Tänk vad några tabletter kan göra!

Som jag visste skulle allt bli "bra" om jag tog min medicin, vilket jag har gjort, så allt är prima skinka... Eller nåt. Fortfarande rätt fascinerande alltså, men ja, allt är väl bättre än att gå och vara deppig? Inte hållbart, men det tar jag itu med när Capio fattar att jag vill ha deras hjälp.

Sitter och lyssnar på lite RHCP à la 1995 och väntar på att The Mothership ska ha sett klart matchen, vilken det nu är, så hon kan hjälpa mig färga håret! Köpte en rödsvart färg, har jag säkert nämnt, som ska slängas i nu. Nämen, nu dök Infected Mushroom upp i listan, fint. Anyhow! Jag har inte färgat håret sen någon gång i december, så det kan bli ett intressant resultat. Kommer nog aldrig ha en enhetlig färg på håret förrän jag låter min naturliga hårfärg växa ut helt eller klipper bort allt som är sönderfärgat... Haha, like I care. När det kommer till färg på håret eller frisyrer har jag nog aldrig riktigt brytt mig. Är impulsiv på det planet, det behöver inte vara jämnt eller samma färg, bara jag har hår på huvudet är jag relativt nöjd. Föredrar att ha långt hår dock, vet inte när jag klippte mig senast heller. Har aldrig klippt mig hos frisör och förutom när mamma klippte lugg på mig för ett år sen eller klippte av småbitar här och var när jag flätade i dreads har jag nog inte klippt håret på... hm. Sen jag skaffade min sidecut senast. Resten har nog fått växa i fred sen 2009 eller något. Haha! Och nu, CKY. Fint! Knee Deep, kan rekommendera den låten, och CKY i allmänhet.

Åker till Borås om 16 dagar :)

Åker tillbaka till Linköping imorgon, för att sen åka på läger i 1,5 vecka typ. Ska stå i köket och dampa till "bra" musik med Jake, kan bli intressant! Utanför Tranås, hoppas på bra väder. D.v.s. lagom varmt och torrt... gärna en sval bris sådär konstant så jag överlever också (säger hon som var i Afrika i 6 veckor...) för jag och värme är inte bästisar.

Måste raida huset på bra-att-ha-saker också, gamla tshirts som är luftiga t.ex!

Red, red wine it's up to youuuuuu... HEJ UB40 :D

Haha, så löjligt pepp jag är då.
ANYHOW. Det här inlägget innehåller inget matnyttigt alls :D
Återkommer med bilder på resultatet av mitt nyfärgade skatbo sen.

PÖSS ^^

Kent på engelska, tydligen...

Thanks for that mindfuck, Spotify...

Spelar ingen större roll vilket språk det är på egentligen, jag behöver mest musiken, melodierna... Känslan. Den är oberoende av texten, dels för att helheten ändå är densamma och dels för att texterna sitter inpräntade i benmärgen sen många år tillbaka. Intresseklubben antecknar, och 90-talet ringde och vill ha tillbaka sina uttryck.

Jag är en aning låg idag, Irina ringde från öppenvården i Västervik idag och Capio har skickat tillbaka remissen, long story short, jag är tillbaka på ruta ett. Det var inte vad jag behövde just nu... Har nästan lust att fucka hela min sommar, trappa ner medicinen på egen hand och bara låta livet ha sin gång, oavsett hur det ter sig. Men jag vet även att tankar som de här dyker upp när jag slarvat med medicinen och min hjärna inte har alla komponenter den behöver för att "fungera" enligt samhällets normer. Borde bara ta mina tabletter och hålla käft, börja på nytt imorgon, inte fastna i svackan, rycka upp mig, and all those other clichés.

Tycker det är otroligt intressant hur likgiltig jag är när jag bara är Bexy, hur all livsglädje bara fucks off out the window liksom. Känner bara sarkasm gentemot livet i allmänhet, orkar inte bry mig, ser ingen mening med det. Och jag finner det minst lika intressant att jag ser de här tankarna som horribla när jag gå på medicinen... Vet inte riktigt vilket av mina jag som är det riktiga, kanske är det inte något av dem.

Har spenderat... nej, tillbringat, heter det. Även om SAOL accepterar "spendera" nu för tiden. Har tillbringat mina dagar här i Björnsholm åt att inte göra något alls. Ligger i sängen, kollar på Skins, lyssnar på musik, chattar, smsar, pratar i telefon... Äter. Stänger in mig, går in i rollen av dotter, ickevuxen sådan, låter mig själv omfamnas av likgiltigheten som infekterat varenda vrå i det här rummet. Mitt tonårsrum. Som jag skrev om häromdagen... När det inte hade hunnit påverka mig.

Var i Västervik igår och kostade mamma pengar, en hårfärg bland annat... En rödsvart, tänkte först köpa den typiska blåsvarta jag haft mer eller mindre sen 2006, men det var något med den här som lockade... Ska slänga i den imorgon, ha en enhetlig färg på håret igen, eller något... Kanske sliter på håret lite extra så att det dreadar sig mer. Bryr mig egentligen, men inte just nu.

Vill mest sova, älskar att slippa allting genom sömn, bästa flykten jag hittat hittills. Verkligheten luckras upp, upphör att existera för en stund. Det är nog så nära eufori jag kan komma på naturlig väg.

Ska leta upp mina tabletter, svälja mina 200 mg, de där milligrammen som skulle varit en bro över det värsta... Tabletterna som skulle vara min krycka i ett halvår ungefär. Medicinen som trappades upp illa kvickt, som är och har varit ett nödvändigt ont i snart fyra år. Ska låta dem stabilisera min hjärna trots att jag är rätt övertygad om att de inte gör den nytta de ska, för andras trevnad. Jag bryr mig inte om mitt eget lidande, men jag står inte ut med att vara andras.

Dessutom måste jag skärpa till mig inför lägret, måste bli en pålitlig, stabil människa.

Jag måste hitta orken att ta klivet från ruta ett, igen.

Take the noose off your ambition

Dagens låt:
Throw Away Your Television - Red Hot Chili Peppers

Den här låter kommer från RHCPs album By The Way som kom ut 2002, det är en låt med en distinkt basgång och drivande trumkomp, den känns kaxig och ändå härligt chill på det funkiga sätt som RHCP alltid lyckas med. På albumet Live in Hyde Park (2004) kör de den, och efteråt går den över i ett jam som inofficiellt (så vitt jag vet) heter "Don't You Ever Leave". Don't You Ever Leave är något av det mest fantastiska de gör live, tyvärr hör den till By The Way-eran och spelas inte längre, vilket är otroligt synd. Jag hade önskat att jag fick höra den. Kombinationen av de här två låtarna spelas automatiskt i mitt huvud när jag lyssnar på TAYT, och jag minns att jag och mitt ex började sjunga Don't You Ever Leave när vi var på en av deras konserter och de spelade TAYT. Red Hot Chili Peppers för mig medför känslor av vår, sommar, sol och en nykär pirrig känsla. Texten skulle jag kunna analysera i all evighet, men jag tänker att ni får göra det själva om ni känner för det. Länkar till albumversionen här och Live in Hyde Park med Don't You Ever Leave här. Enjoy! :)

I övrigt har jag rymt hem till Lejonkulan i Björnsholm och ligger i sängen i mitt gamla tonårsrum (okej, jag har bott här efter tonåren också, men jag flyttade hemifrån första gången när jag var 18... fick flytta hem typ ett år sen innan jag flyttade till Linköping, och sen har jag bott här på somrarna... men ändå!) där allt är som vanligt. Finns så otroligt många minnen som hänger i luften här inne. På gott och ont, men allt som är minnen har passerat, så det finns inget mening med att älta det. Fokuserar på de fina minnena istället, alla är väl egentligen fina på sitt sätt... De bidrog till utvecklingen av mig som person, which is a good thing.

Smsar med Johnny som vanligt och ser fram emot mitt Boråsbesök massor! Älskar staden, och att den innehåller otroligt fina människor gör ju inte saken värre direkt.

Imorgon ska jag och The Mothership beställa lite kläder från Ellosrean, haha, som på den gamla goda tiden. Frågan är om man kan övertala henne till att köra på expressleverans så de kommer under veckan. Vore nice. Lägret börjar på måndag och jag skulle inte ha något emot att ha nya leggings till dess... Nackdelen med lår som tycker om varandra; måste köpa nya leggings varje månad p.g.a. hål för att det slits så mycket när låren vägrar separera. Haha! Jaja, det ordnar sig. Hoppas på att åka in till Västervik på onsdag eller imorgon om inte pappa kommer hem för sent. Vi får se helt enkelt. Måste få iväg papper till FK också, så jag kan börja casha in lite bostadsbidrag. Lever på mamma och pappa hela sommaren, känns inte alls bra, hatar att behöva göra det. Är otroligt tacksam över att de ställer upp, det är inte det jag menar... Känns bara så hemskt att fortfarande behöva deras hjälp ekonomiskt när jag flyttade hemifrån (för andra gången) för över två år sen...

Funderar på att skriva ett inlägg som redogör för min uppväxt och allt som hänt under min relativt korta livstid, har väl pratat om det sporadiskt så länge jag haft den här bloggen, men jag har någon tanke om att det kanske är bra att ha allt samlat på ett ställe. Jag vet inte, det är ingenting som stör mig i vardagen egentligen, eller, kanske invanda mönster och sådär, men vi får se. Det var en tanke som slog mig häromdagen bara.

Ska fortsätta min kväll med att kolla på några avsnitt av Skins (är på säsong tre nu) och sen sova. Det är så tyst här, ovant.

Well, that's all folks!

Stuck on this rollercoaster for life

Idag har jag ingen dagens låt, funderade en stund, men det var inget som uppenbarade sig... Så jag skippar det idag, känns dumt att tvinga fram en låt när jag inte känner för någon speciell låt. Får se när/om det inslaget dyker upp igen!

Jag har vänt på dygnet helt, vilket är standard när jag har lov, så idag/igår sov jag till nästan 14:00 tror jag, och segade i sängen några timmar till. Sen var det akut-rycka ut för att finnas där för en vän som hade grov ångest och inte orkade mer, jag mådde inte heller bra, men sköt det åt sidan just då för jag insåg att det var allvar. Slängde i mig min medicin och tog en Atarax för ångesten jag själv hade, och det gick bra och var relativt lugnt sen. Väl hemma igen hade jag skiftat tillbaka allt fokus på mig själv och mådde skit igen. Ångest, tung andhämtning och ett tryck över bröstet liksom. Kände mig orolig och rastlös samt smått illamående. Typisk ångest liksom, vet inte vad det berodde på. Det mesta har släppt, känner fortfarande lite oro, men det är helt klart överkomligt.

Jag äter väldigt dåligt för övrigt. Eller, dåligt kanske är fel ordval, sällan stämmer nog bättre. Jag äter väldigt sällan. Idag har jag till exempel inte ätit något annat än chilinötter och couscous. Känner inte av hungern mycket alls, och det här är ingen straffgrej jag gör mot mig själv, inget självskaderelaterat. Faktiskt. Jag bara... äter inte. Förstår mig inte på det riktigt. Vet att det inte är bra, men jag känner mig likgiltig inför att ta tag i det. Kan erkänna att tankar om att medvetet låta bli maten har dykt upp, nu när det "ändå går per automatik", men jag låter de tankarna passera, för jag har inget intresse av att skada mig själv på det sättet. Eller på något annat sätt för den delen heller. Psykiskt är jag nog rätt stabil, gällande den saken åtminstone. Självskadetankarna förblir tankar, sen kan humöret svänga som alltid och mina dippar är jobbiga. Men jag känner inte behovet av att ta det till den nivån som innebär fler ärr eller "straff" på andra sätt. Det gör mig lite stolt, för jag var rätt att jag hade öppnat den dörren på nytt när jag hade min senaste extrema dipp. Jag vet inte om jag har skrivit det här, men jag skadade mig då, för första gången på drygt två år. Det var ett par dagar där som jag inte kunde låta bli, vilket skrämde mig mycket, för det kändes som att jag återupplevde mitt förra rejäla återfall som hände innan medicin och allt kom på tal. Då hade det också gått ca två år sen senaste gången. Men! Det blev inte så, för "behovet" släppte rätt snabbt, sen var jag visserligen rejält låg, men klarade av att slänga sakerna jag använt mig av och inte längta efter att göra det igen som jag hade en tendens att göra förr.

Shit, hade inte räknat med att allt det här skulle komma ut nu, men det kanske var dags att ventilera helt enkelt.

Jag har saker jag ser fram emot som kommer hända i sommar, och det gör att jag håller huvudet över ytan även om det finns saker som försöker dra mig till botten. Jag tänker inte lova noll dåliga dagar, eller be om ursäkt för mina dippar, för det tjänar ingenting till. Bättre att njuta av lyckan som finns här och nu, vara i nuet. Leva i nuet. Jag har spenderat för mycket tid på det som varit och oroat mig för mycket för vad som ska komma... I'm done.

Just idag är jag stark, just idag mår jag bra.
And that's enough.

Gone with the touch of your hand

Omtumlande dag, det är som en bergochdalbana i 160, men jag överlever den här gången också.

Funderar på att börja med "dagens låt" som inslag, för jag brukar ofta citera låtar i titeln till mina inlägg... Och musik är viktigt för mig, så varför inte tipsa/berätta om låtar och varför just de tilltalar mig? Får se om det blir bestående eller inte, men idag kör vi på det!

Dagens låt är Ingenue - Atoms for Peace (men versionen Thom Yorke (Radiohead) kör själv på piano, klicka här för att se/höra)

Så, varför den här låten? Well, jag hade en dålig start på dagen, kunde inte vakna och när jag väl gjorde det insåg jag att jag hade drömt väldigt verkliga drömmar om personer jag inte vill ha i mitt liv. Det här händer ganska ofta och drömmarna brukar involvera att jag tar tillbaka människor och förlåter dem för allt ont när jag egentligen absolut inte borde. Hur som helst, detta ledde till ångest och jag hade väldigt svårt för att komma igång med min dag, än mindre ta mig ur lägenheten. Jag gjorde det enda jag kan när jag mår sådär och det var att lyssna på lugnande musik, försöka släppa in lugnet i mig. Så jag lyssnade på Ingenue. Jag upptäckte den låten i vintras genom Facebook, jag följer Flea där och då han är med i Atoms for Peace stod det om den låten, videon fanns på YouTube och jag föll direkt. Lyssnade på deras album Amok på repeat i flera dagar och levde på den musiken mer eller mindre. Ville självklart se om det fanns covers på den då jag ville spela och sjunga den också. Hittade då den här avskalade versionen, med bara piano, och fann den otroligt vacker. Den går rakt in i själen och lugnar. Hoppas den uppskattas!

Som sagt har dagen gått upp och ner, men just för tillfället är det bra pirr i magen och mina kinder har kramp för att jag ler så mycket i samband med att jag konverserar med en mycket fin person.

Snubblade på mållinjen när det gäller matten, hade provet idag, trodde jag gjorde bättre ifrån mig än det visade sig... Många slarvfel. Var sex poäng ifrån godkänd, vilket suger... Så jag är inte klar med Ma2, och jag är så besviken på mig själv. Blir klar i höst istället, så det är ju inte hela världen... Men jag kände mig så säker på att jag skulle bli klar nu. Usch.

Nä, nu ska jag göra en ny Spotifylista med mysig, bubblig musik som speglar min själ just nu.

Puss på er och trevlig midsommar!

Well I'll be damned

Haha, åh, ibland älskar jag mig själv alltså... Jag är verkligen helt omöjlig! Kanske är lika bra att inse det och sluta försöka motarbeta mig själv så mycket. Vet inte riktigt hur jag ska reagera på det här längre, tuta och köra eller inte? Dum fråga egentligen, vet att det blir som alltid förr eller senare. Och så får det vara!

Har lyssnat på gamla 90-talsklassiker och mått sådär nostalgiskt awesome som man gör när man lyssnar på de gamla hitsen! Jag är tydligen hungrig också, påstår mig mage nu... Hmm... Tror jag ska käka en banan. Vilket är otroligt intressant för alla att veta.

JAG SKA ÄTA BANAN.

Och bara därför, slänger vi in mycket osmakliga bilder på när jag gör just det :D
Enjoy, or avert thine eyes now!

THIS SHIT IS BANANAS!

It's tearing apart my blue, blue heart

Lite UB40 på kvällskvisten, fint!

Har ca 20 uppgifter kvar att göra på matten, sen ska jag försöka förstå mig på vad sjutton det är jag har gjort... Förhoppningsvis klara provet och sen, SEN är jag klar med matte 2! Ska bli så gött att få det ur världen. Har börjat fundera lite smått på vad jag ska välja för tillval i höst... Spanskan kommer ju inte finnas längre, vilket suger, så jag har alla luckor öppna liksom. Samhällskunskapen måste jag ha, men det blir på vårterminen... Funderade på matte 3, men jag vet inte om jag vill lägga ner tid på det. Visst, det kan vara bra att ha i framtiden om jag skulle få för mig att vilja plugga till något jag aldrig ens ägnat en tanke åt hittills... Men om jag väljer matte har jag ändå två luckor kvar på höstterminen och en på vårterminen... Har visserligen inte gjort klart svenska 3, kanske är värt att gå den igen... Bara för att. Göra om, göra rätt liksom. Funderar på att välja Henriks engelskgrupp, för jag tror att jag kan utvecklas där. Öka ordförrådet liksom, komma igång med engelskan igen, för jag känner att den börjar suga. Tappat massor, småord som varit självklara förut. Tvekar gällande stavning och uttryck, blandar in alldeles för mycket amerikansk engelska för att jag ska tycka att det är okej. Hoppas på spanska som aktivitetsgrupp, ska även kolla upp en kvällskurs på universitetet jag blev tipsad om. Vill verkligen inte förlora spanskan nu när jag kommit en bit. But still, vad ska jag göra i skolan under ett års tid? Frågan är om jag borde läsa historia, så att jag har samma behörigheter som de som går gymnasiet enligt nya systemet... Det kan ju inte skada, men jag vet inte, har så svårt för samhällsorienterade ämnen, jag tappar intresset så lätt, och det syns i mina arbeten. Eller bristen på dem. Ska kolla Vallas hemsida och se om tillvalen finns där, så jag vet vad det finns att välja på... Enligt hemsidan finns fortfarande spanska som val, men jag vet att den försvinner... Eget projekt finns dock, skulle kunna vara något. Har saknat att vara kreativ, kanske skulle kunna göra en egen musikvideo eller något. Spela alla instrument själv och filma och redigera videon... Hade varit rätt kul faktiskt. Skulle vara så gött att ha något sånt att göra mitt bland allt plugg, speciellt om det blir spanska på aktivitetsgruppen, för annars är den oftast utlopp för min kreativitet. Ska tänka på det.

Borde gå och lägga mig tidigt ikväll, känner mig helt slutkörd och känner att jag behöver ha sommarlov på riktigt väldigt snart. Jag mår bra psykiskt, i mig själv, men det är mycket runtomkring som tär på mig ändå. Lustigt det där. Det är bara tisdagen, onsdagen och torsdagen kvar på matten i alla fall, det är alltid något. Åker hem till mor och far och Charlie sen, känner för familjetid och halv isolering därute i ingenstans. Bosätta mig i Lejonkulan och ladda batterierna inför lägret. Blir nog bra!

Avslutar det här inlägget med några ord från Mudvayne då jag precis lyssnade på dem och fastnade för just dessa ord när jag hörde låten första gången:

Dark for fear of failure
An inner gloom 
As wide as an eye
And fermenting
Roiling hate
Death gripped my veins
Unveiling rancid petals
Flowering forth foul nectar
The space between a blink and a tear
Death blooms

In the midst of life's haste

Borde inte vara vaken nu alls, men det är svårt att slita sig från datorn när man har så fint sällskap. Hur som helst kände jag bara för att skriva lite till innan ögonlocken faller ihop.

Jag önskar att jag hade pengar så jag kunde åka och hälsa på människor. Vill egentligen inte vara fast här hela sommaren, men det finns inte så mycket att göra åt saken. Börjar längta efter andra platser igen. Tankar om att lämna Sverige väcks åter, precis som de alltid gör på somrarna. Jag måste läsa mer. Förflytta mig med hjälp av böcker. I brist på annat.

Mitt huvud värker men min själ ler, kanske kan jag kalla det lycka... men inte så det hörs, för jag vill ha den för mig själv en stund.

Längtar.
Vågar längta.
Faktiskt.

Dagarna går...

En vecka till med matte, sen har jag lov på riktigt. Tror minsann att jag drar ner till föräldrarna en vecka lite drygt för att sen åka på läger i Tranås i 10 dagar. Ska stå i köket, känns lite nervigt, hoppas jag inte förgiftar folk. Finns allergier att hålla koll på också. Spännande! Men det ska varvas med sol, bad och massa skoj. Sen är min sommar helt öppen för allt möjligt, och vill folk ha tag i mig så vet ni var jag finns!

De senaste dagarna har jag tillbringat hos Esther + familj, det blev sena nätter, bullbak, flams, trams, filmer och planering. Jag, som blivit asocial på senaste tiden, var helt slut när jag kom hem igår och däckade stenhårt. Idag har jag bara tagit det lugnt, sovit, badat och pratat en massa med en ny bekantskap i Borås! Mysigt sätt att avsluta helgen på, helt enkelt!

Sitter iklädd handdukar i min säng och ska snart gå och lägga mig, ska bara trycka i mig lite medicin först så jag slipper vakna imorgon och må skit. Dumma pollen!

I don't wanna jinx anything... Men jag mår rätt oförskämt bra för tillfället, vilket är mycket välkommet! Så det firas med rostad macka med jordnötssmör och ett glas mjölk. Sen kan jag sova gott! :)

Där ser man..!

Skulle ner med tvätten, hör att någon låser sin dörr samtidigt som jag gör det och inser att det oundvikliga kommer hända... Jag kommer möta någon granne. Då jag tycker att sånt är rätt jobbigt (speciellt när man går klädd i jag vet inte vad och kånkar på en stor påse med mest underkläder i) kände jag en liten knut i magen, men jag ignorerade den och gick nedför trappan. Visade sig vara mannen som bor rakt under mig, lär vara han som äger den fina motorcykeln jag brukar smygtitta på/beundra från min balkong, och vi hälsade på varandra. Då släppte allt jobbigt. Sen höll han upp dörren för mig, tyckte det var en gullig gest. Inte nog med det, vi hade tydligen varsin del av tvättstugan också och han erbjöd sig mig resten av sin tvättid om jag behövde fler maskiner då han var klar och bara hade saker på tork. Tyckte det var riktigt fint, känns bra att veta att man har åtminstone en vettig granne, skulle det krisa någon gång med något känns det helt klart som att det inte skulle vara en omöjlighet att få hjälp där. Resten av grannarna har jag ingen koll på, vet att det bor en tjej med dreads i första lägenheten dock, och att de snett under mig grillar jämt... Men mina våningsgrannar vet jag ingenting om. Är väl bara en tidsfråga innan jag träffar på dem, hoppas att de är lika trevliga som MCgrannen.

Trevlig överraskning!

Väntar på att gå och slänga in allt i tumlarna och sen ska jag göra den där förbaskade pastasalladen!

Jag överlevde matten för övrigt, obviously, men sov några timmar när jag kom hem, precis som jag trodde. Imorgon ska jag hänga med Esther efter skolan, och sen är det plötsligt helg mer eller mindre... Time flies.

Ett inlägg från soffan

Matteångesten hänger över rummet som en tung, tät dimma...
Nä, det är faktiskt inte så illa, väldigt få här idag. Sann Vallaanda. Återstår en och en halv timme, sen kan jag återvända till sängens trygghet. Är riktigt trött, sov alldeles för få timmar, lär somna när jag kommer hem. Men jag har tvättstugan idag, så jag får inte sova för mycket. Ska göra pastasallad någon gång idag också. Men nu börjar lektionen så jag får skriva mer sen... baiiiii

Önskar att det fanns en avstängningsknapp...

Dessa nattliga tankar... Vet inte ens vad jag tänker på egentligen, det finns liksom inget av substans där bakom pannbenet, men vad det än är håller det mig vaken, får mig att känna aversion mot att stänga av och stänga ner. Borstade igenom mina tovor till hår, gick bättre än jag trodde faktiskt. Det är fortfarande tovigt, men på ett bättre sätt. Det ser mer enhetligt ut nu, inte lika kaosigt, och jag har mer eller mindre gått tillbaka till att vilja ha dreads. Omöjlig. Jag vet. Tappar en del hår, men det här var första gången jag borstade det sen början av januari... så det är nog inte så konstigt.

Klockan är snart två. Det är inte bra. Jag är törstig.

Ska nog blanda en flaska saft och somna till en film. Ska bara smörja in ansiktet först så jag inte är torr i morgon... Hoppas att jag slipper halsont också, kom på att jag hade haft två fönster och balkongdörren öppen hela natten och det var väldigt mycket pollen i luften... Så det kan mycket väl vara pollenallergin, har börjat klia lite i näsan och ögonen också. Great. Orkar inte med allergier, och tycker att folk kan sluta klippa gräset hela tiden.

Om det gör ont imorgon tänker jag ignorera det och bedöva halsen med isglass till frukost.

Om hjärnan fokuserar på film istället för tankarna så kanske jag somnar, det har funkat förr, så man kan ju alltid hoppas.

Men jag önskar ändå att det fanns en sån knapp. Som gjorde att man kunde stänga av. Egentligen behövs flera, för det finns rätt mycket jag vill stänga av emellanåt.

Känslor till exempel, de är bara irriterande.

Näe, nu ska jag sluta ordbajsa.

Folk borde lyssna mer på Daft Punk för övrigt.

Reliving the past five years

Klickade upp Spotify och bestämde mig för att göra en lista till sommaren, hittills har jag gått igenom alla mina gamla listor och valt musik därifrån. Alltså kommer min sommar till stor del bestå av att återupptäcka gamla godingar från de senaste fem åren. Känns lite weird, jag är ju en sån som kopplar låtar till människor, försökte undvika de jag vet har en person kopplad till sig. Men jag kan ju inte gå och ha allt sånt i huvudet jämt, så vi får se vad det dyker upp för intressanta minnen nu. La till några nya upptäckter också, men det känns som att jag plötsligt glömde bort vad jag lyssnar på nu för tiden. Ska ta och läsa lite inlägg från senaste året och se om det dyker upp något i dem.

Min hals är fortfarande dum, den bestämde sig för att göra riktigt ont i morse, så jag blev hemma från matten idag. Inte bra alls, måste dit imorgon och jag MÅSTE posta mina papper till CSN så det kommer inte pengar någon gång. Hatar att vara ekonomiskt beroende av mina föräldrar, det känns så själviskt och bortskämt liksom. Kunde säkert gjort mycket mer än jag gjorde för att försöka fixa ett jobb, men jag är som jag är och skjuter upp saker alldeles för länge. Undrar om jag någonsin kommer lära mig... Hm.

Börjar få lite panik när det gäller mitt hår för övrigt, det är bara tovigt, och det ser ut som skit och känns inte bra heller. Funderar på om jag ska försöka borsta ut det, men det lär ta forever... och det lär göra sjukt ont, och jag är orolig över att mitt hår är i så pass dåligt skick att det mesta kommer gå av om jag försöker... Det kommer inte bli som jag hade tänkt mig att det skulle bli. För det som växer ut nu växer inte ut som dreads, så låter jag det vara kommer det vara typ fem centimeter dreads följt av tovor... och det som växer ut kommer vara "vanligt", inte riktigt så det såg ut i mina tankar. Måste bara orka ta tag i det och göra något... Vill nog borsta ut allt och slänga i svart färg igen, ge upp tanken om riktiga dreads och beundra dem på andra istället. Har inte tålamod till att ha det själv, saknar att kunna göra saker med håret. Typ ha det uppsatt i annat än en trasslig bulle... Bah, vi får se, jag är så känslig när det gäller att andra ska fixa med mitt hår så om skiten ska borstas måste jag göra det själv. Och det brukar ta runt 2-3 timmar att göra det när jag gör det precis efter att jag plockat ur syntetdreads... Nu har det gått ett bra tag. Inget jag ser fram emot, men jag vill inte ha dreads som Promoe direkt... UGH. Beslutsångest!

Ska lägga mig i badet och missbruka balsam, försöka få ordning på lite av det... it's gonna suck.

Känner att jag inte har så mycket vettigt att komma med idag... det var ett hemligt nummer som ringde mig idag förresten. Den här gången missade jag det på riktigt, annars brukar jag skita i att svara, tänkte först om det var Capio, men de ringde efter klockan 18:00, känns inte som att såna ställen ringer så sent. Får väl se om det ringer imorgon igen, får svara då... Även om jag avskyr hemliga nummer. Skulle vara riktigt skönt om remissen kommit fram och det börjar hända något på det området.

Jag har tvättid imorgon, det är nog det mest spännande som händer den här veckan. Tragiskt nog.

Varför kommer jag alltid på att jag borde laga mat när klockan är efter 22:00? Damn it... Kommer inte orka, inte om jag ska bada också. Meh, får bli rostad majs idag så gör jag riktig mat imorgon. Om jag kommer ihåg att göra det vill säga.

I don't even know.

Hejdå.

I have been dancing in your veins

[ He Is Legend - Suck Out The Poison ]

Finner det fortfarande ofattbart att det är skolavslutning om några timmar... Tycker verkligen inte att det var så länge sen jag satt där och blev uppropad till den nya klassen. Vad hände egentligen? Hur kunde tiden passera så fort? Känner inte att jag har hunnit med något alls av värde, förutom att bli klar med matte 2 (om allt går som det ska på intensivmatten) och utvecklingen i spanskan... Det är visserligen något, men allt annat som hänt under året känns inte som något som gett några direkta resultat. Resan är en annan sak, men även den blev... som den blev. Inte som den skulle, men minnena kommer finnas kvar. Alltid. Känns konstigt att behöva skiljas från människor man varit så tätt inpå också, vi såg varandra när vi mådde som sämst, på olika sätt. Att allt det bara mynnar ut i ingenting gör ont. I princip alla jag gått med på Valla försvinner nu också. Kommer kännas otroligt ensamt, och jag är rädd för att förlora kontakten med människor från skolan på grund av att jag inte hunnit etablera utanför-skolan-relationer med alla jag faktiskt finner intressanta och bryr mig om. Även starkare vänskapsband känner jag ligger i farozonen. Det känns riktigt jobbigt, människor flyttar, försvinner, fattas. Jag är en sådan person som etablerar trygghet i andra, något jag måste jobba på, because people always leave.

Skulle kunna skriva milslånga inlägg om hur mycket jag avskyr att behöva säga hejdå, att tvingas till ändringar, känna den där ångestklumpen i magen för att man inte vet hur livet kommer se ut efter sommaren. Men jag har inte tid eller ork till det. Inte nu. Jag känner hur orden står i kö i fingerspetsarna, men jag tränger bort alla de känslorna just nu. Skjuter undan tårarna, stålsätter mig, för att slippa känna mig bräcklig och sårbar.

Klockan är mycket, jag ska upp om mindre än fem timmar, sen ska jag överleva tills lunchen är över och hoppas på att det inte rinner tårar nedför andras kinder, när det är dags att säga hejdå, tacka för tiden som varit, önska varandra lycka till och sköna sommarlov... för då vet jag inte om jag kommer kunna hålla tillbaka mina.

Tomheten efter alla underbara människor som varit med sen min första dag, och alla de som tillkommit under mina år på Valla kommer eka smärtsamt högt när jag återvänder vid sommarens slut.

Djupt andetag och tillit till att vänskaperna som skapats är starka nog att bestå trots avstånd och helt olika liv.

Valla är min andra familj, självklart är det smärtsamt att behöva ta farväl av familjemedlemmar. Smärtan jag känner är befogad.

God natt.

Break stuff

It's just one of those days...

Det är något med mig och dans, det blir en spärr så fort jag ska prestera något i en miljö där jag inte känner mig bekväm. Jag låser mig, kan inte röra på mig och känner mig värdelös så fort jag försöker. Det är som att muskelminnet stängs av och allt jag en gång kunnat i huvudet är spårlöst försvunnet. Det finns ingen kreativitet och inget flow. Det är bara hemskt och deprimerande och får mig att ifrågasätta mitt val att ens försöka dansa igen.

Det fanns en tid då det var en stor del av mig, men mitt psykiska mående och min förmåga att somatisera gjorde att dansen blev lidande redan då. Känns som att det finns en koppling mellan dans och negativitet för min del, hatar att det är så.

Hatar alla tankar som dyker upp om hur min kropp ser ut när jag dansar, när allt jag vill är att släppa allt och bara vara i musiken, låta den styra mig... Men det blir bara spärr efter spärr efter spärr och jag blir omotiverad och på gränsen till tårar i ren frustration över att stunderna jag utvecklas och faller för dansen om och om igen är så flyktiga.

Jag börjar ifrågasätta varenda människa som någon gång sagt att jag kan dansa, eller sjunga, eller spela, eller skriva, you name it. Ifrågasätter folks ärlighet när de sagt att jag är begåvad inom något område, har fått höra uppmuntran i princip hela livet, men när jag ser tillbaka så var jag aldrig bra nog. När jag ser mig själv nu är jag aldrig bra nog. Inte för de komplimangerna, det finns ingenting i det jag gör som sticker ut, som är speciellt, som är värt något. Jag är i den där enorma gråzonen av medelmåttor, och den insikten gör att jag frågar mig om det ens är värt det.

Om jag aldrig kommer nå ut med min kreativitet eller bli tillräckligt bra för att den ska vara något annat än medioker, varför ens fortsätta? Varför fortsätta när det inte ens duger för mig?

Jag vill inte blotta det som varit en så stor del av mitt liv längre, inte nu när jag inser hur värdelöst det faktiskt är.

This isn't fun anymore, it's not as fun as it was.

If I keep this up I'll probably grow fins.

Igår låg jag i mitt badkar i fyra timmar, det var inte meningen att det skulle vara så länge... Men tiden bara försvann. Väldigt avslappnande. Tror aldrig jag har sett ut som ett russin mer än jag gjorde efteråt dock. Tänker lägga mig i badet nu igen, kolla på typ Game of Thrones eller något. Är rätt säker på att jag missat ett avsnitt, annars hittar jag något annat att fördriva tiden med. Har haft ont i halsen idag och känt mig halvkass... Hoppas verkligen det bara är the aftermath av sjukdomen sen innan och inte något nytt sattyg. Sista veckan i skolan börjar imorgon... Är inte ens en vecka, det är tre dagar och sen avslutning. Helt sjukt, känns som att vi började nyss... Sen tänker man efter och inser hur mycket man har hunnit med egentligen. Det har varit ett rätt galet år, mycket har hunnits med, men som vanligt är det ändå alldeles för lite för att man ska vara nöjd.
Tappade hoppet och gnistan rätt rejält nu mot slutet och har inte ansträngt mig alls för att lämna in arbeten och sånt, vet att det kommer påverka mitt omdöme, men jag bryr mig ärligt talat inte om ifall jag får en etta i år, för jag har ändå ett år till på mig att fixa allt och just nu är det ett smärre mirakel om jag är i skolan tills den är slut. Så jag fokuserar på det och tar resten en annan gång. Vill att den där remissen ska leda till något, snart, så jag kan börja laga mig själv på riktigt.
Hoppas att sommaren känns lång och att jag inte sover bort den som jag gjort de senaste åren, jag vill så mycket, även om det bara är att njuta av solen och värmen hela dagen liksom. Har åtminstone en grej planerad, och det är ett läger, ska agera kökspersonal och det känns bra att ha något att göra så man inte bara går hemma och mår bajs liksom. Jag ska bada mycket i sommar också, sådär löjligt mycket. Och träna. Började redan idag med att slänga mig in i en 30 day challenge jag hittade på Facebook. Magmusklerna ligger i fokus och det handlar om några situps, crunches och sånt varje dag. Man ökar lite för varje dag också och har en vilodag var fjärde dag... (dag dag dag dag dag... haha) det tar bara några minuter och tro mig, det kändes på en gång, så får jag in det har jag en liten rutin inpräntat i alla fall, så är det bara att köra på. Ska försöka utnyttja löpbandet hos föräldrarna så ofta jag kan, köra zumba här hemma... simma, cykla, försöka röra på mig varje dag på något sätt i alla fall. Och framförallt ta tag i kosten, måste verkligen skära ner på kolhydraterna, det är typ det jag lever på. Av ren lathet, för jag KAN laga god mat som är kolhydratssnål, jag orkar bara inte. Blir en ond cirkel det där, dåligt mående blir till dåliga matvanor som blir till dåligt mående... and round and round it goes.
Anyhow, funderar på att kickstarta med 5:2 och LCHF i kombination, men vet inte om jag kommer klara av att hålla fast vid det... Kanske hittar på någon egen variant, för jag vet att det är kolhydraterna som är den största boven när det gäller mig. Jag äter inte överdrivet mycket, och konsumtion av fett har inte heller varit något problem... Det är allt socker och mjöl som ställer till det. Och bristen på träning då. Det blir nog bra, vet ju att jag inte blir lika sötsugen när jag faktiskt tränar, så det kanske löser sig självt om jag bara fokuserar på att röra mig.
Babbel babbel, ska som sagt lägga mig i badet någon timme och peppa inför sista skolveckan, hoppas att det blir något firande också... En sista fest med alla härliga människor man fått uppleva året med liksom.

I hate goodbyes. It's gonna suck.