skitsätt.
och jag skippade ankarsrum.
halloweenfest på kvällen sen iaf :)
först hos annie ^^ det var soft :D
o sen på markör.
det blev mycket spring då, och jag, julle och linn hamnade på stan tillslut på johan & co's order xD haha.
uhm.. ja, sen fick mamma komma o leka taxi.
o sen hem.
vaknade igår och kände mig inte alls frisk. vilket jag inte var heller... så det blev inte direkt så mkt firande av pappa, men han fick paket iaf ...
låg i sängen hela dagen o kollade L Word o sådär.

... idag har jag kollat på The Mask och överdoserat mig på c-vitaminer... ^^ vet inte än om jag kommer till skolan imorn, men jag måste väl mer eller mindre. fy sjutton för att vara sjuk.
missar så himla mycket.

just det. kom på vad jag gjorde första helgen... xD
det var ut i alla världar konferens då!
det var nice, faktiskt ^^

aja.
får se om det blir nåt fest/häng/idunnomennåtiaf grej på fredag kanske..
lördag skulle varit dagen att fira mig som faktiskt blir 18, men icke.
det blir inget.
och som sagt, jag orkar inte gå in på det för man får ju bara skit för saker man skriver nu för tiden ändå.....
söndag är min äckliga födelsedag och jag skulle inte kunna bry mig mindre ärligt talat.
tvingat släktkalas då typ. woho.
aja.

den 13e är det iaf utgång på club freakshow i gbg som gäller ^^
och på lördagen kanske man träffar carl där .. :O får se ^^
kommer hem på söndagen iaf, och sen är det bara att invänta onsdagen då jag o pappa drar till norrköping så jag kan gadda mig. finally ;D

... yees. okey, blev mest fakta nu igen men förlåt då >_<
hm.

filmtips: orphan
oväntad. och den var bra :o
se den ^^

... bajbaj läsare. :*