here comes the sun...

yah.

nu drar vi.

till öland.

c ya ^^

Kalldusch.

Jag har insett hur vacker spegelbilden i solglasögon är.

Spegelvänt och otydligt. Förvridet. Förvrängt. Smalt.

Jag har ofta sagt att jag hatar personen som stirrar tillbaks i spegeln.

Idag var det inte så. Idag var den lilla spegeln en bekräftelse.

Och hur sorgligt är inte det?





Ögon kan berätta såna otroliga sagor.
Berättelser om världar som hemligt endast existerar i organet som gömmer sig bakom dem.
Att se in i sina egna ögon på ett kort.
Minnas det man täntke då.
Åter vara i just den stunden då fotot togs.
Mindblowing.

Jag visste inte att jag var kapabel till djupa tankar längre.
Allt sånt har känts så långt bort.
Jag bara känner hur det flödar igen.
Tankar.
Som leder till kreativitet.
Men nu ska det aldrig vara med tvång igen.

Det blir ärlig kreativitet nu.
Direkt från det djupaste av mig.

Kan jag äntligen nå fram igen?



Svar på frågor som funnits hos mig så länge.
Har jag äntligen svaren?
Är det verkligen sant?

Att jag har nyckeln till mitt största lås i min hand?
Faktiskt är det så.
Jag har äntligen makten att låsa upp mig själv.


Skrämmande?
Nej.

För jag vet innerst inne att du kommer finnas kvar även om du ser det som är mig i rått format.
Och alla eventuella tvivel jag har nu på att det skulle vara så...
De försvinner i och med att jag låser upp.

Nothing to lose.


Allt är så himla vackert.
Upplevelser.
Det är helt fantastiskt underbart att få uppleva hur det känns att vara något, på riktigt. För första gången.

Högen med disk är nu ren.
Det var otroligt.

Det kändes så rent.
Äkta renhet.

Jag hade inte ens insett hur mycket jag skulle uppskatta renheten där.


Tänk bara vad man kommer kunna känna när man tvättar av i sitt eget liv.


I think I found my purity again.
My world will shine.

Cillit BANG! - Tar bort allt! ...utom havregryn. -

Kåvepenin & Panodil

piller piller piller.

nu ska jag minsann bli frisk! >:(

Ska snart upp till Coop för värktabletterna och säkerligen nåt onyttigt... inte bra. jag har gått upp en del i vikt. blä.

men när man är sjuk blir man ganska... sugen. xD

yeaah... anyhow.
öland på typ lördag/söndag.
ska bli kul :)
längtar!

öööh...
jag minns inte riktigt vad jag skulle skriva o__O

låg o sov ett par timmar på eftermiddagen... Ronny passade på att rita på mig då xD
shit... jag märkte ingenting .___.

nu har jag massa fina random ord överallt o pilar här o var x)
himla unge :*

tycker han ska cykla tillbaks snart så vi kan dra till coop...
annars går jag själv snart.

myees.
byebye.

*sigh*

på tal om nåt helt annat...

igår brände jag mig på plattången, värsta gången hittills...
upptäcker på kvällen att shit, jag har ju halsfluss.
har mått skit hela dagen och vräkt i mig skit rent ut sagt.
snart hinner hjärnan ikapp det ögonen ser i spegeln och det skrämmer mig redan.

för jag minns hur jag blev.
jag vet hur jag blir.

jag kommer plåga mig själv igen.
tortera min kropp.
misshandla mig själv psykiskt.

för jag duger inte.
oavsett vad någon säger.

det går aldrig in.
det blir aldrig min sanning.

och jag är inte snäll nog mot mig själv för att göra det på ett bra sätt.

nej, straff ska det vara.
annars känns det inte.
annars lär jag mig inte.

och jag blir egentligen farlig när jag bor själv.
farlig för min egen del alltså.

för...
jag kommer förmodligen vägra mig själv mat eller nåt.
leva på ingenting.
sluta köpa saker.

jag ska ta en dusch sen, bara sitta där inne och förlora mig själv i vattnet.
det blir bra.

varför låter du aldrig så glad när vi pratar?
man tröttnar väl på mig.
jag är trött på mig.
så himla trött.

trött på i princip allt.
mest trött på att vara sjuk.
trött på att det är så svårt jämt.

jag kan inte sjunga ordentligt för min hals blir aldrig frisk.
jag kan inte arbeta för jag är inte psykiskt stabil.
jag kan inte jag vill inte och jag tänker inte.

nu vet ni.

damnit.

usch usch usch vad det äcklar mig.
fortfarande.

äckligt.

störande.

fel.

SÅ HIMLA FEL.

jag kommer aldrig förstå det.

usch.

seg...

huvudet känns tungt, kroppen känns som att den blir dragen genom sirap...

axlarna bränns, duschen känns så lockande men så långt bort...

hjärtat värker, tankarna flyger...

orka.

PROcrastiNation.

jodå...

skjuta upp saker är jag nog nästan världsbäst på...

jag skulle ha ringt en massa ställen för flera dagar sen...

postat saker för flera dagar sen...

MEN

jag har städat.
dammsugit hela lägenheten o plockat i ordning i vardags/sovrummet.
ska bara bädda sängen o plocka undan kläder slängda här o var.

köket ska dock våttorkas och det ska diskas...

och garderoben måste organiseras också.

jag ska ta en snabb dusch, få bort allt damm och sen måste jag upp till Coop och köpa frimärke och lite annan skit.

Amanda kommer kanske hit ikväll och Ronny hänger på Markör idag.

Hostan är kvar... och brännan med. USCH.

Aja, har inte tid att skriva här egentligen, men allt funkar och rullar på.
Jocke kommer hit på måndag :D ska bli så himla kul!
Vis börjar imorn också. Chill.

YEAH.
soo.....

Bye!

let me handle this... MF!

Von Bunkenstein !!

<3 8D

Home again...

och jag förbryllas av vad jag höll på med för ett år sen...
hur rent ut sagt idiotisk jag var då...
så blind. naiv.

usch.
det äcklar mig bara nu.
jag minns ju... att DU alltid fanns i bakhuvudet då.
men det ignorerade jag.

...och lät mig själv utnyttjas av ett svin.
I hope your kids come in masses, UGLY masses ^^

det är tur för mig att du fortfarande finns så nära.
när jag mådde skit efter hela grejen dök du upp och fanns hos mig.

jag ångrar att jag ignorerade det som var äkta.
jag ångrar att jag inte vågade tro.

cykla försiktigt, din nyckel väntar <3 :')

Bear!

yeah.
drog hem till mor o far en sväng...

har bara chillat.
solat.
o sådär.

jag avbröt min praktik o skickade ett låångt mail om hur jag mår o massa sån skit... inte det roligaste men men..

sen har vi fixat massa nödvändiga vuxna papper o sådär.
jag tänker njuta av sommaren, o... ah...
så är det helt enkelt :D

vis börjar om en vecka!
chill ju :D

öhm..
drar tillbaks till lägenheten imorn.

aaand...that's all folks!
bye <333

Did I do okay?

Favoritlåten för tillfället: Pretty Handsome Awkward - The Used
så himla skön ^___^

gårdagen sög rätt rejält.
det var fest för att fira Jonas som fyller 19 idag... men jag är sjuk och stannade hemma trots att jag veeerkligen ville vara med.
hur som helst hade jag lite smskontakt med dom o sådär.
o så skulle Ronny komma hit senare på kvällen... så jag väntade på att han skulle höra av sig. smsade till slut men fick iget svar... inte heller när jag ringde.
så jag smsade Tobbe o undrade ifall han visste vart han var...
visade sig sen iaf att han var på Palladium med Ida o skulle sova hos henne sen.

fine by me, men jag blir sårad när folk säger att dom ska höra av sig o sen inte gör det.
för jag är trött på att behöva ta reda på folks "whereabouts" genom andra.

hur svårt är det att slänga iväg ett sms liksom?
och som vanligt behöver jag "inte bli sån" eftersom jag inte bads sitta uppe o vänta...
dock BORDE det gått fram att jag är sån vid det här laget.
säger nån "jag hör av mig senare o kommer förbi"
ja, då sitter jag uppe.
o ska jag lägga mig så smsar jag o säger det.
vilket jag gjorde, men sa att om han ville komma hit var det bara att ringa.

grejen är att jag inte kan slappna av riktigt.

det oroar mig om nån ska höra av sig o sen inte gör det.

för jag är the queen of thining too much.
o HEJ KATASTROFTANKAR!

so what om det inte är ditt problem?
det är ffs vanlig hyfs att höra av sig.

jag är iaf fortfarande sjuk...
ska sätta mig o skriva ett mail till Ulf, för det finns en hel del som måste fram, annars kommer det här med jobb osv fucka sig rejält.

har för övrigt inte ätit ordentligt sen i onsdags...
sen dess har jag levt på några mackor om dagen, lite frukt o vätska av olika slag.
o chips :S
usch.

har ingen ork att laga mat...
o fick ett ryck o köpte kött igår...
jag... har svårt för att tillaga kött utan att äcklas.
o äter det inte direkt frivilligt.
eller alltså.. ska jag laga mat åt nån mer går det utmärkt.
men att steka upp tacoköttfärs o sitta o äta det själv...
jag gör det bara inte :S
dunno why.
men jag slutade äta kött för typ 1 år sen nu.
har ätit lite köttfärs sen dess, o några bitar kebabkött på pizzor men inte mer än så.
så...det är lite... hm. ovant I guess.

åh. chill ^^ en gammal msnkontakt loggade in :D har inte snackat med människan på flera månader :O

glömde totalt bort vad jag skulle skriva...
aja, skitsamma.

kanske skriver mer sen.

får se vad dagen innehåller helt enkelt... men jag har iaf nya filmer på datorn ;D
y-y-yeah!

Knowledge.

och nu när jag faktiskt vet hur jag fungerar... ska det då vara ett hinder?
jag oroar mig.
jag funderar.

ändå känns det lugnt någonstans inombords.

huvudsaken är att jag är frisk.
det kan mycket väl vara psykiskt.
men det påverkar mig fysiskt precis som "vanlig" feber.

och min hälsa går före.
mitt välmående går före.

det sårar att det bortförklaras som bortförklaringar.
att det är rädsla.
att jag flyr.

jag är SJUK.
2,5 år.

sen jag flyttade hemifrån har jag knappt känt av det.
förrän nu.
för nu kommer det tillbaks.

och jag har inte ork att orka med det här en gång till.
en dag i taget.
och med mig själv i fokus.

men det är tröttsamt...
och vissa dagar orkar jag inte.
alls.

heatwave!

jag vet inte hur jag ska palla det här.
vad tänkte jag på egentligen?? när jag bestämde mig för att hoppa av skolan o börja jobba.
JAG - JOBBA?! ursäkta...?

jag har praktik på Lysingsbadet och jag har varit där 1 dag + 2 timmar.
det enda jag tänker på är "det finns någon annan där ute som förtjänar den här platsen mer än mig, som kommer göra det bättre än mig" och jag vill inte vara där. faktiskt.

det känns bara ångestfyllt.

jag fick välja på receptionen eller jobba med barn.
självklart valde jag receptionen, men jag börjar undra varför.. jag känner sjuk press. lära mig ett datasystem. kunna checka in o ut människor. det är folk överallt hela tiden och det är äckligt varmt.
ta emot klagomål. göra sig förstådd.

jag bryter ihop för mindre än så.
när det gäller jobb är jag ensamvarg.
jag skrubbar hellre kliniskt rent på toaletter hela dagen istället.

ska jag kunna jobba behöver jag kunna vara i en egen värld.
med musik i öronen och EN arbetsuppgift som inte kan gå si eller så.
städar man så blir det rent. punkt.
ska man jobba med gäster osv .... allt kan hända.
jag är inte tillräckligt stabil i mig själv för att klara av det.
och jag kan inte. för min skull, gå med det påklistrade leendet osv hela dagarna.
det motarbetar allt jag jobbat med så länge nu.

jag försöker bli kvitt mina problem från waaay back.
försöker öppna upp, visa känslor.

nu är det samma grej all over liksom.
jag får inte uttrycka mig och mitt.
nej.
jag ska vara trevlig.
se "hel och ren" ut.

leka någon annan för att andra ska känna sig väl till mods.

det där är min barndom.
och jag har fått gå igenom så mycket skit pga det.

det känns som att jag hamnar på ruta ett igen om jag fortsätter.
samtidigt vet jag inte hur mycket av det här jag kan säga till min chef där...

"hej, jag är ett psykfall, såhär funkar jag och får jag inte andra uppgifter kommer det här skita sig."

vem som helst skulle säga "tyvärr, vi kan inte ha kvar dig men lycka till i livet"

jag är sjuk.
febrig och har hostat i 3 veckor.
det är äckligt varmt och jag kan inte göra ett piss.

jag var hos min psykolog, gick en sväng på stan, sen kom jag hem o kollapsade bredvid Ronny. vi sov till 17:30.
värmen gör det omöjligt att existera känns det som.

jag vill till Björnsholm. ligga ute i gräset med mp3n och ett glas iste.
sola lite, och ligga i skuggan med en bra bok.
åka o bada.

jag vill inte ha ansvar just nu. inte på det här sättet.
inte när jag är så kaosig inuti.
men det duger aldrig som ursäkt.

"jag är så instabil psykiskt och klarar inte av enkla uppgifter som alla andra i hela världen tar sig an med en klackspark... kan jag få ett jobb med de här exakta uppgifterna tack?"

yeah, right.

mamma kommer hit imorn. behöver hennes hjälp att handla o så känner jag mig rätt ensam.
jag har vänner runt mig jämt, det är inte det jag menar... men. jag saknar att vara liten och inte behöva klara av allt själv. det är så skrämmande.

och jag är på gränsen att vilja pillra bort alla jobbiga känslor.

dämpa allt o hitta nåt skitjobb som städerska eller lagerarbetare för minimilön.
jag bryr mig inte om pengarna. inte på det sättet.

jag vill bara inte tvingas in i mitt gamla skal pga att jag försöker leka vuxen nu.

noone told me growing up life would be this hard...
and here come the tears again.