LCHF update!

Att vara sjuk och försöka hålla sig till LCHF är inte det lättaste... Förutom att vi var på 25-årsfest igår (fet släktträff i princip) där det bjöds på tacopaj (och kladdkaka, vilket jag inte åt) så hade jag så ont i halsen på väg hem att jag kände att jag var tvungen att ha glass. Sagt och gjort, vi stannade vid Ica Maxi och jag köpte Häagen-Dazs... Gott utan tvekan, men knappast LCHF.

Anyhow, jag vägde mig när jag kom hit i fredags och vågen säger 94,4 kg. Jag var nere på 92 som minst (dock var det en annan våg, så jag vet inte om det stämde) men det går neråt i alla fall!
För ca 6 veckor sen, när jag var här senast, vägde jag nästan 98 och jag har väl gått på LCHF på riktigt i ca 5 veckor nu eller något sånt tror jag.

Är som sagt sjuk och tappar matlusten då. Vill mest ha skit, men jag försöker stå emot allt jag kan.
Förkyld som jag vet inte vad, halsen gör ont och huvudet är allmänt segt... Jag låter som en gammal whiskeykärring och snuvar och har mig.

Hoppas det går över snart!

Innan jag avslutar måste jag bara kasta lite skit på TV4... Nyhetsmorgon igår...
Det finns en rullande remsa i nederkant där det brukar stå korta nyhetsuppdateringar. Igår stod det, och jag skojar inte, "cycklister".

Enough said.
Cya!

Blöh

Känns som att jag har spikar i halsen...
Det gör förbaskat ont och jag vill bara bli av med skiten.
Åker till Björnsholm om drygt en timme.
Uppdaterar mer utförligt då.

Later.

LCHF update!

Varit tillbaks på LCHF for real i ett par veckor nu typ. Har inte varit några katastrofala slip-ups heller så det känns bra :)

Har ingen våg så vikten är ett frågetecken. Pojkvännen och vänner tycker att det syns, jag känner väl att kläderna inte sitter lika tight men vet inte om det är pga viktnedgång eller att jag töjt ut kläderna ^^ ska dock hem en sväng under lovet så jag lär väga mig då. Ska försöka få in promenader i Björnsholm också. Skogen där är mysig :)

Det går framåt iallafall och jag hoppas på att en dag komma i klänningen jag köpte på tradera för ett tag sen.

Yes! Nu vet ni :)

Yeah... uhm... how about no?

Ångest kryper. Ruttnar och jäser inuti. Förpestar mitt lugn, min harmoni.

Allt på grund av svek. Gång på gång. Sen jag var barn. I olika relationer. Sånt man förtränger snabbare än kvickt för att orka gå vidare, men som alltid dyker upp när man minst anar det.

Och det är inte första gången såna här situationer får mig att känna detta illamående.

Eugh. Är det verkligen nödvändigt?
Måste människors ex ringa/smsa efter midnatt? Varför?

I freaking hate it. Seriously.

Bittersweet

Hamnade inne på Dayviews och kollade på gamla bilder... Alltså ca 4 år sen. Känns inte som att det var så länge sen egentligen, men när man väl tänker efter har det hänt så sjukt mycket sen dess. För mycket.
Hamnade mitt i virrvarret av bilder från den korta period jag var tillsammans med min första pojkvän. Allt bubblade upp. Läste kommentarer från de jag umgicks med på den tiden och mindes så mycket... Känslan av att äntligen ha hittat människor som accepterade mig. Till 100%.
Allt som blev fel sen. Människorna man träffade. Valen man gjorde.
Den krångligaste kärleken jag varit med om.
Så otroligt många minnen som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till... Det är skitjobbigt!
På ett sätt är de fina minnen eftersom det i just den stunden var något som gjorde mig lycklig. Men sen minns man allt efter det, allt som ledde till att man blev sårad, att man tappade kontakten o.s.v. Varannan bild (i princip varannan) handlade om mitt dåliga mående, det gjorde mig lite ledsen... Jag vet helt enkelt inte hur jag bör hantera alla dessa minnen. Det är lite läskigt.

4 år senare sitter jag på ett internat i Linköping... Har knappt kontakt med människorna från förr och undrar hur allt blev såhär.

Har varit hemma från skolan idag, huvudvärk sen igår eftermiddag och jag VET att det knappast hjälper att sitta vid datorn då men jag kan inte göra något alls utan att ha huvudvärk så varför inte slippa tristessen när man ändå måste välja mellan pest och kolera liksom?

Är hungrig men orkar inte laga mat.

Huvudet är fullt av minnen och tankar nu, rätt ångestladdat för att vara ärlig.
Ska sysselsätta mig med något så jag slipper skiten.

Daten i lördags var jättemysig och det känns weird att vi redan passerat 4 månader tillsammans.

Längtar efter våren nu och är innerligt trött på snön som gör sig påmind titt som tätt... Längtar även efter påsklov, inte för att skolan är jobbig, jag vill bara vara ledig en stund.

LCHF går bra, ska försöka väga mig snart... Hoppas på positiva resultat.

Vet inte ens varför jag bloggade, hade säkert en vettig tanke från början men den flög ut genom fönstret i en tunna.

In school

Håltimme suger. Kan gärna slippa den typen av ledig tid mitt i skoldagen. Gör inget om det leder till sovmorgon eller att man slutar tidigt men att sitta och inte vara produktiv i 90 minuter känns så sjukt onödigt.
Hade tänkt ha med mig boken jag ska läsa till engelskan men glömde den självklart hemma. Ska lägga mig i soffan och lyssna på musik och vänta på att matsalen öppnar igen.

Oväntat...

Fick en kommentar på ett inlägg som är fyra år gammalt... Hade ganska nyligen fyllt 17 och hade lagt upp egobilder från en dag då jag för en gångs skull kände mig snygg. Det hände i princip aldrig... Gör det inte nu heller men ändå!

Tänker på mycket idag. Vill inte gå in på vad men det är snurrigt i hjärnan. Fast det är inte ångestladdat, bara lite kaosigt. Funderar på olika val jag gjort, saker jag sagt... anyhow!
Idag fick jag en bröllopsinbjudan till Victor och Saaras bröllop i sommar! :D Känns rätt sjukt... Av mina barndomskompisar, de jag gått längst med i grundskolan, är det bara jag kvar som inte är gift. Haha. Eller alltså... Nu är det väl inte alla som är gifta, men de jag känt sen dagis typ. Det känns som jag är ensam kvar i alla fall!
Ska bli fint att se deras bröllop i alla fall. Är så glad för hans skull.
Victor var mitt allt under en lång period, han stöttade mig och lyssnade på alla mina problem, fanns där jämt och var bara en ängel helt enkelt. Är otroligt tacksam över att han fanns där. Känns trist att man tappar kontakten med människor som betytt så mycket, men det är väl så i livet... Hur som helst, vi har knappast glömt varann och det är väl huvudsaken :)

Stuffi sa imorse att det både syns och känns att jag har gått ner i vikt... Jag vet inte om det är så, men jag hoppas han har rätt :) LCHF går bra nu igen. Det var sjuuuukt svårt att komma igång, men efter att mamma hade varit här och handlat åt mig och hjälpt mig laga mat så har det rullat på. Ska tina räkor snart och göra något gott med dem... Haricot verts, spenat, lök, sparris, räkor, grädde och curry typ :D NOM!

Har för övrigt bestämt mig (eller ja, för ett tag sen egentligen, men har inte skrivit något om det) för att gå kvar på Valla ett år till. Bli klar med allt på riktigt och kanske slänga in matte b också, bara för att. Sen vet jag inte vad det blir... Fritidsledare har jag gått ifrån helt, det blir inte som jag vill liksom... Är sugen på mitt musikcafé igen men blir lite rädd när jag tänker på att starta eget och allt det innebär... Men vi får se. Det är långt kvar tills dess. Och först ska jag hinna roadtrippa genom Europa med mamma och pappa i en buss, så det är inte sååå bråttom :)

På lördag blir jag bjuden på date av min fina pojkvän :) vi ska äta först och sen gå på bio :D Oz i 3D (ingen av oss gillar 3D, men den går inte utan så vad ska man göra?) ska bli mysigt! Det är vår fjärde månadsdag då... Känns som det gått längre tid, samtidigt känns det som att vår första kyss var nyss... Haha :)

Jag är i alla fall glad och mår bra, så tummen upp för det!
Nu ska jag göra mat.

Älskling och jag för någon månad sen i Motala. Mys.

Pusshej :*

LCHF update!

Som ni vet har jag haft en rejäl svacka. I princip sen min födelsedag och sen har det bara eskalerat. Nu är jag inne på min femte socker- och kolhydratsfria dag. I onsdags mådde jag verkligen skit. Jag har aldrig varit så besatt av tanken på sötsaker förut. Jag var på uruselt humör och var en riktig bitch mot människor som försökte muntra upp mig. Klarade inte av att vara i skolan till slut utan gick hem för att sova så jag slapp suget.

Nu går det bra igen. Blir fortfarande sugen på diverse saker men det är jag och min vilja som har överhanden nu. Kan ta lunchen i skolan igår som exempel, det var kesokaka till efterrätt och kocken tyckte att jag kunde ta av den också då det var så lite mjöl i (han vet om att jag går på lchf så jag får specialkost). Jag blev självklart överlycklig då jag inte kunnat äta någon efterrätt i skolan på hela läsåret. När jag smakade på den tyckte jag att den var söt. Gick och frågade vad det var i den och självklart var det socker i. Han "glömde säga något om sockret, tänkte ju bara på mängden gluten" och tyckte jag kunde "unna mig för det är så lite socker, och det är fredag". Jag blev minst sagt besviken. Sårad rentav. Som att erbjuda en knarkare som försöker sluta en lina liksom. Jag slängde kakan i alla fall vilket bekräftade att JAG har kontrollen igen.

Har ingen våg så jag vet inte vad jag ligger på nu men jag kämpar på, resultaten kommer förr eller senare.

Don't give up on me now...

'Cause that's what I've already done

Hi, my name is Bexy and I'm addicted to sugar

Vad spelar det för roll att jag klarat av att stå emot innan när det inte går nu?

I somras hade jag stödet av mina föräldrar, bodde i ett hus där jag inte var den som hade kontroll över inköp eller matlagning. Nu förväntas jag fixa att ha abstinens själv. Att inte falla gång på gång. Varenda gång jag är i en affär är det som att min hjärna stänger av. Har rösten inom mig som skriker NEJ, men kroppen går på automatik och vips så var det socker i omloppet igen.

Jag känner mig som en knarkare.

Trots min pojkväns försök att (vilket jag bett honom om) säga nej och försöka övertala mig att inte köpa godis etc. så slingrar jag mig. Är sådär äckligt manipulativ och hittar på ursäkter som "rättfärdigar" mitt beteende och beroende.

Jag kan inte sluta. Jag vet inte ens hur man försöker längre.

Har en jättefin LCHFreceptbok och handlade massor av grejer jag behöver för att laga den maten.

Gjorde LCHFpizza. Tyckte den var god när mamma gjorde den, den här gången växte den bara i munnen till slut och jag blev äcklad.

Jag behöver verkligen hjälp, för jag vill inte befinna mig i samma situation som för nästan ett år sen. Jag vill väga under 85 kg. Nu väger jag närmare 100 igen. Det gör så otroligt ont i mig att jag sviker mig själv på det här sättet, men jag kan inte sluta.

Det känns som det krävs mer än vilja den här gången, jag ser ingen utväg.

Det skrämmer mig att vara beroende av något så lättillgängligt. Att behöva stå emot frestelsen 24/7.

Min mamma lyckades vinna över alkoholen och min pappa vann mot drogerna.

Här har ni en dotter som är beroende av socker och är förtvivlad samtidigt som hon känner sig patetisk.

Hjälp?