Pappa ringde Unga Vuxna idag, så jag slipper drop-in grejen.
På onsdag kommer de som jobbar där träffas, och då tas mitt.. "fall" ? .. upp.
Så på torsdag får jag förhoppningsvis veta när dom har en tid för mig.
Jag sov bort hela dagen idag.
Mamma kommenterade mitt inlägg jag skrev till dom imorse...
Och...
Shit.
Det blir bara tårar av allt.
Jag kommer få hjälp.
Och mamma skulle ta hand om skol-delen.
Jag vet inte när jag kommer till skolan igen.
Men, jag försöker blicka framåt, men det är svårt.
Det känns som jag befinner mig i mörker. Med en massa frågetecken runt mig.
Varje gång jag gör något som tyder på att jag lever...
Går upp ur sängen, pratar...
Så börjar hjärtat slå hårt. Som att det är en rejäl ansträngning.
Jag... kanske dyker upp på musiklektionerna i slutet på veckan.
Jag vet inte hur jag kommer må om en timme ens, så jag kan inte säga något.
Jag tar ett steg i taget.
Försöker röra mig framåt.
Lyssna på Antony & The Johnsons - Knockin' On Heavens Door.
Den håller igång mitt hjärta för tillfället.
Tack för er kärlek.
Jag vet att den Bexyn ni känner finns i mig någonstans.
She's not lost.
She's just missing.
Bex, jag vet precis vad du går igenom, för det var det som jag gjorde för cirka ett år sen nu. & jag vet att du kommer klara dig, för om du får all den hjälp du behöver och allt stöd, så fixar du det här gumman. Jag har som först nu kommer ur min depriton, och är väldigt glad över det. Men det kommer ta tid innan du hittar tillbaka till dig själv igen.
ReplyDeleteMen ge aldrig upp.
Aldrig ska du ge upp.
För du är stark och klarar allt med dina vänner vid din sida och dina föräldrar som bryr sig om dig.
Jag finns här och det kommer jag alltid att göra.
Kramisar Tilda <3