Idioti.

Nåt är fel.
Men jag vet inte vad.

Jag börjar tro att jag hittar på allt.
Men jag har vittnen.

Igår var jag this close *visar med fingrarna* på att åka till akuten.
Bihåleinflammationssymptom.

Tror ni inte dom är borta lagom tills mamma kommer hit?
Jag orkar inte träffa fler läkare när jag mår "bra" och är "frisk"
...för att sen säga "fast alltså, EGENTLIGEN mår jag såhär......"

Nej tack.

Jag kan knappt ta mig själv på allvar mer.
Hur ska någon annan kunna göra det då?

This sucks.
Jag får damp på mig själv.

Allt jag försöker med förstörs ju.
Olika sorters läkare skyller på den andras "område" eller vad man nu ska säga.

Det är ingenting.
Det är psykiskt.
Du överdriver.
Ta en tablett.
Sluta.
SLUTA.

Är allt det här mitt huvud?
Är det ett patetiskt påhitt av mig själv för att slippa saker?
Är jag egentligen frisk som en nötkärna?
...har jag lyckats hjärntvätta alla runtom mig till att tro på sjukdomarna jag själv har skapat?

Jag vet inte längre.
Det är visserligen jag som mår.
Hur jag än mår.

Men när det aldrig kan bevisas medicinskt...
När allt hänger på mitt ord...
Då tvivlar jag lika mycket som vem som helst.

För inte ens jag kan lita på mig själv längre.

Läkartid vid 10, jag vet inte ens varför jag går dit.
Kanske för att göra andra nöjda.

Jag är redan inställd på att inget kommer hända.
Och då blir det säkerligen så också.

När ska jag sluta förstöra för mig själv?

Har varit på Slussen 1 dag den här veckan.
Det duger inte.

"Du håller igång som att du var frisk...det kanske är därför?"
Kan mycket väl stämma.
Men jag orkar inte pausa mitt liv.

Jag har inte tid med det.
Har inte tid med det här heller.

BLÄ.
hejdå ._.