This weather's bringing it all back again

Mattemåndagen klarades av rätt bra faktiskt! Gick hemifrån 10 min senare än planerat, så jag stressade till skolan, men jag hann i tid. Räknade matte sammanlagt fem timmar idag och blev klar med kapitel två, ÄNTLIGEN. Ska repetera hela onsdagen (hade ändå tänkt räkna då) och sen blir det prov på måndag nästa vecka. Är långt ifrån ikapp resten, men det går framåt i alla fall. Gjorde 29 uppgifter idag, kanske inte låter som mycket på fem timmar... Men hälften av tiden vet jag inte riktigt vad jag håller på med, så jag är nöjd ändå!

Imorgon har jag inget schemalagt, men jag ska till skolan lagom till fikat tänkte jag och så ska jag jobba med svenska. Har två rätt stora skrivuppgifter som ska in den här veckan, så dagen ägnas åt det. Hoppas få båda gjorda. Det brukar gå rätt fort när jag väl börjar skriva, så jag får lägga all fokus på det och bara köra.

Somnade, som alltid, när jag kom hem... Men det var lite konstigt, för jag halvslumrade typ hela tiden. Kunde inte komma till ro, vilket är väldigt ovanligt för min del. Är seg nu dock så jag lär kunna sova i natt ändå vilket är skönt.

Hoppas på lite dans i veckan, måste verkligen öva på saker...

Min fot gör ont fortfarande, vet inte om jag nämnt det innan men jag vrickade den förra söndagen och har tydligen lyckats sabba den mer än jag trodde då. Har ont så fort jag rör på den och kan inte riktigt gå normalt. När jag stressade till skolan imorse sket jag dock i att jag inte kan stödja på den normalt vilket har lett till att den gör ännu mer ont nu. Hatar mina leder, har vrickat och stukat mina fötter så många gånger... De blir aldrig helt bra sen. Otroligt irriterande!

Hoppas på fint väder i helgen, men det ryktas om snö igen... Är det inte snö så tycker jag att folk bör grilla och umgås lite. För sjutton.

Ska göra mig i ordning för att lägga mig, är faktiskt trött igen.

HÄJDÅ BLÅGGÄN.

You should wake up, before the wrath comes

Ännu en helg som passerat, har som vanligt inte gjort mycket alls... Tvättade igår, och lagade mat, det var ju lite produktivt i alla fall.
Idag har jag inte gjort något vettigt alls. Försökte lära mig spela och sjunga Nude - Radiohead. Gick sådär. När jag säger att jag "försökte lära mig" betyder det att jag spenderade ca 5 minuter på att spela ackorden och sjunga... för att sen övergå till att sjunga med till en karaokeversion av den på youtube och till sist sjunga med i den riktiga låten. Haha. Det var så många barréackord, fick kramp. Jag borde helt klart spela gitarr oftare, det är ju bara tragiskt att fortfarande inte ha hittat rätt teknik för att ta barréackord utan att få kramp på en gång.

Imorgon börjar en extrem pluggvecka. Jag har matte hela dagen imorgon, med ett klassråd inslängt mitt i skiten. Lär ju i alla fall få något gjort när jag har ett ämne hela dagen. Men kommer vara mos i huvudet när dagen är över... Tisdag har jag ingenting schemalagt, men jag ska till skolan ändå, har annat skolarbete som ska göras så det är lika bra att vara där. Jag får saker gjorda där. Hemma är det svårare att komma igång, och så är det alltid trevligt med sällskap... Eller i alla fall andra människor i närheten. Onsdag har jag bara aktivitetsgruppen schemalagd men jag ska vara där hela dagen ändå och försöka få in mer matte. Jag och Franji ska peppa varandra. Torsdag betyder samhällskunskap för hela slanten och fredag är det spanska hela dagen. Längtar minst sagt till fredagen!
Hoppas även på att få hem dreadsschampot jag beställde på eBay i veckan som kommer! Det skulle vara bra för människor med känslig hud och min hårbotten är inte i särskilt bra skick någonsin... Men ännu värre blir det när jag har dreads iflätade. Måste få tummen ur och fläta i några i min f.d. sidecut också så att det håret börjar dreada sig. De får sitta i någon månad till, så tar jag ur alla och fixar dem ordentligt när de nya har blivit som mina andra är nu. De är väl ca 3-4cm nu, och en del har vuxit ihop... Så när jag tar ur syntetdreadsen får jag försöka sära på dem... med våld. Eller så får jag klippa isär dem. Haha!
Det ska bli intressant i alla fall. En sak som stör mig en aning är dock att jag köpte en hårfärg (blåsvart) innan jag åkte till Afrika som jag skulle ha när jag kom hem. Men jag vet inte om jag kan färga håret när det är dreads... Får googla lite, vill ju inte ha färgrester kvar i dreadsen, kan inte vara bra... kemikalier liksom.

Aaaanyhow, jag ska värma upp potatisgratäng och sen ta ett bad och kolla på senaste avsnittet av Grimm eller något. Känns som att det kan vara vettigt att få så mycket sömn som möjligt innan en heldag med matte.

Min hy har för övrigt gått och blivit dålig. Förstår inte varför. Men det irriterar mig. Tips, någon?

Nostalgia kicks you in the ovaries

Sitter och lyssnar alldeles frivilligt på Tokio Hotel, på tyska. Från den tiden då jag var 15, lekte emo och mådde piss i princip hela tiden... Känns väldigt konstigt att lyssna på låtar som var allt för en ett tag... för de väcker inga känslor alls. Inte på det sättet jag trodde att de skulle. Jag minns vissa gånger då jag legat i sängen och lyssnat på dem på högsta volym, och jag minns ångesten deras låtar fick bära mig igenom, men jag får inte den där klumpen i magen, den där flashbacken till känslorna som var då. Det är lite skrämmande på ett sätt, får mig att inse hur pass bortkopplad jag är från den tiden.
Lyssnade på Musik Non Stop med Kent tidigare ikväll, den får igång känslorna däremot, men den lyssnade jag på innan det blev som värst... och den är kopplad till en annan typ av känslor.
Haha, jag vet inte ens vad jag vill få fram med det här... Jag nostalgitrippar helt enkelt. Alldeles för sent, som vanligt, ska upp om mindre än fem timmar. Yay.

Minns att jag ofta bloggade om TH här, att jag tyckte de var bättre på tyska, för det var mer känsla i Bills röst... Men, hade jag inte hört låtarna på engelska också hade jag förmodligen inte fattat ett piss av vad de handlade om... Haha! Åh, pubertal emopojkeröst... Shit vad man crushade på det bandet. Det känns så främmande nu. Men texterna sitter fortfarande... till viss del. Namnen på bandmedlemmarna också. Tydligen.

Känns overkligt att det var 7 år sen jag var den personen.

Jag babblar bara, nonsens, inget av värde alls. Ville mest konstatera för mig själv att jag har kommit på, tror jag i alla fall, vilka känslor jag har förträngt. Vilka känslor som dämpas av medicin. Vilka känslor jag inte kommer åt längre... For future reference.

"The last look back is black, the night turns dark ahead, there's no turning back..."

Is it better to have loved than not at all?

Ännu en natt när alla tankar snurrar och ångesten har bitit sig fast. Lyssnar på Temposhark och försöker låta musiken känna åt mig. Jag var inte i skolan idag... i alla fall inte när det var skola. Det är som att jag sjunker djupare och djupare ner i ett mörkt hål. Som att jag kopplas bort från allt och alla som får mig att må bra, och jag vet inte hur jag ska stoppa det. Antar att jag bör ignorera allt min hjärna säger och bara köra. Göra det jag borde göra och bara stå ut med det. Easier said than done.
Var och dansade i skolan med folk idag/kväll, var opepp och ångestig i början... men det släppte nästan helt efter ett tag. Vill utvecklas, vill verkligen hitta tillbaka till dansen på riktigt. And I need to quit my meds to ever get back to reality.
Är ganska förvirrad gällande diverse saker, och jag ogillar när livet är fyllt av frågetecken. Kanske borde jag försöka sluta få svar på allt och bara låta frågor finnas. Det var väl bra som det var? Varför kan jag inte bara vara nöjd med tillvaron som den är?
Mitt kök luktar jäst frukt, mina kläder är utspridda över allt, mitt så kallade hem ser ut som skit... och kaoset reflekterar hur jag är just nu. Önskar inget hellre än ordning...

Om jag inte sover nu kommer jag inte komma upp till skolan imorgon heller, inte för att det är en dag jag ser fram emot på något sätt alls... Men jag måste. Och jag hatar att jag måste.

Fake it 'til you make it, ingen kommer märka någon skillnad ändå.

E y, b y s a y e t d a m w, a i s m b I k y n s m t w I s y.

Oh... right

Sitter fortfarande i min säng... Några timmar senare... Har inte ätit något... Har inte lagt mig i badet...

Brottas med tankar jag inte vill tänka, tankar den där klumpen i magen drar med sig. Lyssnar på musik jag älskar men som framkallar jobbiga känslor, vilket inte alls hjälper just nu, men samtidigt klarar jag inte av att lyssna på något annat. Vill inte heller ha tystnad.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, varför jag känner och mår såhär nu. Kanske är det bara "dags" för en low... Men de känns mer frekventa nu än de gjort på länge, eller så säger jag bara så varje gång och lurar mig själv. Tycker inte om att hamna i svackor, who does? Men det gör mig så handlingsförlamad. Tro mig, jag vill "rycka upp" mig, vara den Bex som man tycker om att ha som sällskap. Den som inte drar ner stämningen utan är glad, pepp och smått galen till och från. Den jag vet är en bra vän, som alltid ställer upp och överöser en med kärlek när man behöver det som mest. Men det är som att någon idiot precis har byggt en tjock mur mellan den jag är nu och den Bex jag precis beskrev... som jag vet existerar någonstans djupt därinne. Kanske är det ingen mer än jag som ser det här dock... Kanske ser andra på mig som vanligt. Men jag känner mig förlorad. Om det nu är rätt ord, kommer inte på något som passar in bättre på känslan.

Förmodligen känner jag för mycket. Och gör det utan att låta känslorna vara. Istället känner jag och känner efter mycket noggrant och passar på att analysera och överanalysera varenda liten känsla som jag ens känner på mig att jag kommer att känna.

Jag borde nog egentligen bara gå till köket, rosta ett par mackor, dricka ett glas mjölk, lägga mig i badet trots att det är hur sent som helst, gå och lägga mig, försöka få några timmars sömn, vakna imorgon, trycka i mig mina piller och låta den nya dagen betyda nytt humör och nya möjligheter.
Jag BORDE. Men om jag kommer följa mina egna råd är en helt annan fråga...

Anyhow, jag har en tendens att skriva så kryptiskt att jag inte förstår mig själv dagen efter ens en gång. Därför ska jag tvinga mig själv att sluta skriva trots att det myllrar av ord i fingertopparna som vill göra sig hörda/sedda, och följa mina råd... Trots att det bara är för min egen skull.

God?natt.

You don't have to give up to let go

Jobbig dag. Så många minnen. Både såna som är minnen av sånt som varit, men även minnen av saker som aldrig kommer att vara. Ångest. Årsdag för en väns bortgång... Skrämmande att inse hur åren går. Rädsla att man kommer se tillbaka om elva år till och fortfarande inte ha något som är värt att visa upp.
Hjärnan på högvarv och den sugande, mörka känslan i det hemliga gömstället mellan bröstet och magen. Stället som skapar illamående och sänder onda tankar i en kaotisk bana i hela kroppen... Somnade när jag kom hem och drömde konstiga saker. Nu sitter jag i min säng, lyssnar på Temposhark och känner mig omotiverad till att röra på mer än fingrarna. Likgiltighet, är väl det närmaste man kommer för att beskriva känslan. Så fort jag ens tänker tanken att göra något annat än bara vara här suger det till i magen och illamåendet letar sig till magen. Behöver äta och lägga mig i badet... Sen väntar något av det förmodligen jobbigaste jag någonsin kommer att behöva göra. Och när det sker är ovisst. Det hjälper inte direkt. Försöker få ordning på mig själv och mina kaotiska tankar... Men det går inte alltid som jag vill. Ska ta ut frustrationerna och alla andra känslor på dansen och musiken i allmänhet. Temadag imorgon, sen är det nästan helg igen. Det borde man överleva. Känner att jag skulle skrivit mycket mer positiva grejer här om jag hade tagit min medicin idag, men jag hade inte tillgång till den... Så, nu blev det som det blev. And I'm done.

Don't leave the world without changing something.

Show me sex appeal, get on your hands and knees, forget about the kneel, it's best to keep me pleased...

Don't mess with me - Temposhark
(nyupptäckt awesomeness)

Har hamnat i ett flow av kreativitet på många plan, känns helt underbart. Jag mår bättre, äter bättre, rör på mig, dansar, sjunger, lever... :)
Känner hur det knakar inombords och de kreativa låtskapande kugghjulen börjar röra sig, väntar bara på det perfekta tillfället när låtar börjar skriva sig själva.
Det ser så mycket ljusare ut när jag får hålla på med det jag älskar, och nu har sak efter sak i princip serverats på silverfat.

Missförstå mig rätt, det finns fortfarande mörka moln på himlen, men de passerar fortare och de som släpper en skur eller två torkar snart i solskenet som väntar. Jag är pepp, känner mig sprudlande och är nykär i musiken, en underbar sak att uppleva i ett så pass långt förhållande.

Det är en hel del att göra före terminens slut, men stressen hinner inte bita sig fast, och jag vet att allt ordnar sig :)

...and now I rule the world

I'm a recovering addict and sometimes I relapse

Lyssnar på SoKo, det var länge sen. Passar väldigt bra till en begynnande vår. Blev sen idag, trots att jag hade sovmorgon... Brukar vara så dock, när man har sovmorgon är det som att tiden inte existerar riktigt. Man har all tid i världen, tills man inte har det... Alls. Aja, blev klar med en skrivuppgift i skolan i alla fall, det var av novellslag. Love it. Sen var det spanska, bästa lektionerna som finns!

Blev en promenad till Ryd centrum sen med några kompisar, och sen hittade jag till och med hem utan några större problem.

Jag har juice i min kyl och solstrålar i min lägenhet.
Det kunde ha varit mycket värre.
Helt ok tisdag.

Come on over and shoot the shit

Vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Gör ett val för att komma ur ett visst beteende som jag känner är skadligt, för att falla tillbaka i exakt samma mönster men med andra människor. När ska jag lära mig?
Är trött på att försöka vara till hjälp, organisera, fixa och inte få ett piss för det. Ingen tacksamhet, bara oseriösa svar och skitsnack.
Vill inte mer. Det finns få som faktiskt är där när jag behöver det, som är där även om jag glömmer bort att de är där. Borde bara lägga all min tid, ge all min kärlek och energi på/till de människorna. Men jag kommer alltid på det för sent.
Förstår inte vad det är som gör att jag begår samma misstag om och om igen, att jag gör det trots medvetenheten om att det är det dummaste jag kan göra...

Helgen har bestått av nästintill ingenting. Har legat i min säng med datorn sen jag hämtade ut modemet från Comhem i fredags... Kollat på serier och dödat hjärnceller på diverse sajter... Produktivt.

Tror jag ska laga riktig mat idag. Men, jag vet inte, för pengarna har sinat rejält i och med resan... Och jag måste bestämma mig för om jag ska ha riktig mat nu, eller någon annan gång under de två kommande veckorna innan det finns pengar på kontot för en stund. Blir det nudlar eller något annat fantastiskt från studentmenyn ska jag i alla fall försöka mig på en sallad... Haha, jo, faktiskt, en sallad. Kanske inte behöver mer än en sallad... Skulle kunna göra pastasallad... Ha i ägg... Se om jag äger tonfisk fortfarande... Och göra en vitlökssås. Det låter faktiskt gott. Blev hungrig nu.

Anyhow, jag är trött på att känna att jag inte behövs utöver när jag kan göra något för någon.
Det gäller inte alla, men det gäller en hel del som jag har eller har haft riktigt nära hjärtat på senaste tiden.
It hurts.

Ser fram emot veckan som kommer, för den innehåller förhoppningsvis en dos av bästis, vilket är på tiden. Och det är på tiden att jag slutar skjuta upp viktiga människor.

Återgå till er banala söndag. I'm out.

Well that escalated quickly..!

Höll på att somna... John Frusciante i högtalarna och Windows media players supermegaawesometrippy visuella effekter på. Mitt i en låt hör jag ljud. Som fyrverkerier men ändå inte. Tankarna går direkt till det jag läste för bara någon timme sen efter att mamma frågade vad som hade hänt i Ryd. Jag visste ingenting, men googlade... Hamnade på Corren.se och fick reda på att det var skottlossning här igårkväll... Tänkte att det kanske var något liknande igen. Även om jag inte är orolig för min skull känns det sådär trevligt att sånt sker några gator bort.
Är hur som helst klarvaken nu och känner obehag.
Hoppas verkligen det bara var idioter som sköt raketer utan någon som helst vettig anledning...

Som Amanda sa... Det är ett wake up call när det händer utanför dörren.

Oh well, lär veta imorgon om det var något att bry sig om... Men ändå. Det hände ju ändå igår, tydligen.

It's not as fun as it was

Hade inte direkt föreställt mig att det skulle vara såhär. Att flytta till en större lägenhet, komma hem ifrån resan... hade räknat stenhårt med att det skulle bli ett rejält uppsving liksom. Ny energi, nytt liv. Istället går det åt helt fel håll. Nedförsbacke och acceleration. Känner mig tjatig, och jag förstår latheten som säger att jag bor för långt bort nu. Fattar grejen med att det krävs mer planering. Att det inte bara är att dra på sig närmaste paret skor och vara framme en minut senare. Men jag saknar umgänget ändå. And I'm done asking.
Det krävs verkligen inte mer än en fråga om någon känner för att komma hit. Så länge skolan och allt den innebär ligger någorlunda i fas gör jag liksom ingenting vettigt när jag kommer hem från skolan.
Känner att jag hamnar i en sån där period igen när jag måste somna till Hercules.
Jag skulle ju hitta mig själv, ladda batterierna och komma hem som en ny människa.
Det enda jag känner är att jag är oduglig. I allt.
Crap?