Lost

Det är så lätt att tro att man vet allt, har allt planerat... vet vilka människor som ska ingå i ens liv. Sen dyker helt andra saker upp. Nya erfarenheter. Nya människor. Hemlängtan till en i princip okänd plats. Fjärilar i magen för att livet börjar leva sitt eget liv. Jag vet inte längre vad jag vill... har en officiell plan om någon frågar, men inuti bubblar ännu en häxbrygd gjord av alla galna och vettiga planer, kryddad med längtan, storslagna drömmar och en gnutta impulsivitet. Känns som att jag vill uppleva allt NU. Som att tiden för upplevelser och äventyr håller på att rinna ut. Som att jag behöver 48 timmar på dygnet för att hinna med allt som krävs. För samtidigt som jag vill äventyra och resa och leva vet jag att åren som följer kommer att kräva att jag har pluggat och har någonstans att komma tillbaka till som innehåller rutiner och allt nödvändigt ont som ett vuxet liv kräver. Jag vill nästan klona mig för att hinna med båda. Och sen bli en igen för att känna att jag har levt på alla sätt jag kan. Det är som att jag måste få allt det här gjort innan jag blir 30. Men det skulle behöva kastas om i planeringen. För jag vill känna friheten jag fick provsmaka. Jag vill resa, bo, vara överallt. Men om jag ännu en gång kastar bort skolbänken finns det inget kvar för mig när jag vill tillbaka till mitt bo. Känner mig bara så vilse, jag vill för mycket för att våga något av det.
It's a weird feeling.

Hello Africa, tell me how you're doing

Jag är tillbaka på svensk mark. När vi landade och såg snön tänkte vi nästan be piloten vända. Det har hänt så mycket, varit en helt sjuk upplevelse. Men jag har varken ork eller tid att beskriva allt just nu, ska lämna in en reselogg i skolan ändå. Så när den är färdig kan jag slänga upp den här också, för intresserade.

Imorgon ska jag flytta in i min tvåa i Ryd. Känns... overkligt. Har inte riktigt kommit ikapp någon form av verklighet än. Lämnade en stor del av hjärtat i Kenya, helt underbart ställe. Men hur som helst ska jag bo ensam på riktigt för första gången. Västervik räknas inte riktigt, Ronny flyttade in nästan på en gång... Haha. Men det ska bli skönt. Kommer sakna internatet på ett sätt, ha folk man känner vägg i vägg liksom. Men det blir bra, skönt med privacy liksom. Dessutom får folk komma och hälsa på mycket. Vet att ensamheten är jobbig för min del emellanåt.
Måste även lära mig hitta till skolan därifrån, kan bli intressant! Haha!

Längtar en del till skolan, men samtidigt längtar jag efter att inte ha några måsten. Tror jag hittade friheten jag letat efter, i alla fall delvis, under min resa.

Finns fortfarande en del frågetecken som inte rätats ut helt, och en del som förmodligen har gjort det, men som jag skjuter upp att ta itu med.

Jag börjar med att överleva morgondagen. De som känner mig vet hur mycket jag avskyr att flytta. Vet inte hur många gånger jag har gjort det hittills... Vågar inte räkna.

Men jag är här, och det är ett steg i rätt riktning.

Ska skriva mer utförligt om saker en annan dag... Promise. :)