Valborg.

Det är lördag, jag fryser (vet inte varför men jag tror inte mina fönster är som dom ska...) och borde egentligen hoppat in i duschen för länge sen... Grejen är bara att jag inte vet när saker händer ikväll.
Och bussar härifrån finns det knappast gott om.
15:05 eller 19:35

... Varför inte ha en vid 17 ? .__.

Det var marknad igår, var trevligt. Fint väder och fina människor :)
Köpte faktiskt inget onödigt den här gången xD
Strumpor, solglasögon och så marknadsmunk + godis. <-- det är inte onödigt. promise :3

Hoppas bara att jag slipper mina hjärnspöken som tycker om att få mig själv att hata mig själv.
Klädval ger mig nästan ångest nu, för jag orkar inte med såna utbrott eller sånt självhat.

Det ska grillas ikväll, kan bli coolt.

Aja, får bli ett kort inlägg för jag måste försöka ta reda på info angående ikväll, och ta mig ur sängen.
Sista tabletten kåvepenin idag iaf!

Yah, trevlig valborg/helg ^^

impulsiva människor < slackers

Det är för ansträngande, omständigt eller ochill att planera saker tydligen.
Att kolla upp tider, höra av sig till människor och se till att alla får det så bra som möjligt existerar inte ens längre.
Man ska vara impulsiv och egoistisk, för annars måste man använda hjärnan.

Jag fasar för hur en del människor ska klara sig i framtiden om det är såhär nu.
För när det handlar om viktigare saker än festande och man plötsligt inser att t.ex öppettider och bussar inte anpassar sig efter ens egna dygnsrytm ligger man risigt till.

Jag har alltid älskat att planera, och ta hand om.
Jag har hatat när någon känt sig utanför eller inte kunnat vara med.

Jag brukade ordna klassfester titt som tätt i högstadiet, hemma hos mig.
Jag såg till att alla visste om det, såg till att veta vilka som kunde komma, såg till att det fanns nåt att äta, nåt att göra och nåt att se på. VARJE GÅNG.

Hjälpte till att organisera skjuts så att så många som möjligt kunde ta sig till mig då jag inte bor så lägligt.

Minns en klassfest, uppe på loftet. Det var awesome. Vi hade skitkul, lekte lekar utomhus, kollade på film och åt snacks... Sen gick vi på tipspromenad i Björnsholm som jag och en kompis hade satt upp dagen innan.
En ganska rejäl runda.

Jag fick t.o.m min mor att klä ut sig och stå gömd vid de gamla övergivna husen för att hoppa fram och skrämma oss då det var mörkt ute när vi gick tipsrundan och skrämde upp varandra med spökhistorier.

Dekorationer och fixande, jag älskade det!

Gör fortfarande, men får aldrig utlopp för det längre, för ingen är på.
Ingen orkar göra något annat än ta det som det kommer.
Och det tycker jag är tråkigt.

Förra sommaren ville jag t.ex ha picknick i stadsparken. Med filtar och korgar fulla av fika liksom. Sitta i solen med vänner och chilla.
Blev det av? Nej.
Varför?
För att ingen hakade på.

Grejen med att vara planerare är att man på något sätt alltid blir den som står för det mesta inom kostnader också.

Klassfesterna brukade vi samla ihop till. Typ 20kr var så det räckte till allt vi ville ha osv.
Jag saknar den tiden ibland.

Nu för tiden ska man bara ha ett ställe att däcka på och pengar på kortet och leg.

Det är så hjärndött och tragiskt att jag inte vet vad jag ska göra längre.

Jag har så många sprudlande idéer, saker som skulle vara hur kul som helst.
Men ingen orkar. Och jag kan inte göra allt själv. Inte när det kommer till kostnader iaf.

Hjälptes man åt med kostnaderna och det fanns någonstans att vara skulle jag lätt kunna planera och fixa resten själv.
Men jag känner min generation, och det skulle inte ens komma ett tack efter allt det där.

So what's the point?

Som nu. Påskhelgen.
Folk kommer till stan, och vi har visserligen kommit fram till att vi ska grilla.
That's it.

Ingen har gjort nåt för att det ska bli verklighet, sovplatser har inte kollats upp.
Och jag som har legat sjuk hela veckan känner att en bestämd sovplats är viktig för mig nu.

Då ställer man tydligen krav.
Man skulle haft en bättre relation till sin farfar...
Då kunde man haft en nyckel till bakdörren och sovit i källarsovrummet.

Vet inte hur jag ska göra, vara ensam hela påsken som jag sett fram emot så länge eller stå ut med the slacker mode och vara sjuk ännu längre?

Pest eller kolera i princip.

Är alla likasinnade på en annan planet eller vad är det frågan om?
Jag kanske är för väluppfostrad för att passa in.

I dunno.

just kill me instead?

varför kan inte kroppen bara försätta sig i koma tills sjukdomen är över?
skulle vara så skönt.

jag drömmer bara mardrömmar när jag sover, vaknar upp genomsvettig och har ont överallt.

jag kan inte dricka, äta eller ens svälja saliv utan att vilja brista ut i gråt.
det är på gränsen till att jag får ångest när jag vet att jag måste.

och det spelar ingen roll om det är små eller stora klunkar, allt gör lika ont.

jag är otroligt hungrig, törstig hela tiden, och vaknar titt som tätt av smärtan när jag råkar svälja mitt saliv medan jag sover.

läkaren vet inte om jag har halsfluss eller körtelfeber då min kropp inte kommer överens med sig själv.
sänkan var på mer än 160, dvs deras instrument kunde inte ens mäta det, vilket tyder på att det är något som händer. men hals-testet var negativt när det gällde halsfluss...
(var negativt i somras också, men fick kåvepenin iaf)
hon skickade iväg blodprov för att se om det är körtelfeber, men det får jag inte veta förrän imorn, om jag har tur. annars får jag vänta till efter påsk.

och ska jag må så här mer vet jag inte vad jag gör.

jag är deprimerad, gråter för allt och kan inte sluta läsa om körtelfeber... vilket gör mig ännu mer rädd och ledsen.

ordet dygnsrytm är obefintlig för mig just nu, och jag känner mig ensam. otroligt ensam.

det finns inget någon kan göra.

och jag vill bara vara frisk igen.

Dålig uppdatering...

Men jag vet inte vad jag ska skriva om riktigt...

Jag går snart upp i 100% på praktiken och våren är här.
Vet inte vad som väntar sen men jag hoppas att jag får stanna, känns så dumt om jag ska behöva vänja mig vid ett nytt ställe... det är ju det som är grejen med mig.
Det tar tid för mig att vänja mig, och bli bekväm, vilket leder till för mycket inre stress som "blir" sjukdom och därmed frånvaro, mer eller mindre...

Så nu när jag äntligen är igång på riktigt i skolan och trivs, och har kommit nära barnen... Ska jag då behöva säga hejdå? That would suck.

Mitt rum ser ut som skit, för att byta samtalsämne... Myr-invasionen är ett faktum i huset och jag som är dålig på att plocka disk och skräp har min beskärda del av dem... usch.

Heter det ens beskärda? Pfft. Tur att man är i 3-4:an, är för dum för äldre klasser tror jag.

Jaja, imorn ska det fotas i skogen med älsk :) Ska bli mysigt! Hoppas på fint väder bara :o

Har paket att hämta ut från posten också, kommer ett om typ en vecka också... från Ellos, och sen kommer det ännu ett, nån vecka efter det ^^ hehe

Har haft en finfin helg iaf, och var ledig idag för det var studiedag i skolan...

Börjar tidigt imorn, så jag får nog lägga mig snart, den är ju redan 23 :S shit.

Men ja... haha, ska försöka uppdatera oftare och låtsas vara intressant emellanåt :)

Cya