Just when you think it's over...

...it catches up with you again, knocks you down, and drags you into the darkness you've been running from for the most part of your life...

jag har ingen motivation för något längre.
jag kommer inte vilja sova.
när jag somnar kommer jag inte vilja gå upp.
jag kommer inte vilja sätta mig på bussen för att åka in till skolan.
jag kommer inte vilja umgås med folk.
jag kommer inte orka plugga.
jag kommer inte ha någon musikalisk inspiration.
jag ser ingen vits med något just nu.

tanken på att bara.. försvinna. en dag inte vara där mer... inte vara kontaktbar någonstans, alls... lockar så otroligt mycket nu.

ord gör ingen skillnad.
jag känner inte något annorlunda inombords även om människor försäkrar mig om att jag betyder nåt, gör skillnad eller att de behöver mig.

inget av det ändrar hur jag känner inombords.
man ska älska sig själv... det är en ganska viktig sak...
jag... jag tycker inte ens om mig själv.

jag VET att jag har hjälpt andra.
funnits där och varit en vän när det inte funnits någon annan.

det är "my automatic mode"
den delen av mig går och går och går...
jag kan vara nere på botten, verkligen på gränsen till att aldrig synas till igen...
men, jag sätter ändå alla andra före mig själv.

jag hade kommit på den fantastiska idén att skaffa hjälp.
guess what?
jag orkar inte.
jag känner inte för det och jag kommer skjuta på det.
varför?
...för det handlar om mig.

jag är inte viktig för mig själv.

det går allt kortare perioder mellan gångerna jag mår såhär nu.
när jag är ur såna här svackor är kan man resonera med mig.
jag har planer och vet hur jag ska gå till väga.

sen...
vänder allt.

helt plötsligt, utan förvarning mår jag såhär igen.

ett katatoniskt likgiltigt ruttnande äckel till människa.
och i mina ögon är såna människor utan värde.

som sagt kan ni säga vad som helst, det kommer inte ändra hur jag känner inombords.
för allt är i mig.
börjar i mig.
ändras i mig.
slutar i mig.

men jag bryr mig inte.

jag orkar inte bry mig om skola.
eller om vänskap.
eller om musik.

saker som har betytt mest för mig har smutskastats.
befläckats av minnen jag inte kan få ur systemet.
förknippas med saker som förstör.

men det ser man inte på mig...
för jag visar inte den här delen av mig irl.
...

det finns inget ni kan göra.
och nej, det är inget jag vill prata om.
det finns inget jag KAN säga.

jag försöker bara ge er en ärlig inblick i hur jag är.
för... jag tvivlar på att jag kommer göra något åt det.