Kvällen sög. Riktigt mycket.
Orkar inte ens gå in på det, men jag kan säga att jag borde stannat hemma från början.
Och att höra "och så tycker jag du ska sluta hålla på" när man mår kasst är som att få en kniv stucken i hjärtat i princip.
Jag kom hem runt 23:30 iaf.
Drog hem själv...
Vad jag gjorde i min ensamhet går vi inte in på.
Somnade runt 01:30 och hade smsat Ronny 2 ggr för att säga godnatt men fick inga svar.
Vaknar av att han stökar runt i lägenheten vid 4... eller 3 eftersom man ställer tillbaks klockan nu...
Och eftersom jag sovit några timmar är jag rätt pigg.
Han går fram och tillbaka mellan toaletten och sängen, sen ut i köket o sen ska han lägga sig...
Jag orkar inte ligga vaken så jag klättrar över sänggaveln och går på toa, och dricker överbliven fanta citron som stod i ett glas i kylen.
Och nu sitter jag här.
Han snarkar och jag kommer inte kunna sova mer.
Funderar på att klä på mig och dra bort till akut psyk redan nu för att fixa tabletterna...
Kan ju inte göra nåt här ändå.
Jag är inte på bättre humör nu och har inte mycket att säga till nån alls.
Det skulle inte förvåna mig ifall jag snart blir lämnad heller.
Jag står knappt ut med mig själv liksom.
Varför skulle han då göra det?
Club 9 stängde 2... om dom inte ändrade tiderna helt plötsligt...
Undrar vad sjutton dom gjorde sen...
Finns inga bra tankar i mitt huvud längre.
Fattar inte hur nåt ska funka.
Den här helgen kan gå och dö, för den har varit skit.
Sunday 31 October 2010
Saturday 30 October 2010
Friday 29 October 2010
.
Jag orkar inte mer.
Jag orkar inte behöva flänga fram och tillbaks för att få tag i hjälpen.
Jag orkar inte tro att allt ska ordna sig för att nästa dag bryta ihop igen.
...
Jag orkar inte.
Jag kan inte.
...Jag vill inte.
Och jag orkar inte med att kanske behöva må kasst i en månad pga medicin.
Jag orkar inte höra mer skit.
Från nån.
Framför allt orkar jag inte känna som jag gör.
Jag kan inte sluta gråta och har ingen vettig utväg.
Ska ringa 21an imorn, för jag ska ha mina tabletter.
Tror jag.
Jag vet inte längre. Jag vet verkligen ingenting.
Kan någon pausa? snälla..
Jag hinner inte med mig själv längre.
Jag orkar inte behöva flänga fram och tillbaks för att få tag i hjälpen.
Jag orkar inte tro att allt ska ordna sig för att nästa dag bryta ihop igen.
...
Jag orkar inte.
Jag kan inte.
...Jag vill inte.
Och jag orkar inte med att kanske behöva må kasst i en månad pga medicin.
Jag orkar inte höra mer skit.
Från nån.
Framför allt orkar jag inte känna som jag gör.
Jag kan inte sluta gråta och har ingen vettig utväg.
Ska ringa 21an imorn, för jag ska ha mina tabletter.
Tror jag.
Jag vet inte längre. Jag vet verkligen ingenting.
Kan någon pausa? snälla..
Jag hinner inte med mig själv längre.
Tuesday 26 October 2010
I'm pissed off... and hurt.
för det första...!
alla föddes inte med en silversked uppkörd i sitt vackra lilla anus vet du.
JA, JAG GÅR PÅ SOC.
your problem is?
aha...
jag är en parasit på samhället?
jag drar inte mitt strå till stacken?
jag gör mig inte förtjänt av pengarna jag får?
right.
du tror du är så märkvärdig som har ett jobb.
well, guess what!?
det är inte alla som är kapabla till att jobba som du gör.
det finns de som är sjuka, fysiskt eller psykiskt vilket hindrar dem från att ha ett vanligt jobb.
jag orkar inte gå in på just min situation, för den har jag redan skrivit om massor.
jag säger bara att du borde verkligen tänka efter innan du öppnar käften.
för som jag tolkat dig idag skulle du tycka det var rätt åt mig att bo på gatan...
well, hjälper du mig packa?
det är ju såna som du som har makten här.
...and people wonder why I wanna leave..?
ikväll var du droppen som fick bägaren att rinna över.
hoppas du är stolt.
idiot.
alla föddes inte med en silversked uppkörd i sitt vackra lilla anus vet du.
JA, JAG GÅR PÅ SOC.
your problem is?
aha...
jag är en parasit på samhället?
jag drar inte mitt strå till stacken?
jag gör mig inte förtjänt av pengarna jag får?
right.
du tror du är så märkvärdig som har ett jobb.
well, guess what!?
det är inte alla som är kapabla till att jobba som du gör.
det finns de som är sjuka, fysiskt eller psykiskt vilket hindrar dem från att ha ett vanligt jobb.
jag orkar inte gå in på just min situation, för den har jag redan skrivit om massor.
jag säger bara att du borde verkligen tänka efter innan du öppnar käften.
för som jag tolkat dig idag skulle du tycka det var rätt åt mig att bo på gatan...
well, hjälper du mig packa?
det är ju såna som du som har makten här.
...and people wonder why I wanna leave..?
ikväll var du droppen som fick bägaren att rinna över.
hoppas du är stolt.
idiot.
en himmelsk drog...
"...Och då kommer känslan, den smygande känslan... Den enda jag inte rår på. Då stänger jag själen, klämmer ihjäl den, hittar en himmelsk drog. Och då kommer känslan, är jag den enda som aldrig förstår?"
Började min morgon med tårar.
Ringde till mamma.
Jag vet inte ens om vi kom fram till något.
Jag vet bara att jag grät.
Mycket.
För allt känns så äckligt hopplöst nu.
Jag är sjuk.
Jag behöver egentligen ligga hemma i sängen och vila (men vad gör det för nytta, egentligen? .__. det är ju alltid såhär)
Men jag har press på mig.
Vi måste ha pengarna från Soc.
Och det betyder att jag inte har tid att vara sjuk.
Jag går under.
Det är en ond cirkel och jag vet inte hur jag ska orka med det här längre.
Idag har jag haft nära till tårarna hela tiden... och det känns inte som att det kommer gå över någon gång snart...
Jag har ont i huvudet.
Ont i själen.
Men det ger inte sjukintyg...
Inget i mitt mående, varken psykiskt eller fysiskt kan ge mig intyg.
Det är som ett ändlöst fall.
Ett bottenlöst hål.
Men jag är rädd att det ska dyka upp en botten.
Att smällen mot marken blir för mycket att ta.
Jag är livrädd över att vara förlorad.
Jag känner hur jag glider iväg mer och mer...
Tynar bort.
Where did I go?
Den ni känner.
Den jag lyckades bli på två år...
Den jag t.o.m kunde vara stolt över...
Vart tog hon vägen?
I lost myself in my pain.
Jag kvävs av det döda skalet som föreställer mig...
Och jag är rädd.
Varför?
Allt jag får är frågetecken...
Finns det inga svar?
... öppenvården imorgon... vid klockan 11.
.__.
Började min morgon med tårar.
Ringde till mamma.
Jag vet inte ens om vi kom fram till något.
Jag vet bara att jag grät.
Mycket.
För allt känns så äckligt hopplöst nu.
Jag är sjuk.
Jag behöver egentligen ligga hemma i sängen och vila (men vad gör det för nytta, egentligen? .__. det är ju alltid såhär)
Men jag har press på mig.
Vi måste ha pengarna från Soc.
Och det betyder att jag inte har tid att vara sjuk.
Jag går under.
Det är en ond cirkel och jag vet inte hur jag ska orka med det här längre.
Idag har jag haft nära till tårarna hela tiden... och det känns inte som att det kommer gå över någon gång snart...
Jag har ont i huvudet.
Ont i själen.
Men det ger inte sjukintyg...
Inget i mitt mående, varken psykiskt eller fysiskt kan ge mig intyg.
Det är som ett ändlöst fall.
Ett bottenlöst hål.
Men jag är rädd att det ska dyka upp en botten.
Att smällen mot marken blir för mycket att ta.
Jag är livrädd över att vara förlorad.
Jag känner hur jag glider iväg mer och mer...
Tynar bort.
Where did I go?
Den ni känner.
Den jag lyckades bli på två år...
Den jag t.o.m kunde vara stolt över...
Vart tog hon vägen?
I lost myself in my pain.
Jag kvävs av det döda skalet som föreställer mig...
Och jag är rädd.
Varför?
Allt jag får är frågetecken...
Finns det inga svar?
... öppenvården imorgon... vid klockan 11.
.__.
Sunday 24 October 2010
???
Jaha...
Man sitter och pratar med en gammal barndomsvän och liksom tar ikapp allt som hänt sen man snackades vid sist... det kommer fram att jag ska börja med någon medicin för att komma på fötter igen och vips så är "hejdå" för människan är så anti sånt. Anti att man tar hjälp på det sättet. Tycker man är feg som trycker undan allt och pillrar bort måendet. Kallar mig pillertrillare och förklarar att mig tänker han inte träffa, säger åt mig att ha ett bra liv mer eller mindre and that's that.
Vet ni vad som händer i mitt huvud då?
Tankar. Tankar händer och tankar tar över, får mig att tro att jag kommer bli lämnad om jag gör det här.
Jag har varit anti också.
Vägrat ta tabletter för något.
Men har nu insett att lite hjälp på vägen är det smartaste just nu.
Jag vet inte än om det kommer ändra mig, döva mig på ett sätt jag inte tycker om.
Isf fortsätter jag självklart inte.
Men jag tar inte tabletter för att trycka undan allt.
Jag tar de för att vara stabil nog ATT ta itu med saker, gå igenom, bearbeta.
Så jag kan leva igen.
Så jag kan slippa det värsta av mina dalar i måendet.
Ska det dock kosta mig vänner fortsätter jag hellre att skära sönder mig.
Ursäkta att jag är så avskalad i mitt språk nu, men vad är det här?
Seriöst?
Har känt människan sen vi var 3-4 år...
Och för en sån här sak... sägs vänskapen upp?
Ni behöver inte komma med kommentarer som "du vet vilka som är äkta vänner, som står kvar oavsett" för jag vill inte höra det nu.
Jag vill inte bli sedd som någon som medicinerar bort ett mående och skuttar omkring och har fakead happiness som en daglig grej...
Jag vill bara känna mig stabil igen.
Inte behöva gå ner i depressionen som gör att jag inte kan göra annat än skada mig själv.
Är det fegt?
Jag vet inte längre... Jag vet inte och jag är arg. Ledsen.
Jag vet inte ens på vem längre, men jag lär ta ut det på mig själv.... as always.
Man sitter och pratar med en gammal barndomsvän och liksom tar ikapp allt som hänt sen man snackades vid sist... det kommer fram att jag ska börja med någon medicin för att komma på fötter igen och vips så är "hejdå" för människan är så anti sånt. Anti att man tar hjälp på det sättet. Tycker man är feg som trycker undan allt och pillrar bort måendet. Kallar mig pillertrillare och förklarar att mig tänker han inte träffa, säger åt mig att ha ett bra liv mer eller mindre and that's that.
Vet ni vad som händer i mitt huvud då?
Tankar. Tankar händer och tankar tar över, får mig att tro att jag kommer bli lämnad om jag gör det här.
Jag har varit anti också.
Vägrat ta tabletter för något.
Men har nu insett att lite hjälp på vägen är det smartaste just nu.
Jag vet inte än om det kommer ändra mig, döva mig på ett sätt jag inte tycker om.
Isf fortsätter jag självklart inte.
Men jag tar inte tabletter för att trycka undan allt.
Jag tar de för att vara stabil nog ATT ta itu med saker, gå igenom, bearbeta.
Så jag kan leva igen.
Så jag kan slippa det värsta av mina dalar i måendet.
Ska det dock kosta mig vänner fortsätter jag hellre att skära sönder mig.
Ursäkta att jag är så avskalad i mitt språk nu, men vad är det här?
Seriöst?
Har känt människan sen vi var 3-4 år...
Och för en sån här sak... sägs vänskapen upp?
Ni behöver inte komma med kommentarer som "du vet vilka som är äkta vänner, som står kvar oavsett" för jag vill inte höra det nu.
Jag vill inte bli sedd som någon som medicinerar bort ett mående och skuttar omkring och har fakead happiness som en daglig grej...
Jag vill bara känna mig stabil igen.
Inte behöva gå ner i depressionen som gör att jag inte kan göra annat än skada mig själv.
Är det fegt?
Jag vet inte längre... Jag vet inte och jag är arg. Ledsen.
Jag vet inte ens på vem längre, men jag lär ta ut det på mig själv.... as always.
Friday 22 October 2010
?
allt jag gör är ju tydligen bara fel.
men visst, gå några steg i mina skor så får vi se hur bra du klarar av det.
vad hände med förståelsen?
vill bara bli lämnad ifred nu.
men visst, gå några steg i mina skor så får vi se hur bra du klarar av det.
vad hände med förståelsen?
vill bara bli lämnad ifred nu.
Fredag... var det nåt man skulle se fram emot eller?
Jag är på uruselt humör idag.
Huvudet gör ont, halsen gör ont, hela kroppen gör ont och jag vill inte vara vaken, men kan inte heller sova.
Det är fredag, och jag bryr mig inte ett piss.
Jag vill inte kolla på TV...inte kolla på film... orkar inte sitta vid datorn egentligen men det finns verkligen INGENTING att göra.
Känner mig instängd i den här lägenheten och det finns aldrig något personal space.
Var helt säker på att det skulle fungera asbra att bo två här, men inser mer och mer att ett extra rum skulle innebära så himla stor skillnad. Till det bättre, såklart.
Jag har nästan inga pengar, nu igen och tankar kring pengar och oro över hela skiten maler på som världens köttkvarn i mitt huvud.
Vi måste få in mer pengar, för vi kan inte leva på mina 3200 i månaden. Det går inte.
Ronny borde redan vara med i ungdomsgarantin, och därmed få in 1050/månad. Vilket skulle underlätta otroligt mycket. Men jag vet inte varför inget händer på den fronten.
Blir snart galen på allting.
Jag mår skit men kan inte prata med min omgivning om det.
Min psykoterapeut bekräftar bara mina tankar om att jag hittar på min sjukdom vilket får mig att må ännu sämre, för jag mår ju kasst. I kroppen. ELLER?!
Jag vet ingenting längre.
Jag vet inte ens hur jag ska kunna åka till Borås utan att förlora mina pengar... För jag går på Slussen... Kan man ta ledigt ifrån det?
Får trycka i mig massa huvudvärkstabletter och sätta mig i duschen en timme eller nåt.
Först ska jag äta något dock.
Jag äcklas av köket.
Äcklas av lägenheten i allmänhet. Det går inte att hålla rent, oh då skiter man i att städa.
Hållbart? NEJ.
Men jag orkar inte vara den som tjatar om att det ska städas.
Kan andra leva såhär så fine, jag är på bristningsgränsen.
Ge hit tabletterna någon gång så jag kan få lite artificiell happiness.
För som det är nu... äe.
och jag vill ha pengar, att lägga på mig själv.
kan man inte pausa världen ett tag? så jag hinner ikapp mig själv igen?
piss off.
Huvudet gör ont, halsen gör ont, hela kroppen gör ont och jag vill inte vara vaken, men kan inte heller sova.
Det är fredag, och jag bryr mig inte ett piss.
Jag vill inte kolla på TV...inte kolla på film... orkar inte sitta vid datorn egentligen men det finns verkligen INGENTING att göra.
Känner mig instängd i den här lägenheten och det finns aldrig något personal space.
Var helt säker på att det skulle fungera asbra att bo två här, men inser mer och mer att ett extra rum skulle innebära så himla stor skillnad. Till det bättre, såklart.
Jag har nästan inga pengar, nu igen och tankar kring pengar och oro över hela skiten maler på som världens köttkvarn i mitt huvud.
Vi måste få in mer pengar, för vi kan inte leva på mina 3200 i månaden. Det går inte.
Ronny borde redan vara med i ungdomsgarantin, och därmed få in 1050/månad. Vilket skulle underlätta otroligt mycket. Men jag vet inte varför inget händer på den fronten.
Blir snart galen på allting.
Jag mår skit men kan inte prata med min omgivning om det.
Min psykoterapeut bekräftar bara mina tankar om att jag hittar på min sjukdom vilket får mig att må ännu sämre, för jag mår ju kasst. I kroppen. ELLER?!
Jag vet ingenting längre.
Jag vet inte ens hur jag ska kunna åka till Borås utan att förlora mina pengar... För jag går på Slussen... Kan man ta ledigt ifrån det?
Får trycka i mig massa huvudvärkstabletter och sätta mig i duschen en timme eller nåt.
Först ska jag äta något dock.
Jag äcklas av köket.
Äcklas av lägenheten i allmänhet. Det går inte att hålla rent, oh då skiter man i att städa.
Hållbart? NEJ.
Men jag orkar inte vara den som tjatar om att det ska städas.
Kan andra leva såhär så fine, jag är på bristningsgränsen.
Ge hit tabletterna någon gång så jag kan få lite artificiell happiness.
För som det är nu... äe.
och jag vill ha pengar, att lägga på mig själv.
kan man inte pausa världen ett tag? så jag hinner ikapp mig själv igen?
piss off.
Wednesday 20 October 2010
Keep rollin'...
Limp Bizkit - Rollin'
för nostalgins skull :)
Sitter som vanligt vid "min" dator i hörnet på Slussen.
Idag var det dock om möjligt ännu segare att ta sig upp...
Jag kunde inte prata, min röst var helt borta och halsen gjorde ont.
Inte sån hemsk smärta man kan känna när man sväljer, men någon sorts ihärdig värk :/ inte kul alls!
Efter en del velande hit och dit gjorde jag mig iordning iaf...
Lyckades på något sätt göra mig själv presentabel...även om håret lockade sig så fort jag gick ut i den fuktiga morgonluften :/ rakpermanentar snart alltså >:(
Gick en liten bit och var på gränsen att vända om och lägga mig i sängen igen, blev lite sen men jag kom hit iaf.
Nu känner jag mig riktigt seg, febrig och har ont i huvudet och halsen.
Jag kanske är dålig på att lyssna på min kropp?
Idag kanske är en sån dag då jag borde stannat hemma... för jag skulle inte förvånas om det förvärras nu eftersom jag är igång...
Får se hur det känns efter frukosten som är typ nu...
Ska till Nygatan idag... får se om de kommit någonvart med läkarkontakten...
Har inte skadat mig sen i fredags iaf... och jag hoppas det var den sista svackan på det sättet iaf.
Aja, jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag, kan inte fokusera på något direkt... lunchen idag blir nudlar .__. brödet hade börjat mögla :/ så typiskt.
jag måste ha en större frys, för det här går inte!! usch.
Åh, The Mars Volta :')
Det blir perfekt musik för resten av dagen.
Ska försöka blogga på vt.se sen också...
Fick inte alls mycket respons på mina lila tankar där igår... meeen...
Hoppas jag får med mig några till som bär lila den 27e.
Kärlek till er.
OCH PUSS TILL RONNY.
Som jag ska ringa och väcka nu :)
för nostalgins skull :)
Sitter som vanligt vid "min" dator i hörnet på Slussen.
Idag var det dock om möjligt ännu segare att ta sig upp...
Jag kunde inte prata, min röst var helt borta och halsen gjorde ont.
Inte sån hemsk smärta man kan känna när man sväljer, men någon sorts ihärdig värk :/ inte kul alls!
Efter en del velande hit och dit gjorde jag mig iordning iaf...
Lyckades på något sätt göra mig själv presentabel...även om håret lockade sig så fort jag gick ut i den fuktiga morgonluften :/ rakpermanentar snart alltså >:(
Gick en liten bit och var på gränsen att vända om och lägga mig i sängen igen, blev lite sen men jag kom hit iaf.
Nu känner jag mig riktigt seg, febrig och har ont i huvudet och halsen.
Jag kanske är dålig på att lyssna på min kropp?
Idag kanske är en sån dag då jag borde stannat hemma... för jag skulle inte förvånas om det förvärras nu eftersom jag är igång...
Får se hur det känns efter frukosten som är typ nu...
Ska till Nygatan idag... får se om de kommit någonvart med läkarkontakten...
Har inte skadat mig sen i fredags iaf... och jag hoppas det var den sista svackan på det sättet iaf.
Aja, jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag, kan inte fokusera på något direkt... lunchen idag blir nudlar .__. brödet hade börjat mögla :/ så typiskt.
jag måste ha en större frys, för det här går inte!! usch.
Åh, The Mars Volta :')
Det blir perfekt musik för resten av dagen.
Ska försöka blogga på vt.se sen också...
Fick inte alls mycket respons på mina lila tankar där igår... meeen...
Hoppas jag får med mig några till som bär lila den 27e.
Kärlek till er.
OCH PUSS TILL RONNY.
Som jag ska ringa och väcka nu :)
Tuesday 19 October 2010
Maggot Brain - Funkadelic
Jag fryser. Mycket. Och jag är known to be ett mänskligt element...
Då är det illa.
Men det är faktiskt mitten av oktober, och att sitta i bara tshirt är inte så smart...
Men grejen är att jag inte har någon munkjacka... Jag har en väldigt tunn svart som är sliten... Och sen typ 3 enorma oversize munkjackor som jag inte kan ha min jacka över...
BLÄÄÄ.
Dessutom har jag lite ont i halsen idag, och känner mig inte riktigt på topp, så det skulle inte förvåna mig om jag håller på att dra på mig världens förkylning nu eller nåt.
Hoppas inte det... Jag orkar inte ligga hemma och vara sjuk mer.
Däremot ligga hemma och sova ut... det skulle man inte tacka nej till!
Blev typ 5,5 timmars sömn i natt, vilket är alldeles för lite, men det blir så.
Haha, jag är så dubbelmoral ibland för igår bloggade jag om att man inte ska offra sin sömn...
Practise what you preach...
Så var det ja.
Alltså, det är inte så att jag inte får saker gjorda, men jag skulle behöva typ 6 timmars sömn varje natt för att inte i princip kollapsa när jag kommer hem.
Idag ska jag förbi dansen en sväng, kolla vad dom pysslar med :)
Ska försöka hinna träffa Emma en stund idag också! Var så himla länge sen, men vi får se om hon orkar och sådär efter skolan.
Maggot Brain är väldigt lik en låt med John Frusciante... som jag inte kommer på namnet på just nu.... ööh... *kollar spotify* Before The Beginning såklart! :P
Länkar båda här och här så kan ni avgöra själva ;) (spotify-länkar för övrigt)
En riktigt varm dusch skulle inte sitta fel, och något gott att äta ikväll... Vet dock inte vad jag ska hitta på.... hm. Känns som det alltid blir typ samma... får kolla lite recept.
Myes... lunch om en halvtimme, och så måste jag lämna in papper till soc! viktigt, viktigt!
Det börjar dra ihop sig .... Borås väntar 2-7 november :D och måndagen efter fyller jag 19. Återstår att se om det ska firas mer än i Borås... well well...
That's all folks! :)
Då är det illa.
Men det är faktiskt mitten av oktober, och att sitta i bara tshirt är inte så smart...
Men grejen är att jag inte har någon munkjacka... Jag har en väldigt tunn svart som är sliten... Och sen typ 3 enorma oversize munkjackor som jag inte kan ha min jacka över...
BLÄÄÄ.
Dessutom har jag lite ont i halsen idag, och känner mig inte riktigt på topp, så det skulle inte förvåna mig om jag håller på att dra på mig världens förkylning nu eller nåt.
Hoppas inte det... Jag orkar inte ligga hemma och vara sjuk mer.
Däremot ligga hemma och sova ut... det skulle man inte tacka nej till!
Blev typ 5,5 timmars sömn i natt, vilket är alldeles för lite, men det blir så.
Haha, jag är så dubbelmoral ibland för igår bloggade jag om att man inte ska offra sin sömn...
Practise what you preach...
Så var det ja.
Alltså, det är inte så att jag inte får saker gjorda, men jag skulle behöva typ 6 timmars sömn varje natt för att inte i princip kollapsa när jag kommer hem.
Idag ska jag förbi dansen en sväng, kolla vad dom pysslar med :)
Ska försöka hinna träffa Emma en stund idag också! Var så himla länge sen, men vi får se om hon orkar och sådär efter skolan.
Maggot Brain är väldigt lik en låt med John Frusciante... som jag inte kommer på namnet på just nu.... ööh... *kollar spotify* Before The Beginning såklart! :P
Länkar båda här och här så kan ni avgöra själva ;) (spotify-länkar för övrigt)
En riktigt varm dusch skulle inte sitta fel, och något gott att äta ikväll... Vet dock inte vad jag ska hitta på.... hm. Känns som det alltid blir typ samma... får kolla lite recept.
Myes... lunch om en halvtimme, och så måste jag lämna in papper till soc! viktigt, viktigt!
Det börjar dra ihop sig .... Borås väntar 2-7 november :D och måndagen efter fyller jag 19. Återstår att se om det ska firas mer än i Borås... well well...
That's all folks! :)
Sunday 17 October 2010
Sunday bloody Sunday...
Klockan är 09:07 och jag har varit vaken i typ 40 minuter...
Varför? hemligt... än så länge. Men det är en sak som ska göras idag, så jag ska göra kaffe, få upp min bättre hälft ;P och se till att vi får i oss frukost!
Duscha får jag göra ikväll, så det blir väl att fixa till håret somehow så det ser OK ut... typ.
Det är kallt! som sjutton.
Hatar det :(
Och min jacka är dum, för jag kan inte ha en tjocktröja under den... den sitter bäst om jag bara har en tshirt. DÅ FRYSER MAN JU.
och det är den enda jackan jag har.... LAME.
mössa o halsduk o vantar finns det gott om iaf.
dock vill vi båda använda min röda mössa vissa dagar...
måste verkligen hitta en svart igen :O
när jag vaknar på morgonen nu mer är jag alltid ashungrig. vilket är väldigt weird.
och jag gillar inte att jag börjat äta mer sen jag flyttade hemifrån.
förr blev jag alltdid mätt på så små portioner.... och nu äter vi (enligt oss båda..OCH mamma) riktigt stora portioner :S
och eftersom jag inte rör på mig ett piss stiger siffrorna på vågen hela tiden och jag dampar snart ur.
igår, lördag, exakt en vecka senare lyckades jag gå 1 dag utan.
och då kommer tvivlet. du vet?
mår jag verkligen så kasst att jag behöver meds?
tänk om det här bara är tillfälligt och att det har gått över nu...?
eller hur.
säger jag nu att allt är bra (vilket vem som helst kan se att det inte är egentligen) kommer det bara skita sig ännu mer.
jag tycker bara inte om att be om hjälp när det inte känns som att jag behöver den lika akut som för någon dag sen.
aja.
frukost var det!
...kanske skriver mer sen, får se om jag hinner... för det ska storstädas här idag!
ha en mysig söndag :3
buhbye :*
Varför? hemligt... än så länge. Men det är en sak som ska göras idag, så jag ska göra kaffe, få upp min bättre hälft ;P och se till att vi får i oss frukost!
Duscha får jag göra ikväll, så det blir väl att fixa till håret somehow så det ser OK ut... typ.
Det är kallt! som sjutton.
Hatar det :(
Och min jacka är dum, för jag kan inte ha en tjocktröja under den... den sitter bäst om jag bara har en tshirt. DÅ FRYSER MAN JU.
och det är den enda jackan jag har.... LAME.
mössa o halsduk o vantar finns det gott om iaf.
dock vill vi båda använda min röda mössa vissa dagar...
måste verkligen hitta en svart igen :O
när jag vaknar på morgonen nu mer är jag alltid ashungrig. vilket är väldigt weird.
och jag gillar inte att jag börjat äta mer sen jag flyttade hemifrån.
förr blev jag alltdid mätt på så små portioner.... och nu äter vi (enligt oss båda..OCH mamma) riktigt stora portioner :S
och eftersom jag inte rör på mig ett piss stiger siffrorna på vågen hela tiden och jag dampar snart ur.
igår, lördag, exakt en vecka senare lyckades jag gå 1 dag utan.
och då kommer tvivlet. du vet?
mår jag verkligen så kasst att jag behöver meds?
tänk om det här bara är tillfälligt och att det har gått över nu...?
eller hur.
säger jag nu att allt är bra (vilket vem som helst kan se att det inte är egentligen) kommer det bara skita sig ännu mer.
jag tycker bara inte om att be om hjälp när det inte känns som att jag behöver den lika akut som för någon dag sen.
aja.
frukost var det!
...kanske skriver mer sen, får se om jag hinner... för det ska storstädas här idag!
ha en mysig söndag :3
buhbye :*
Friday 15 October 2010
Fredag, finally.
Idag ska jag lyssna på Matisyahu (har inte alls snott idén sen jag läste Max blogg eller nåt sånt, nej då) haha :)
Får se om jag hittar en låt jag gillar så länkar jag den här ^^
Är iaf på Slussen idag.
Första veckan jag varit här varenda dag :S
Fast i onsdags var jag bara här på eftermiddagen visserligen men ändå.
Det var sjukt segt att komma upp idag dock, fy sjutton! Ville bara ligga kvar i sängen.
Meeen, jag tog mig hit, och snart är det frukost :) nom!
Igår var jag hos Amanda :D
Det var alldeles för länge sen och vi behövde nog det båda två.
Så himla skönt att bara kunna prata och sitta och sjunga och spela tillsammans.
Den människan är en av de vackraste människorna jag känner, både till insidan och utsidan.
Ett enormt stöd, har varit det sen första gången vi umgicks hos Bambi i 1an och är det oavsett vad som händer. Finns inte många människor som hon, som alltid finns där och som inte dömer en om man halkar till och gör misstag.
Hon hjälpte mig ur mitt självskadeträsk förra gången och jag fick massa bra tips igår, det känns skönt att ha någon som har varit där själv liksom. Hon är levande bevis på att man kan ta sig ur ett dött skal och ha ett rikt liv. Önskar bara det fanns mer jag kunde göra för henne, kommer aldrig kunna tacka henne nog för all kärlek och vänskap hon ger mig. Älskar dig Amanda! Don't you dare forget it.
Hahaha, åh, jag hoppas nästan det som hände igår filmades av någon hemlig övervakningskamera alltså! xD
Vi satt och pratade om musik och filmer och så helt plöstligt ropar Amanda till "Men Bexy!! MIN TVÄTT!!!!!!" ... vi sprang ner, glömde låsa dörren till hennes lägenhet och kom in i tvättstugan för att upptäcka att det är väldigt låst in till torkrummet, och "blipsaken" öppnade inte dörren heller.... Hon kollade om tidigaste tvättiden imorgon (idag alltså) var ledig, men det var den inte... panik panik panik! Vad gör man i en sån situation?! Jag föreslog att hon skulle skriva en lapp och se till att vara där när tvättiden började på morgonen så hon bara kunde ninja in och hämta sin tvätt... Men det var för pinsamt... Så (och det här är sant, jag kunde dock knappt tro det själv.... hahaha) Amanda bestämmer sig för att hon ska klättra över då det är öppet en bit ovanför dörren... Det var alltså dörr, en bit vägg upp mot taket men ca 40-50 cm öppet innan taket... det satt en hylla nära dörren, så planen var att klättra upp på hyllan, sen handtaget på dörren och sen skulle jag skjuta på... xD vi inser rätt snart att det inte kommer funka och jag är helt övertygad om att hon kommer slå ihjäl sig om hon ska hoppa ner på andra sidan.... vi ser en soptunna på hjul som går till typ midjehöjd, så vi rullar dit den och jag håller i så den inte åker iväg och Amanda hittar en mopphink som hon vänder uppochner för att kunna ta sig upp på soptunnan och klättrar alltså upp.... bara det kändes helt insane. Hon står på tå och kan se ner över andra sidan men kan inte häva sig upp så vi tänkte att det kanske går att öppna innifrån med något långt... jag ger henne moppen... Så hon står där, på en soptunna...på tå... och försöker få upp en dörr med en golvmopp xD det var så sjukt så jag var tvungen att ta en bild.... HAHAH. Iaf, låset på den sidan dörren är ett sånt man måste vrida samtidigt som man trycker ner handtaget... Så hon trycker med moppen och jag trycker ner handtaget från utsidan.. Tror det var tredje försöket...och vi lyckades. SERIÖST. Hur går nåt sånt ens till?! xD Vi satte moppen i dörröppningen då det var en sån som stängs automatiskt... Amanda hoppar ner från soptunnan och vi hämtar tvätten.... Det var sjukt och jag stod seriöst och bara gapade xD Äe shit.... Det var helt WTF. Men det är sånt man får uppleva med den galningen ;) HAHAHA.
Det var en underbar kväll iaf!
Och vi åt hennes laxsås med pasta :D
Och tog en macka och te på kvällen...OCH blåbärs soyghurt. NOM. Seriöst, så himla gott D:
Tobbe är tydligen i Viken i helgen, så det lär ju bli någon form av fest ikväll skulle jag tro :)
Mamma kommer in till stan i eftermiddag också, så ska det handlas på Willy:s :) Kan behövas... :P haha.
Annars har jag inget direkt planerat i helgen så man får se vad som händer typ :)
Matisyahu var inget för mig... Faktiskt. Absolut inte på rätt humör för hans musik, men men... Haha...
Vill ändå länka en låt... Så i tribute till Amanda blir det den här...! Enjoy ;)
Talking Heads – Psycho Killer - 2005 Remastered Album Version
Får se om jag hittar en låt jag gillar så länkar jag den här ^^
Är iaf på Slussen idag.
Första veckan jag varit här varenda dag :S
Fast i onsdags var jag bara här på eftermiddagen visserligen men ändå.
Det var sjukt segt att komma upp idag dock, fy sjutton! Ville bara ligga kvar i sängen.
Meeen, jag tog mig hit, och snart är det frukost :) nom!
Igår var jag hos Amanda :D
Det var alldeles för länge sen och vi behövde nog det båda två.
Så himla skönt att bara kunna prata och sitta och sjunga och spela tillsammans.
Den människan är en av de vackraste människorna jag känner, både till insidan och utsidan.
Ett enormt stöd, har varit det sen första gången vi umgicks hos Bambi i 1an och är det oavsett vad som händer. Finns inte många människor som hon, som alltid finns där och som inte dömer en om man halkar till och gör misstag.
Hon hjälpte mig ur mitt självskadeträsk förra gången och jag fick massa bra tips igår, det känns skönt att ha någon som har varit där själv liksom. Hon är levande bevis på att man kan ta sig ur ett dött skal och ha ett rikt liv. Önskar bara det fanns mer jag kunde göra för henne, kommer aldrig kunna tacka henne nog för all kärlek och vänskap hon ger mig. Älskar dig Amanda! Don't you dare forget it.
Hahaha, åh, jag hoppas nästan det som hände igår filmades av någon hemlig övervakningskamera alltså! xD
Vi satt och pratade om musik och filmer och så helt plöstligt ropar Amanda till "Men Bexy!! MIN TVÄTT!!!!!!" ... vi sprang ner, glömde låsa dörren till hennes lägenhet och kom in i tvättstugan för att upptäcka att det är väldigt låst in till torkrummet, och "blipsaken" öppnade inte dörren heller.... Hon kollade om tidigaste tvättiden imorgon (idag alltså) var ledig, men det var den inte... panik panik panik! Vad gör man i en sån situation?! Jag föreslog att hon skulle skriva en lapp och se till att vara där när tvättiden började på morgonen så hon bara kunde ninja in och hämta sin tvätt... Men det var för pinsamt... Så (och det här är sant, jag kunde dock knappt tro det själv.... hahaha) Amanda bestämmer sig för att hon ska klättra över då det är öppet en bit ovanför dörren... Det var alltså dörr, en bit vägg upp mot taket men ca 40-50 cm öppet innan taket... det satt en hylla nära dörren, så planen var att klättra upp på hyllan, sen handtaget på dörren och sen skulle jag skjuta på... xD vi inser rätt snart att det inte kommer funka och jag är helt övertygad om att hon kommer slå ihjäl sig om hon ska hoppa ner på andra sidan.... vi ser en soptunna på hjul som går till typ midjehöjd, så vi rullar dit den och jag håller i så den inte åker iväg och Amanda hittar en mopphink som hon vänder uppochner för att kunna ta sig upp på soptunnan och klättrar alltså upp.... bara det kändes helt insane. Hon står på tå och kan se ner över andra sidan men kan inte häva sig upp så vi tänkte att det kanske går att öppna innifrån med något långt... jag ger henne moppen... Så hon står där, på en soptunna...på tå... och försöker få upp en dörr med en golvmopp xD det var så sjukt så jag var tvungen att ta en bild.... HAHAH. Iaf, låset på den sidan dörren är ett sånt man måste vrida samtidigt som man trycker ner handtaget... Så hon trycker med moppen och jag trycker ner handtaget från utsidan.. Tror det var tredje försöket...och vi lyckades. SERIÖST. Hur går nåt sånt ens till?! xD Vi satte moppen i dörröppningen då det var en sån som stängs automatiskt... Amanda hoppar ner från soptunnan och vi hämtar tvätten.... Det var sjukt och jag stod seriöst och bara gapade xD Äe shit.... Det var helt WTF. Men det är sånt man får uppleva med den galningen ;) HAHAHA.
Det var en underbar kväll iaf!
Och vi åt hennes laxsås med pasta :D
Och tog en macka och te på kvällen...OCH blåbärs soyghurt. NOM. Seriöst, så himla gott D:
Tobbe är tydligen i Viken i helgen, så det lär ju bli någon form av fest ikväll skulle jag tro :)
Mamma kommer in till stan i eftermiddag också, så ska det handlas på Willy:s :) Kan behövas... :P haha.
Annars har jag inget direkt planerat i helgen så man får se vad som händer typ :)
Matisyahu var inget för mig... Faktiskt. Absolut inte på rätt humör för hans musik, men men... Haha...
Vill ändå länka en låt... Så i tribute till Amanda blir det den här...! Enjoy ;)
Talking Heads – Psycho Killer - 2005 Remastered Album Version
Wednesday 13 October 2010
emptiness.
Ja, inlägget får heta så. Och det är allt jag tänker dela med mig av hur jag mår och är just nu.
Eller okej, kan säga att det har varit en hemsk dag med ångest och skit.
Men jag är på Slussen nu, fick bli ett eftermiddagspass iaf.
Och jag har uppdaterat min blogg på vt.se
....såååå.....
Jag tänkte försöka skriva något trevligt här med.
Blir säkert krystat och fake, men jag vill inte deppa sönder min omvärld bara för att jag går sönder så här mitt i den vackra hösten....
So...
Jag har fått min tid här förlängd med en månad, vilket känns underbart! Jag skulle gärna vara här längre än så. Bli en av Slussarna liksom. Men det kanske inte är rätt grej för mig heller, I dunno.
Hoppas peppet inför en folkhögskola ska hitta tillbaks... eller ja, pepp för något alls egentligen.
Fast ok, en sak ser jag verkligen fram emot! Och det är våran kommande Boråsvistelse :)
Det kommer bli skönt att komma ifrån Vvik och hitta på massa skojigt i en större stad ^^
Sen är det födelsedagar och sånt på gång, så det gäller att planera noga med pengarna så det räcker till...!
Fattar inte...
Jag får alltid ont i öronen av hörlurar.... inte såna in-ear, utan kåpor liksom... Kan aldrig ha dem särskilt länge och det blir ofta lock för öronen.... eller iaf ett av dem... wtf ? T___T
På söndag ska jag försöka ta mig till Mejeriet och se Emelie rocka loss också! :D
Nästa tisdag tänkte jag besöka Östra och kolla in dansen... saknar det något otroligt! :(
Igår blev det lite shopping... lyckan var dock kortvarig för jag är så dum så jag tror saker ska passa när jag VET att jag inte har rätt kroppsform... får se om det går att göra om skiten så det går att ha utan att man plågas...
Och så hittade jag en tshirt (lila med lite rosa detaljer) till Ronny som passade asbra ^^ wiie!
Torsdag imorgon, och sen är helgen här!
Får sen vad den innehåller.... men jag har my mind set på en sak iaf. Sen om det blir så eller inte lär vi märka.
Det måste lagas mat idag....och jag har ingen inspiration...alls...
Är inte ens sugen på något :S INTE OKEJ.
Aja... får bli något lätt iaf, för jag har inte ork till komplicerad mat idag.
sådär ja... UPPDATERAT OCH GLÄTTIGT!
Ni älskar't.
-.-
Eller okej, kan säga att det har varit en hemsk dag med ångest och skit.
Men jag är på Slussen nu, fick bli ett eftermiddagspass iaf.
Och jag har uppdaterat min blogg på vt.se
....såååå.....
Jag tänkte försöka skriva något trevligt här med.
Blir säkert krystat och fake, men jag vill inte deppa sönder min omvärld bara för att jag går sönder så här mitt i den vackra hösten....
So...
Jag har fått min tid här förlängd med en månad, vilket känns underbart! Jag skulle gärna vara här längre än så. Bli en av Slussarna liksom. Men det kanske inte är rätt grej för mig heller, I dunno.
Hoppas peppet inför en folkhögskola ska hitta tillbaks... eller ja, pepp för något alls egentligen.
Fast ok, en sak ser jag verkligen fram emot! Och det är våran kommande Boråsvistelse :)
Det kommer bli skönt att komma ifrån Vvik och hitta på massa skojigt i en större stad ^^
Sen är det födelsedagar och sånt på gång, så det gäller att planera noga med pengarna så det räcker till...!
Fattar inte...
Jag får alltid ont i öronen av hörlurar.... inte såna in-ear, utan kåpor liksom... Kan aldrig ha dem särskilt länge och det blir ofta lock för öronen.... eller iaf ett av dem... wtf ? T___T
På söndag ska jag försöka ta mig till Mejeriet och se Emelie rocka loss också! :D
Nästa tisdag tänkte jag besöka Östra och kolla in dansen... saknar det något otroligt! :(
Igår blev det lite shopping... lyckan var dock kortvarig för jag är så dum så jag tror saker ska passa när jag VET att jag inte har rätt kroppsform... får se om det går att göra om skiten så det går att ha utan att man plågas...
Och så hittade jag en tshirt (lila med lite rosa detaljer) till Ronny som passade asbra ^^ wiie!
Torsdag imorgon, och sen är helgen här!
Får sen vad den innehåller.... men jag har my mind set på en sak iaf. Sen om det blir så eller inte lär vi märka.
Det måste lagas mat idag....och jag har ingen inspiration...alls...
Är inte ens sugen på något :S INTE OKEJ.
Aja... får bli något lätt iaf, för jag har inte ork till komplicerad mat idag.
sådär ja... UPPDATERAT OCH GLÄTTIGT!
Ni älskar't.
-.-
Tuesday 12 October 2010
blöh.
kanske är folk som undrar vad sjutton mitt problem är... ^^
det här har jag fått skriva ihop på slussen, delar med er.
sen får ni kommentera/tycka/tänka vad ni vill.
jag vill bara ha svar.
3 år av feber
En sjukdomshistoria
Jag vet inte än om det är jag som kommer att läsa upp det här, om det kommer ses av andras ögon eller om det kommer att ligga och damma i lådan med bortglömda dokument… Men jag tänker uttrycka mig på det enligt mig bästa sättet: Genom skrift. Berättande skrift, för att ge en inblick i något som aldrig har blivit förstått… Hittills.
Jag vet inte hur det började, eller varför… Jag har svårt att minnas allt från den tiden, men jag vet att jag var hemma från skolan ofta. Jag var febrig och orkeslös. Det började väl med en dag i veckan. Sen blev det fler och fler. Tillslut var jag borta i princip varannan dag, och jag hängde inte med längre. Jag fick hoppa av, för min hälsa tillät inte att jag höll mig sysselsatt.
Jag gick hemma ett halvår ungefär, vände på dygnet och levde framför dataskärmen. Jag orkade inte med verkligheten för den förstördes hur jag än försökte bemöta den.
Jag sökte mig till vårdcentralen i Gamleby när jag var borta mycket från skolan, och sa att jag hade feber ofta. De tog tester, minns inte exakt för vad men det var lite allt möjligt. Borrelia, sköldkörteln, körtelfeber och de kollade säkerligen blodvärdena också. Inget gav utslag och jag skickades hem med ”ta en Panodil när du känner dig dålig så du i alla fall klarar av skolan”. Jag tyckte inte det var hållbart eller särskilt bra. Missnöjd med svaret jag fått och med känslan av att ingen tog mig seriöst blev jag till slut tvungen att hoppa av gymnasiet.
Jag gick som sagt hemma, gjorde i princip ingenting förutom att träffa vänner ibland och ett tag förde jag och min mor feberkurva. Jag tog tempen på morgonen, vid lunch, på eftermiddagen och på kvällen. På morgonen hade jag oftast min normala temp på 36.6, sen pendlade det mellan 37.2-37.6/7. Ska kanske klargöra att jag är trött och orkeslös redan vid 37.2 men har nu fått vänja mig vid det och fungerar därför rätt skapligt de flesta dagarna, dock med begränsningar.
Att gå hemifrån ner till stan gör att jag oftast är genomsvettig, smått desorienterad och riktigt seg i 1-2 timmar framåt.
Jag ska dock återgå till det som var då.
När jag varit hemma, sjuk i ett halvår ungefär drog min mor med mig till vårdcentralen igen. För att faktiskt få träffa min läkare där.
Han gjorde några undersökningar, frågade mig om min psykiska hälsa och jag berättade att det har varit tufft o.s.v., och han tyckte jag skulle försöka reda ut det för det kanske var vad som låg bakom.
Jag funderade på det där och kunde inte komma på något alls som hänt när jag började ha feber ofta som kunde ha varit det som utlöst det… Men det var delvis svaret jag fick, sen fick jag en remiss till en lungröntgen, varför jag fick det förstod jag aldrig riktigt. Kan ha att göra med att jag dumt nog nämnde att jag varit förkyld en längre period och själv tyckte mitt immunförsvar inte var som det skulle alls. Jag har t.ex. nu haft hosta sen början på juni, det kommer och går, men det höll i sig länge i streck. Jag hade även halsfluss som kom tillbaka efter avslutad kur och har lätt för att smittas av förkylningar och halsproblem i allmänhet. De gjorde något test för immunförsvaret och allt var tydligen bra. Vilket då får mig att undra varför jag alltid är sjuk i så fall? Det stämmer ju inte.
Förutom att lägga över mina problem på det psykiska kom de även fram till att jag var allergisk mot gräspollen, björkpollen och gråbo. Helt onödig information i mina öron vid det tillfället eftersom jag ville veta varför jag hade feber HELA TIDEN.
Jag vet inte exakt vad som följde, men jag vet att vad jag än gjorde så begränsades jag av min feber och den blev till slut min identitet. Allt jag gjorde eller fattade beslut om grundades på febern. Den var avgörande helt enkelt.
2008 började jag gymnasiet på nytt och var fast besluten att klara av det.
Jag hade fortfarande kvar min feber och märkte fort att jag inte kunde gå ”normalt” i skolan, så jag fick tenta av kurser hemma då jag kunde ta det lugnt och i min takt. I november någon gång (mot slutet) deppade jag ihop totalt och låg i min säng i mörker i flera dygn utan mänsklig kontakt. Förutom kanske en kvart sammanlagt med mina föräldrar och sporadisk SMS och MSN kontakt med ett fåtal vänner. Jag hade slutat självskada mig lite drygt ett år tidigare med hjälp av BUP men hade inga alternativ att ta till när ångesten blev för mycket att hantera och jag visste inte hur jag skulle hantera något alls längre, så jag bröt ihop och lämnade över allt till mamma och pappa som ringde skolan och förklarade lite fort så jag fick ledigt därifrån. Pappa ringde Unga Vuxna så jag skulle ha någonstans att gå till för att prata. Bussresan in till Västervik den dagen var hemsk och jag trodde knappt jag skulle klara av det. Väl där blev det bara ren besvikelse, jag tyckte inte de lyssnade på mig och allt kändes återigen hopplöst. I december fick jag, genom min syster, komma till öppenvården på Nygatan, och hade sen regelbundna träffar med Yvonne Wirbing som jobbar som psykoterapeut där. Det var även i december som jag höll mig borta från skolan allt mer.
Jag lyckades alltså gå 1an och halva 2an innan jag hoppade av igen. Jag orkade inte mer p.g.a. många olika saker, men febern var en faktor i det hela.
Jag gick hemma ett tag, men det pratades om att jag skulle flytta hemifrån, in till Västervik för att ha bättre chanser att hitta jobb o.s.v.
Den 3e april flyttade jag in i en etta med andrahandskontrakt på Björklundsgatan. När jag flyttat hemifrån och slutat skolan började jag må bättre, psykiskt men även fysiskt. Jag kände inte av febern mycket alls, men jag vet inte om det berodde på att jag inte gjorde något utan mest gick hemma eller om det faktiskt var så att febern ”försvann”. (Hade ingen termometer till hands nämligen, så jag gick på hur jag kände mig dag för dag)
Jag skrev in mig på AF i januari och hade en jobbcoach i tre månader. Allt kändes nytt och spännande och trots att jag var lite småsjuk hit och dit fortsatte jag med mitt liv som om jag var frisk. Jag orkade verkligen inte begränsa mig själv mer. Vilket gav sina konsekvenser, men de tog jag. För jag mådde bättre än jag gjort på länge och det mesta såg ljust ut.
Sen kom möjligheten till en praktikplats på Lysingsbadet i somras, och det är sen dess det har dalat neråt igen.
Jag klarade inte av praktiken då min feber kom tillbaks och jag blev sjuk med halsfluss och allmänt kasst mående. Jag gick sen hemma hela sommaren, var sjuk hit och dit och fick tiden att gå helt enkelt.
Nu går jag på Slussen, har fortfarande kontakt med Yvonne och ska få en läkarkontakt där då allt det här med frågetecken kring min hälsa har deppat ner mig rejält och jag har fallit tillbaks i gamla självdestruktiva mönster.
Det jag vill ha är svar. Svar som inte är ”ta en Panodil”. Svar som ger avslut i det här, för jag orkar inte gå runt och undra mer. Det här måste få ett slut för det skadar allt jag är och gör. Jag kan inte ha en praktikplats, än mindre ett jobb, och med min höga frånvaro som inte kan styrkas av sjukintyg påverkar det min ekonomi då jag går på Soc.
Jag är i ett dödläge och börjar koppla bort allt mer, jag är rädd att jag snart sluter mig helt som förr, och jag har kämpat för mycket för att hamna där igen.
Jag vill komma ur mitt helvete och börja leva.
Jag orkar inte endast existera och nöja mig med tillvaron.
För såhär ska det inte vara.
det här har jag fått skriva ihop på slussen, delar med er.
sen får ni kommentera/tycka/tänka vad ni vill.
jag vill bara ha svar.
3 år av feber
En sjukdomshistoria
Jag vet inte än om det är jag som kommer att läsa upp det här, om det kommer ses av andras ögon eller om det kommer att ligga och damma i lådan med bortglömda dokument… Men jag tänker uttrycka mig på det enligt mig bästa sättet: Genom skrift. Berättande skrift, för att ge en inblick i något som aldrig har blivit förstått… Hittills.
Jag vet inte hur det började, eller varför… Jag har svårt att minnas allt från den tiden, men jag vet att jag var hemma från skolan ofta. Jag var febrig och orkeslös. Det började väl med en dag i veckan. Sen blev det fler och fler. Tillslut var jag borta i princip varannan dag, och jag hängde inte med längre. Jag fick hoppa av, för min hälsa tillät inte att jag höll mig sysselsatt.
Jag gick hemma ett halvår ungefär, vände på dygnet och levde framför dataskärmen. Jag orkade inte med verkligheten för den förstördes hur jag än försökte bemöta den.
Jag sökte mig till vårdcentralen i Gamleby när jag var borta mycket från skolan, och sa att jag hade feber ofta. De tog tester, minns inte exakt för vad men det var lite allt möjligt. Borrelia, sköldkörteln, körtelfeber och de kollade säkerligen blodvärdena också. Inget gav utslag och jag skickades hem med ”ta en Panodil när du känner dig dålig så du i alla fall klarar av skolan”. Jag tyckte inte det var hållbart eller särskilt bra. Missnöjd med svaret jag fått och med känslan av att ingen tog mig seriöst blev jag till slut tvungen att hoppa av gymnasiet.
Jag gick som sagt hemma, gjorde i princip ingenting förutom att träffa vänner ibland och ett tag förde jag och min mor feberkurva. Jag tog tempen på morgonen, vid lunch, på eftermiddagen och på kvällen. På morgonen hade jag oftast min normala temp på 36.6, sen pendlade det mellan 37.2-37.6/7. Ska kanske klargöra att jag är trött och orkeslös redan vid 37.2 men har nu fått vänja mig vid det och fungerar därför rätt skapligt de flesta dagarna, dock med begränsningar.
Att gå hemifrån ner till stan gör att jag oftast är genomsvettig, smått desorienterad och riktigt seg i 1-2 timmar framåt.
Jag ska dock återgå till det som var då.
När jag varit hemma, sjuk i ett halvår ungefär drog min mor med mig till vårdcentralen igen. För att faktiskt få träffa min läkare där.
Han gjorde några undersökningar, frågade mig om min psykiska hälsa och jag berättade att det har varit tufft o.s.v., och han tyckte jag skulle försöka reda ut det för det kanske var vad som låg bakom.
Jag funderade på det där och kunde inte komma på något alls som hänt när jag började ha feber ofta som kunde ha varit det som utlöst det… Men det var delvis svaret jag fick, sen fick jag en remiss till en lungröntgen, varför jag fick det förstod jag aldrig riktigt. Kan ha att göra med att jag dumt nog nämnde att jag varit förkyld en längre period och själv tyckte mitt immunförsvar inte var som det skulle alls. Jag har t.ex. nu haft hosta sen början på juni, det kommer och går, men det höll i sig länge i streck. Jag hade även halsfluss som kom tillbaka efter avslutad kur och har lätt för att smittas av förkylningar och halsproblem i allmänhet. De gjorde något test för immunförsvaret och allt var tydligen bra. Vilket då får mig att undra varför jag alltid är sjuk i så fall? Det stämmer ju inte.
Förutom att lägga över mina problem på det psykiska kom de även fram till att jag var allergisk mot gräspollen, björkpollen och gråbo. Helt onödig information i mina öron vid det tillfället eftersom jag ville veta varför jag hade feber HELA TIDEN.
Jag vet inte exakt vad som följde, men jag vet att vad jag än gjorde så begränsades jag av min feber och den blev till slut min identitet. Allt jag gjorde eller fattade beslut om grundades på febern. Den var avgörande helt enkelt.
2008 började jag gymnasiet på nytt och var fast besluten att klara av det.
Jag hade fortfarande kvar min feber och märkte fort att jag inte kunde gå ”normalt” i skolan, så jag fick tenta av kurser hemma då jag kunde ta det lugnt och i min takt. I november någon gång (mot slutet) deppade jag ihop totalt och låg i min säng i mörker i flera dygn utan mänsklig kontakt. Förutom kanske en kvart sammanlagt med mina föräldrar och sporadisk SMS och MSN kontakt med ett fåtal vänner. Jag hade slutat självskada mig lite drygt ett år tidigare med hjälp av BUP men hade inga alternativ att ta till när ångesten blev för mycket att hantera och jag visste inte hur jag skulle hantera något alls längre, så jag bröt ihop och lämnade över allt till mamma och pappa som ringde skolan och förklarade lite fort så jag fick ledigt därifrån. Pappa ringde Unga Vuxna så jag skulle ha någonstans att gå till för att prata. Bussresan in till Västervik den dagen var hemsk och jag trodde knappt jag skulle klara av det. Väl där blev det bara ren besvikelse, jag tyckte inte de lyssnade på mig och allt kändes återigen hopplöst. I december fick jag, genom min syster, komma till öppenvården på Nygatan, och hade sen regelbundna träffar med Yvonne Wirbing som jobbar som psykoterapeut där. Det var även i december som jag höll mig borta från skolan allt mer.
Jag lyckades alltså gå 1an och halva 2an innan jag hoppade av igen. Jag orkade inte mer p.g.a. många olika saker, men febern var en faktor i det hela.
Jag gick hemma ett tag, men det pratades om att jag skulle flytta hemifrån, in till Västervik för att ha bättre chanser att hitta jobb o.s.v.
Den 3e april flyttade jag in i en etta med andrahandskontrakt på Björklundsgatan. När jag flyttat hemifrån och slutat skolan började jag må bättre, psykiskt men även fysiskt. Jag kände inte av febern mycket alls, men jag vet inte om det berodde på att jag inte gjorde något utan mest gick hemma eller om det faktiskt var så att febern ”försvann”. (Hade ingen termometer till hands nämligen, så jag gick på hur jag kände mig dag för dag)
Jag skrev in mig på AF i januari och hade en jobbcoach i tre månader. Allt kändes nytt och spännande och trots att jag var lite småsjuk hit och dit fortsatte jag med mitt liv som om jag var frisk. Jag orkade verkligen inte begränsa mig själv mer. Vilket gav sina konsekvenser, men de tog jag. För jag mådde bättre än jag gjort på länge och det mesta såg ljust ut.
Sen kom möjligheten till en praktikplats på Lysingsbadet i somras, och det är sen dess det har dalat neråt igen.
Jag klarade inte av praktiken då min feber kom tillbaks och jag blev sjuk med halsfluss och allmänt kasst mående. Jag gick sen hemma hela sommaren, var sjuk hit och dit och fick tiden att gå helt enkelt.
Nu går jag på Slussen, har fortfarande kontakt med Yvonne och ska få en läkarkontakt där då allt det här med frågetecken kring min hälsa har deppat ner mig rejält och jag har fallit tillbaks i gamla självdestruktiva mönster.
Det jag vill ha är svar. Svar som inte är ”ta en Panodil”. Svar som ger avslut i det här, för jag orkar inte gå runt och undra mer. Det här måste få ett slut för det skadar allt jag är och gör. Jag kan inte ha en praktikplats, än mindre ett jobb, och med min höga frånvaro som inte kan styrkas av sjukintyg påverkar det min ekonomi då jag går på Soc.
Jag är i ett dödläge och börjar koppla bort allt mer, jag är rädd att jag snart sluter mig helt som förr, och jag har kämpat för mycket för att hamna där igen.
Jag vill komma ur mitt helvete och börja leva.
Jag orkar inte endast existera och nöja mig med tillvaron.
För såhär ska det inte vara.
Sunday 10 October 2010
Saturday 9 October 2010
bleh >___>
igår:
mådde skit.
hade asont.
feberfrossa.
termometern visade 37.2
idag:
relativt bra morgon/förmiddag.
smärtan smög sig på runt 2.
ganska pigg.
termometern visar 37.7
???
förklara...!?
Blir galen på mig själv.
Fattar inte vad som är fel.
Känns som jag är fast mellan två verkligheter.
För det jag är...det jag har...
Det finns inte.
Det är inte riktigt.
Ändå lever jag i det. ?
Jag deppas ner för det finns inga svar.
Bara fler frågor.
Och frågorna är i stil med "hittar jag på?"
... är jag hypokondriker?
....är det här nåt sjukt sätt att söka uppmärksamhet på?
Det är något fel på mig.
Men alla "svar" är bara gissningar.
.______.
mådde skit.
hade asont.
feberfrossa.
termometern visade 37.2
idag:
relativt bra morgon/förmiddag.
smärtan smög sig på runt 2.
ganska pigg.
termometern visar 37.7
???
förklara...!?
Blir galen på mig själv.
Fattar inte vad som är fel.
Känns som jag är fast mellan två verkligheter.
För det jag är...det jag har...
Det finns inte.
Det är inte riktigt.
Ändå lever jag i det. ?
Jag deppas ner för det finns inga svar.
Bara fler frågor.
Och frågorna är i stil med "hittar jag på?"
... är jag hypokondriker?
....är det här nåt sjukt sätt att söka uppmärksamhet på?
Det är något fel på mig.
Men alla "svar" är bara gissningar.
.______.
Thursday 7 October 2010
F*CKING SKIT PISS RÖV ÄCKEL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :@
NÄR SKA JAG SLUTA FÅ SVARET "ta en panodil" ?!?!!!?!?!?!?!?!?
Gick till läkaren, kommer in...
Hon kollar öronen, halsen, näsan och lyssnar på lungorna.
Jag berättar om vad jag sökt för tidigare det här året...
Och när hon frågar om jag är frisk i övrigt drar jag feberhistorien och säger även att jag ska ringa om en tid hos MIN läkare... För min sjukdom förstör mitt liv.
Rent ut sagt.
Jag kan inte ha en praktikplats, för det finns inget företag med vett någonstans som ger en plats till någon som är sjuk varannan dag.
Jag kan inte gå i skolan för jag är borta för mycket för att hänga med.
Hon reagerar inte på något jag säger alls i princip utan förstår att jag vill veta vad som är fel, men alla med ens en hjärncell fattar väl det liksom... Hon säger att det inte är något farligt iaf, det här jag haft sen i söndags... utan att det är en förkylning och att det kan göra väldigt ont. Hon säger att jag ska äta panodil eller ipren (jag säger att jag tagit det, men att det inte hjälpt mot smärtan alls) och köpa nässpray.
JAHA?!
fånig tablett + nässpray alltså.
och hjälper inte det så har jag ett recept på nån kortisonspray som jag ska använda tills den är slut.
Det kan ta några dagars användande av tabletterna + sprayen innan det hjälper alls.
KUL.
Jag har ett recept som väntar, men inga pengar.
Och jag är så sjukt trött på läkare att jag hellre är sjuk resten av livet än går till en till. Så känns det just nu iaf.
De ringde upp mig när jag var på väg hem iaf, då jag sa till i receptionen att jag ville boka in en tid hos MIN läkare.
Hon kollade upp hans schema....och han är schemalagd t.o.m början av november.
Jag skulle ringa på måndag sa hon.
För en tid om en månad.
Tack då.
Vad är det för himla skitvård vi har egentligen?!
I 3 års tid har jag fått svaret "ät panodil" när jag sökt för det här.
Aldrig någon förklaring.
Aldrig någon utredning.
Och smärtan i huvudet är på väg tillbaka känner jag nu.
Great.
Ska lyssna på KoRn idag och vara arg.
Hade jag behövt betala för sån här "vård" skulle jag bränt ner hela skiten.
Hoppas mina pengar från soc kommer idag...
Kan inte ha det såhär längre.
Hittills har läkare kommit fram till att jag har ett bra immunförsvar... det är inget fel på mig. Och enligt dom har jag inte ens feber. Just det, jag är allergisk också. Och det kan ge långdragen förkylning... Tillslut försökte dom med att det är psykiskt.
Vad har jag sökt för?
FEBER. VARENDA FUCKING DAG.
...i 3 år.
Dom kan gå och dö.
Gick till läkaren, kommer in...
Hon kollar öronen, halsen, näsan och lyssnar på lungorna.
Jag berättar om vad jag sökt för tidigare det här året...
Och när hon frågar om jag är frisk i övrigt drar jag feberhistorien och säger även att jag ska ringa om en tid hos MIN läkare... För min sjukdom förstör mitt liv.
Rent ut sagt.
Jag kan inte ha en praktikplats, för det finns inget företag med vett någonstans som ger en plats till någon som är sjuk varannan dag.
Jag kan inte gå i skolan för jag är borta för mycket för att hänga med.
Hon reagerar inte på något jag säger alls i princip utan förstår att jag vill veta vad som är fel, men alla med ens en hjärncell fattar väl det liksom... Hon säger att det inte är något farligt iaf, det här jag haft sen i söndags... utan att det är en förkylning och att det kan göra väldigt ont. Hon säger att jag ska äta panodil eller ipren (jag säger att jag tagit det, men att det inte hjälpt mot smärtan alls) och köpa nässpray.
JAHA?!
fånig tablett + nässpray alltså.
och hjälper inte det så har jag ett recept på nån kortisonspray som jag ska använda tills den är slut.
Det kan ta några dagars användande av tabletterna + sprayen innan det hjälper alls.
KUL.
Jag har ett recept som väntar, men inga pengar.
Och jag är så sjukt trött på läkare att jag hellre är sjuk resten av livet än går till en till. Så känns det just nu iaf.
De ringde upp mig när jag var på väg hem iaf, då jag sa till i receptionen att jag ville boka in en tid hos MIN läkare.
Hon kollade upp hans schema....och han är schemalagd t.o.m början av november.
Jag skulle ringa på måndag sa hon.
För en tid om en månad.
Tack då.
Vad är det för himla skitvård vi har egentligen?!
I 3 års tid har jag fått svaret "ät panodil" när jag sökt för det här.
Aldrig någon förklaring.
Aldrig någon utredning.
Och smärtan i huvudet är på väg tillbaka känner jag nu.
Great.
Ska lyssna på KoRn idag och vara arg.
Hade jag behövt betala för sån här "vård" skulle jag bränt ner hela skiten.
Hoppas mina pengar från soc kommer idag...
Kan inte ha det såhär längre.
Hittills har läkare kommit fram till att jag har ett bra immunförsvar... det är inget fel på mig. Och enligt dom har jag inte ens feber. Just det, jag är allergisk också. Och det kan ge långdragen förkylning... Tillslut försökte dom med att det är psykiskt.
Vad har jag sökt för?
FEBER. VARENDA FUCKING DAG.
...i 3 år.
Dom kan gå och dö.
Idioti.
Nåt är fel.
Men jag vet inte vad.
Jag börjar tro att jag hittar på allt.
Men jag har vittnen.
Igår var jag this close *visar med fingrarna* på att åka till akuten.
Bihåleinflammationssymptom.
Tror ni inte dom är borta lagom tills mamma kommer hit?
Jag orkar inte träffa fler läkare när jag mår "bra" och är "frisk"
...för att sen säga "fast alltså, EGENTLIGEN mår jag såhär......"
Nej tack.
Jag kan knappt ta mig själv på allvar mer.
Hur ska någon annan kunna göra det då?
This sucks.
Jag får damp på mig själv.
Allt jag försöker med förstörs ju.
Olika sorters läkare skyller på den andras "område" eller vad man nu ska säga.
Det är ingenting.
Det är psykiskt.
Du överdriver.
Ta en tablett.
Sluta.
SLUTA.
Är allt det här mitt huvud?
Är det ett patetiskt påhitt av mig själv för att slippa saker?
Är jag egentligen frisk som en nötkärna?
...har jag lyckats hjärntvätta alla runtom mig till att tro på sjukdomarna jag själv har skapat?
Jag vet inte längre.
Det är visserligen jag som mår.
Hur jag än mår.
Men när det aldrig kan bevisas medicinskt...
När allt hänger på mitt ord...
Då tvivlar jag lika mycket som vem som helst.
För inte ens jag kan lita på mig själv längre.
Läkartid vid 10, jag vet inte ens varför jag går dit.
Kanske för att göra andra nöjda.
Jag är redan inställd på att inget kommer hända.
Och då blir det säkerligen så också.
När ska jag sluta förstöra för mig själv?
Har varit på Slussen 1 dag den här veckan.
Det duger inte.
"Du håller igång som att du var frisk...det kanske är därför?"
Kan mycket väl stämma.
Men jag orkar inte pausa mitt liv.
Jag har inte tid med det.
Har inte tid med det här heller.
BLÄ.
hejdå ._.
Men jag vet inte vad.
Jag börjar tro att jag hittar på allt.
Men jag har vittnen.
Igår var jag this close *visar med fingrarna* på att åka till akuten.
Bihåleinflammationssymptom.
Tror ni inte dom är borta lagom tills mamma kommer hit?
Jag orkar inte träffa fler läkare när jag mår "bra" och är "frisk"
...för att sen säga "fast alltså, EGENTLIGEN mår jag såhär......"
Nej tack.
Jag kan knappt ta mig själv på allvar mer.
Hur ska någon annan kunna göra det då?
This sucks.
Jag får damp på mig själv.
Allt jag försöker med förstörs ju.
Olika sorters läkare skyller på den andras "område" eller vad man nu ska säga.
Det är ingenting.
Det är psykiskt.
Du överdriver.
Ta en tablett.
Sluta.
SLUTA.
Är allt det här mitt huvud?
Är det ett patetiskt påhitt av mig själv för att slippa saker?
Är jag egentligen frisk som en nötkärna?
...har jag lyckats hjärntvätta alla runtom mig till att tro på sjukdomarna jag själv har skapat?
Jag vet inte längre.
Det är visserligen jag som mår.
Hur jag än mår.
Men när det aldrig kan bevisas medicinskt...
När allt hänger på mitt ord...
Då tvivlar jag lika mycket som vem som helst.
För inte ens jag kan lita på mig själv längre.
Läkartid vid 10, jag vet inte ens varför jag går dit.
Kanske för att göra andra nöjda.
Jag är redan inställd på att inget kommer hända.
Och då blir det säkerligen så också.
När ska jag sluta förstöra för mig själv?
Har varit på Slussen 1 dag den här veckan.
Det duger inte.
"Du håller igång som att du var frisk...det kanske är därför?"
Kan mycket väl stämma.
Men jag orkar inte pausa mitt liv.
Jag har inte tid med det.
Har inte tid med det här heller.
BLÄ.
hejdå ._.
Tuesday 5 October 2010
@ Slussen :)
Sa ju att jag skulle ta tag i min privata blogg också... Ok, jag skjuter faktiskt på att skriva i vt-bloggen, för i min anteckning på mobilen där jag skrev upp massa bra ämnen att babbla om finns nu bara ett enda kvar. Och jag är lite rädd att min hjärna inte ska vara smart när jag skrivit om det sista ämnet... sååå... Jag väntar lite.
Vill ha iaf 2 nya ämnen som väntar på mig innan jag använder upp det sista jag har nu.
Haha :)
Jag är sjuk.
Jag var gråtig igår.
Jag har feber.
Jag har haft det i tre år.
IMPROVISERAD, DIKT! Du älskar't! ;) hahaha
Nej men seriöst...
Jag är i ett dödläge.
Jag är för sjuk för ett arbete men för frisk för ett sjukintyg.
Eller?
NEJ, för jag är inte frisk.
Jag minns inte hur det är att VARA frisk.
Men läkarna kan ju inte fatta att alla individer inte är likadana.
Jag har inte 37 i normal kroppstemp.
Jag har 36,6.
Jag är även känslig när det gäller temperaturändringar i kroppen.
Så när jag har 37,2 är jag sjuk.
OCH DET FINNS INGET NÅGON KAN SÄGA FÖR ATT JAG SKA KÄNNA PÅ NÅGOT ANNAT SÄTT!
"Ta en tablett så febern går ner" var första svaret...
"Det är inget fel på ditt immunförsvar, däremot är du allergisk" fick man andra gången... INGET VETTIGT svar. NÅGONSIN. Jag drar mig för att gå till läkare nu liksom.
Jag blir inte tagen på allvar och när fler och fler beter sig som att jag överdriver börjar jag tro det själv... Ett tag trodde jag att jag hade hittat på allt, trots att jag och mamma förde en feberkurva. Och jag VAR sjuk.
ÄR sjuk.
Men inte tillräckligt för att det ska "godkännas" ...
Och det betyder då att om jag ligger hemm flera dagar i sträck utan att kunna fixa intyg... Ja då dras mina pengar in.
Jag får alltså välja på att vara igång trots sjukdom eller gå utan pengar.
Kul?
...Prova själv så får du se.
Dock älskar jag Slussen och mår bra här. Det känns skit att jag redan är inne på min 3e vecka av 4 här... Hoppas jag får stanna längre.
Hoppas hoppas hoppas det ska dyka upp en praktikplats här som jag kan få...
Blogga och fota, skriva om det som händer här.
Bexy, ambassadör för Slussen, erkänn att det låter awesome? ;)
Haha... aja, ska återgå till vettigare saker än privat bloggande (A)
Vill ha iaf 2 nya ämnen som väntar på mig innan jag använder upp det sista jag har nu.
Haha :)
Jag är sjuk.
Jag var gråtig igår.
Jag har feber.
Jag har haft det i tre år.
IMPROVISERAD, DIKT! Du älskar't! ;) hahaha
Nej men seriöst...
Jag är i ett dödläge.
Jag är för sjuk för ett arbete men för frisk för ett sjukintyg.
Eller?
NEJ, för jag är inte frisk.
Jag minns inte hur det är att VARA frisk.
Men läkarna kan ju inte fatta att alla individer inte är likadana.
Jag har inte 37 i normal kroppstemp.
Jag har 36,6.
Jag är även känslig när det gäller temperaturändringar i kroppen.
Så när jag har 37,2 är jag sjuk.
OCH DET FINNS INGET NÅGON KAN SÄGA FÖR ATT JAG SKA KÄNNA PÅ NÅGOT ANNAT SÄTT!
"Ta en tablett så febern går ner" var första svaret...
"Det är inget fel på ditt immunförsvar, däremot är du allergisk" fick man andra gången... INGET VETTIGT svar. NÅGONSIN. Jag drar mig för att gå till läkare nu liksom.
Jag blir inte tagen på allvar och när fler och fler beter sig som att jag överdriver börjar jag tro det själv... Ett tag trodde jag att jag hade hittat på allt, trots att jag och mamma förde en feberkurva. Och jag VAR sjuk.
ÄR sjuk.
Men inte tillräckligt för att det ska "godkännas" ...
Och det betyder då att om jag ligger hemm flera dagar i sträck utan att kunna fixa intyg... Ja då dras mina pengar in.
Jag får alltså välja på att vara igång trots sjukdom eller gå utan pengar.
Kul?
...Prova själv så får du se.
Dock älskar jag Slussen och mår bra här. Det känns skit att jag redan är inne på min 3e vecka av 4 här... Hoppas jag får stanna längre.
Hoppas hoppas hoppas det ska dyka upp en praktikplats här som jag kan få...
Blogga och fota, skriva om det som händer här.
Bexy, ambassadör för Slussen, erkänn att det låter awesome? ;)
Haha... aja, ska återgå till vettigare saker än privat bloggande (A)
Monday 4 October 2010
Dom snodde min kind o halva tungan! :O
Precis varit hos tandläkaren och lagat (Y)
Det gick asbra och sådär, så jag ska inte klaga... Tycker bara inte om att vara bedövad efteråt xD det känns så mysko .__.
Har fortfarande spänningshuvudvärk på vänster sida... skitjobbigt. Hade det hela dagen igår med. Och högre feber än annars... skitdagar!
Måste till Slussen imorn, vill inte vara borta fler dagar :(
Bloggar på vt.se så det blir inte så många uppdateringar här men jag ska försöka bättra mig :)
Helgen var asnice iaf!
På fredagen kom Emily förbi och sen drog vi till Jens och snackade skit och hade trevligt till 2 på natten :D fattar inte vart tiden tog vägen, men det var sjukt nice iaf. Alltid kul med nya människor som man kan lära känna, och båda bor i närheten :) tog mig bara ett halvår att hitta folk på den här sidan av stan som inte går med rollator xD ...eller ja, det är väl gränsfall när det gäller Jens ;) höhöhö.
Nädå, han är så fin han, den lilla skrammeltunnan!
Haha, Pixies - Where is my mind började på Spotify nu och Ronny sitter och spelar den på gitarr i soffan bakom mig xD awesomeness.
Kanske hinner träffa brorsan en sväng imorn också, sen måste jag till öppenvården och kräva en ny tid! damnit.
Vi har tänkt dra oss till Hultsfred i helgen för att se Meygan sjunga och sådär ^^ ka bli coolt. Hoppas bara jag är friskare och att vi hittar nån bra buss...och har pengar xD haha.
hm...börjar bli ömt där dom lagade nu... lame :/
har inte ätit nåt än idag heller... vågar inte riktigt göra det nu... kommer bara bita sönder tungan eller nåt D:
Vi kollade på Cradle of Fear igår och är lite inne på vampyrfilmer för tillfället :)
funderar på att tanka Blade bara för att. Älskar blodduscharna i början inne på... klubben... ^^ mwahahahaha >:D
Evil-Bex!
åhhhh.... shit. Atwa - System of a Down. SÅ LÄNGE SEN! damn.
måste börja lyssna på dom igen. eller lära mig spela nån låt. älskar stämmorna. dock får man ju göra om det lite när dom ska hålla på o låta aggressiva :P jag är tjej...jag kan inte låta så. till skillnad från sassa på idol. hon är grym. och jay. favoriterna fer sure! ;)
fast jag kollar inte på idol. eller ah, följer det inte iaf.
hm... jag har inga funderingar idag faktiskt... ska försöka skriva nåt vettigt i den andra bloggen...får se hur det går med den saken.
men iaf, livet rullar på o det finns planer på mycket. det är chill. och jag mår relativt bra. för det mesta.
myes.
babblar väl mer om hjärnan blir smartare senare idag :P
bye så länge :)
Det gick asbra och sådär, så jag ska inte klaga... Tycker bara inte om att vara bedövad efteråt xD det känns så mysko .__.
Har fortfarande spänningshuvudvärk på vänster sida... skitjobbigt. Hade det hela dagen igår med. Och högre feber än annars... skitdagar!
Måste till Slussen imorn, vill inte vara borta fler dagar :(
Bloggar på vt.se så det blir inte så många uppdateringar här men jag ska försöka bättra mig :)
Helgen var asnice iaf!
På fredagen kom Emily förbi och sen drog vi till Jens och snackade skit och hade trevligt till 2 på natten :D fattar inte vart tiden tog vägen, men det var sjukt nice iaf. Alltid kul med nya människor som man kan lära känna, och båda bor i närheten :) tog mig bara ett halvår att hitta folk på den här sidan av stan som inte går med rollator xD ...eller ja, det är väl gränsfall när det gäller Jens ;) höhöhö.
Nädå, han är så fin han, den lilla skrammeltunnan!
Haha, Pixies - Where is my mind började på Spotify nu och Ronny sitter och spelar den på gitarr i soffan bakom mig xD awesomeness.
Kanske hinner träffa brorsan en sväng imorn också, sen måste jag till öppenvården och kräva en ny tid! damnit.
Vi har tänkt dra oss till Hultsfred i helgen för att se Meygan sjunga och sådär ^^ ka bli coolt. Hoppas bara jag är friskare och att vi hittar nån bra buss...och har pengar xD haha.
hm...börjar bli ömt där dom lagade nu... lame :/
har inte ätit nåt än idag heller... vågar inte riktigt göra det nu... kommer bara bita sönder tungan eller nåt D:
Vi kollade på Cradle of Fear igår och är lite inne på vampyrfilmer för tillfället :)
funderar på att tanka Blade bara för att. Älskar blodduscharna i början inne på... klubben... ^^ mwahahahaha >:D
Evil-Bex!
åhhhh.... shit. Atwa - System of a Down. SÅ LÄNGE SEN! damn.
måste börja lyssna på dom igen. eller lära mig spela nån låt. älskar stämmorna. dock får man ju göra om det lite när dom ska hålla på o låta aggressiva :P jag är tjej...jag kan inte låta så. till skillnad från sassa på idol. hon är grym. och jay. favoriterna fer sure! ;)
fast jag kollar inte på idol. eller ah, följer det inte iaf.
hm... jag har inga funderingar idag faktiskt... ska försöka skriva nåt vettigt i den andra bloggen...får se hur det går med den saken.
men iaf, livet rullar på o det finns planer på mycket. det är chill. och jag mår relativt bra. för det mesta.
myes.
babblar väl mer om hjärnan blir smartare senare idag :P
bye så länge :)
Subscribe to:
Posts (Atom)