Myees...
Jag o Ronny firade våra 3 månader med chickenwraps, bubbliz (nåt jordgubbscideraktigt) och film ^^
Igår lyckades jag sova till typ 16 så mötet med Lena är imorn istället. Vid 11.
Ska därför gå och lägga mig alldeles strax.
Det var ju första advent o sådär i söndags, men jag har aldrig riktigt brytt mig o det märks inte på lägenheten att det är "juletider"
... får se om jag bakar nåt intressant, annars lär det inte vara mer än så :P
kanske tänder en ljusslinga...
julen är rätt överskattad tycker jag, iaf när det gäller pynt o sådär...
jaja.
jag är lite arg på posten :)
o så har jag tvättat idag... o gjort lasagne.
JAG HAR VÄRLDENS TRÅKIGASTE BLOGG.
sluta läsa :)
Tuesday 30 November 2010
Sunday 28 November 2010
3 månader...
Igår var en kass dag, men det är löst nu.
Att somna var nästan en omöjlighet, vi har inte sovit utan varann en enda natt sen ett halvår tillbaks ungefär och jag försökte ha hunden som substitut men hon kunde inte krama tillbaks.
Det var kallt och jag somnade nog inte förrän framåt 5 halv 6...
Vaknar upp till ett om möjligt ännu vitare landskap utanför fönstret och önskar att du var här nu, för jag är så van vid att kunna ge dig en morgonpuss.
Min buss går vid 13, ska kolla KLTs hemsida för att vara säker på att inget har ställts in, jag tror nämligen vi är insnöade här...
En varm dusch och frukost är vad som väntar härnäst, ville bara uppmärksamma att jag och världens finaste pojkvän firar 3 månader tillsammans idag.
Och jag vet att jag har skrivit det i princip överallt nu :)
Men jag kan inte hjälpa att jag älskar honom!
<3
Att somna var nästan en omöjlighet, vi har inte sovit utan varann en enda natt sen ett halvår tillbaks ungefär och jag försökte ha hunden som substitut men hon kunde inte krama tillbaks.
Det var kallt och jag somnade nog inte förrän framåt 5 halv 6...
Vaknar upp till ett om möjligt ännu vitare landskap utanför fönstret och önskar att du var här nu, för jag är så van vid att kunna ge dig en morgonpuss.
Min buss går vid 13, ska kolla KLTs hemsida för att vara säker på att inget har ställts in, jag tror nämligen vi är insnöade här...
En varm dusch och frukost är vad som väntar härnäst, ville bara uppmärksamma att jag och världens finaste pojkvän firar 3 månader tillsammans idag.
Och jag vet att jag har skrivit det i princip överallt nu :)
Men jag kan inte hjälpa att jag älskar honom!
<3
Jag tar ingen mer skit, uppfattat?!
Idag är sista gången jag lämnar MITT hem för att andra ska vara där när jag har sagt att jag inte orkar eller vill.
Ska ni sitta och dricka öl och spela irriterande tvspel så får ni hitta någon annanstans att vara, för det är MIN lägenhet.
Och jag tänker inte tillåta att jag känner mig borttvingad därifrån.
Dessutom är det inte MITT ansvar att komma på en lösning på vart ni ska vara när jag inte vill ha er i lägenheten.
"Vi är dom enda i våran umgängeskrets med egen lägenhet"
So?!
Ska vi tvinga Jonas att skjutsa runt på oss när vi vill då bara för att han är den enda med körkort och bil?
Nä, precis.
Jag packade ner lite skit i en väska och satte mig på bussen till Björnsholm idag, för jag är trött på att ha folk där när jag inte orkar med det, oavsett om det ska drickas öl eller bara chillas då det betyder att jag får sitta vid datorn tills dom drar hem.
Vi bor i en 1a, och med möbleringen som den är betyder det att både sängen och tvn är upptagna. Jag har då valet att antingen sätta mig i soffan med den bärbara + lurar och glo på en film eller en serie... eller sitta vid den stationära och surfa ihjäl mig.
Det är inte kul.
Och visst, någon gång ibland är det lugnt, men jag är en sån som måste planera upp såna besök gärna ett par dagar innan. För våldgästning och impuls-umgänge klarar jag inte av än.
Då sluter jag mig i min lilla bubbla och är vad ni kallar "osocial"
Det är mitt hem.
Det är min lägenhet.
Alltså är det mitt beslut som gäller.
Den här helgen sket sig totalt, och mina planer gick upp i rök.
Ska sova själv i mitt gamla rum här i mammas o pappas hus, och det känns inte kul, alls.
Hoppas det var värt det.
Ska ni sitta och dricka öl och spela irriterande tvspel så får ni hitta någon annanstans att vara, för det är MIN lägenhet.
Och jag tänker inte tillåta att jag känner mig borttvingad därifrån.
Dessutom är det inte MITT ansvar att komma på en lösning på vart ni ska vara när jag inte vill ha er i lägenheten.
"Vi är dom enda i våran umgängeskrets med egen lägenhet"
So?!
Ska vi tvinga Jonas att skjutsa runt på oss när vi vill då bara för att han är den enda med körkort och bil?
Nä, precis.
Jag packade ner lite skit i en väska och satte mig på bussen till Björnsholm idag, för jag är trött på att ha folk där när jag inte orkar med det, oavsett om det ska drickas öl eller bara chillas då det betyder att jag får sitta vid datorn tills dom drar hem.
Vi bor i en 1a, och med möbleringen som den är betyder det att både sängen och tvn är upptagna. Jag har då valet att antingen sätta mig i soffan med den bärbara + lurar och glo på en film eller en serie... eller sitta vid den stationära och surfa ihjäl mig.
Det är inte kul.
Och visst, någon gång ibland är det lugnt, men jag är en sån som måste planera upp såna besök gärna ett par dagar innan. För våldgästning och impuls-umgänge klarar jag inte av än.
Då sluter jag mig i min lilla bubbla och är vad ni kallar "osocial"
Det är mitt hem.
Det är min lägenhet.
Alltså är det mitt beslut som gäller.
Den här helgen sket sig totalt, och mina planer gick upp i rök.
Ska sova själv i mitt gamla rum här i mammas o pappas hus, och det känns inte kul, alls.
Hoppas det var värt det.
Wednesday 24 November 2010
Beslutsångest from hell + miljarder av andra tankar...
Hej, jag heter Bexy och är rent ut sagt fucked up just nu (förlåt mamma)
Min hjärna går på högvarv och jag har tydligen tappat bort instruktionsboken till den...
Har för mig att det är en extremt klurig och lång hemlig kod man ska knappa in för att pausa, men den är som bortblåst...
Igår ringde pappa och la upp ett förslag... Som jag skulle hoppat ombord på en gång, men nu vet jag inte längre.
Det känns omöjligt att få klarhet i något och jag antar att jag oroar mig för att jag inte gör något om dagarna just nu...
När Lena ringer och bokar ett möte med mig ska jag fråga om det finns en plats på Altona för mig. Bara så jag har något.
Det känns som att jag svävar iväg mer och mer i tankarna och jag vet verkligen inte vad jag vill längre...
En punkt är dock helt glasklar.
Jag tänker inte vara ifrån Ronny.
Inte på det sättet förslaget i så fall skulle bli.
För jag fattar... Att man inte bara kan packa, dra och inte se tillbaks när man har allt här.
Jag har ju familj där med... bekanta... you name it.
Jag vill fortfarande resa, men jag tror ändå på något sätt att jag vill bo här.
Helst i den här lägenheten om det går.
Om inte, så får Soc hjälpa oss båda med lägenhet.
Och så får vi bli sambos på riktigt, på papper, på brevlådan....
Jag tror... jag tror att Katrineholm får bli nästa "stora" grej.
Men efter det så vill jag hoppa på en husbuss och åka runt tills jag har sett så mycket nytt att jag behöver en ny hjärna...
Damn, tror alla bokstavskombinationer här var nyckeln till pausknappen... Det känns inte lika jobbigt.
Återstår mycket prat och funderingar såklart... För jag vill fortfarande bort... Men kanske inte så länge som det pratades om igår.
Den som lever får se.
Nu ska vi bege oss ut i skitsnön och försöka hitta till Coop, för vi förtjänar en riktig myskväll och some qualitytime!
"NI BOR JU MED VARANN!?"
... Haha, vi är (inte riktigt...tror/hoppas jag?) som ett gammalt gift par ;) hur ofta myser såna då?
(nej, jag vill inte ha svar på det)
Tack för bristande intresse, adjö!
Min hjärna går på högvarv och jag har tydligen tappat bort instruktionsboken till den...
Har för mig att det är en extremt klurig och lång hemlig kod man ska knappa in för att pausa, men den är som bortblåst...
Igår ringde pappa och la upp ett förslag... Som jag skulle hoppat ombord på en gång, men nu vet jag inte längre.
Det känns omöjligt att få klarhet i något och jag antar att jag oroar mig för att jag inte gör något om dagarna just nu...
När Lena ringer och bokar ett möte med mig ska jag fråga om det finns en plats på Altona för mig. Bara så jag har något.
Det känns som att jag svävar iväg mer och mer i tankarna och jag vet verkligen inte vad jag vill längre...
En punkt är dock helt glasklar.
Jag tänker inte vara ifrån Ronny.
Inte på det sättet förslaget i så fall skulle bli.
För jag fattar... Att man inte bara kan packa, dra och inte se tillbaks när man har allt här.
Jag har ju familj där med... bekanta... you name it.
Jag vill fortfarande resa, men jag tror ändå på något sätt att jag vill bo här.
Helst i den här lägenheten om det går.
Om inte, så får Soc hjälpa oss båda med lägenhet.
Och så får vi bli sambos på riktigt, på papper, på brevlådan....
Jag tror... jag tror att Katrineholm får bli nästa "stora" grej.
Men efter det så vill jag hoppa på en husbuss och åka runt tills jag har sett så mycket nytt att jag behöver en ny hjärna...
Damn, tror alla bokstavskombinationer här var nyckeln till pausknappen... Det känns inte lika jobbigt.
Återstår mycket prat och funderingar såklart... För jag vill fortfarande bort... Men kanske inte så länge som det pratades om igår.
Den som lever får se.
Nu ska vi bege oss ut i skitsnön och försöka hitta till Coop, för vi förtjänar en riktig myskväll och some qualitytime!
"NI BOR JU MED VARANN!?"
... Haha, vi är (inte riktigt...tror/hoppas jag?) som ett gammalt gift par ;) hur ofta myser såna då?
(nej, jag vill inte ha svar på det)
Tack för bristande intresse, adjö!
Tuesday 23 November 2010
Veridis Quo
Jag vill bort.
Bort från Sverige, kylan och alla stämplar.
Packa en väska, sätta sig på ett flyg och lämna landet.
En enkelbiljett bort härifrån.
Den perfekta julklappen.
Jag försöker må bra här.
Jag försöker hålla huvudet kallt och inte låta mig själv slukas av alla tankar.
Men jag misslyckas varje gång.
Jag går ner mig i oro och grubbel.
"Lita på din medicin" är svaret jag får om jag delar mina såna här tankar hos psykologen, så därför skriver jag av mig här istället. För till henne ska jag imorn, och jag vill inte dra upp det här då.
Där håller jag skenet uppe.
Försöker nog mest övertyga mig själv om att det kommer gå att ha ett liv i Västervik.
Att jag säkert kommer hitta en praktikplats och slippa oroa mig över pengar.
Men jag har alltid velat lämna landet.
Jag hör inte hemma här.
Kollar flygbiljetter, är redo att boka så fort det finns siffror över 0 på kontot igen.
Om det ens kommer finnas pengar där nu.
Det är för mycket oro och för mycket mörker här för att jag ska kunna leva.
Nej, i Sverige existerar jag för det mesta.
Men det är när jag tar mitt första kliv i ett annat land som jag faktiskt lever.
Varför ska man stanna i ett land som sakta dödar en?
Missförstå mig inte, jag älskar tillvaron här ibland också.
Vänner, familj.
Men känslan jag har inom mig just nu försvinner inte förrän jag gör det.
Härifrån.
Bort från Sverige, kylan och alla stämplar.
Packa en väska, sätta sig på ett flyg och lämna landet.
En enkelbiljett bort härifrån.
Den perfekta julklappen.
Jag försöker må bra här.
Jag försöker hålla huvudet kallt och inte låta mig själv slukas av alla tankar.
Men jag misslyckas varje gång.
Jag går ner mig i oro och grubbel.
"Lita på din medicin" är svaret jag får om jag delar mina såna här tankar hos psykologen, så därför skriver jag av mig här istället. För till henne ska jag imorn, och jag vill inte dra upp det här då.
Där håller jag skenet uppe.
Försöker nog mest övertyga mig själv om att det kommer gå att ha ett liv i Västervik.
Att jag säkert kommer hitta en praktikplats och slippa oroa mig över pengar.
Men jag har alltid velat lämna landet.
Jag hör inte hemma här.
Kollar flygbiljetter, är redo att boka så fort det finns siffror över 0 på kontot igen.
Om det ens kommer finnas pengar där nu.
Det är för mycket oro och för mycket mörker här för att jag ska kunna leva.
Nej, i Sverige existerar jag för det mesta.
Men det är när jag tar mitt första kliv i ett annat land som jag faktiskt lever.
Varför ska man stanna i ett land som sakta dödar en?
Missförstå mig inte, jag älskar tillvaron här ibland också.
Vänner, familj.
Men känslan jag har inom mig just nu försvinner inte förrän jag gör det.
Härifrån.
Monday 22 November 2010
Peace will come to me
Depeche Mode dök upp i lurarna precis. Underbart.
Hade fint besök idag. Mycket kärlek till flickan i fråga <3
Tänkte köra en liten update då jag inte skrivit på ett tag och sist var det inte direkt utförligt...
Jag har hunnit sitta i ett väntrum på akutpsyk i 2 timmar och fått Sertralin utskrivet som är antidepp och som även dämpar ångest... vilket påminner mig om att jag skulle tagit den för en kvart sen. brb x)
Såja.
Iaf, fick biverkningar av den och nojjade över saker i Borås när vi var där men det gick över fort så... no worries :)
Borås var awesome!
Alltid lika underbart att träffa My :) och Stefan är go han med :D
Vi gjorde inte så mycket, umgicks mest liksom. Men det var precis vad jag behövde.... komma ifrån Viken o liksom, börja om på ny kula.
Jag har inte haft skadetankar sen jag började med medicinen, förutom en liten flyktig tanke som förde med sig tårar någon helg sen. Hade glömt ta medicinen 2 dagar i rad då... så ah.
Annars funkar det fint!
Jobbar på hos psykologen o mår faktiskt riktigt bra.
Visst, nu återstår den ständiga oron över pengar, men det är inte mitt strå att dra till stacken för jag gör vad jag kan för vår ekonomi just nu.
Julen kommer snart... märks inte.
Förutom eBayklapparna som Postis ringer på o levererar då dom inte går ner i brevlådan oftast :P
Myeees.... jag beställde lite grejer därifrån... så nu har jag iaf några klappar.
Men lever man 2 st på 1 socbidrag är det svårt att vara så generös som man vill vara egentligen.
Skulle dock lätt offra vettig mat o så i nån vecka... tindrande ögon o leenden med snö ute o värmeljus på alla lediga ytor.... glädjen o tacksamheten... it would so be worth it.
Jag vill till England också.
Sjukt mycket.
Längtar nästan sönder mig ibland...
Resa.
Bara komma bort.
Jag vet inte om jag försöker fly undan saker här...
eller om jag faktiskt bara genuint vill resa.
Har svårt för att skilja på längtan o flykt när det gäller det här... hm.
Bort vill jag iaf.
Men samtidigt känner jag mig så hemma här.
Iaf i lägenheten.
Jag älskar den. Faktiskt.
Borde visa det oftare genom städning dock XD hahahah!
...och innan året är slut ska jag vara den som tvättar kläderna jag smutsar ner! lovar det, mamma ;)
Idag spillde jag cola i sängen... så vårat täcke ligger o möglar i ett skåp nu... nämen, det får bli stora filten om nätterna tills det kan tvättas o sådär :) höhö
Idag fyllde finaste Sylvia år också :) <3
.... jag gör inget nu för tiden.
Slussentiden är förbi....
och jag väntar mest.
ogillar väntan.
Vet att det är skadligt för mig att bara vara hemma.
Jag sover bort livet o vänder på dygnet o äter inte som jag ska osv...
Men samtidigt älskar jag det livet.
Jag tror jag ser destruktivitet som någon fint ibland. eller... något bra.
....hm... tryggt. det är ordet jag letar efter.
Det är farligt.
Bex är 19 år.
Det känns inte som att det stämmer alls.
Andra 19åringar jag sett hela livet har varit mycket vuxnare än vad jag är.
Mitt sista år som tonåring.
Sen kan man inte skylla på det längre.
Fy sjutton...
Sen är jag äckligt trött på att en massa par gör slut! :(
Det gör mig så ledsen... att se folk jag bryr mig mycket om sårade.
Usch.
Och det är inte kul att se folk ge upp hoppet för kärleken när man är levande bevis på att det ordnar sig så länge man håller ut.... men jag kan inte rädda alla.
Jag kan inte rädda någon annan än mig själv, och så egoistiska är alla.
Dock hatar jag den sanningen. För jag vill rädda världen ibland.
Eller ah...
Äh, jag spårar ur nu.
God jul :P
Hade fint besök idag. Mycket kärlek till flickan i fråga <3
Tänkte köra en liten update då jag inte skrivit på ett tag och sist var det inte direkt utförligt...
Jag har hunnit sitta i ett väntrum på akutpsyk i 2 timmar och fått Sertralin utskrivet som är antidepp och som även dämpar ångest... vilket påminner mig om att jag skulle tagit den för en kvart sen. brb x)
Såja.
Iaf, fick biverkningar av den och nojjade över saker i Borås när vi var där men det gick över fort så... no worries :)
Borås var awesome!
Alltid lika underbart att träffa My :) och Stefan är go han med :D
Vi gjorde inte så mycket, umgicks mest liksom. Men det var precis vad jag behövde.... komma ifrån Viken o liksom, börja om på ny kula.
Jag har inte haft skadetankar sen jag började med medicinen, förutom en liten flyktig tanke som förde med sig tårar någon helg sen. Hade glömt ta medicinen 2 dagar i rad då... så ah.
Annars funkar det fint!
Jobbar på hos psykologen o mår faktiskt riktigt bra.
Visst, nu återstår den ständiga oron över pengar, men det är inte mitt strå att dra till stacken för jag gör vad jag kan för vår ekonomi just nu.
Julen kommer snart... märks inte.
Förutom eBayklapparna som Postis ringer på o levererar då dom inte går ner i brevlådan oftast :P
Myeees.... jag beställde lite grejer därifrån... så nu har jag iaf några klappar.
Men lever man 2 st på 1 socbidrag är det svårt att vara så generös som man vill vara egentligen.
Skulle dock lätt offra vettig mat o så i nån vecka... tindrande ögon o leenden med snö ute o värmeljus på alla lediga ytor.... glädjen o tacksamheten... it would so be worth it.
Jag vill till England också.
Sjukt mycket.
Längtar nästan sönder mig ibland...
Resa.
Bara komma bort.
Jag vet inte om jag försöker fly undan saker här...
eller om jag faktiskt bara genuint vill resa.
Har svårt för att skilja på längtan o flykt när det gäller det här... hm.
Bort vill jag iaf.
Men samtidigt känner jag mig så hemma här.
Iaf i lägenheten.
Jag älskar den. Faktiskt.
Borde visa det oftare genom städning dock XD hahahah!
...och innan året är slut ska jag vara den som tvättar kläderna jag smutsar ner! lovar det, mamma ;)
Idag spillde jag cola i sängen... så vårat täcke ligger o möglar i ett skåp nu... nämen, det får bli stora filten om nätterna tills det kan tvättas o sådär :) höhö
Idag fyllde finaste Sylvia år också :) <3
.... jag gör inget nu för tiden.
Slussentiden är förbi....
och jag väntar mest.
ogillar väntan.
Vet att det är skadligt för mig att bara vara hemma.
Jag sover bort livet o vänder på dygnet o äter inte som jag ska osv...
Men samtidigt älskar jag det livet.
Jag tror jag ser destruktivitet som någon fint ibland. eller... något bra.
....hm... tryggt. det är ordet jag letar efter.
Det är farligt.
Bex är 19 år.
Det känns inte som att det stämmer alls.
Andra 19åringar jag sett hela livet har varit mycket vuxnare än vad jag är.
Mitt sista år som tonåring.
Sen kan man inte skylla på det längre.
Fy sjutton...
Sen är jag äckligt trött på att en massa par gör slut! :(
Det gör mig så ledsen... att se folk jag bryr mig mycket om sårade.
Usch.
Och det är inte kul att se folk ge upp hoppet för kärleken när man är levande bevis på att det ordnar sig så länge man håller ut.... men jag kan inte rädda alla.
Jag kan inte rädda någon annan än mig själv, och så egoistiska är alla.
Dock hatar jag den sanningen. För jag vill rädda världen ibland.
Eller ah...
Äh, jag spårar ur nu.
God jul :P
Tuesday 9 November 2010
Chapter 19
Jajaja... Bex är 19... wo...frikkin'...ho....
Borås = AWEsome!
Öhh... antideppen funkar fint (Y)
Jag är dock asförkyld o sån skit...
Missat 2 samtal från läkaren idag... duktigt.
Var hos psykologen... och på sjukan för att ta blodprover...
Öhhh...
På söndag typ ska vi fira pappa o mig i Björnsholm med släkt o sådär.
Nu är jag sjukt törstig och Tobbe står bakom mig... eller gjorde det nyss, och masserade mitt huvud och sjöng en låt jag känner igen men som jag inte kan sätta namn på. Sjukt irriterande när sånt händer alltså...!
Slussen imorn, min sista vecka...
Ska träffa Lena på måndag...
Måste alltså få någon form av sjukintyg nu.
Damn it.
Kollar flyg till Spanien och letar större lägenhet...
Chill. Eller?
Borås = AWEsome!
Öhh... antideppen funkar fint (Y)
Jag är dock asförkyld o sån skit...
Missat 2 samtal från läkaren idag... duktigt.
Var hos psykologen... och på sjukan för att ta blodprover...
Öhhh...
På söndag typ ska vi fira pappa o mig i Björnsholm med släkt o sådär.
Nu är jag sjukt törstig och Tobbe står bakom mig... eller gjorde det nyss, och masserade mitt huvud och sjöng en låt jag känner igen men som jag inte kan sätta namn på. Sjukt irriterande när sånt händer alltså...!
Slussen imorn, min sista vecka...
Ska träffa Lena på måndag...
Måste alltså få någon form av sjukintyg nu.
Damn it.
Kollar flyg till Spanien och letar större lägenhet...
Chill. Eller?
Subscribe to:
Posts (Atom)